Strmbrg skrev:Ni svarar inte på frågan. Kanske beroende på att den inte kan besvaras.
Så, igen: När - menar DU, ja just DU där - att det inte är nödvändigt med ett blindtest?
När är något så uppenbart, att testet är överflödigt?
Om jag är inne på att göra en förändring som kostar mycket så kan det vara befogat att göra ett blindtest innan köp. Jag litar nämligen inte alltid på min hörsel. Jag har vid flera tillfällen hört ganska påtagliga skillnader mellan exempelvis kablar som helt försvunnit när jag blindtestat. Om jag faktiskt hört en förbättring, är det inte otänkbart att jag skulle punga ut med några tiotusenlappar för nytt kablage. Men eftersom jag vid blind lyssning inte hörde någon skillnad what so ever, så nöjer jag mig med tillräckligt kraftiga kablar (enligt högtalartillverkarens rekommendationer). Merkostnaden för en riktigt kraftig kabel handlar totalt om några hundralappar. och där får känslan av feel good bestämma. Men för tusentals kronor får öronen - i blindtest - avgöra.
Mitt förstärkeri har jag köpt utifrån olika praktiska behov såsom antal kanaler och effekt. Om jag däremot funderade över att byta till ett riktigt kostsamt bioförsteg, eller dyra effektförstärkare så skulle jag vilja blindtesta dem mot det jag redan har. Jag är nämligen starkt skeptisk till hur mycket mer välljud jag verkligen kan få även för väldigt mycket mer pengar. Om jag planerade köp av tweaks, eller allmänt ljudförbättrande attiraljer, så skulle jag nog blindtesta först. Just här vet jag med mig att jag kan inbilla mig nästan precis vad som helst om jag inte lyssnar blint.
Däremot har jag inte blindtestat mina högtalare. Jag ser faktiskt inte vitsen. Eftersom jag inte lyssnar efter skillnad, utan efter om det låter bra så är för mig blindtest av högtalare meningslöst. Jag spelar välinspelad akustisk, eller elektroakustisk musik och om detta låter "som på riktigt" så är det bra högtalare. Om det låter färgat, så är det inga högtalare för mig. Ett möjligt scenario dock är om jag väljer mellan högtalare som jag uppfattar låter väldigt lika (exempelvis Revel Studio 2 och Revel F208) där det skiljer över 100.000 kr i pris. Ett blindtest skulle för mig svara på hur mycket jag uppfattar skillnaden. Eftersom jag köpte mina Studio 2 begagnat för ett mycket bra pris, så lät jag känslan av feel good avgöra att jag ville ha dessa för marginellt mer pengar än ett par nya F208:or.
Så ibland är det befogat och ibland inte. För mig i alla fall.
Anledningen till att jag är synnerligen skeptiskt till mycket inom HiFi-branschen beror nog främst på att när jag har lyssnat på anläggningar för flera miljoner kronor - där bara nätverkskabeln nästan kostar som min anläggning - så upplever jag ändå att det låter minst lika bra hemma. Och då har jag massor av "fel" enligt vissa förståsigpåare;
- En Yamaha bioreceiver som försteg, vilket enligt många är mycket sämre än ett högklassigt stereoförsteg.
- Ett par av marknadens billigaste monoblock (Emotiva) till frontarna, Enligt många låter dessa betydligt sämre än exklusiva slutsteg.
- Medföljande nätkablar används. Enligt många så är dessa klart sämre än mer exklusiva dito.
- Vanliga HDMI-kablar vilket många menar låter sämre än esoteriska dito.
- Elkabel till högtalarna. Enligt många rena katastrofen jämfört med exklusiva kablar.
- CD-skivorna avspelas av en Sony Blu Ray-spelare där jag använder receiverns DAC. En betydligt sämre lösning enligt många än en dedikerad CD-spelare och en exklusiv separat DAC.
- Inga ljudförbättrande tweaks såsom kabellyftare, hifi-möss, specialsäkringar i proppskåpet, etc, etc, etc. Här finns väldigt mycket prylar som enligt många ger stora förbättringar.
När jag då, trots summan av alla dessa "förbättringar" och till en kostnad av flera miljoner kronor, inte lyckas höra att det låter bättre än hemma hos mig, så fortsätter jag att förhålla mig synnerligen skeptisk till mycket inom branschen.