Appropå tråden om Verkligheten långt bättre än anläggningen; Har ni några specifika/påtagliga kännetecken som ni noterat hänger ihop med när ni upplever den återgivna musiken som bra respektive intetsägande?
För mig manifesterar sig en bra musik-/ljudupplevelse (vid närmare eftertanke inte bara ljudupplevelser) på ett fysiskt påtagligt sätt. De flesta känner säkert igen sig i rysningar ”på” ryggen, armhåren reser sig,... Bra pop, rock etc. tvingar en ofta att röra sig. Riktigt bra framförd, faktiskt mer ofta, klassisk musik ger mig en mer subtil, men annan fysisk förnimmelse - svårförklarad - innifrån ryggraden och mage/magsäck-hjärttrakten. Det liksom drar ihop sig och känns som att kroppen hamnar i någon form av känslomässig samklang (resonans) med den känsla som musikerna förmedlar genom sitt framförande, både vad och f.f.a. hur de spelar. Allt på ett som det uppfattas tilltalande sätt. Det är dock inte alls givet att det händer, vare sig live eller inspelat/uppspelat.
Populärmusik tenderar att för mig ge en mer lättillgänglig, rak upplevelse (t.ex. musikens rytm kopplar direkt till att kroppen ”vill” röra sig till musiken), ganska olik den upplevelse som f.f.a. väl framförd klassisk musik kan ge. Den speciella upplevelsen som klassisk musik KAN ge upplever jag som att kroppen vill ansluta nervförnimmelserna med den känsla som musiken förmedlar genom framförandet.
Kanske flummigt, men har ni andra sätt att beskriva en bra musikupplevelse?