RogerJoensson skrev:Ronnie skrev:Så till ”så klingar faktiskt en flygel för en pianist på scenen”. Det lät lite obehagligt -spelar du inte in för mig, lyssnaren på parkett snarare än för pianisten?
Det gällde nog mest torrheten, men jag har annars en känsla av att många musiker inte vet hur de faktiskt låter på lyssnarplats och att de lever i lite av en illusion, en gnutta av det som den som inte är van att höra sin röst inspelad reagerar på att få höra den uppspelad och därefter undrar om det inte är något fel på maskinerinet. -Om man överdriver lite.
Jag skulle nog vilja påstå att de flesta musiker, naturligtvis inte alla, vet hur det låter i salen eftersom de ofta går ut i salen och lyssnar. Om det är en flygel så får någon annan spela. Dirigenter går ibland ut i salen för att höra balans, där vissa salar kan återge träblåsarna för svagt men det klingar helt normalt ute i salen ... salar kan dessutom vara olika från vänster till höger sida. Tänk på att detta gäller stora salar, i små salar har man andra problem.Tänk på det jag skrev om att en flygel har två lober med diskant, ändå ser jag för det mesta att publiken sätter sig så att de ser händerna men ljudet blir mer instängt där. Fast ingen har blivit klokare av att se fingarna ... Något annat vore bara dumt eller spekulationer av de som inte är musiker. När Pollini var här och gav en pianoafton fick en vän till mig spela på flygeln för att han skulle höra i salen. Ibland finns det inte tid för detta men de flesta har gjort det framförallt om de kommer till en okänd sal. Horowitz gjorde flera provinspelningar inför hans återkomst 1965. Han var känd för att flytta omkring flygeln på scenen. Detta trots att han spelat i denna sal så många gånger tidigare ... Skaffa den nyutkomna boxen med provinspelningar för konserterna 1965 och 1966. Det är i mitt tycke intressant. Jag fick spela för både Habermann och Piers Lane för att de skulle höra. Jag har aldrig upplevt att professionella musiker, då på en hög nivå, inte vet hur det låter.
När det gäller konsertsals akustik, så så är podeiakustiken skild från salaustiken, olika akustisk värden. Man vet inte vad man pratar om man blandar ihop en konsertsalsupplevelse med hur det låter på scenen. Om det låter obehagligt på något sätt så kan jag inte göra något åt det. Jag tar mig mest för pannan när jag hör sådant. Hur många av er har egentligen spelat solo med stora verk i en stor sal som t.ex. Berwaldhallen? Om inte så kanske man bör vara försiktigare med sina tyckanden. För mig anslöjar det bara den aktuella nivån på personens lyssnande. Skaffa riktig erfarenhet först. Om man skulle spela in som det låter ute i salen då blir det efterklang på efterklang som sedan spelas upp i ett mer eller mindre odämpat rum och på alldeleles för svag nivå. Det blir för mycket efterklang som bara fungerar om man inte spelar ett större dynamiskt verk med många toner. Man kan inte höra de toner som spelas i vänsterhand med en sådan inspelning och då har man också avslöjat hur man lyssnar, var man lägger sin tyngdpunkt och det är på överstämman. Prova först med den fil som jag talar om, som enkelt kan laddas ner och spela den på 104 dB C-kurvan toppvärde på 1,5 meters håll. Den har lite sena reflexer tillagda för att annars skulle den låta för torr. Man ska tydligt höra hur ackorden ändras, ackord för ackord. Om inte hör bör man ta sig en funderare. Man bör också fråga sig hur pass mycket erfarenhet man har av flyglar, fullstora, som spelas av en internationell pianist med ett stort program och där man inte bara tassar på i mellanregistret? Mer av riktig erfarenhet innan det tycks! Vad är det man jämför med?