Ronnie skrev:Om jag förstått det rätt spelas sång och instrument sällan in som om mikrofonpositionering+högtalarplacering i vertikalled skulle ge någon information om ljudkällans position på höjden.
Varför väljs då högtalarelementens placering i vertikalled oftare till omkring öronhöjd på en sittande person än till en position där det är vanligt att sångröster och instrument befinner sig vid konserttillfällen?
Visst -man kan sitta på balkong i konserthus eller på operan med samtliga ljud kommande från en lägre position, men om en vettig medelposition skulle användas skulle jag föredra att sångare hamnade omkring 200cm över marken (typ en sångare/sångerska på en liten scen), vilket även känns någorlunda rimligt för ljudet från instrumenten i en konsertorkester när man sitter på parkett, ett jazzband på en lite upphöjd scen o.s.v.
Är det för att en högtalare lätt blir vinglig när den görs hög?
Jag tror din frågeställning i hög grad vilar mot en ide om att högtalarna i ditt lyssningsrum skulle vara originalljudens representanter. Med den utgångspunkten så blir frågan begriplig.
Men är det en riktig utgångspunkt?
Jag vill påstå att det inte är det.
En korrekt utgångspunkt är att högtalarna (båda tillsammans, inte en och en) är en dörröppnare till inspelningsvärlden. Stereosystemet fungerar medelst fantomprojektion och även om de flesta kanske bara föreställer sig denna som möjlig i en linje mellan högtalarna så går det utmärkt att fantomprojicera även under och över dem. (Dock styrt sv helt andra mekanismer.)
En viktig startpunkt för detta är då att hitta ekvstionen* för möjlighetens gräns!
Med den som utgångspunkt så kan man optimera högtalarnas position i rummet. Det är synnerligen komplext om alla variabler skall tas med, men om utgångspunkten är vertikalt normalbredstrålande (läs; ungefär samma som horisontellt) högtalare och en lyssnare som sitter i en normal soffa i ett rum med 2,2-3,4 meter i takhöjd så bör det element som spelar i registret 100-3000 Hz sitta cirka 7 dm ovan golvet.
För utstrålning av de lägre och de högre frekvenserna gäller lite andra saker och mycker beror på mycket.
För låga frekvenser finns mycket komplexa samband och möjligheter finns en mass! Både möjligheter att göra väldigt fel och att göra något väldigt rätt(/bra).
För höga frekvenser kan man möjligen förenkla situationen till att det är mycket okänsligare än folk tror sett till förhållandet mellan diskantelementen och öronen. Men högtalare med stort avstånd mellan huvuddiskantelementet (om det finns flera) och det (eller de) element som spelar 100-3000 Hz tycka inte kunna bli bra. Har aldrig hört någon sådan högtalare som låtit bra i varje fall#.
Många andra saker kommer in, men en hel lärobok blir för mycket och frågan är lite sådan att svaret tenderar att plågas av en ”har du sagt A så får du säga B också”-situation. Därför haltar jag här, innan jag kommit ända fram till A och den ofantliga förklaringen blir nästan ofrånkomlig.
Vh, iö
- - - - -
*Som inte är en ekvation i ordets normala bemärkelse, utan mera en hel hop av samband.
#Intressant är dock att så många verkar tro att det är diskantelementets position som är så viktig, och de placerar elementet för registret under nära diskanten, när man borde görs tvärtom - sätta elementet för registret under diskantregistret på rätt ställe först, och SEN ta itu med diskanten. För högtalare med icke-punktformig ljudutstrålning i registret upp till cirkus 3 kHz gäller helt andra saker. Dessa har jag inte tagit upp alls i detta inlägg.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
De återger höjden på ett för hörseln perfekt korrekt sätt, förutsatt att inspelningen är gjord på ett perfekt korrekt sätt. 
