Jag har kommit till den fas där jag inte är ute efter ett "sound".
En förbättring av apparaturen skall syfta till en förbättrad klarhet. En del kallar det transparens, men jag tycker att klarhet är ett bättre och mer konkret ord. Någon kanske associerar 'klarhet' med höjning i vissa delar av mellan- och diskantregister, men det är inte alls det jag menar.
Jag har de senaste åren upptäckt vad just klarhets-ökning kan innebära. Innan jag upptäckte det så var förvirringen betydligt större.
Då handlade det ganska mycket om förändring. Det handlade om skillnader. Lite oavsett vad skillnaderna bestod i. Vad det är som skiljer var inte lika viktigt som att det skiljer...
Fokuset låg på skillnader. Och med det även på ranking. Den är bättre än den osv... Men är det bra då? Eller är det bara bättre, fast fortfarande dåligt?..
Fokuset låg inte på att närma sig något specifikt, något som jag definierat själv.
Det var mest bara ett evinnerligt jämförande. Ett evinnerligt fokus på skillnader.
Kombinationen Chord digitalapparatur, Accuphase-förstärkeri och Magneplanar-högtalare i ett någorlunda nogsamt arrangerat rum, har lett mig in i insikten om vad klarhet kan innebära.
Och att just klarhet är något som är mycket viktigt för just mitt musiklyssnande. Med den påtagligt ökade klarheten, så har jag slutat att lyssna på ljudet (bas, diskant, toppar och dalar etc...).
Jag lyssnar numera inte på hur anläggningen låter utan på hur klart musiken framträder. Kanske har fokus redan nu hamnat mer på klarhetsbegränsningar hos fonogrammen än hos anläggningen?
Jag utesluter inte att det är så.
