sprudel skrev:Conan skrev:Strmbrg skrev:F/E-lyssning bygger väl på att man utgår från en apparatkedja, referensanläggning som man kommit fram till är neutral, dvs som inte färgar ljudet. Och i kedjan ansluter man den apparat som skall bedömas. Blir ljudet lika - med och utan testobjektet - så färgar objektet inte.
Jag är osäker på hur man slagit fast att den fasta referensanläggningen är ofärgad och fri från brister. Kan det möjligen vara så att man tagit för givet att den är ofärgad ur alla aspekter fast den inte är det?
Om så skulle vara fallet, så bygger ju det hela på ett förgivettagande som man alltså inte ifrågasätter, varefter slutsatser dras.
Om man exempelvis inte reflekterat över huruvida upplösningen (mikrodetaljåtergivningsegenskaperna) hos referensanläggningen är "maximala", utan mer fokuserat på andra egenskaper hor referensanläggningen, så kanske det kan bli lite galet.
För att ta ett exempel med en vid det här laget uttjatad apparat - som visserligen kan vara svår att applicera i just en F/E-lyssning pga dess signalnivåsänkning om 2,8 dB - nämligen den där MScalern:
Om dess bidrag med ökad klarhet inte kan höras när den kopplas till referensanläggningen, så kan det ju kanske bero på att referensanläggningen i sig själv begränsar möjligheten att höra den ökade klarheten, just på grund av att referensanläggningen inte är klar nog i sig själv.
Ingen aning, men det känns som en intressant fundering.
Egentligen är det mindre intressant om referensanläggningen är helt utan fel & brister. Vilken anläggning är det? LTS har väl valt en av de bästa anläggningar man kunnat hitta som också varit tillgänglig längre tider och då har studion på Studio Blue varit bäst lämpad. Du får förstå att syftet är att hitta om testobjektet färgar, och då är det inte själva referensanläggningens ljud som är någon slags absolutreferens, utan om det är en skillnad. Säg att jag har en ljust klingande anläggning och kopplar in en F/E-utrustning med ett testobjekt som är ett slutsteg med sin konstlast. Om ljudet "E" är ljusare än "F" så betyder inte det att det testade slutsteget är ljusare än anläggningen eller testanläggningens slutsteg, bara att den är ljusare än neutralt.
Men visst kan inte anläggningen där man F/E-lyssnar vara hur dålig som helst. Saknar man djupbas t.ex. så missar man ju om testobjektet färgar i djupbasen. Jag tror inte monitorsystemet på Studio Blue har just det problemet.
Sen skriver du om testobjektets eventuella "bidrag med ökad klarhet" och då finns det ju två olika bidrag:
1. Testobjektet är bättre på att släppa igenom de detaljer som redan finns på fonogrammet. Testobjektet är mer transparent.
2. Testobjektet färgar och bidrar med en "falsk" ökad klarhet
I fall 1 så kommer detta att innebära att slingan "E" blir ännu mindre hörbar. Ju mera av informationen på fonogrammet som testobjektet som släpps igenom, desto svårare att detektera "E". Tänk en fönsterruta som bara är klarare och klarare. Fallet 2 med en falsk klarhet kommer att höras som en skillnad mellan "F" och "E" och detta innebär att testobjektet färgar.
1. är ju intressant, faktiskt.
Menar du, och kanske Strömberg, att den höga upplösningen i testobjektet döljs av den lägre upplösningen i testapparaturen? Då är det ju gränsen noggrannheten i testet nådd. Man konstaterar icke-detektion, men garderar sig för ett annorlunda utfall under andra omständigheter.
Det där är en logisk kullerbytta enligt min mening. Om ett fönster är helt transparent syns det inte, dvs testobjektet ger nollutslag.