E skrev:Precis. Och de måste därför spela med en tonkurva som approximerar hur ytteröron, huvud, axlar hade färgat det ljud som är avsett att spelas av högtalare "rakt framifrån". (Om man inte råkar lyssna på konsthuvudinspelningar.)
Hur fel kan då tonkurvan bli för individer som är längst från genomsnittet?
Mvh E*
Det du skriver förstår jag inte?
Varför måste just in-Ear lurar spela med en tonkurva som
approximerar hur ytteröron, huvud, axlar hade färgat det ljud som är avsett att spelas av högtalare "rakt framifrån"??
Enligt ditt resonemang, varför måste inte on-Ear och over-Ear lurar spela med en tonkurva som
approximerar hur ytteröron, huvud, axlar hade färgat det ljud som är avsett att spelas av högtalare "rakt framifrån"??
Man kan bygga in en mikrofon i In-Ear lurarna och då har man begynnelsen på hörsel-hjälpmedel, en så kallad hör-apparat. Därefter kan man fixa tonkurvan för varje patient.
Hörsellinjen skrev:I-örat-apparater
I-örat-apparater passar bäst för lätt till måttlig hörselnedsättning, men det finns också modeller som fungerar för gravt hörselskadade. I-örat-apparater sitter direkt i hörselgången och all teknik är samlad i ett individuellt formgjutet skal. Audionomen gör först ett avtryck av örat, sedan skickas avtrycket till tillverkaren som bygger in elektroniken i skalet. Avståndet mellan hörtelefonen och trumhinnan är litet, vilket ger bättre ljudkvalitet. Mikrofonen är dessutom placerad i själva örat, så ljudet tas upp på ett mer naturligt sätt än med bakom-örat-apparater. I-örat-apparater passar inte alla. En del har för trånga hörselgångar, vilket gör det svårt att få apparaten att sitta bra. Eftersom apparaten täpper till hörselgången och minskar ”luftningen” av örat kan den skapa besvär hos personer som lätt får irritationer i hörselgången. Den ställer också höga krav på skötsel, till exempel regelbundet byte av vaxfiltret. Små knappar och reglage kräver dessutom bra finmotorik. Det går dock att få en fjärrkontroll i till I-örat-apparater, som extra tillval. I-örat-apparater passar vana användare bäst, eftersom det är svårt att prova olika hörapparater vid utprovningen då varje apparat gjuts och byggs individuellt. Denna typ av hörapparater är också omtyckta av personer med glasögon, eftersom det blir mindre trångt bakom örat.
Skillnaden på just denna typ av filter (kodning som sker av människan själv) är spatial kod. Antingen hör man avståndet till ljudobjekten inom en radie på 10 cm vilket kallas internt upplevt ljud, eller så lokaliseras ljudobjekten till radier från huvudets mittpunkt på större än 10 cm vilket är externt upplevt ljud. En mygga som flyger omkring runt huvudet lokaliseras på en radie större än 10 cm, exempelvis 15 cm. En trumpet kan lokaliseras exempelvis på en radie 10 meter från huvudets mittpunkt.
Koden till denna lokalisation (hörselns riktningshörande) ligger dels i frekvensgång, dels i tid (det handlar om tidsdifferens mellan öronen och anges i τ (tau)). Koden är således i både tidsdomän och frekvensdomän. Den del av koden för spatial upplevelse (hörselns riktningshörande) som är i frekvensdomän skall avkodas på korrekt sätt och i den processen måste hörseln bestämma sig för om denna kod tillhör det spatiala eller inte. Om koden tillhör det spatiala så avkodas den i den spatiala domänen (i där för avsatta nervbanor) och inte som förändring av tonkurva (i där för avsatta nervbanor). Det är olika delar av nervsystemet. Det kan inte vara båda delarna.
Om man vill uppnå externt spatialt ljud med lokalisation då man lyssnar med hörlurar finns möjligheten med konsthuvudinspelningar, men det finns andra möjligheter.
Jag tippar dock, i detta fall, att det inte handlar om att uppnå externt upplevt ljud, utan vanlig hörlurslyssning med intern ljudupplevelse.
Mvh
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.