Moderator: Redaktörer
goat76 skrev:Jag har de senaste dagarna suttit och läst några av diskussionerna som alltid följer de recensioner av högtalare på audiosciencereview som Amir gör. Mätresultatet på exempelvis KEF R3 https://www.audiosciencereview.com/foru ... iew.12021/ är till dagens datum det näst bästa samlade poängmässiga mätresultatet av alla de högtalare han hittills mätt (högtalare utan sub).
Trots detta goda mätresultat så beskriver Amir i sitt subjektiva lyssningstest att han uppfattar högtalaren som följande:
"My standard routine is to cycle through my reference clips that I have selected during all my normal listening to sound superb on my Revel Salon 2 Speakers. Sadly hardly any of them sounded all that good here. Yes, the highs were there. The lows at times were there. But overall experience was unexciting and unengaging for lack of a better word."
En av kommentarerna från en medlem på deras forum skrev följande i de efterföljande kommentarerna vilket jag fastnade för:
"As much as I enjoy seeing loudspeaker measurements, at the end of the day, anechoic response may not translate to subjective favorable sound. For me, I like how my speakers interact with my room to produce music that I enjoy. I have tried equalizing it to get a flat response, but I do not like it. I like what my room does to the base and low midrange. Small frequency differences in this range result in huge subjective perception of sound and timber.
I would personally like to see how loudspeakers deal with high voltage input transients. Meaning can they handle the dynamic range without much compression and distortion. In my subjective experience, this particular aspect about loudspeakers plays a very important role in enjoying music as if presented live."
Det är nog just detta jag saknar, var är mätningarna som visar hur en högtalare beter sig när den utsätts för riktiga musiksignaler (inte kontrollerade tonsvep och testsignaler) innehållandes starka transienter, starka dynamiska musikpartier utan att det låter komprimerat, rörigt och kanske distat?
Så som ASR-medlemmen vid namn gags11 här ovan beskriver det så är nog dessa egenskaper de som gör att det låter mer övertygande och mer så som musik verkligen låter när den framförs live. Är det inte dessa aspekter vi borde lägga mycket större fokus på istället för om tonkurvan råkar ha vissa avvikelser, för när musiken väl spelas så har alla de instrumentala inslagen ändå ett så stort frekvensomfång att det egentligen borde räcka med att dessa i sin helhet låter övertygande och verkliga?
Ett musikinstrument som exempelvis en akustisk gitarr kan beroende på vad det är för gitarr och i vilken akustisk miljö den spelas i, låta väldigt olika vilket kan liknas med själva frekvensgången. Men de ljudaspekter som för mig kännetecknar ett riktigt liveframförande av musik är renheten och den obehindrade dynamiken som sällan låter för starkt trots att den egentligen alstrar väldigt starka ljud.
Om en högtalare har dessa "live-egenskaper" men råkar ha vissa frekvensavvikelser så vill jag påstå att den kommer låta mer övertygande och mer riktig vid musikuppspelning än en annan högtalare, likt exemplet ovan med KEF R3 som trots fina raka mätkurvor inte nödvändigtvis låter musikaliskt övertygande och kanske oengagerande.
Ni som är duktiga på att analysera mätresultat, hur ser man ifall högtalarna har "live-egenskaperna"?
Strmbrg skrev:Såsom varandes helt (jävla) måttlös, så fokuserar jag inte alls på mätparametrar. Bortsett från de som sker i mitt hörselsinne.
Men de som sker där presenteras inte i permanent lagringsbara och för andra personer ograverat presenterbara siffror eller diagram.
Huruvida högtalarkonstruktörer fokuserar på rätt mätningar bryr jag mig egentligen inte särskilt mycket om.
Huvudsaken är att resultatet blir väl värt att lyssna på.
Bamsefar skrev:Jag kan inte riktigt hålla mig, so here goes: Hur mäter era öron? Med tanke på att alla människor är olika, så kan inte en mätning ge korrekt resultat för hela sanningen. En (eller flera) mätning(-ar) kan beskriva en produkt (antar att man mäter på en hifi produkt nu, sedan om det är en högtalare eller ett slutsteg är lite ovidkommande just här) kan bara ställa det i relationen hur någon beskrivit att något skall mäta. Men hur vet man att allas öron mäter enligt just denna referens?
jansch skrev: Men om 2 ljudhändelser är fysikaliskt lika så är dom det.
petersteindl skrev:goat76 skrev:Jag har de senaste dagarna suttit och läst några av diskussionerna som alltid följer de recensioner av högtalare på audiosciencereview som Amir gör. Mätresultatet på exempelvis KEF R3 https://www.audiosciencereview.com/foru ... iew.12021/ är till dagens datum det näst bästa samlade poängmässiga mätresultatet av alla de högtalare han hittills mätt (högtalare utan sub).
Trots detta goda mätresultat så beskriver Amir i sitt subjektiva lyssningstest att han uppfattar högtalaren som följande:
"My standard routine is to cycle through my reference clips that I have selected during all my normal listening to sound superb on my Revel Salon 2 Speakers. Sadly hardly any of them sounded all that good here. Yes, the highs were there. The lows at times were there. But overall experience was unexciting and unengaging for lack of a better word."
En av kommentarerna från en medlem på deras forum skrev följande i de efterföljande kommentarerna vilket jag fastnade för:
"As much as I enjoy seeing loudspeaker measurements, at the end of the day, anechoic response may not translate to subjective favorable sound. For me, I like how my speakers interact with my room to produce music that I enjoy. I have tried equalizing it to get a flat response, but I do not like it. I like what my room does to the base and low midrange. Small frequency differences in this range result in huge subjective perception of sound and timber.
I would personally like to see how loudspeakers deal with high voltage input transients. Meaning can they handle the dynamic range without much compression and distortion. In my subjective experience, this particular aspect about loudspeakers plays a very important role in enjoying music as if presented live."
Det är nog just detta jag saknar, var är mätningarna som visar hur en högtalare beter sig när den utsätts för riktiga musiksignaler (inte kontrollerade tonsvep och testsignaler) innehållandes starka transienter, starka dynamiska musikpartier utan att det låter komprimerat, rörigt och kanske distat?
Så som ASR-medlemmen vid namn gags11 här ovan beskriver det så är nog dessa egenskaper de som gör att det låter mer övertygande och mer så som musik verkligen låter när den framförs live. Är det inte dessa aspekter vi borde lägga mycket större fokus på istället för om tonkurvan råkar ha vissa avvikelser, för när musiken väl spelas så har alla de instrumentala inslagen ändå ett så stort frekvensomfång att det egentligen borde räcka med att dessa i sin helhet låter övertygande och verkliga?
Ett musikinstrument som exempelvis en akustisk gitarr kan beroende på vad det är för gitarr och i vilken akustisk miljö den spelas i, låta väldigt olika vilket kan liknas med själva frekvensgången. Men de ljudaspekter som för mig kännetecknar ett riktigt liveframförande av musik är renheten och den obehindrade dynamiken som sällan låter för starkt trots att den egentligen alstrar väldigt starka ljud.
Om en högtalare har dessa "live-egenskaper" men råkar ha vissa frekvensavvikelser så vill jag påstå att den kommer låta mer övertygande och mer riktig vid musikuppspelning än en annan högtalare, likt exemplet ovan med KEF R3 som trots fina raka mätkurvor inte nödvändigtvis låter musikaliskt övertygande och kanske oengagerande.
Ni som är duktiga på att analysera mätresultat, hur ser man ifall högtalarna har "live-egenskaperna"?
Jag har skrivit angående detta i många inlägg. Jag har även skrivit angående audiosciencereview och deras högtalartester samt om Tooles mätningar och tetande. Du använder ordet vi. Jag vet inte vilka det är som du menar. Jag känner dock att jag inte ingår i den mängden. Vill bara förtydliga![]()
Mvh
Peter
jansch skrev:Goat76 - vill du verkligen att inspelad musik ska vara fri från "förskönande effekter"?
Tangband skrev:Goat76
Angående Kef r3.
Amirm skriver på många ställer på sin sida att koaxialer sällan låter bra. Trots bra mätvärden enligt Tooles principer.
De högtalare han testat som fått bra mätvärden och inte är koaxialer har han däremot ofta även gett goda omdömen .
Du har rätt i att en högtalares transientegenskaper nog är viktiga . Det finns en skotsk firma och en australiensisk högtalaringenjör ( Crawford ) som anser detta vara en av de viktigaste parametrarna .![]()
Men grejen är ju att du kan få både raka kurvor och bra transientåtergivning , men det är inte gratis.
Harryup skrev:jansch skrev: Men om 2 ljudhändelser är fysikaliskt lika så är dom det.
Nja, det beror ju på om beviset är att 2 mätningar är lika eller om beviset är kopplat till att vi hör saker lika.
Gör man mätningen med mikrofoner så finns det ju stor chans att den inte "hör" som vi hör. Och är det flera instrument som återges via att högtalare eller om det är flera instrument bredvid varandra spelandes samtidigt så lär det ju bli skillnader.
Så det går med all säkerhet mäta lika ( i synnerhet om man bara mäter frekvensgång) mellan 2 ljudhändelser med då får man se det som att mätningarna är lika vilket inte garanterar att man skulle höra lika. Så problemet som jag ser det är att koppla 2 mätningar som är lika eller "lika" till att dom också med säkerhet går att koppla till lika ljudhändelser för lyssnaren om man jämför med originalet.
goat76 skrev:jansch skrev:Goat76 - vill du verkligen att inspelad musik ska vara fri från "förskönande effekter"?
Jag är inte helt säker på om jag förstår vad du menar, men jag är för alla ingrepp som hjälper till att ge en än bättre och mer övertygande återgivning av inspelad musik, vare sig det anses vara rätt eller fel enligt diverse mätningar eller vad som gjorts effektmässigt i musikmixen för att uppnå ett mer livsliknande resultat.
jonasp skrev:En rak tonkurva och bra spridningsegenskaper, som KEF:en uppvisar i testen är ett nödvändigt kriterium för god återgivning, dock inte ett tillräckligt kriterium. I testen som länkas utreds i princip inga dynamiska aspekter alls. Distorsionen mäts på en nivå led utreds inte i ett dynamiskt perspektiv. Dynamisk kompression tittar man inte på alls. Det finns fler dynamiska aspekter att hålla reda på när man konstruerar högtalare, men dessa är två viktiga exempel.
Att titta på några mätningar som absolut inte säger all (men ser bra ut i enskildhet) och sedan notera att högtalaren låter trött, och därefter försöka döma ut frekvensgångsmätningar som onödiga är ett minst sagt märkligt resonemang i mina ögon.
Och som Peter skrev, jag är heller inte med i ”vi”!!!! Tala för dig själv.
jonasp skrev:En rak tonkurva och bra spridningsegenskaper, som KEF:en uppvisar i testen är ett nödvändigt kriterium för god återgivning, dock inte ett tillräckligt kriterium. I testen som länkas utreds i princip inga dynamiska aspekter alls. Distorsionen mäts på en nivå led utreds inte i ett dynamiskt perspektiv. Dynamisk kompression tittar man inte på alls. Det finns fler dynamiska aspekter att hålla reda på när man konstruerar högtalare, men dessa är två viktiga exempel.
Att titta på några mätningar som absolut inte säger all (men ser bra ut i enskildhet) och sedan notera att högtalaren låter trött, och därefter försöka döma ut frekvensgångsmätningar som onödiga är ett minst sagt märkligt resonemang i mina ögon.
Och som Peter skrev, jag är heller inte med i ”vi”!!!! Tala för dig själv.
JM skrev:Spinoramamätningarna bygger på antaganden om det tänkta rummet. Det simulerade rummet är sannolikt ett tämligen dämpat rum likt Harmans stora dyra högtalartestrum. Harman hade aldrig publicerat sina mätningar och mätmetoden om inte deras högtalare presterat i topp.
Harmangruppens högtalare är lådhögtlare och inte dipoler. Martin Logan dipoler presterar dåligt enligt Toole och ASR.
https://www.audiosciencereview.com/foru ... iew.16068/
Nu råkar jag ha några Kef koaxialer vilka mäter bra men låter inte bra.
Mina Quad dipoler låter bra men mäter inte bra vid låga SPL.
Kef koaxialer med baffelrörelser (mellanregister konens rörelser) längre än våglängden på vissa diskant frekvenser torde vara en förklaring till sämre ljud. Möjligen mäter spinorama medelvärden över en viss tid. Har inte kollat exakt antagandena i algoritmerna.
I verkligheten upplever vi allt direktljud som en rak tonkurva. Således skall en högtalare reproducera en rak tonkurva men detta är uppenbarligen ett nödvändigt men ej tillräckligt kriterium. Detta är förenligt med fynd i dubbelblindstudier av Toole o Olive.
Uppmätt rak tonkurva kan således i transienter vara förvrängd men över tiden rak.
Transientförvrängningar och maskeringar är underskattade variabler som jag ser det.
Alla fysiska mätningar är mätningar av en delmängd av vad vi hör och ingen absolut sanning hur vi hör. Därför är kunskap om fysik och dess begränsningar en förutsättning för en nykter bedömning av resultaten. Kunskap hur vi hör i en medicinsk/psykologisk mening är förutsättning för att utvärdera vilka fysikaliska resultat är relevanta. Här finns som jag ser en betydande förbättringspotential.
JM
jansch skrev:Goat76 - dilemmat är nog att det är så oerhört svårt att omsätta sina egna preferenser på ljud till konkreta mätdata.
.....Och om man gör ett försök kommer nog en viss "velighet" att uppstå då vi tycker och uppfattar ljud lite olika beroende på vad för musik som spelas och när/var/hur.
Man kan nog fundera såhär:
Om det hade funnits standardiserade mätmetoder för subjektiva ljudupplevelser såsom "tight och torr bas" eller "öppenhet" eller "artikulerade" osv hade livet varit enkelt.
jansch skrev:......eller är tight bas bara en höjning av frekvenskurvan runt 80 eller 100Hz som topp? Nä.... så är det ju inte. Jag kan ju inte ens bestämma mej för om det är kompressorförstörd baskagge som gör att elbasen låter "tight" på vissa låtar.
Hifi är outgrundligt....
Det är nog just detta jag saknar, var är mätningarna som visar hur en högtalare beter sig när den utsätts för riktiga musiksignaler (inte kontrollerade tonsvep och testsignaler) innehållandes starka transienter, starka dynamiska musikpartier utan att det låter komprimerat, rörigt och kanske distat?
I-or skrev:goat76,Det är nog just detta jag saknar, var är mätningarna som visar hur en högtalare beter sig när den utsätts för riktiga musiksignaler (inte kontrollerade tonsvep och testsignaler) innehållandes starka transienter, starka dynamiska musikpartier utan att det låter komprimerat, rörigt och kanske distat?
Det framgår tydligt i Amirs distorsionsmätningar* att högtalaren är i princip oanvändbar för låga frekvenser. Redan vid ganska måttliga ljudtrycksnivåer får det lilla baselementet (6,5") stora problem. Detta är nog den största anledningen till de varierande omdömena (övervägande positiva från olika källor, dock) och Amir skriver också att basen var där "åtminstone ibland". Resultaten är någorlunda normala för ett 6,5"-element, men satta i förhållande till priset om 20 kkr tycker åtminstone jag att det inte duger. Nettovolymen i lådan är kanske knappa 20 liter, vilket ger goda förutsättningar för en betydligt mer kraftfull basåtergivning (via större element och längre linjär slaglängd).
Multitonsmätning från tyska LowBeats:
Detta spektrum visar att bas och mellanregister kommer att låta väldigt grötigt vid lite högre ljudtrycksnivåer, vilket kraftigt påverkar känslan av realism i återgivningen. Alldeles för många recensenter "glömmer" denna viktiga punkt och dessutom är det ganska ovanligt med mätdata angående distorsion.
*Amir har räknat fel på ljudtrycksnivån som ska vara ca 96 dB (1 m, 2 kHz) och inte 105 dB. Han kan vara lite svajig ibland, men jag klagar ändå inte eftersom han producerar massor av data och oftast är rätt ute.
Tell skrev:Den där högtalaren verkar ha för mycket övre bas o för lite djupbas vilket jag personligen också skulle tycka låta rätt dåligt. Så långt kan iaf jag utröna av ett lite snabbt skrollande bland mätresultaten.
jansch skrev:Bamsefar - gör du inte en "logikvurpa" nu?
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 23 gäster