Efter att nu ha rippat ett antal CD i olika format är jag tyvärr övertygad om att resultatet ljudmässigt i vissa fall faktiskt blir något bättre i Wave-format än Flac. Tyvärr, eftersom det dels knappt lär vara någon här som tror mig, dels är det ett på flera sätt knöligare format. Att filerna blir lite större är ingen direkt huvudvärk såvida man inte har tusentals skivor, men hanteringen av metadata och omslag är klart mer handpåläggningskrävande i WAV. Det tycker jag dock också att det kan vara värt. Däremot blir jag osäker på hur framtidssäkert formatet är. Läser mig till att det är en tämligen gammal teknik. Finns det någon risk att man i framtiden inte kommer att kunna läsa dem? Bör jag för säkerhets skull också göra en flac-version av alla?
Jag gissar att åtskilliga vid det här laget har ruskat på huvudet så mycket att det börjar smärta i nacken. Det VET man väl att flac är förlustfritt, det komprimerar inte, det bara förpackar. Alltså är det bara inbillning att det skulle låta annorlunda. Det kan det omöjligt göra. Ettor och nollor är och förblir ettor och nollor. Tyvärr tror jag inte att det enbart handlar om placebo. Första gången jag upplevde skillnaden var en ren slump, när jag tyckte att ett rippat stycke lät sämre än förra gången. Jag kollade och det visade sig att jag hade råkat rippat samma skiva i olika format. Sedan har jag testat med några skivor till och tycker mig fortfarande höra skillnad. Den är absolut inte stor, nätt och jämnt förnimbar, men ändå. Jag har googlat runt och sett att detta faktiskt är ett diskussionsämne i vida världen. Den som har en stund över och vill sätta sig in i det hela kan jag rekommendera att läsa https://www.hificritic.com/uploads/2/8/ ... ormats.pdf
Men min fråga var alltså egentligen inte huruvida det är möjligt att höra någon skillnad. För mig räcker det att jag gör det, hur omöjligt det än må vara. Frågan är om det är ett format som man törs lagra i inför framtiden, eller om man ska ha både hängslen och livrem.
