Bill50x skrev:Strmbrg skrev:Strömtjosan var ett exempel på en ifrågasatt pryl bara.
Syftet med vad?
Att motivera sin ekonomiska insats?
jag tycker mig vara ganska öppen för olika sorters lösningar, har provat att måla cd-kanter gröna och klistrat små blänkande klistermärken på dem. Jag har testat olika interconnects och högtalarkablar. jag har däremot inte byggt tunnlar i trä till mina högtalarkablar och inte heller testat vilken olja att gnida in dem med (vilket Enid Lumley på tidskriften the absolute sound gjort). Jag har tidigare testat att flytta högtalarna i halvcentimeterssteg, jag har också laborerat med olika underlag till min skivspelare. Har testat att neutralisera elektrostatiska laddningar både i vinyler och CD. En del av detta ger förbättringar, andra inte.
Strömtjosor har jag däremot inte testat. Däremot har flera relativt pålitliga vänner menat att man ofta får ett renare "finare" ljud men tappar nerv och intensitet.
Vad man absolut ska akta sig för är att jämställa skillnad i ljudet med en bättre återgivning.
/ B
"Strömtjosor"

har jag enbart använt i industriella sammanhang; styr - och reglerapplikationer. De kan ibland göra skillnaden mellan "fungera eller icke fungera". Eller fungera 'mer eller mindre bra'. I hifi-sammanhang kan jag föreställa mig, att man kan mata en förstärkare med mer eller mindre "utmanande" vågformer, och konstatera på utgången huruvida "tjosan" medför oförändrad eller mindre distorsion. Blindtest!, Blindtest!, Dubbel blindtest! är ju annars användbara metoder...
( Av en erfaren utvecklare av applikationer för "svår industri" lärde jag mig också en metod som han kallade "jordbalans". (Huruvida uttrycket har någon "språklig bäring" eller inte, får andra bedöma. Hur som helst fungerade det alltid, då inget annat hjälpte.)
Applikationer för industrin är ofta(st) inneslutna in ett "kabinett" av stålplåt, och inne i kabinettet ryms t.ex strömriktare och annat, vilka producerar en ofantlig massa magnetiska störningsfält. Till detta tillkommer förstås störningar från omgivningen. Sådana kan t.ex "störa ut" en pulsgivare, även om denna är ansluten via balanserade ledningar med termineringar enligt alla konstens regler. När ingen annan metod hjälper, återstår då att "söka jordbalans". Det kan vara en ganska arbetskrävande metod, men man lär sig snart var "the usual suspects" är belägna.
Man ansluter helt enkelt en tråd till styrsystemets "nolla", därefter söker man, med en prob på tråden, en punkt i kabinettet, då "allting fungerar". (Markerar var så är fallet, och fortsätter med att söka ytterligare sådana "punkter". Den punkt som "vinner" har ofta en "verkningsfull" diameter om ett par cm... Till denna punkt ansluter man styrsystemets "nolla" via en RC-länk — kabinettet är förstås anslutet till skyddsjord ). Häpp!