AndreasArvidsson skrev:1)Min text: "För mig är det självklart att en normaliseringsnivå bör läggas där de flesta album med full dynamik ligger".
Ditt svar: -16dB är verkligen inte fullt dynamik. Det är fortfarande i många fall väldigt komprimerat.
Om du tar en titt på de mätningar jag gjort i mitt förra inlägg så har du många exempel på oförstörd musik som ligger på och under -16 LUFS.
2) Min text: "och då gäller det att hitta det medelvärdet för det kommer pricka den största delen av alla dessa album med sin naturliga dynamik intakt."
Ditt svar: Att sänka medelnivån påverkar inte dynamik och varför vill du inte pricka samtliga album? Jag har redan gett dig exempel på att det finns album som ligger utanför detta.
Jag skrev inte att dynamiken blir lidande av att sänka medelnivån, jag säger att man ska hitta ett gemensamt medelvärde bland all musik som har sin dynamik intakt och lägga normaliseringsnivån där.
Inget album blir lidande som ligger under normaliseringsnivån vid en normalisering där inga album höjs. Det finns därmed inget album som missas vid den typen av normalisering.
Ditt exempel på Rickie Lee Jones - Flying Cowboys är förövrigt väldigt missvisande då detta som starkaste spår på albumet ligger hela 6 dB under noll-gränsen, den har ingen fantastisk dynamik, om den legat strax under 0 dB som på de flesta andra albums starkaste låt så hade den istället för -24.51 LUFS haft ett värde på -18.51 LUFS.
3) Min text: "men dessa album kommer låta lägre av fullt naturliga skäl då den musiken faktiskt är uppbyggd på ett glesare sätt."
Ditt svar: Det är ju detta som är dynamik. Det är ju det som vi vill bevara. Dynamik påverkar dock inte upplevd ljudstyrka. Jag tror du missuppfattat vad dynamik och toppnivå faktiskt är.
Vilket drygt svar där du försöker fördumma det jag skrev, lågt!
Berätta gärna hur du kom fram till att jag inte vet vad dynamik och topnivå är baserat på mitt enkla konstaterande?
4: Din text: Jag hoppas du är medveten att om man sätter en gräns på -16dB så kommer i princip alla musik att samlas runt denna.
Din text: Den fullt dynamiska musiken ligger redan samlad runt -16 LUFS vilket du kan se i mitt föregående inlägg. 36 låtar med sin naturliga dynamik ligger på medelvärdet 17,69 LUFS, och jag var extra snäll för jag lade till många fler med låga värden än vad ett genomsnitt av all världens musik hade gett. Någonstans mellan -14 till -16 LUFS är nog ett mer realistiskt värde, helst eftersom många av de låtar med lågt värde har ett så stort glapp till noll-värdet vilket visar att de i många fall faktiskt inte har en nämnvärt högre dynamik.
Exempel med omräkning till i blått:
Chamber Orchestra of Europe - Pulcinella Suite - II Serenata -25.13 LUFS, Peak -10.1 dB. = -15.03 LUFS
Quatuor pour la fin du Temps - I Liturgie de crystal -26.00 LUFS, Peak -4 dB. = -22.00 LUFS
Rickie Lee Jones - Flying Cowboy -24.51 LUFS, Peak -6 dB. = -18.51 LUFS
Japp jag vet, dessa låtar har sina låga peak-värden men det ska väl inte vara en parameter all övrig musik ska behöva rätta sig efter. Vill man ligga lågt får man såklart ligga lågt.
Din text: Man vill fortfarande låta så starkt som möjligt så man lägger sig precis på gränsen. -16dB är fortarande bättre än mycket av dagens musik, men varför man inte väljer att sikta högre kan jag inte förstå. Målet bör inte vara någon medel av dagens dåliga inspelningar utan det bästa möjliga som går att göra. Tycker jag iaf.
Om vi säger så här, mycket av dagens förstörda musik ligger på mellan -4 till -10 LUFS, där har du den sönderkomprimerade musiken. På -16 LUFS och lägre är merparten helt oförstörd, du kan ju göra fler analyser av din skivsamling så ska du se att din bästa musik har ett genomsnittligt värde däromkring.
Din text: Min slutsats är att vill du att viss musik skall ha högre medelnivå än andra så är du inte för R128. Tydligare än så kan jag inte förklara det hela.
Det har du fullständigt rätt i på den sista textraden. All musik är inte ämnad att låta exakt lika starkt i medelnivå, vilket också är mer i paritet med verkligheten där inte allt låter exakt lika starkt i medelnivå.
Jag är dock för normalisering som inte först och främst är framtagen som en broadcast-standard för att fösa samman ljud med avsevärt större variationer till en och samma medelnivå, än vad olika musikstycken varierar med.
Jag tycker du utelämnar viktiga parametrar i dina resonemang, du vill vara den tappre riddaren som räddar all världens musik i alla andras ögon, men när man tar normaliseringsgränsen så långt ner så skapar det ett slags omvänt "loudness war" där kammar-musiken helt plötsligt är den skräniga i de starkaste partierna.
P.S. Andreas, hoppas inte du tror att jag är arg på dig på något sätt. Det här är bara en liten diskussion på ett forum.
Mvh, Mathias