Vad gör en rak tonkurva egentligen för själva musiken?

[goat76]

Eftersom alla älskar en god analogi kanske man kan fundera på följande om det hade handlat om bildåtergivning istället:

”Vad gör en korrekt färgåtergivning egentligen för själva filmen?”

Nu känns frågan lite mer än lovligt tossig va?

Det är väl ingen som skulle säga att en korrekt injusterad TV/projektor skulle förta något av filmens värde, oavsett om man tittar på Casablanca, Sunes Jul eller Bladerunner?

Men nu måste jag skjuta ner den här bild vs ljud analogin än en gång! (Du ger dig aldrig!)

Färgåtergivningen skulle behöva ha extrema avvikelser för att någon av oss ens skulle reagera eftersom det inom film används färgfilter för att lägga en viss "känsla" över scenen eller hela filmen, exempelvis det grågröna skimret över zombie- och apokalyps-filmer/serier som Walking Dead, The Road och The Book of Eli eller det gula öken-skimret över Breaking Bad/Better Call Saul.
Tack vare det så skulle inte många reagera speciellt mycket eller ens märka om bildskärmen har relativt kraftiga avvikelser från satt standard-kalibrering och därmed är det inte heller många som skulle uppmärksamma om skärmen var perfekt kalibrerad.

Motsatt till det så är det många här som betonar vikten av att deras högtalare måste ha en rak frekvensgång, de skulle märka direkt om avvikelser skulle förekomma, men hur ligger det egentligen till med programmaterialet när det kommer till musik. Det jag vill påstå i denna tråd är att musikproduktioner spretar åt alla möjliga håll och avviker nog väldigt ofta från det "neutrala", se bara hur frekvensgången ser ut på en högtalare som länge var normen i de flesta av världens alla musikstudios, Yamaha NS-10.

Yamaha NS-10 frekvenskurva:


Tydligt basfattig långt upp i registret, en stor topp i mellanregistret och en ganska ojämn diskant som många uppfattade som vass, det fanns de som t.o.m försökte tämja diskanten med att placera näsdukspapper över diskanten.

Om vi antar att det allmänna ljud-idealet är en hyfsat rak frekvenskurva och en studio-ingenjör använder EQ för att uppnå det lyssnandes på NS-10, så kan man misstänka att han skulle kompensera upp 0-1000 Hz med 4-6 dB, minska energin mellan 1000-2000 Hz med upp till 6 dB och eftersom många tyckte diskanten var något vass så hade de antagligen sänkt det området med ett par dB.

Vad gör då dessa kompensationer vid lyssningen på ett nästintill spikrakt "neutralt" ljudsystem?
Baspartiet och upp till 1000 Hz kommer vara 4-6 dB starkare än vad ingenjören ville ha det, det borde vara en kraftig sänkning i området 1000-2000 Hz och ett något dovt diskant-område.

Yamaha NS-10 är en dålig högtalare så jag påstår inte att alla ska ha dessa i sitt hem, men kanske är den mest "neutrala" anläggningen en som rätt så likt avspeglar dens frekvensgång, ifall man mestadels lyssnar på så kallad populärmusik som pop, rock och annan "hit-musik".


-------------------------------------------------------------------


Personligen är jag inte speciellt övertygad om vikten av en så rak och "neutral" lyssning är så viktig som många tror, de flest skulle nog upptäcka andra aspekter som mer avgörande för hur de upplever det låta.

- En rak kurv, ett rakt streck är något alla kan relatera till, en enkel bekräftelse att det är "rätt", en trygghet och ett facit som gör att man kan luta sig tillbaka och sluta grubbla om det egna ljudsystemet verkligen är bra. Det är vad många behöver, det visuellt raka strecket är lättare att bedömma än själva ljudet som når öronen.

Följande är en bra beskrivning som pekar på andra viktigare parametrar, den råkar komma från en artikel som ifrågasätter och beskriver just NS-10.

"- Why have I included a frequency-response curve here? I mentioned earlier that the frequency-response curves in a sales brochure are typically meaningless in terms of providing information that's useful to an end user. Actually, though, I'd go further than that, and suggest that in many respects making any judgment about the worth or likely value of a monitor by examining its frequency-response curve is not far short of pointless. I often read opinions on the SOS Forum arguing that to be of any value monitors require a 'flat frequency response', but numerous recordings made during what many would consider the golden age for musical sound quality (the '60s and '70s) were monitored on speakers that were all over the place in terms of frequency response — and I don't know why recording engineers seem to believe so strongly that a monitor should be anechoically 'flat' when so much end-product evidence suggests that this isn't particularly important.

A frequency-response curve appears to tell you if a monitor is going to reproduce different elements of the audible bandwidth at the same level, which intuitively seems vitally important. But a simple frequency-response curve tells you no such thing, and the psychoacoustics of human hearing is more about the time domain than the frequency domain.

When we measure a monitor's frequency response in an anechoic chamber, the microphone 'hears' the output at just one position in space. However, when we listen to a monitor in a room we hear a combination of the monitor and its interaction with the room boundaries (and big items of furniture). Reflections from the walls, floor and ceiling are integrated over time by the brain, to create a composite tonal balance. When I design a typical 'box speaker', I've learned through experience (and reading Dr Floyd Toole's work on the subject) that a frequency-response curve taken at between 20 and 30 degrees horizontally off-axis is likely to be most representative of an appropriate target tonal balance. For a speaker tonally voiced for domestic free-space mounting (not up against a wall or sat on a meter bridge), this off-axis anechoic curve should be reasonably flat up to around 2kHz and then fall slowly at around 3dB per octave for the rest of the range. This is a long, long way from 'flat', but it will sound neutrally balanced in a typical domestic room at average playback levels.

And speaking of 'average playback levels', in addition to the room effects that influence our perception of tonal balance, listening level plays a significant part too. The brain's perception of tonal balance is level dependent. At low levels we're far more sensitive to mid-range than bass and treble — hence the 'loudness' button beloved of '80s Japanese hi-fi amps. So, again, expecting a frequency-response curve measured at one position in space and at a single arbitrary level to reveal the full story on the worth of a monitor is to simplify reality to the point of nonsense.

Moving swiftly on to the second assertion I made a couple of paragraphs ago, we humans have evolved to respond more to the transient than to the tonal elements of sound. Try a little experiment: find a sample of something like a clarinet and a flute, each playing the same continuous note, drop them onto two tracks in your DAW and listen to them in turn. It's very easy to tell which is which. Chop the first, say, 500ms from the front of each so that the characteristic beginnings of the notes are suppressed, and listen again. They'll sound much more similar: the brain uses the characteristic transients to differentiate the instruments, and without them it struggles. Now, go back to the un-edited samples and apply the same severe EQ to each and listen again: despite the EQ, you can still differentiate them. A similar illustration of the use the brain makes of transient rather than tonal information is that a familiar voice remains familiar in wildly different acoustic environments — environments that imprint different tonal characters on the sound. So, concentrating on the 'flatness' of frequency response is to miss a hugely important point: if a monitor handles transients accurately, its frequency response is much less important than you probably think." https://www.soundonsound.com/reviews/yamaha-ns10-story

[matssvensson]

Lite märkligt. Jag tolkar resonemanget i ditt inlägg och citeringen du använder dig av, som att du inte väger in något av det jag försökte uttrycka i mitt tidigare inlägg. Ett inlägg som du själv kommenterade som mycket tänkvärt.

Jag menar bestämt att det inte går att avgöra hur en högtalare låter genom att titta på EN kurva, oavsett hur rak eller krokigt den är. Så varför fortsätter du posta bilder med enstaka kurvor och dessutom utan referens till mätförfarandet??

Som jag förstår studiearbete så utvecklar de duktiga sin förmåga att lyssna ”igenom” tillkortakommanden hos studiomonitorerna, framförallt genom tillgång till hur det låter live i förhållande till genom monitorerna med flat eq. Vidare verkar de balansera mixen genom att lyssna på en mängd olika uppspelningsutrustningar av skiftande kvalitet. Jag finner det föga troligt att en erfaren producent slentrianmässigt eq:ar bort krokigheter i studiemiljön??

Det finns såvitt jag vet inget motsatsförhållande mellan frekvensgång och transientförmåga (vad det nu är). Därför oklart för mig varför artikelförfattaren ställer dem mot varandra. Låter mer som snömos för mig??

mvh, mats

[goat76]

Lite märkligt. Jag tolkar resonemanget i ditt inlägg och citeringen du använder dig av, som att du inte väger in något av det jag försökte uttrycka i mitt tidigare inlägg. Ett inlägg som du själv kommenterade som mycket tänkvärt.

Jag menar bestämt att det inte går att avgöra hur en högtalare låter genom att titta på EN kurva, oavsett hur rak eller krokigt den är. Så varför fortsätter du posta bilder med enstaka kurvor och dessutom utan referens till mätförfarandet??

Som jag förstår studiearbete så utvecklar de duktiga sin förmåga att lyssna ”igenom” tillkortakommanden hos studiomonitorerna, framförallt genom tillgång till hur det låter live i förhållande till genom monitorerna med flat eq. Vidare verkar de balansera mixen genom att lyssna på en mängd olika uppspelningsutrustningar av skiftande kvalitet. Jag finner det föga troligt att en erfaren producent slentrianmässigt eq:ar bort krokigheter i studiemiljön??

Det finns såvitt jag vet inget motsatsförhållande mellan frekvensgång och transientförmåga (vad det nu är). Därför oklart för mig varför artikelförfattaren ställer dem mot varandra. Låter mer som snömos för mig??

mvh, mats

Jag uppfattar inte någonstans i det textstycket som du kallar snömos, att han påstår något motsatsförhållande mellan frekvensgång och transienter, han sätter bara större vikt vid det ena före det andra. Hur frekvensgången ser ut är av underordnad betydelse, den kan vara rak eller så kan den vara krokig.

För övrigt så ÄR jag av liknande uppfattning som dig vilket jag också beskriver i mitt förra inlägg i tråden under den streckade linjen som delar inlägget i två delar, där jag skriver följande:
- Personligen är jag inte speciellt övertygad om vikten av en så rak och "neutral" lyssning är så viktig som många tror, de flest skulle nog upptäcka andra aspekter som mer avgörande för hur de upplever det låta.

Jag vill förtydliga att det alltså är ett avståndstagande mot det jag beskrev ovanför den streckade linjen, det var ett svar till Conan som i fler trådar än denna visat att han sätter enormt stor vikt vid raka tonkurvor som han ofta beskriver som viktiga egenskaper för ett "neutralt" ljudsystem.
OM det rent allmänt skulle vara så som han säger och som mitt antagande baserat på Conans synsätt är, att vi antar att det allmänna ljud-idealet är en hyfsat rak frekvenskurva så skulle en studio-ingengör som jobbar med NS-10 som monitorer antagligen göra de korrigeringar som jag beskrev.

Än en gång, det var alltså bara ett antagande baserat på Conans synsätt, inte mitt, jag är helt inne på din beskrivning där studio-ingenjören vet och har god koll på sitt ljudsystems brister och kan anpassa sig till dem.

Jag vet inte om det här inlägget klargjorde det hela för dig Mats, det är ibland väldigt komplicerat att beskriva saker i textform så att det går fram, hade vi pratat med varnadra i verkliga livet så hade du säkert avbrytit mig vid några tillfällen och jag hade då haft möjligheten att omformulera mig om det var något som verkade oklart. Puh!

Mvh /Mathias

[Conan]

Det är väl ingen som skulle säga att en korrekt injusterad TV/projektor skulle förta något av filmens värde, oavsett om man tittar på Casablanca, Sunes Jul eller Bladerunner?

På vissa bildåtergivare kan man skärpa till bilden lite, det kanske är lämpligt på en gammal suddig svartvit film men knappast på en högklassig utgåva från idag. Så visst kan en korrekt inställd skärm/projektor kanske vara sämre i vissa fall än en tiltad.

/ B

Så du skulle säga att en högklassig och korrekt justerad projektor faktiskt förtar upplevelsen delvis av t.ex. Casablanca? Förklara på vilket sätt gärna! Förtar den rentvättade fönsterrutan upplevelsen av det som händer utanför rummet också?

[matssvensson]

Ja, samtal och dialog är mycket enklare än det skrivna ordet. Ändå hänger vi här och skriver inlägg .

Snömos blir det för mig när artikelförfattaren drar in ljudnivå och phonkurvor i ekvationen. För vår hörsel är det full naturligt att känsligheten för att höra olika frekvenser varierar med ljudnivån. Det är ju så vi hör allt hela tiden. Jag har aldrig förstått varför vi skulle vilja manipulera med eq för att anpassa till någon phonkurva, för att på så vis försöka lura hörseln att ljudnivån skulle vara starkare/svagare än den faktiskt är. För mig är det fullt naturligt att bas och diskant dämpas vid lägre ljudnivåer och ökar i upplevelsen när man drar på.

En duglig producent borde väl för sjutton kunna hantera det i sin mixning? Det är ingen ursäkt för att den tonala balansen kan se ut hur som helst för en högtalare bara transientresponsen (vad det nu är?) är ok = snömos för mig.

Sen kan jag inte låta bli att undra varför en neutralt klingande studio på något vis skulle kunna vara ett hinder för bra resultat, och därför skulle olika krokigheter samt artefakter vara att föredra. Borde det inte vara enklare att lyckas om man slapp ta hänsyn till en massa begränsningar i sitt arbete? Lite grann som andemeningen i mitt förra inlägg - att en neutralt klingande återgivning i hemmet underlättar för en positiv subjektiv upplevelse av ett större antal musikproduktioner, inte bara en teoretiskt optimal upplevelse baserat på artefakterna i EN enda studiomiljö.

mvh, mats

[goat76]

Ja, samtal och dialog är mycket enklare än det skrivna ordet. Ändå hänger vi här och skriver inlägg .

Snömos blir det för mig när artikelförfattaren drar in ljudnivå och phonkurvor i ekvationen. För vår hörsel är det full naturligt att känsligheten för att höra olika frekvenser varierar med ljudnivån. Det är ju så vi hör allt hela tiden. Jag har aldrig förstått varför vi skulle vilja manipulera med eq för att anpassa till någon phonkurva, för att på så vis försöka lura hörseln att ljudnivån skulle vara starkare/svagare än den faktiskt är. För mig är det fullt naturligt att bas och diskant dämpas vid lägre ljudnivåer och ökar i upplevelsen när man drar på.

En duglig producent borde väl för sjutton kunna hantera det i sin mixning? Det är ingen ursäkt för att den tonala balansen kan se ut hur som helst för en högtalare bara transientresponsen (vad det nu är?) är ok = snömos för mig.

Sen kan jag inte låta bli att undra varför en neutralt klingande studio på något vis skulle kunna vara ett hinder för bra resultat, och därför skulle olika krokigheter samt artefakter vara att föredra. Borde det inte vara enklare att lyckas om man slapp ta hänsyn till en massa begränsningar i sitt arbete? Lite grann som andemeningen i mitt förra inlägg - att en neutralt klingande återgivning i hemmet underlättar för en positiv subjektiv upplevelse av ett större antal musikproduktioner, inte bara en teoretiskt optimal upplevelse baserat på artefakterna i EN enda studiomiljö.

mvh, mats

Jag väljer nog att ställa mig själv lite närmare mitten i en gråzoon i det här ämnet trots allt.

Det finns garanterat de producenter som känner till bristerna i deras ljudsystem/lyssningsmiljö som har vetskapen hur de ska kompensera för för att det ska låta bra i ett ljudsystem utan dessa brister, men samtidigt finns det nog en hel drös som inte gör det. I första fallet har han nog lyssnat in sig på för honom välkänt referensmaterial i åtskilliga timmar för att dels veta bristerna och hur han kan kompensera för felen, den andra mixar bara tills det låter så bra som möjligt på hans system som han kanske tror saknar stora brister.

En sak som slagit mig de senaste veckorna när jag läst runt om högtalare på nätet är hur ofta två till synes bra högtalare kan mäta i princip lika bra, men när man sen läser lyssningsintrycken och jämnförelserna mellan dessa så står står det klart att de ändå kan låta väldigt olika i samma ljudsystem och rum.
I andra lägen har jag läst om en högtalare (KEF R3) som framhävs som fantastisk när den kommer till mätningarna, men som samtidigt av merparten av lyssnarna upplevs låta för ljust. En sådan högtalare kan ju verkligen göra så att producenten drar ner på diskanten i mixen med tron (p.g.a de mätningar han sett av denna högtalare) att det blir en bra transfer till andra "neutrala" högtalare.
Därför värdesätter jag andra aspekter som viktigare än hur "neutral" högtalaren verkar vara enligt mätningar, den behöver inte låta balancerad för det.

Jag har absolut inte påstått att det skulle vara någon direkt fördel med ett ljudsystem i en studio med olika krokigheter och andra artefakter, absolut inte i det läget där producenten inte har kännedom om bristerna. De blir som tidigare nämt inte lika kritiskt när han är fullt medveten om bristerna tack vare en massa lyssning på för honom välkänt referensmaterial.
Det är även det första en som jobbar med mastring bör göra när hans lyssningsrum precis är byggt, innan han ens rör sitt första arbete så bör han ha lyssnat in sig på sitt ljudsystem i hundratals timmar med musik han känner väl till.
Därför skulle många audiofiler med bra lyssningsrum/ljudsystem ha möjligheten att kunna bli mastrare, det enda som krävs är bra omdöme, ha känsla för musik och lära sig vissa program för att kunna göra små justeringar om så behövs.

[Bill50x]

För länge sedan (70-talet) presenterades frekvensgången för ett antal högtalare i form av en "bibel" där högtalarna var uppmätta i ett ljuddämpat rum på KTH. Mitt minne av det hela är att de högtalare som hade extremt raka kurvor uppåt lät väldigt ljust och vasst. Tex vissa Carlsson-högtalare.

När man diskuterar raka tonkurvor måste man var väldigt noga med att referera till mätmetoder och i vilken position mätningarna är gjorda.

/ B

[Morello]

Det var väl tvärt om så att det mättes i efterklangskammare - en rak energikurva låter mycket riktigt oerhört ljust.

[Bill50x]

Det var väl tvärt om så att det mättes i efterklangskammare - en rak energikurva låter mycket riktigt oerhört ljust.

Du har nog rätt, har ingen koll på detaljerna. Minns bara HiFi-handboken och dess mätkurvor.

/ B

[Morello]

Det var väl tvärt om så att det mättes i efterklangskammare - en rak energikurva låter mycket riktigt oerhört ljust.

Du har nog rätt, har ingen koll på detaljerna. Minns bara HiFi-handboken och dess mätkurvor.

/ B

"Detalj"?



"Bilens förbrukning är cirka 1 liter per mil och farten var 30 eller om det var 250 kilometer per timme, men minns inte detljerna."

[hcl]

...
Jag har dock de senaste veckorna funderat på att köpa ett par stativhögtalare som mäter bra, men eftersom jag har lite begränsade möjligheter att lyssna på flertalet olika högtalare där jag bor så har jag försökt läsa lite olika omdömmen på nätet av vissa högtalare men tyvärr är det nästan alltid någon kommentar som får en att bli tveksam till om man kommer uppskatta ljudet.


Några högtalare jag har kikat på:

Revel Performa3 M106 (alternativt M105 men antagligen något basfattigare):
Verkar intressant men enligt vissa har den ett något återhållsamt mellanregister vilket inte rimmar riktigt väl med mina egna preferenser, sen har vi det där som Atkinson nämde med en som han uppfattade det något överdriven diskant. Dessa finns nog för lyssning hos min lokala hifi-handlare. Någon här med annan uppfattning om dessa högtalare?

Buchardt s400:
Verkar vara extremt hypad vilket faktiskt avskräcker en del, det får iallafall mig att undra om det är en markadsförings-strategi att ge bort högtalare till folk i utbyte mot extremt positiva recensioner. Även här är jag tveksam på mellanregistret då folk säger att det är något tillbakahållet i ljudbilden. Man kan dock testa högtalaren i hemmamiljö i 30 dagar och ifall man inte gillar den får man skicka tillbaka den för den rimliga kostnaden på 25€.
Är det någon som lyssnat på dessa som har något att säga så gör gärna det.

Dynaudio Special 40:
Dyr högtalare som verkar vara väl omtyckt men där folk är tveksam till om de är värda sitt pris, många gillar den naturliga balansen och få har något negativt att säga av det jag snappat upp. Tveksam om jag skulle köpa något så pass dyrt utan möjlighet till egen lyssning.

KEF LS50:
Verkar vara ganska bassvag och vissa uppfattar den som vass, å andra sidan finns det de som höjer dessa högtalare till skyarna, svår-bedömd.

Har tittat lite på olika engelska BBC-inspirerade högtalare av klassiskt slag som mäter bra, bland annat Harbeth Monitor 30.2, Graham Audio LS5/9 eller den nya golv-varianten LS5/9f. Jag har dock inte fått riktig klar uppfattning om dessa fungerar med rivigare musik som rock och liknande?

Övriga högtalare jag läst hyfsade omdömmen om är Paradigm Prestige 15B, B&W 705 s2, Elac Adante as-61, Dynaudio Contour 20 och Dynaudio Evoke 20. Någon med egna lyssningsintryck av dessa eller andra liknande alternativ?

Det viktiga här är att de ska klara rock av vildare och tätare slag utan att tappa tråden och gröta ihop ljudet, mäta hyfsat rakt och gärna ha ett dynamiskt engagerande ljud, jag är inte mycket för något "laidback" ljud med återhållsamt mellanregister, det måste finnas ett "bett" i ljudet. Sen uppskattar jag och är van vid ett ljud som har en viss live-känsla vilket mina golvare från Linn har en förmåga att leverera.
I mitt lyssningsrum är lyssningsavståndet till högtalarna omkring 220 till 250 centimeter långt, alltså relativt nära där direktljudet nog är hyfsat dominerande, rummet är dock medelstort på 4,3 x 5,1 meter.
Sen vet jag inte om en stativare ens kan ha dessa egenskaper, jag har personligen alltid främst tittat och lyssnat på golvare vid diverse demos, kanske är det bara en förutfattad mening jag har, kan stativare rocka lös?

Jag hoppade på ett par PSI audio (A17-M) för ”studion” och är klart nöjd. De är lätta att mixa på och ”translates” mycket bättre än alla högtalare jag tidigare testat (d.v.s. mixarna funkar bra mer eller mindre oberoende av var jag testlyssnar någonstans). De är även klart dyrare än sina föregångare. Hur de står sig jämfört med de du listat ovan vet jag inte. Dynaudio är hyffsade, men PSI Audio tycker jag är klart bättre. ATC är också bra, men inte fullt lika neutrala. Övriga har jag aldrig hört.

Länk: PSI Audio A17-M

Det är imga stora högtalare, men har hygglig utsträckning ändå. Vill man kunna krana på i lite större rum så bör man säkert satsa på någon av de större varianterna.

[Conan]

Färgåtergivningen skulle behöva ha extrema avvikelser för att någon av oss ens skulle reagera eftersom det inom film används färgfilter för att lägga en viss "känsla" över scenen eller hela filmen, exempelvis det grågröna skimret över zombie- och apokalyps-filmer/serier som Walking Dead, The Road och The Book of Eli eller det gula öken-skimret över Breaking Bad/Better Call Saul.
Tack vare det så skulle inte många reagera speciellt mycket eller ens märka om bildskärmen har relativt kraftiga avvikelser från satt standard-kalibrering och därmed är det inte heller många som skulle uppmärksamma om skärmen var perfekt kalibrerad.

Jo men kolla här... "känslan" i de produktioner du nämner är ju ett medvetet val av t.ex. producenten. Dom har lagt färgskala på ett visst sätt för att framkalla en viss upplevelse hos tittaren. Ingenstans i ekvationen hör hemma kvaliteten på bildåtergivningsutrustningen som klipparen (eller vad det heter) hade. Om han/hon hade en icke-netural bildåtergivning vid mixningen av "Better Call Saul" så menar du att jag hemma i vardagsrummet ska ha samma fel på min TV för att få samma känsla som producenten/klipparen avsåg. Du hör väl själv hur knasigt det låter att kompensera för fel med samma fel för att få samma "färgning" som ger mest upplevelse? Och om nästa sak jag vill titta på med TV:n är hockey-VM..?

Man kan inte anpassa ljudanläggningen hemma till vilken monitor som användes i studion. Det kan vara vad som helst (t.o.m. trasiga grejer) och spelar du mera än en skiva på din ljudanläggning, så faller det resonemanget ihop som ett korthus. Det enda man kan göra som musik- och ljudintresserad är att försöka sikta på verklig prestanda i ljudåtergivningen; precis som cineasten och bildnörden siktar på den bästa möjliga kvaliteten på TV/projektor och ett bra rum. Vilka projektorer man hade vid klippningen spelar väl ingen roll.

Sen citerade du nån ljudtekniker som mest svamlade rappakalja, typ: "det har ju kommit ut välljudande produktioner där man har haft studiomonitorer som varit rena skiten så därför...". Jamen vad f... Produktionen har väl låtit bra trots studiomonitorerna. Man har inte hört ett jota hur det låter, men med ren & skär tur så... Även om studiohögtalarna är paj och filtren fellödda så finns ju chansen att det blir bra ändå. Chansen att det låter ofantligt mycket bättre hemma hos audiofilen än i studion är ju rätt överhängande dock, trots att audiofilens högtalare är hela och filtren rätt ihoplödda.

[goat76]

...
Jag har dock de senaste veckorna funderat på att köpa ett par stativhögtalare som mäter bra, men eftersom jag har lite begränsade möjligheter att lyssna på flertalet olika högtalare där jag bor så har jag försökt läsa lite olika omdömmen på nätet av vissa högtalare men tyvärr är det nästan alltid någon kommentar som får en att bli tveksam till om man kommer uppskatta ljudet.


Några högtalare jag har kikat på:

Revel Performa3 M106 (alternativt M105 men antagligen något basfattigare):
Verkar intressant men enligt vissa har den ett något återhållsamt mellanregister vilket inte rimmar riktigt väl med mina egna preferenser, sen har vi det där som Atkinson nämde med en som han uppfattade det något överdriven diskant. Dessa finns nog för lyssning hos min lokala hifi-handlare. Någon här med annan uppfattning om dessa högtalare?

Buchardt s400:
Verkar vara extremt hypad vilket faktiskt avskräcker en del, det får iallafall mig att undra om det är en markadsförings-strategi att ge bort högtalare till folk i utbyte mot extremt positiva recensioner. Även här är jag tveksam på mellanregistret då folk säger att det är något tillbakahållet i ljudbilden. Man kan dock testa högtalaren i hemmamiljö i 30 dagar och ifall man inte gillar den får man skicka tillbaka den för den rimliga kostnaden på 25€.
Är det någon som lyssnat på dessa som har något att säga så gör gärna det.

Dynaudio Special 40:
Dyr högtalare som verkar vara väl omtyckt men där folk är tveksam till om de är värda sitt pris, många gillar den naturliga balansen och få har något negativt att säga av det jag snappat upp. Tveksam om jag skulle köpa något så pass dyrt utan möjlighet till egen lyssning.

KEF LS50:
Verkar vara ganska bassvag och vissa uppfattar den som vass, å andra sidan finns det de som höjer dessa högtalare till skyarna, svår-bedömd.

Har tittat lite på olika engelska BBC-inspirerade högtalare av klassiskt slag som mäter bra, bland annat Harbeth Monitor 30.2, Graham Audio LS5/9 eller den nya golv-varianten LS5/9f. Jag har dock inte fått riktig klar uppfattning om dessa fungerar med rivigare musik som rock och liknande?

Övriga högtalare jag läst hyfsade omdömmen om är Paradigm Prestige 15B, B&W 705 s2, Elac Adante as-61, Dynaudio Contour 20 och Dynaudio Evoke 20. Någon med egna lyssningsintryck av dessa eller andra liknande alternativ?

Det viktiga här är att de ska klara rock av vildare och tätare slag utan att tappa tråden och gröta ihop ljudet, mäta hyfsat rakt och gärna ha ett dynamiskt engagerande ljud, jag är inte mycket för något "laidback" ljud med återhållsamt mellanregister, det måste finnas ett "bett" i ljudet. Sen uppskattar jag och är van vid ett ljud som har en viss live-känsla vilket mina golvare från Linn har en förmåga att leverera.
I mitt lyssningsrum är lyssningsavståndet till högtalarna omkring 220 till 250 centimeter långt, alltså relativt nära där direktljudet nog är hyfsat dominerande, rummet är dock medelstort på 4,3 x 5,1 meter.
Sen vet jag inte om en stativare ens kan ha dessa egenskaper, jag har personligen alltid främst tittat och lyssnat på golvare vid diverse demos, kanske är det bara en förutfattad mening jag har, kan stativare rocka lös?

Jag hoppade på ett par PSI audio (A17-M) för ”studion” och är klart nöjd. De är lätta att mixa på och ”translates” mycket bättre än alla högtalare jag tidigare testat (d.v.s. mixarna funkar bra mer eller mindre oberoende av var jag testlyssnar någonstans). De är även klart dyrare än sina föregångare. Hur de står sig jämfört med de du listat ovan vet jag inte. Dynaudio är hyffsade, men PSI Audio tycker jag är klart bättre. ATC är också bra, men inte fullt lika neutrala. Övriga har jag aldrig hört.

Länk: PSI Audio A17-M

Det är imga stora högtalare, men har hygglig utsträckning ändå. Vill man kunna krana på i lite större rum så bör man säkert satsa på någon av de större varianterna.

Tack för tipset!

Jag ska helt klart kolla in PSI men jag börjar dock fundera mer i banorna nya golvare, först och främst för att jag i regel brukar föredra dem och för att prioriteringen främst ligger på musiklyssning och i andra hand musikskapande.
Med små monitorer drar det ändå iväg prismässigt plus att man ändå måste ha stativen på det också, fördelen verkar dock vara att de oftast verkar mäta lite bättre än golvare.
Jag tror dock att ett par ATC SCM40 mäter tillräckligt bra för mina inspelningar på amatörnivå så de är mest intressanta i nuläget men jag vet inte, jag hinner nog ändra mig några gånger till innan det är dax och sen kanske det ändå slutar med att jag än en gång sitter still i båten, Majik 140 rockar på så pass bra att jag blir lite imponerad varje gång jag sätter mig och lyssnar.

[matssvensson]

En sak som slagit mig de senaste veckorna när jag läst runt om högtalare på nätet är hur ofta två till synes bra högtalare kan mäta i princip lika bra, men när man sen läser lyssningsintrycken och jämförelserna mellan dessa så står står det klart att de ändå kan låta väldigt olika i samma ljudsystem och rum.

Ja, som jag försiktigt försökt förmedla i tidigare inlägg - EN frekvenskurva säger i princip INGENTING om hur en högtalare upplevs i en akustisk miljö . 100 olika mätningar på samma högtalare kanske kan berätta lite mer om dess förutsättningar att skapa en ljudupplevelse, samtidigt har det blivit lika många gånger svårare att tolka ut eventuella slutsatser ur kombinationerna av mätningarna . Hur en högtalare förmedlar ett ljud är en fyrdimensionell ekvation - en rymdutbredning i tid där högtalarens omgivande akustiska miljö är en integrerad del av resultatet. Omöjligt att reducera ner till EN kurva enligt min erfarenhet.

Det finns garanterat de producenter som känner till bristerna i deras ljudsystem/lyssningsmiljö som har vetskapen hur de ska kompensera för för att det ska låta bra i ett ljudsystem utan dessa brister, men samtidigt finns det nog en hel drös som inte gör det. I första fallet har han nog lyssnat in sig på för honom välkänt referensmaterial i åtskilliga timmar för att dels veta bristerna och hur han kan kompensera för felen, den andra mixar bara tills det låter så bra som möjligt på hans system som han kanske tror saknar stora brister.

Jag lyssnar hellre på något som passar så många duktiga producenters resultat som möjligt, snarare än att försöka jaga reversen till någon som inte har koll. Men det sköna med denna hobby är att vi själva är helt fria att bestämma själva hur vi vill ha det , bara vi känner oss nöjda med våra val.

[goat76]

Färgåtergivningen skulle behöva ha extrema avvikelser för att någon av oss ens skulle reagera eftersom det inom film används färgfilter för att lägga en viss "känsla" över scenen eller hela filmen, exempelvis det grågröna skimret över zombie- och apokalyps-filmer/serier som Walking Dead, The Road och The Book of Eli eller det gula öken-skimret över Breaking Bad/Better Call Saul.
Tack vare det så skulle inte många reagera speciellt mycket eller ens märka om bildskärmen har relativt kraftiga avvikelser från satt standard-kalibrering och därmed är det inte heller många som skulle uppmärksamma om skärmen var perfekt kalibrerad.

Jo men kolla här... "känslan" i de produktioner du nämner är ju ett medvetet val av t.ex. producenten. Dom har lagt färgskala på ett visst sätt för att framkalla en viss upplevelse hos tittaren. Ingenstans i ekvationen hör hemma kvaliteten på bildåtergivningsutrustningen som klipparen (eller vad det heter) hade. Om han/hon hade en icke-netural bildåtergivning vid mixningen av "Better Call Saul" så menar du att jag hemma i vardagsrummet ska ha samma fel på min TV för att få samma känsla som producenten/klipparen avsåg. Du hör väl själv hur knasigt det låter att kompensera för fel med samma fel för att få samma "färgning" som ger mest upplevelse? Och om nästa sak jag vill titta på med TV:n är hockey-VM..?

Man kan inte anpassa ljudanläggningen hemma till vilken monitor som användes i studion. Det kan vara vad som helst (t.o.m. trasiga grejer) och spelar du mera än en skiva på din ljudanläggning, så faller det resonemanget ihop som ett korthus. Det enda man kan göra som musik- och ljudintresserad är att försöka sikta på verklig prestanda i ljudåtergivningen; precis som cineasten och bildnörden siktar på den bästa möjliga kvaliteten på TV/projektor och ett bra rum. Vilka projektorer man hade vid klippningen spelar väl ingen roll.

Sen citerade du nån ljudtekniker som mest svamlade rappakalja, typ: "det har ju kommit ut välljudande produktioner där man har haft studiomonitorer som varit rena skiten så därför...". Jamen vad f... Produktionen har väl låtit bra trots studiomonitorerna. Man har inte hört ett jota hur det låter, men med ren & skär tur så... Även om studiohögtalarna är paj och filtren fellödda så finns ju chansen att det blir bra ändå. Chansen att det låter ofantligt mycket bättre hemma hos audiofilen än i studion är ju rätt överhängande dock, trots att audiofilens högtalare är hela och filtren rätt ihoplödda.

Conan, det är din analogi och jag har totalsågat hela den, Jag menar ingenting!
Ljudet för musiken är allting, färgåtergivningen för film är bara en detalj...

I princip alla musikproduktioner i det stora hela lät bättre förr trots att de överlag inte hade samma utbud av bra monitorer, det visar att lyssningen i studion förr inte var den avgörande faktorn för att skapa bra produktioner.
Att produktionerna överlag är sämre idag har inte heller speciellt mycket att göra med lyssningen, det har mer att göra med att man skjuter upp alla beslut mot slutet av produktionen, man väljer att manipulerar och forma ljudet i efterhandsproduktionen istället för att spela in musiken rätt från första början. Så nej, man hade inte mer tur förr.

[distad]

När jag läser denna tråd så tänker jag på killen som köpte mina 3 Dynaudio BM5A MKII. Han berättade att han jobbade i en studio och han skulle ha dessa som frontar i i sin hemmabio/musik anläggning. Och jag kunde inte låta bli att fråga om inte han som hemskt många andra studio folk var såld på Genelec. Ja svarade han, vi har sådan i studion. Men de är inget att ha om man vill lyssna på musik, de är bra på att lyssna på ljud genom. Så smaken är som baken som jag brukar säga.

[juanth]

Valet av ljussättning i tex en serie upplevs naturligt pga att vi är vana vid att ljus är föränderligt, en hel serie kan utspelas i orange skymningsljus utan att vi tycker det är konstigt för det ljuset har alla upplevt. Titta på kelvinskalan/kelvingrader (färgtemperatur) lek med det i ett bildredigeringsprogram
Om min ljudanläggning skulle förändras lika mycket som solen/ljuset skiftar under en dag (och natt) så tror jag att jag skulle söka hjälp..

Jämförelsen faller rätt platt.

[Conan]

Conan, det är din analogi och jag har totalsågat hela den, Jag menar ingenting!
Ljudet för musiken är allting, färgåtergivningen för film är bara en detalj...

Film -> Musik
Bildåtergivning -> Musikåtergivning
Tittare -> Lyssnare
Cineast -> Musikälskare
Bildnörd -> Audiofil
Projektor -> Högtalare

Analogin fungerar läskigt bra!

I princip alla musikproduktioner i det stora hela lät bättre förr trots att de överlag inte hade samma utbud av bra monitorer, det visar att lyssningen i studion förr inte var den avgörande faktorn för att skapa bra produktioner.
Att produktionerna överlag är sämre idag har inte heller speciellt mycket att göra med lyssningen, det har mer att göra med att man skjuter upp alla beslut mot slutet av produktionen, man väljer att manipulerar och forma ljudet i efterhandsproduktionen istället för att spela in musiken rätt från första början. Så nej, man hade inte mer tur förr.

Njaeee... att i princip allt skulle låta bättre som var inspelat förr vete honnan. Det kanske var mer ojämnt förr men lite mer jämndåligt nu. Och om du nu säger (vilket du har rätt i) att kvaliteten på monitorlyssningen inte säger nåt entydigt om slutresultatet, betyder ju inte att det är oviktigt vilken lyssning man har i studion. Det är ju ungefär som att säga att kvaliteten på råvarorna och kocken inte betyder nåt för slutresultatet, eftersom du nån gång smakat bra mat från en tveksam kock som lagat på tveksamma råvaror. Att det GÅR att laga god mat på tveksamma premisser betyder inte att det inte är viktigt med kocken och matvarorna. Även en blind höna...

Valet av ljussättning i tex en serie upplevs naturligt pga att vi är vana vid att ljus är föränderligt, en hel serie kan utspelas i orange skymningsljus utan att vi tycker det är konstigt för det ljuset har alla upplevt. Titta på kelvinskalan/kelvingrader (färgtemperatur) lek med det i ett bildredigeringsprogram
Om min ljudanläggning skulle förändras lika mycket som solen/ljuset skiftar under en dag (och natt) så tror jag att jag skulle söka hjälp..

Jämförelsen faller rätt platt.

Du pratar å ena sidan om ljussättningen vid inspelningen och sen om ljudanläggningen i vardagsrummet. Du vet att detta är i två ändar av återgivningskedjan? Ska du jämföra ljussättningen med nåt så kanske det är akustiken i inspelningsstudion. En neutral återgivning i hemmet sen (vare sig det handlar om ljud eller bild) möjliggör för dig att uppleva ljuset vid inspelningen (eller om det är pålagt på nåt sätt) och ljudinspelningens kvaliteter.

Man kanske nån gång kan jämföra äpplen med päron om man har tungan i rätt mun, men det blir svårt om man ska jämföra äpplen med päronsplitt...

[Tangband]

Intressant tråd

Det ni diskuterar är frekvenskurvor från olika vinklar från högtalaren.
Det som även påverkar ohyggligt mycket för upplevelsen av ljudet är vilken branthet och ordningstal filtrena i en högtalare har . Även antal element ( tex 4 stycken i Majik 140 ) har ibland fördelar ljudmässigt om de är många - även om det inte syns på enkla frekvensgångskurvor. Och ibland kan det vara precis tvärtom.

Det som händer då man sätter element på en baffel är att det blir stor påverkan.

Goat76 - om du verkligen vill veta vad som händer så kan du ladda hem EDGE som finns i BASTA ! Det var Peter som hjälpte mig den gången , för omkring ett år sedan - postumt tack !
Det visade sig att det med en mångvägare var svårt att undvika diffraktion med många dB avvikelse. Flyttade man elementet i EDGE programmet 1 cm på en virtuell baffel blev skillnaden stor .

Det var den insikten som fick mig att köpa FUKDIST i min egen aktiva version.
Som jag ser det så är en waveguide ett måste i en tvåvägare som har en 6 1/2 som boomer.

Goat76 - har du läst inlägget ?

[Tangband]

Goat76 - Kef LS50 har jag lyssnat till rätt många gånger. Det är en som jag uppfattar det neutral högtalare men den har ett ljudmässigt problem som jag upplevt med alla högtalare som har en diskant i mitten av ett baselement.
Fördelen med konstruktionen är att spridningen horisontalt och vertikalt blir perfekt.
Men...
Baselementet kommer att fungera som en waveguide till diskanten, som sitter i mitten. Baselementet kommer att modulera diskanten då elementet vibrerar. Det är stor skillnad till det bättre om man slipper den där modulationen. Elektronikvärlden redan på 80-talet mätte fram stora skillnader i frekvensområdet beroende om basen vibrerade med en 50 Hz ton samtidigt som en 10 kHz ton skulle återges, om jag inte minns fel. Rod Crawford på Linn products har gjort samma mätningar med samma slutsatser på -90-talet.

Testar man en Kef ls50 med ett vanligt sinussvep kommer de där felen däremot inte att synas på kurvan.
Det ser rakt och fint ut.
Sinussvepet har dock små likheter med musik- där instrumenten spelar många frekvenser samtidigt.

Jag tror en stor anledningar att Atkinson upplever att revel och Kef låter så olika trots lika frekvenskurvor är den där modulationen. Konstigt att han inte nämner fenomenet.

För att en högtalare konstruerad som Kef ska kunna fungera bör basen avlastas redan vid 400-500 Hz. Precis så fungerar det i de dyrare Kef högtalarna från reference- serien, där man har flera element som spelar de lägre frekvenserna.

Du har inte heller kommenterat detta inlägg. Har du läst det ?

Edit: är direktiviteten bra i högtalaren behövs det heller ingen BBC -dipp. Jag blir mer och mer övertygad om att BBC-dippen ursprungligen berodde på helt andra saker, konuppbrytningar och framförallt dålig direktivitet där diskanten sprider ljudet helt annorlunda än baselementet vid delningsfrekvensen.

Jag upplever nämligen inget behov av någon sänkning vid 3 kHz här hemma. Detsamma gällde aktiva jbl 530.

[goat76]

Intressant tråd

Det ni diskuterar är frekvenskurvor från olika vinklar från högtalaren.
Det som även påverkar ohyggligt mycket för upplevelsen av ljudet är vilken branthet och ordningstal filtrena i en högtalare har . Även antal element ( tex 4 stycken i Majik 140 ) har ibland fördelar ljudmässigt om de är många - även om det inte syns på enkla frekvensgångskurvor. Och ibland kan det vara precis tvärtom.

Det som händer då man sätter element på en baffel är att det blir stor påverkan.

Goat76 - om du verkligen vill veta vad som händer så kan du ladda hem EDGE som finns i BASTA ! Det var Peter som hjälpte mig den gången , för omkring ett år sedan - postumt tack !
Det visade sig att det med en mångvägare var svårt att undvika diffraktion med många dB avvikelse. Flyttade man elementet i EDGE programmet 1 cm på en virtuell baffel blev skillnaden stor .

Det var den insikten som fick mig att köpa FUKDIST i min egen aktiva version.
Som jag ser det så är en waveguide ett måste i en tvåvägare som har en 6 1/2 som boomer.

Goat76 - har du läst inlägget ?

Jag läser alla inlägg, jag har tagit till mig av informationen men samtidigt är jag inte en person som varken mäter eller funderar över en befintlig högtalares attribut eftersom jag inte har någon avsikt att modifiera den.
Jag kommer troligtvis aldrig bygga en högtalare själv heller, så jag ser inte riktigt ett syfte med att analysera hur allt fungerar. Tack ändå för informationen, den tar jag till mig.

[hcl]

Alltså... kan inte analogidiskussionen föras i en separat tråd!? Den må vara intressant, men har föga bäring på trådfrågan.

Avvikelse från en slät och amplitudjämn frekvenskurva påverkar givetvis, men det är också så som Goat76 skriver att annat påverkar också och just avvikelser frekvenskurvan rakt fram är en komponent, avvikelser i frekvenskurvan i andra vinklar samt dess samspel med rummet ytterligare en komponent. Genom att känna sina monitorer och sitt rum, kanske använda flera monitorer med lite olika fokus, bredbandiga, klockradiolika etc så kan man projicera sin produktion genom dessa olika ”filter” och medelst erfarenhet landa i något som blir absolutmässigt bra. Jag kan tycka att det görs för mycket hyss för att tillgodose de krav som ställs på musikproduktionerna för att de skall spelas upp med god förtjänst i löjligt dåliga lyssningsutrustningar, men det är väl främst kommersiella hänsyn som driver just detta.

När det gäller att jämföra äldre produktioner mot nyare så är det många faktorer som påverkat och påverkar att det är vanskligt att göra generella jämförelser. Bara det faktum att ju längre tiden går desto färre av de äldre inspelningarna kommer man ihåg och det är f.f.a. de bra som ihågkoms. Att det var andra tider, med fokus på andra saker, folk fördelade sin tid annorlunda, trender och intressen var annorlunda. Musikindustrin såg helt annorlunda ut, avsevärt mer centraliserad. Skillnaden mellan musik framförd live och det som spelades in var mycket mindre, vilket rimligen också hade inverkan på hur fäven folk i allmänhet betraktade sina lyssningsutrustningar. Idag kan man se en klar tendens att folk i allmänhet (inkl de som jobbar med musikproduktion) har en övertro på dagens teknologi i det att man inte lägger lika mycket tid på att använda sin utrustning som förr, då det var helt avgörande för slutresultatet att man tog stor hänsyn till utrustningens brister i sitt arbete. Idag använder man tämligen transparenta prylar, spelar in i illa optimerade lokaler och under mer eller mindre tidspress d.v.s. med små möjligheter att laborera med detaljer i själva inspelningsskedet. Det är m.a.o. mycket som gör att msuik idag låter helt annorlunda. Jag kan också tycka att inspelad musik dagsfärsk såväl som äldre nog också ligger en bra bit ifrån den nivå jag skulle önska. Skillnaden mellan det bästa som produceras och medel är avsevärd, oavsett musikgenre.

[goat76]

Goat76 - Kef LS50 har jag lyssnat till rätt många gånger. Det är en som jag uppfattar det neutral högtalare men den har ett ljudmässigt problem som jag upplevt med alla högtalare som har en diskant i mitten av ett baselement.
Fördelen med konstruktionen är att spridningen horisontalt och vertikalt blir perfekt.
Men...
Baselementet kommer att fungera som en waveguide till diskanten, som sitter i mitten. Baselementet kommer att modulera diskanten då elementet vibrerar. Det är stor skillnad till det bättre om man slipper den där modulationen. Elektronikvärlden redan på 80-talet mätte fram stora skillnader i frekvensområdet beroende om basen vibrerade med en 50 Hz ton samtidigt som en 10 kHz ton skulle återges, om jag inte minns fel. Rod Crawford på Linn products har gjort samma mätningar med samma slutsatser på -90-talet.

Testar man en Kef ls50 med ett vanligt sinussvep kommer de där felen däremot inte att synas på kurvan.
Det ser rakt och fint ut.
Sinussvepet har dock små likheter med musik- där instrumenten spelar många frekvenser samtidigt.

Jag tror en stor anledningar att Atkinson upplever att revel och Kef låter så olika trots lika frekvenskurvor är den där modulationen. Konstigt att han inte nämner fenomenet.

För att en högtalare konstruerad som Kef ska kunna fungera bör basen avlastas redan vid 400-500 Hz. Precis så fungerar det i de dyrare Kef högtalarna från reference- serien, där man har flera element som spelar de lägre frekvenserna.

Du har inte heller kommenterat detta inlägg. Har du läst det ?

Edit: är direktiviteten bra i högtalaren behövs det heller ingen BBC -dipp. Jag blir mer och mer övertygad om att BBC-dippen ursprungligen berodde på helt andra saker, konuppbrytningar och framförallt dålig direktivitet där diskanten sprider ljudet helt annorlunda än baselementet vid delningsfrekvensen.

Jag upplever nämligen inget behov av någon sänkning vid 3 kHz här hemma. Detsamma gällde aktiva jbl 530.

Även detta har jag självklart läst, jag kan bara tacka för informationen men har ingen direkt kommentar till det. Bra information är det iallafall.

[Tangband]

Här finns mer information om varför BBC-dippen beror på ett försök att kompensera för dålig direktivitet.

Neither I nor Floyd Toole had never heard about the Gundry dip until about 2 months ago when an audio reviewer used the term in an email to us. Many poorly designed 2-way loudspeakers already have dips in the sound power response in the cross-over range 1-3 kHz where the directivity of the woofer is too high compare to the directivity of the tweeter at those frequencies. As a result, this produces a notch in the sound power response of the loudspeaker, usually followed by a peak. Depending on the bandwidth and depth of the notch, it is the peak that is often heard as sounding objectionable (harshness, hardness or excessive brightness). The extent to which this a problem depends on whether you are sitting on or off axis, and the reflectivity of the room. Some room correction products, by default, have a dip in their target curve in an attempt to compensate for this sound power problem, essentially trying to second guess whether or not the loudspeaker is well-designed. As I've shown in a recent AES paper - this doesn't always lead to good results.

You can see this notch/peak in the BBC frequency graphs of the LS3. I also wonder, if people are not hearing distortion when these small loudspeakers are overdriven.

Cheers
Sean
Last Edit: 2009-10-24 20:47:38 by solive
Sean Olive
Audio Musings

https://hydrogenaud.io/index.php?topic=75195.0

[juanth]

Conan, det är din analogi och jag har totalsågat hela den, Jag menar ingenting!
Ljudet för musiken är allting, färgåtergivningen för film är bara en detalj...

Film -> Musik
Bildåtergivning -> Musikåtergivning
Tittare -> Lyssnare
Cineast -> Musikälskare
Bildnörd -> Audiofil
Projektor -> Högtalare

Analogin fungerar läskigt bra!

I princip alla musikproduktioner i det stora hela lät bättre förr trots att de överlag inte hade samma utbud av bra monitorer, det visar att lyssningen i studion förr inte var den avgörande faktorn för att skapa bra produktioner.
Att produktionerna överlag är sämre idag har inte heller speciellt mycket att göra med lyssningen, det har mer att göra med att man skjuter upp alla beslut mot slutet av produktionen, man väljer att manipulerar och forma ljudet i efterhandsproduktionen istället för att spela in musiken rätt från första början. Så nej, man hade inte mer tur förr.

Njaeee... att i princip allt skulle låta bättre som var inspelat förr vete honnan. Det kanske var mer ojämnt förr men lite mer jämndåligt nu. Och om du nu säger (vilket du har rätt i) att kvaliteten på monitorlyssningen inte säger nåt entydigt om slutresultatet, betyder ju inte att det är oviktigt vilken lyssning man har i studion. Det är ju ungefär som att säga att kvaliteten på råvarorna och kocken inte betyder nåt för slutresultatet, eftersom du nån gång smakat bra mat från en tveksam kock som lagat på tveksamma råvaror. Att det GÅR att laga god mat på tveksamma premisser betyder inte att det inte är viktigt med kocken och matvarorna. Även en blind höna...

Valet av ljussättning i tex en serie upplevs naturligt pga att vi är vana vid att ljus är föränderligt, en hel serie kan utspelas i orange skymningsljus utan att vi tycker det är konstigt för det ljuset har alla upplevt. Titta på kelvinskalan/kelvingrader (färgtemperatur) lek med det i ett bildredigeringsprogram
Om min ljudanläggning skulle förändras lika mycket som solen/ljuset skiftar under en dag (och natt) så tror jag att jag skulle söka hjälp..

Jämförelsen faller rätt platt.

Du pratar å ena sidan om ljussättningen vid inspelningen och sen om ljudanläggningen i vardagsrummet. Du vet att detta är i två ändar av återgivningskedjan? Ska du jämföra ljussättningen med nåt så kanske det är akustiken i inspelningsstudion. En neutral återgivning i hemmet sen (vare sig det handlar om ljud eller bild) möjliggör för dig att uppleva ljuset vid inspelningen (eller om det är pålagt på nåt sätt) och ljudinspelningens kvaliteter.

Man kanske nån gång kan jämföra äpplen med päron om man har tungan i rätt mun, men det blir svårt om man ska jämföra äpplen med päronsplitt...

Nej inte alls. Jag pratar om vad åskådaren eller lyssnaren tar del av med sina sinnen. Resultatet.
Ljussättning kan uppstå i kameran (tolkning av verkligheten/färgning) i efterproduktion, framkallning etc. Resultatet ger upplevelsen/illusionen

Poängen är att vi köper det mesta angående bild/ljussättning då vår referens är solljuset som är högst föränderligt. Gällande ljud, inte så mycket så

[RogerGustavsson]

Ser att ATC omnämns. Var på Sweetspot 2019 en rätt stor ljudmässig besvikelse. Hur de låter i andra miljöer har jag ingen aning om. Högtalare är ju i stor grad beroende på i vilket rum de används.

[goat76]

Ser att ATC omnämns. Var på Sweetspot 2019 en rätt stor ljudmässig besvikelse. Hur de låter i andra miljöer har jag ingen aning om. Högtalare är ju i stor grad beroende på i vilket rum de används.

Det verkade vara rätt många medlemmar här på forumet som blev besvikna på ATC, men samtidigt när man läser runt på nätet så är det nästan bara rakt igenom hyllningar där många säger att de aldrig hört något bättre. Kanske visar det mer på de svårigheter det är med att få till det med ljudet på mässor och att man kanske inte ska dra några växlar alls av de intrycken, svårt att veta?

Kan det ha varit en riktigt usel mismatch med övrig elektronik och inställningar i dessa, vad drev de högtalarna med och var det så att det mesta lät dåligt i de rum som liknade det ATC hade förfogande över?
Var det ATC själva som hade rummet eller var det någon återförsäljare?

Snygga skapelser, jag gillar enkelheten. Lite mindre snygga med grillen.

[RogerGustavsson]

Det verkade vara rätt många medlemmar här på forumet som blev besvikna på ATC, men samtidigt när man läser runt på nätet så är det nästan bara rakt igenom hyllningar där många säger att de aldrig hört något bättre. Kanske visar det mer på de svårigheter det är med att få till det med ljudet på mässor och att man kanske inte ska dra några växlar alls av de intrycken, svårt att veta?

Kan det ha varit en riktigt usel mismatch med övrig elektronik och inställningar i dessa, vad drev de högtalarna med och var det så att det mesta lät dåligt i de rum som liknade det ATC hade förfogande över?
Var det ATC själva som hade rummet eller var det någon återförsäljare?

Jovisst, kan det vara svårt på mässor men ändå. Flera andra lyckades klart bättre under samma förhållanden, Buchardt t.ex. (fast de hade en annan typ av rum just 2019 mot tidigare). Kommer inte ihåg vem som gjorde demon men det var antagligen generalagenten. KEF lät också olika mellan 2018 och 2019, klart bättre senast. Sedan har vi de där svenska högtalarna som Carlsson OA-51.N, Larsen L-9 och Ino som ofta låter bra i dessa rum.

Bild från Sweetspot 2019.

[matssvensson]

Jag har för mig att du gillar Linn Majik 140. Jag har inte lyssnat jättemycket på dem själv men har själv ägt både Linn Kaber, Isobarik och lyssnat en hel del på Akudorik och Akubarik. Jag upplever likheter i presentationen mellan Linn och ATC när jag haft möjlighet att höra ATC. ATC utvecklar sina egna element och de skulle finnas med på min utvärderingslista om jag skulle vara på jakt efter element med de egenskaper de erbjuder. Speciellt mellanregisterkalotten har rykte om sig att vara riktigt välkonstruerad.

mvh, Mats

[goat76]

Jag har för mig att du gillar Linn Majik 140. Jag har inte lyssnat jättemycket på dem själv men har själv ägt både Linn Kaber, Isobarik och lyssnat en hel del på Akudorik och Akubarik. Jag upplever likheter i presentationen mellan Linn och ATC när jag haft möjlighet att höra ATC. ATC utvecklar sina egna element och de skulle finnas med på min utvärderingslista om jag skulle vara på jakt efter element med de egenskaper de erbjuder. Speciellt mellanregisterkalotten har rykte om sig att vara riktigt välkonstruerad.

mvh, Mats

Det börjar mer och mer verka som om jag har börjat intressera mig för en högtalare som låter nästan precis likadant som den jag redan har, men som möjligen mäter aningen bättre.

Båda är 40-literslådor, den ena en 4-vägare och den andra en 3-vägare, ingen av dem går väl speciellt djupt vilket ger en relativt rapp bas, båda verkar ha den där förmågan att spela ganska dynamiskt vilket får folk att prata om live-karaktär. Om ATC SCM40 gör det Majik 140 gör fast ännu bättre och mäter bättre så är det nog min drömhögtalare, iallafall inom ramarna för hur långt min ekonomi sträcker sig.

Frågan är hur, brukar de i karaktären upplevas som ljusa, mörka eller bara balanserade?
Av det jag snappat upp på nätet så kunde den äldre modellen av SCM40 som hade en annan diskant, ibland uppfattas som något överanalytisk, men att det senaste med deras egen-byggda diskant är lite snällare, mer musikalisk för att beskriva det med lite mer hifi-floskler.

Elementen ser då rejält byggda ut för en novis som mig.