Ja, här sitter man och funderar...
Nyss kom jag på att även med högtalarna ganska så tätt ihop, så kan symfoniorkestern upplevas som realistiskt "bred".
Om ljudet återges med mycket god upplösning - jag syftar på detaljklarhet nu - så kommer de små-ljud som representerar lokalklangen, och instrumentens inbördes lägen i god dager.
Om lokalklangen återges väl, så blir upplevelsen av djup god.
Om upplevelsen av djup är god, så blir förnimmelsen av en orkester på stort avstånd påtaglig.
Så, istället för att orkestern verkar vara några meter bakom högtalarna så verkar den vara på betydligt större avstånd.
Så, med bibehållen stereotriangel, så projiceras instrumenten varandes längre bort och därmed i en bredare uppställning.
Enkelt beskrivet:
Förlänger man benen på en likbent triangel utan att ändra dess form, så blir basen (=den upplevda orkesterbredden) större.
