Tangband skrev:petersteindl skrev:Vi, d v s jag och lilltroll har gjort mätningar med 10 toner d v s frekvenser, jämt fördelat från 20-20kHz. Vi gör även mätningar med 3 toner, 50, 1000 och 10 kHz.
Det man måste veta är att nivån på varje ton måste sänkas ju fler toner man har samtidigt (så att summering av tonerna inte överstyr) och då har mätning med 10 toner visat sig inte vara utslagsgivande. Däremot, vår mätning med 3 toner har visat sig vara väldigt utslagsgivande där basfrekvensen skräpar ner både runt 1 kHz och 10 kHz. Sedan, med justeringar och handpåläggning i konstruktionsarbetet så har vi kunnat eliminera detta.
Mvh
Peter
Intressant
.
En fråga till dig och lilltroll: Det jag undrar över är om det verkligen är sant att klass D helt saknar övergångsdistorsion som man har läst, och att en del klass A/B förstärkare med kraftig övergångsdist sägs låta lite grusiga i diskanten ?
Att klass D har HF-skräp ovanför 100 kHz kanske då spelar mindre roll än risken för övergångsdistorsion ?
Vad vet du mer om detta ? Skulle det innebära ( om det är sant ) att man kan använda vissa klass D förstärkare även i diskantregistret ?
Övergångsdistorsion är ju precis som ordet säger: Distorsion som uppkommer i övergången (nollgenomgången) ett klass B eller AB slutsteg.
Alltså, när transistorn (eller annan halvledare)som ger ström för positiva halvan av utsignlen börjar leda och den transistor som ger ström för den negativa halvan stryps ....och vise versa.
Detta beror ju på att transistorer inte är linjära i området där transistorn börjar leda ström. Man kan jämföra transistorn med en gammal vattenkran - Man vrider och först kommer ingenting sedan några droppar och sedan kommer det "linjära läget" där man kan ställa in hur star stråle man vill ha.
Till råga på allt är det olinjära området temperaturberoende.
Detta olinjära område finns inte i nollgenomgången på ett switchat slutsteg. Det olinjära området är ju då när transistorn switchar från ledande till strypt och skapar istället "problem" med t.ex verkningsgraden mm.
Så "övergångsdist" är inget större problem i switchade slutsteg (klass D) - och borde inte heller kallas för övergångsdist. Någon "överlämning" av signalen mellan 2 transisorer sker ju inte.
Att diskantområdet är svårare för ett klass D slutsteg beror på switchfrekvensen och att transistorer (halvledare) har en övre gränsfrekvens.
I ett vanligt slutsteg typ klass AB jobbar ju transistorerna med den analoga signalen 20 - 20kHz ( detta är inte helt sant , men vi krånglar inte till det nu)
I ett switchat slutsteg är övre gränsfrekvensen för transistorerna helst oändlig men måste vara sådär 10ggr eller mer än swichfrekvensen.
Alltså en jäkla skillnad på vad transistorerna ska kunna prestera avseende snabbhet.
(Hoppas jag inte rört till begreppen, har försökt att undvika facktermer)