Att definiera målet

[Strmbrg]

Man har ju virrat omkring hejdlöst planlöst under årens lopp. Åtminstone har jag det. Och åtminstone vad gäller hifi.
Prylar har kommit och gått, olika högtalarplaceringar har provats och diverse annat krånglande har förekommit.

Tillfreds var det dock väldigt svårt att bli.
Var det inte basen som bumlade eller lät ojämn, så var det diskanten som fnisslade. Eller så var det någonting mer svårinringat som skavde.
Bytandet, krånglandet, möblerandet och högtalarflyttandet pågick år efter år. De ljudliga förändringarna var otaliga, men samtidigt så var hela tiden tillfredsställelsen mer eller mindre frånvarande.

Jag lyssnar nästan till 999 promille på "klassisk musik". Det har jag gjort i massor av år. Mycket annan musik stressar mig. Jag tror att det bland annat är avsaknaden av distinkta, påtagliga taktslag i den klassiska musiken som gör mig harmonisk.
När jag lyssnar på klassisk musik så är det viktigt för mig att det låter realistiskt. Instrumenten skall låta verkliga, lokalen skall låta verklig, djupet skall vara realistiskt, det skall vara lätt att urskilja olika instrument och instrumentgrupper. Gärna lättare än i konsertsalen, vilket det faktiskt också kan vara. Det ger mig en ytterligare realism-känsla, hur konstigt det än kanske verkar.
Jag har ingen aning om hur snarlikt inspelningstillfället det låter hemma. Men jag anar att det inte låter särskilt likt. Ofta låter det "bättre" hemma än i konsertsalen. Med 'bättre' menar jag mer tilltalande. Kanske främst med avseende på att det är lättare att urskilja instrumenten hemma än i konsertsalen.

Jag har kommit fram till vad jag vill uppnå. Och det är egentligen inte realism, eftersom det med all sannolikhet inte låter särskilt snarlikt originalet hur jag än gör.
Jag har därför valt ett annat mål, och det är att nå en illusion av realism.

För mig känns det målet väldigt tydligt. Kanske inte särskilt tydligt alls utifrån ett "mät-perspektiv". Men att avgöra om jag upplever en realism, det känns både tydligt och lätt att bedöma.
Jag har alltså valt att vara tydlig med målet, eller syftet. Många tycks mig skippa måldefinitionen och istället fokusera på metoder. 
Hursomhelst så är det numera väldigt mycket lättare för mig att bedöma om en förändring är bra eller dålig:

Ökar eller minskar illusionen av realism?

[Tangband]

Man har ju virrat omkring hejdlöst planlöst under årens lopp. Åtminstone har jag det. Och åtminstone vad gäller hifi.
Prylar har kommit och gått, olika högtalarplaceringar har provats och diverse annat krånglande har förekommit.

Tillfreds var det dock väldigt svårt att bli.
Var det inte basen som bumlade eller lät ojämn, så var det diskanten som fnisslade. Eller så var det någonting mer svårinringat som skavde.
Bytandet, krånglandet, möblerandet och högtalarflyttandet pågick år efter år. De ljudliga förändringarna var otaliga, men samtidigt så var hela tiden tillfredsställelsen mer eller mindre frånvarande.

Jag lyssnar nästan till 999 promille på "klassisk musik". Det har jag gjort i massor av år. Mycket annan musik stressar mig. Jag tror att det bland annat är avsaknaden av distinkta, påtagliga taktslag i den klassiska musiken som gör mig harmonisk.
När jag lyssnar på klassisk musik så är det viktigt för mig att det låter realistiskt. Instrumenten skall låta verkliga, lokalen skall låta verklig, djupet skall vara realistiskt, det skall vara lätt att urskilja olika instrument och instrumentgrupper. Gärna lättare än i konsertsalen, vilket det faktiskt också kan vara. Det ger mig en ytterligare realism-känsla, hur konstigt det än kanske verkar.
Jag har ingen aning om hur snarlikt inspelningstillfället det låter hemma. Men jag anar att det inte låter särskilt likt. Ofta låter det "bättre" hemma än i konsertsalen. Med 'bättre' menar jag mer tilltalande. Kanske främst med avseende på att det är lättare att urskilja instrumenten hemma än i konsertsalen.

Jag har kommit fram till vad jag vill uppnå. Och det är egentligen inte realism, eftersom det med all sannolikhet inte låter särskilt snarlikt originalet hur jag än gör.
Jag har därför valt ett annat mål, och det är att nå en illusion av realism.

För mig känns det målet väldigt tydligt. Kanske inte särskilt tydligt alls utifrån ett "mät-perspektiv". Men att avgöra om jag upplever en realism, det känns både tydligt och lätt att bedöma.
Jag har alltså valt att vara tydlig med målet, eller syftet. Många tycks mig skippa måldefinitionen och istället fokusera på metoder. 
Hursomhelst så är det numera väldigt mycket lättare för mig att bedöma om en förändring är bra eller dålig:

Ökar eller minskar illusionen av realism?

En illusion av realism är precis det jag själv eftersträvar. Då jag själv gjort egna inspelningar så märker jag att inspelningen och uppspelningen blir en illusion av verkligheten. Det kan aldrig bli en exakt kopia pga de stora begränsningar som finns med återgivning med två kanaler. Jag tror du är helt rätt ute i din filosofi.

Förutom det, eftersträvar jag även att högtalarna ska vara tonhöjds-korrekta i hela registret. Jag vill inte ha en otydlighet i pitchen. Framförallt inte i de lägre registren, eftersom det förstör musikens fundament. Jag vill ha en hög artikulation så att man lätt hör stämmor i en komplex orkesterklang. Detta har med balansen i hela det hörbara registret att göra, samt även att elementen spelar exakt samtidigt vid delningarna. En förbättring i diskantområdet påverkar kontrabasens övertoner så att tonhöjden uppfattas mer lättfattligt i det lägre registret, utan suddighet. Basåtergivningen blir bättre.

Lyssnar jag på en kontrabasist live, som spelar 3 meter ifrån mig, så kan jag väldigt tydligt höra precis vilka toner han spelar, om någon sträng böjs lite och på det sätt han använder vibrato. Jag eftersträvar att återgivningen hemma ska vara lika tydligt och lättuppfattat hur basisten spelar, utan att det blir en suddighet eller tråkighet i brist på ord, i återgivningen.

Så enkla mätningar är för mig ett medel att nå målet. Det är omöjligt att nå långt vid konstruktion med endast hörselns hjälp.
Det kan bli ganska bra men inte bra nog. Alla frekvenser bör uppfattas lika starkt i hela registret.