Inlärda ackord verkar identifieras i sin helhet i hjärnan.

[JM]

Inlärda ackord verkar att identifieras i sin helhet av speciella nervceller i hjärnan. Deltonerna bygger inte upp ackordet via flera tonspecifika nervceller. Nervcellen verkar holistiskt enligt gestaltprincipen.
https://homehealthchoices.com/holistic- ... cognition/
https://www.nature.com/articles/s41467-020-18142-z

JM

[Anders J]

Yes, mycket intressant.

Jag gick kursen i Talöverföring på KTH, det måste varit i mitten av 70-talet eller så. Då blev vi utsatta för ett experiment där man hade klippt in ett litet ljud överlagrat på talad text. Åhörarskaran kunde inte alls placera var i meningen ljudet kom när man lyssnade på ett språk man förstår, medan om man hörde något man inte förstod så kunde man avgöra åtminstone grovt var i meningen det var.

Detsamma gäller musik. Om man lyssnar på musik som man antingen redan kan eller om den innehåller musikaliska byggblock som man väntar sig (ackordföljder, kadenser etc) jämfört med musik som man saknar erfarenhet av så händer samma sak.

Jag har spelat fiol enbart på gehör (folkmusik) och när man sitter på ett jam och försöker spela en låt man inte hört så går det ofta rätt hyggligt på tredje varvet. Men om någon frågar mig t ex om det är ett f eller ett fiss jag spelar på ett visst ställe så har jag ju inte en susning om det eftersom hjärnan har skippat den analysen och bypassat direkt från öra till vänsterthanden.

Detta innebär ju då också rimligen att när vi tror att vi har "guldörenknappen" aktiv så borde ju vår varseblivning vara på topp, medan den bistra verkligheten nog starkt påverkas av vad hjärnan väntar sig att höra.

[Tangband]

Yes, mycket intressant.

Jag gick kursen i Talöverföring på KTH, det måste varit i mitten av 70-talet eller så. Då blev vi utsatta för ett experiment där man hade klippt in ett litet ljud överlagrat på talad text. Åhörarskaran kunde inte alls placera var i meningen ljudet kom när man lyssnade på ett språk man förstår, medan om man hörde något man inte förstod så kunde man avgöra åtminstone grovt var i meningen det var.

Detsamma gäller musik. Om man lyssnar på musik som man antingen redan kan eller om den innehåller musikaliska byggblock som man väntar sig (ackordföljder, kadenser etc) jämfört med musik som man saknar erfarenhet av så händer samma sak.

Jag har spelat fiol enbart på gehör (folkmusik) och när man sitter på ett jam och försöker spela en låt man inte hört så går det ofta rätt hyggligt på tredje varvet. Men om någon frågar mig t ex om det är ett f eller ett fiss jag spelar på ett visst ställe så har jag ju inte en susning om det eftersom hjärnan har skippat den analysen och bypassat direkt från öra till vänsterthanden.

Detta innebär ju då också rimligen att när vi tror att vi har "guldörenknappen" aktiv så borde ju vår varseblivning vara på topp, medan den bistra verkligheten nog starkt påverkas av vad hjärnan väntar sig att höra.

Det är därför A/B tester av stereogrejor med okänd musik är oerhört vanskligt. Hjärnan lär sig musiken andra gången och tycker det låter bättre.

[hcl]

Yes, mycket intressant.

Jag gick kursen i Talöverföring på KTH, det måste varit i mitten av 70-talet eller så. Då blev vi utsatta för ett experiment där man hade klippt in ett litet ljud överlagrat på talad text. Åhörarskaran kunde inte alls placera var i meningen ljudet kom när man lyssnade på ett språk man förstår, medan om man hörde något man inte förstod så kunde man avgöra åtminstone grovt var i meningen det var.

Detsamma gäller musik. Om man lyssnar på musik som man antingen redan kan eller om den innehåller musikaliska byggblock som man väntar sig (ackordföljder, kadenser etc) jämfört med musik som man saknar erfarenhet av så händer samma sak.

Jag har spelat fiol enbart på gehör (folkmusik) och när man sitter på ett jam och försöker spela en låt man inte hört så går det ofta rätt hyggligt på tredje varvet. Men om någon frågar mig t ex om det är ett f eller ett fiss jag spelar på ett visst ställe så har jag ju inte en susning om det eftersom hjärnan har skippat den analysen och bypassat direkt från öra till vänsterthanden.

Detta innebär ju då också rimligen att när vi tror att vi har "guldörenknappen" aktiv så borde ju vår varseblivning vara på topp, medan den bistra verkligheten nog starkt påverkas av vad hjärnan väntar sig att höra.

Det är därför A/B tester av stereogrejor med okänd musik är oerhört vanskligt. Hjärnan lär sig musiken andra gången och tycker det låter bättre.

Att det generellt sett skulle vara vanskligt (utöver placebo-risken) är jag inte med på. Att demonstrera en skillnad genom att spela något på en apparat och därefter byta och spela på en annan apparat (runda två) är nära på lurendrejeri (eller möjligen är man oinformerad som demonstratör). Jag skulle dock säga att man vid demonstration av två apparater där man växlar uppspelning dom emellan lika ofta noterar en ev. skillnad när man går från bättre till sämre som då man byter sämre till bättre (apparat). Det är inte alls säkert att man plockar upp den skillnad som finns (om en skillnad finns) vid ett första byte. Intressant nog så (när jag tänker efter) så är det sällan jag gjort jämförelse där jag inte uppfattat någon skillnad ö.h.t. (det kan dock - faktiskt relativt ofta när man jämför apparater med mediokra prestanda - vara så att det är oklart vilket som är sämre resp. bättre - upplevelsen då är mest att det låter olika).

Huruvida musiken bör vara välkänd eller okänd är ett annat spörsmål och resp. lyssningsmaterial ger svar på olika frågor och bör hanteras därefter. Att lyssna på (vad man menar som) välkänd musik via okänd myckt högpresterande utrustning leder mycket lätt till aha-upplevele och även till oj(!) vad annorlunda det låter. Ibland kan frågan t.o.m. inställa sig; Gillar jag verkligen detta (nya, annorlunda)? Spelar man ett stycke man inte är är väl fötrogen med så filtreras inte upplevelsen av den sinnebild man har av hur stycket skall låta utan man har möjlighet att bättre använda lyssningstillfället till att utröna hur resp. ”apparat” förmår förmedla den information vald inspelning innehåller.

Som i så många andra sammanhang bör man veta vad man gör när man gör något.