"Enklare musik" kräver nog inte så mycket av anläggningen

[hcl]

Kan man då kalla de som går på HiFi-mässor för mässjazzare?

Men visst, Diana Krell låter väl trevligt spelat genom ungefär vad som helst. Och om jag demade (eller för den delen om jag har HiFi-kompisar hemma) så spelar jag ju sånt som jag tycker låter bra på min anläggning/den apparat jag ska dema och i längden sälja. Men varför skulle sättningen trummor, ståbas, piano och sax INTE vara krävande? Jag har en gång haft ett trumsätt hemma, j****r vad det låter!

Diana Krell är bra grejer!

Frågan är om det avses ett styck Sentec Diana plus ett styck kralligt Krell-steg, eller om det är någon som döpt sitt älskade Krell-steg till Diana, eller...

Ja, men Diana Skräll har vi ännu inte hört. Säkerligen en svår nöt för en omogen hifi-anläggning.

[I-or]

"No one can withstand the power of the Krell." (Forbidden Planet 1956, eller möjligen Dan D'Agostinos marknadsföring)

(Fantastisk Sci-Fi-film (för sin tid) som fick min fantasi att spinna loss ordentligt när jag såg den i sjuårsåldern eller så.)

[jonasp]

”Krellulaturen” - slang för biffigt slutsteg.

[Goldfinger]

Apparater och högtalare har givetvis ingen aning om vad signalen representerar eller hur många enskilda instrument som finn med - apparaterna tar bokstavligen talat signalen som den kommer i tiden - apparaten arbetar per definition i tidsdomänen.

Det är inte i mottagandet felen sker, ser man till högtalare så glider alla högtalare mer eller mindre i tidsdomänen, problemet är störst runt delningar där det ofta uppstår impedans/fas-svingar, det är inte ovanligt med högtalare där enstaka frekvenser bryter upp och blir skitjobbiga, sker oftast under komplex musik där flera ljudslingor ligger ovanpå varandra, där kan man sålla sämre filter från bättre, fenomenet syns inte i en vanlig mätning med endimensionellt frekvenssvep.
Däremot kan man höra det med varierande musik, en högtalare som ligger närmare konstant grupplöptid än en annan kommer att ha mindre maskeringseffekter eftersom frekvensgången hålls mer kontrollerad.

Det finns en anledning till att de flesta utställare använder glesa inspelningar med få aktörer/källor i musiken, det går oftast inte fel då, när högtalarna slipper provokation.

[goat76]

Apparater och högtalare har givetvis ingen aning om vad signalen representerar eller hur många enskilda instrument som finn med - apparaterna tar bokstavligen talat signalen som den kommer i tiden - apparaten arbetar per definition i tidsdomänen.

Det är inte i mottagandet felen sker, ser man till högtalare så glider alla högtalare mer eller mindre i tidsdomänen, problemet är störst runt delningar där det ofta uppstår impedans/fas-svingar, det är inte ovanligt med högtalare där enstaka frekvenser bryter upp och blir skitjobbiga, sker oftast under komplex musik där flera ljudslingor ligger ovanpå varandra, där kan man sålla sämre filter från bättre, fenomenet syns inte i en vanlig mätning med endimensionellt frekvenssvep.
Däremot kan man höra det med varierande musik, en högtalare som ligger närmare konstant grupplöptid än en annan kommer att ha mindre maskeringseffekter eftersom frekvensgången hålls mer kontrollerad.

Det finns en anledning till att de flesta utställare använder glesa inspelningar med få aktörer/källor i musiken, det går oftast inte fel då, när högtalarna slipper provokation.

Mycket intressant!

Jag har vid flera tillfällen tagit upp frågan varför och vad det är som orsakar att vissa högtalare klarar av tät och intensiv musik bättre än andra, det här var nog det mest konkreta jag hittills läst om detta.

De utvecklare av högtalare som inte har tagit detta på allvar och kanske mest har testat sina konstruktioner med diverse frekvenssvep och inte med mer komplexa signaler med tvära täta kast vad gäller transienter, samt med ständigt varierande och slumpartad styrka för olika frekvensområden, dessa utvecklare verkar helt enkelt inte förstått att en musiksignal är mycket mer komplex och de verkar ha glömt bort att högtalarens slutgiltiga uppgift är att klara av just en sådan komplex signal som musiken kan bestå av.

En högtalare som inte klarar av all typ av musik är helt enkelt en dålig musikförmedlare, man märker det bara olika mycket beroende på vilket programmaterial som spelas.

[Baffel]

Apparater och högtalare har givetvis ingen aning om vad signalen representerar eller hur många enskilda instrument som finn med - apparaterna tar bokstavligen talat signalen som den kommer i tiden - apparaten arbetar per definition i tidsdomänen.

Det är inte i mottagandet felen sker, ser man till högtalare så glider alla högtalare mer eller mindre i tidsdomänen, problemet är störst runt delningar där det ofta uppstår impedans/fas-svingar, det är inte ovanligt med högtalare där enstaka frekvenser bryter upp och blir skitjobbiga, sker oftast under komplex musik där flera ljudslingor ligger ovanpå varandra, där kan man sålla sämre filter från bättre, fenomenet syns inte i en vanlig mätning med endimensionellt frekvenssvep.
Däremot kan man höra det med varierande musik, en högtalare som ligger närmare konstant grupplöptid än en annan kommer att ha mindre maskeringseffekter eftersom frekvensgången hålls mer kontrollerad.

Det finns en anledning till att de flesta utställare använder glesa inspelningar med få aktörer/källor i musiken, det går oftast inte fel då, när högtalarna slipper provokation.

Aha. Intressant. Delningsfilter med många komponenter . Minskar sådana delningsfilter risken för att detta ska ske eller ökar risken pga av att det är fler komponenter som kan påverka negativt? Är detta något man som amatör kan räkna på när man konstruerar delningsfilter?

[I-or]

Apparater och högtalare har givetvis ingen aning om vad signalen representerar eller hur många enskilda instrument som finn med - apparaterna tar bokstavligen talat signalen som den kommer i tiden - apparaten arbetar per definition i tidsdomänen.

Det är inte i mottagandet felen sker, ser man till högtalare så glider alla högtalare mer eller mindre i tidsdomänen, problemet är störst runt delningar där det ofta uppstår impedans/fas-svingar, det är inte ovanligt med högtalare där enstaka frekvenser bryter upp och blir skitjobbiga, sker oftast under komplex musik där flera ljudslingor ligger ovanpå varandra, där kan man sålla sämre filter från bättre, fenomenet syns inte i en vanlig mätning med endimensionellt frekvenssvep.
Däremot kan man höra det med varierande musik, en högtalare som ligger närmare konstant grupplöptid än en annan kommer att ha mindre maskeringseffekter eftersom frekvensgången hålls mer kontrollerad.

Det finns en anledning till att de flesta utställare använder glesa inspelningar med få aktörer/källor i musiken, det går oftast inte fel då, när högtalarna slipper provokation.

Vänligen utvidga resonemanget med en utläggning som går att följa rent fysikaliskt.

[Morello]

Apparater och högtalare har givetvis ingen aning om vad signalen representerar eller hur många enskilda instrument som finn med - apparaterna tar bokstavligen talat signalen som den kommer i tiden - apparaten arbetar per definition i tidsdomänen.

Det är inte i mottagandet felen sker, ser man till högtalare så glider alla högtalare mer eller mindre i tidsdomänen, problemet är störst runt delningar där det ofta uppstår impedans/fas-svingar, det är inte ovanligt med högtalare där enstaka frekvenser bryter upp och blir skitjobbiga, sker oftast under komplex musik där flera ljudslingor ligger ovanpå varandra, där kan man sålla sämre filter från bättre, fenomenet syns inte i en vanlig mätning med endimensionellt frekvenssvep.
Däremot kan man höra det med varierande musik, en högtalare som ligger närmare konstant grupplöptid än en annan kommer att ha mindre maskeringseffekter eftersom frekvensgången hålls mer kontrollerad.

Det finns en anledning till att de flesta utställare använder glesa inspelningar med få aktörer/källor i musiken, det går oftast inte fel då, när högtalarna slipper provokation.

Det går tyvärr inte att bemöta det du skriver på ett meningsfullt sätt med förankring i fysiken.

[Goldfinger]

Baffel:

Det kommer an på hur filtret är konstruerat, men det är väl bra om man kan hålla nere antalet komponenter så gott det går, iaf i signalvägen.
När det gäller fasgång är det lättare att få till det bra med ett flackare filter än ett brantare, det ställer å andra sidan högre krav på högtalarelementen, ofta en prioriteringsfråga det här med filterdesign även om en del lyckas hitta en väg där samtliga parametrar håller en bra nivå, sen kommer naturligtvis den akustiska biten också.
Din fråga om huruvida man kan mäta sig till hur filtret uppför sig med flerdimensionell signal är intressant, har funderat på det själv, kanske någon annan har koll?

[Goldfinger]

Apparater och högtalare har givetvis ingen aning om vad signalen representerar eller hur många enskilda instrument som finn med - apparaterna tar bokstavligen talat signalen som den kommer i tiden - apparaten arbetar per definition i tidsdomänen.

Det är inte i mottagandet felen sker, ser man till högtalare så glider alla högtalare mer eller mindre i tidsdomänen, problemet är störst runt delningar där det ofta uppstår impedans/fas-svingar, det är inte ovanligt med högtalare där enstaka frekvenser bryter upp och blir skitjobbiga, sker oftast under komplex musik där flera ljudslingor ligger ovanpå varandra, där kan man sålla sämre filter från bättre, fenomenet syns inte i en vanlig mätning med endimensionellt frekvenssvep.
Däremot kan man höra det med varierande musik, en högtalare som ligger närmare konstant grupplöptid än en annan kommer att ha mindre maskeringseffekter eftersom frekvensgången hålls mer kontrollerad.

Det finns en anledning till att de flesta utställare använder glesa inspelningar med få aktörer/källor i musiken, det går oftast inte fel då, när högtalarna slipper provokation.

Mycket intressant!

Jag har vid flera tillfällen tagit upp frågan varför och vad det är som orsakar att vissa högtalare klarar av tät och intensiv musik bättre än andra, det här var nog det mest konkreta jag hittills läst om detta.

De utvecklare av högtalare som inte har tagit detta på allvar och kanske mest har testat sina konstruktioner med diverse frekvenssvep och inte med mer komplexa signaler med tvära täta kast vad gäller transienter, samt med ständigt varierande och slumpartad styrka för olika frekvensområden, dessa utvecklare verkar helt enkelt inte förstått att en musiksignal är mycket mer komplex och de verkar ha glömt bort att högtalarens slutgiltiga uppgift är att klara av just en sådan komplex signal som musiken kan bestå av.

En högtalare som inte klarar av all typ av musik är helt enkelt en dålig musikförmedlare, man märker det bara olika mycket beroende på vilket programmaterial som spelas.

Precis, jag har haft exempel på högtalare som jag upplevt legat väldigt nära varandra i sättet att återge, med en speciell genre av musik, där skillnaden blivit högst tydlig vid annat material, här menar jag skillnader som varken har med ljudtryckskapacitet eller frekvensomfång att göra, kan närmast beskrivas som ett tydligt informationstapp.

[music4ever]

Mycket intressant!

Jag har vid flera tillfällen tagit upp frågan varför och vad det är som orsakar att vissa högtalare klarar av tät och intensiv musik bättre än andra, det här var nog det mest konkreta jag hittills läst om detta.

Tror att i de flesta fallen så beror det på distorsion från högtalarna.

[Baffel]

Din fråga om huruvida man kan mäta sig till hur filtret uppför sig med flerdimensionell signal är intressant, har funderat på det själv, kanske någon annan har koll?

Petersteindel om någon borde ju känna till om det går mäta detta. Vad det nu är du upplever.

[Goldfinger]

Ja alltså filtersimulering finns ju men sen vad som kan omfattas av den.

[goat76]

Mycket intressant!

Jag har vid flera tillfällen tagit upp frågan varför och vad det är som orsakar att vissa högtalare klarar av tät och intensiv musik bättre än andra, det här var nog det mest konkreta jag hittills läst om detta.

Tror att i de flesta fallen så beror det på distorsion från högtalarna.

Jag misstänker att det är en kombination av flera saker och säkert kan distorsion vara en av dessa orsaker, men kanske även det som Goldfinger tar upp med diverse fasfel.

Sen vill jag lägga till ytterligare en tänkbar faktor som jag tyvärr inte kan beskriva med de rätta tekniska termerna, vilket säkert flera av våra forumkamrater gärna klankar ner på.
"Långsamma element" som av någon orsak inte "hinner tillbaka" för nästa tätt följande transient, vilket kanske gör att de olika elementen i högtalaren inte riktigt är "samspelta" då det kommer till täta intensiva stycken i musiken och därmed grötar till ljudet?

[Morello]

Mycket intressant!

Jag har vid flera tillfällen tagit upp frågan varför och vad det är som orsakar att vissa högtalare klarar av tät och intensiv musik bättre än andra, det här var nog det mest konkreta jag hittills läst om detta.

Tror att i de flesta fallen så beror det på distorsion från högtalarna.

Ja, samt frekvensgång - överdriven energi i tex presensregistret ger en påfrestande klang, som blir ännu värre med intensiv/tät musik; i alla fall i mina öron. Adekvat klangbalans och låg distorsion är nyckeln till det "perfekta ljudet".

[Baffel]

Många faktorer samspelar. Hur kommer sig detta . Elementet:

https://www.muziker.se/monacor-sp-205-8

På pappret ganska så kass . Helt plötsligt förvandlas till något helt annat :

https://www.stereo.net.au/forums/topic/ ... the-world/

and it's one of the best speakers I have ever heard, regardless of price.

Appropå teori och praktik.

[Morello]

Det där har inget med dissonans mellan å ena sidan praktik, å andra sidan teori att göra - det är helt enkelt så att det finns en massa omdömeslösa lyssnare - i synnerhet bland hifi-skribenter.

[I-or]

Det är ännu värre än så. En självbyggande fårfarmare bedömer sin egen insats och tycker att han har skapat ett mästerverk, dessutom med en konstruktion som inte har någon som helst verklig möjlighet att prestera högklassigt...

[Baffel]

Det var en som byggt med dem själv och jämfört med det han byggt innan. Och visst jag tänker allt att den killen , där måste en propp gått eller så..the man had actually no ear at all..

Men säg så här då. Ni som har lång erfarenhet kan ni, enbart utifrån data, på tex en diskant avgöra hur det låter, inte på en höft ungefär (det fixar tom jag) utan det riktiga finliret , detaljerna hur elementet låter? Det borde väl finnas andra faktorer som påverkar ljudet än det som går att avläsa i databladen eller ? Om ni inte kan avgöra det så existerar det ju men man har bara inte i dagsläget lyckats finna ett sätt att mäta dessa skillnader. Finns ju mycket inom fysiken som är observerat men inte fullt ut teoretiskt förklarat.

P.s tack I-or för din input kring Dayton diskanten . Du kollade upp värdena på den och tyckte den såg ok ut. Du hade rätt. Så mätvärden spelar roll. Det i sig ifrågasätter jag inte

[music4ever]

Tror att i de flesta fallen så beror det på distorsion från högtalarna.

Ja, samt frekvensgång - överdriven energi i tex presensregistret ger en påfrestande klang, som blir ännu värre med intensiv/tät musik; i alla fall i mina öron. Adekvat klangbalans och låg distorsion är nyckeln till det "perfekta ljudet".

+1

[goat76]

Mycket intressant!

Jag har vid flera tillfällen tagit upp frågan varför och vad det är som orsakar att vissa högtalare klarar av tät och intensiv musik bättre än andra, det här var nog det mest konkreta jag hittills läst om detta.

Tror att i de flesta fallen så beror det på distorsion från högtalarna.

Ja, samt frekvensgång - överdriven energi i tex presensregistret ger en påfrestande klang, som blir ännu värre med intensiv/tät musik; i alla fall i mina öron. Adekvat klangbalans och låg distorsion är nyckeln till det "perfekta ljudet".

En överdriven energi i något frekvensområde kan såklart ge ett påfrestande ljud, men det har knappast mycket att göra med den ”grötighet” vissa högtalare lider av vid tät och intensiv musik, det är något helt annat.

[I-or]

Ja, just grötigheten beror mest på distorsion. Resonanser i bas och lägre mellanregister kan också bidra en del.

Den totala "öronovänligheten" förstärks dock av toppar i frekvensgången/spridningen mellan ca 3 kHz och 7 kHz, delvis p.g.a. hörselns känslighet, men även för att inspelningar av modern musik ofta är tydligt lyfta i detta område för att låta "tydligare".

[jansch]

Det är inte i mottagandet felen sker, ser man till högtalare så glider alla högtalare mer eller mindre i tidsdomänen, problemet är störst runt delningar där det ofta uppstår impedans/fas-svingar, det är inte ovanligt med högtalare där enstaka frekvenser bryter upp och blir skitjobbiga, sker oftast under komplex musik där flera ljudslingor ligger ovanpå varandra, där kan man sålla sämre filter från bättre, fenomenet syns inte i en vanlig mätning med endimensionellt frekvenssvep.
Däremot kan man höra det med varierande musik, en högtalare som ligger närmare konstant grupplöptid än en annan kommer att ha mindre maskeringseffekter eftersom frekvensgången hålls mer kontrollerad.

Det finns en anledning till att de flesta utställare använder glesa inspelningar med få aktörer/källor i musiken, det går oftast inte fel då, när högtalarna slipper provokation.

Mycket intressant!

Jag har vid flera tillfällen tagit upp frågan varför och vad det är som orsakar att vissa högtalare klarar av tät och intensiv musik bättre än andra, det här var nog det mest konkreta jag hittills läst om detta.

De utvecklare av högtalare som inte har tagit detta på allvar och kanske mest har testat sina konstruktioner med diverse frekvenssvep och inte med mer komplexa signaler med tvära täta kast vad gäller transienter, samt med ständigt varierande och slumpartad styrka för olika frekvensområden, dessa utvecklare verkar helt enkelt inte förstått att en musiksignal är mycket mer komplex och de verkar ha glömt bort att högtalarens slutgiltiga uppgift är att klara av just en sådan komplex signal som musiken kan bestå av.

En högtalare som inte klarar av all typ av musik är helt enkelt en dålig musikförmedlare, man märker det bara olika mycket beroende på vilket programmaterial som spelas.

Precis, jag har haft exempel på högtalare som jag upplevt legat väldigt nära varandra i sättet att återge, med en speciell genre av musik, där skillnaden blivit högst tydlig vid annat material, här menar jag skillnader som varken har med ljudtryckskapacitet eller frekvensomfång att göra, kan närmast beskrivas som ett tydligt informationstapp.

Jag hänger inte alls med i detta resonemang.......
Citat: "flera ljudslingor ligger ovanpå varandra" Citat: "......och inte med komplexa signaler..." Citat: "Utvecklare verkar helt enkelt inte förstått...osv" Citat: "tvära täta kast....osv".

Detta är för mej resonemang där komplexiteten ligger hörselsinnets tolkning av informationen.
Kan någon visa en oscilloscopbild på "en komplex signal" eller där "flera ljudslingor ligger ovanpå varandra"?

Är vitt brus den mest komplexa signalen för en högtalare???
Jag antar utifrån resonemanget att det är den mest komplicerade signalen av alla - slumpartad fördelning av oändligt antal frekvenser presenterade under väldigt kort tid och extremt "tätt"?! Snacka om MÅNGA ljudslingor ovanpå varandra!

Jag TROR (vet, men kan egentligen inte bevisa) att vi lättare kan höra bristerna med viss musik, inte att det egentligen är "svårare" för högtalaren att producera ljudet.
OBS! Såklart att t.ex ett musikstycke kan vara frekvensmässigt eller effektmässigt begränsat och därmed lättare att återge eller sakna energi i vårt känsligaste område. Vidare kan "tät musik" lättare ge termisk kompression osv.... Men för en högtalare finns inte "komplex musik" i form av t.ex symfoniorkester contra "mässjazz" som då är "enkel".

[Nattlorden]

Kan någon visa en oscilloscopbild på "en komplex signal" eller där "flera ljudslingor ligger ovanpå varandra"?

Självklart inte. Det krävs film i så fall.

[goat76]

Mycket intressant!

Jag har vid flera tillfällen tagit upp frågan varför och vad det är som orsakar att vissa högtalare klarar av tät och intensiv musik bättre än andra, det här var nog det mest konkreta jag hittills läst om detta.

De utvecklare av högtalare som inte har tagit detta på allvar och kanske mest har testat sina konstruktioner med diverse frekvenssvep och inte med mer komplexa signaler med tvära täta kast vad gäller transienter, samt med ständigt varierande och slumpartad styrka för olika frekvensområden, dessa utvecklare verkar helt enkelt inte förstått att en musiksignal är mycket mer komplex och de verkar ha glömt bort att högtalarens slutgiltiga uppgift är att klara av just en sådan komplex signal som musiken kan bestå av.

En högtalare som inte klarar av all typ av musik är helt enkelt en dålig musikförmedlare, man märker det bara olika mycket beroende på vilket programmaterial som spelas.

Precis, jag har haft exempel på högtalare som jag upplevt legat väldigt nära varandra i sättet att återge, med en speciell genre av musik, där skillnaden blivit högst tydlig vid annat material, här menar jag skillnader som varken har med ljudtryckskapacitet eller frekvensomfång att göra, kan närmast beskrivas som ett tydligt informationstapp.

Jag hänger inte alls med i detta resonemang.......
Citat: "flera ljudslingor ligger ovanpå varandra" Citat: "......och inte med komplexa signaler..." Citat: "Utvecklare verkar helt enkelt inte förstått...osv" Citat: "tvära täta kast....osv".

Detta är för mej resonemang där komplexiteten ligger hörselsinnets tolkning av informationen.
Kan någon visa en oscilloscopbild på "en komplex signal" eller där "flera ljudslingor ligger ovanpå varandra"?

Är vitt brus den mest komplexa signalen för en högtalare???
Jag antar utifrån resonemanget att det är den mest komplicerade signalen av alla - slumpartad fördelning av oändligt antal frekvenser presenterade under väldigt kort tid och extremt "tätt"?! Snacka om MÅNGA ljudslingor ovanpå varandra!

Jag TROR (vet, men kan egentligen inte bevisa) att vi lättare kan höra bristerna med viss musik, inte att det egentligen är "svårare" för högtalaren att producera ljudet.
OBS! Såklart att t.ex ett musikstycke kan vara frekvensmässigt eller effektmässigt begränsat och därmed lättare att återge eller sakna energi i vårt känsligaste område. Vidare kan "tät musik" lättare ge termisk kompression osv.... Men för en högtalare finns inte "komplex musik" i form av t.ex symfoniorkester contra "mässjazz" som då är "enkel".

"flera ljudslingor ligger ovanpå varandra"
Det Goldfinger menar med det är nog mer en "målande" beskrivning av tät och intensiv musik med en produktion där många ljud-element överlappar varandra i mixen. Med en viss högtalare kan detta mest låta som en tjock och ganska illa låtande ljudmassa, medans det på en annan högtalare som hanterar detta bättre gör att alla dessa ljudinslag låter mer separerade och dynamiska trots att mixen har en hög intensitet och täthet, ett slags "lugn i kaoset" bibehålls.
Goldfinger menar nog alltså inte ordagrant att det ligger flera ljudslingor på varandra, själva stereospåret består som vi alla vet naturligtvis endast av två separata spår vilket är det enda högtalaren "ser".

"......och inte med komplexa signaler..."
Det jag menade med det var att varken ett frekvenssvep eller ett statiskt brusande ljud påminner speciellt mycket om en musiksignal, intensiv musik kan innehålla "tvära täta kast" mellan vilka ytterligheter i frekvenskurvan som helst, och vilka avvikelser som helst vad gäller ljudnivå från ena hundradelen till nästa.
Många "utvecklare verkar helt enkelt inte förstått" att ett frekvenssvep eller statiska signaler inte är speciellt representativt för en musiksignal, det dynamiska förloppet från musiken och de tvära snabba kasten mellan ytterligheter saknas ju helt.

[jansch]

Kan någon visa en oscilloscopbild på "en komplex signal" eller där "flera ljudslingor ligger ovanpå varandra"?

Självklart inte. Det krävs film i så fall.

Jag nöjer mig med ett svep på 1 -10 ms beroende på undre gränsfrekvens och om det är signal till baselement,mellanregister eller diskant ( om det inte är bredbandselement)

[jansch]

Precis, jag har haft exempel på högtalare som jag upplevt legat väldigt nära varandra i sättet att återge, med en speciell genre av musik, där skillnaden blivit högst tydlig vid annat material, här menar jag skillnader som varken har med ljudtryckskapacitet eller frekvensomfång att göra, kan närmast beskrivas som ett tydligt informationstapp.

Jag hänger inte alls med i detta resonemang.......
Citat: "flera ljudslingor ligger ovanpå varandra" Citat: "......och inte med komplexa signaler..." Citat: "Utvecklare verkar helt enkelt inte förstått...osv" Citat: "tvära täta kast....osv".

Detta är för mej resonemang där komplexiteten ligger hörselsinnets tolkning av informationen.
Kan någon visa en oscilloscopbild på "en komplex signal" eller där "flera ljudslingor ligger ovanpå varandra"?

Är vitt brus den mest komplexa signalen för en högtalare???
Jag antar utifrån resonemanget att det är den mest komplicerade signalen av alla - slumpartad fördelning av oändligt antal frekvenser presenterade under väldigt kort tid och extremt "tätt"?! Snacka om MÅNGA ljudslingor ovanpå varandra!

Jag TROR (vet, men kan egentligen inte bevisa) att vi lättare kan höra bristerna med viss musik, inte att det egentligen är "svårare" för högtalaren att producera ljudet.
OBS! Såklart att t.ex ett musikstycke kan vara frekvensmässigt eller effektmässigt begränsat och därmed lättare att återge eller sakna energi i vårt känsligaste område. Vidare kan "tät musik" lättare ge termisk kompression osv.... Men för en högtalare finns inte "komplex musik" i form av t.ex symfoniorkester contra "mässjazz" som då är "enkel".

"flera ljudslingor ligger ovanpå varandra"
Det Goldfinger menar med det är nog mer en "målande" beskrivning av tät och intensiv musik med en produktion där många ljud-element överlappar varandra i mixen. Med en viss högtalare kan detta mest låta som en tjock och ganska illa låtande ljudmassa, medans det på en annan högtalare som hanterar detta bättre gör att alla dessa ljudinslag låter mer separerade och dynamiska trots att mixen har en hög intensitet och täthet, ett slags "lugn i kaoset" bibehålls.
Goldfinger menar nog alltså inte ordagrant att det ligger flera ljudslingor på varandra, själva stereospåret består som vi alla vet naturligtvis endast av två separata spår vilket är det enda högtalaren "ser".

"......och inte med komplexa signaler..."
Det jag menade med det var att varken ett frekvenssvep eller ett statiskt brusande ljud påminner speciellt mycket om en musiksignal, intensiv musik kan innehålla "tvära täta kast" mellan vilka ytterligheter i frekvenskurvan som helst, och vilka avvikelser som helst vad gäller ljudnivå från ena hundradelen till nästa.
Många "utvecklare verkar helt enkelt inte förstått" att ett frekvenssvep eller statiska signaler inte är speciellt representativt för en musiksignal, det dynamiska förloppet från musiken och de tvära snabba kasten mellan ytterligheter saknas ju helt.

Goat76 - Jag uppfattade det nog också så.....

[jansch]

Din fråga om huruvida man kan mäta sig till hur filtret uppför sig med flerdimensionell signal är intressant, har funderat på det själv, kanske någon annan har koll?

Petersteindel om någon borde ju känna till om det går mäta detta. Vad det nu är du upplever.

Filterkomponenter (kondensatorer och spolar) "uppför sig" enligt fysikens lagar. Man kan räkna ut vilken impedans respektive ton ger oavsett hur komplex signalen är. Spelar ingen roll om den består av 2 toner eller 2000 toner.
Det blir förvillande med begrepp såsom "flerdimensionell signal". Som jag nämnt i tidigare inlägg är vitt brus en oerhört "komplex" signal...... och som enkelt går att nyttja för att t.ex demonstrera en kondensators egenskaper.

Det är VI som tycker att en signal är "flerdimensionel" eller "komplex", INTE kondensatorn eller spolen.

[goat76]

Jag hänger inte alls med i detta resonemang.......
Citat: "flera ljudslingor ligger ovanpå varandra" Citat: "......och inte med komplexa signaler..." Citat: "Utvecklare verkar helt enkelt inte förstått...osv" Citat: "tvära täta kast....osv".

Detta är för mej resonemang där komplexiteten ligger hörselsinnets tolkning av informationen.
Kan någon visa en oscilloscopbild på "en komplex signal" eller där "flera ljudslingor ligger ovanpå varandra"?

Är vitt brus den mest komplexa signalen för en högtalare???
Jag antar utifrån resonemanget att det är den mest komplicerade signalen av alla - slumpartad fördelning av oändligt antal frekvenser presenterade under väldigt kort tid och extremt "tätt"?! Snacka om MÅNGA ljudslingor ovanpå varandra!

Jag TROR (vet, men kan egentligen inte bevisa) att vi lättare kan höra bristerna med viss musik, inte att det egentligen är "svårare" för högtalaren att producera ljudet.
OBS! Såklart att t.ex ett musikstycke kan vara frekvensmässigt eller effektmässigt begränsat och därmed lättare att återge eller sakna energi i vårt känsligaste område. Vidare kan "tät musik" lättare ge termisk kompression osv.... Men för en högtalare finns inte "komplex musik" i form av t.ex symfoniorkester contra "mässjazz" som då är "enkel".

"flera ljudslingor ligger ovanpå varandra"
Det Goldfinger menar med det är nog mer en "målande" beskrivning av tät och intensiv musik med en produktion där många ljud-element överlappar varandra i mixen. Med en viss högtalare kan detta mest låta som en tjock och ganska illa låtande ljudmassa, medans det på en annan högtalare som hanterar detta bättre gör att alla dessa ljudinslag låter mer separerade och dynamiska trots att mixen har en hög intensitet och täthet, ett slags "lugn i kaoset" bibehålls.
Goldfinger menar nog alltså inte ordagrant att det ligger flera ljudslingor på varandra, själva stereospåret består som vi alla vet naturligtvis endast av två separata spår vilket är det enda högtalaren "ser".

"......och inte med komplexa signaler..."
Det jag menade med det var att varken ett frekvenssvep eller ett statiskt brusande ljud påminner speciellt mycket om en musiksignal, intensiv musik kan innehålla "tvära täta kast" mellan vilka ytterligheter i frekvenskurvan som helst, och vilka avvikelser som helst vad gäller ljudnivå från ena hundradelen till nästa.
Många "utvecklare verkar helt enkelt inte förstått" att ett frekvenssvep eller statiska signaler inte är speciellt representativt för en musiksignal, det dynamiska förloppet från musiken och de tvära snabba kasten mellan ytterligheter saknas ju helt.

Goat76 - Jag uppfattade det nog också så.....

Om komplexiteten endast låg i hörselsinnets tolkning så hade väl inte de två olika högtalarna i Goldfingers exempel presterat olika med de mer ”komplexa” ljudsignalerna/de tätare och mer intensiva musikstyckena?

Precis, jag har haft exempel på högtalare som jag upplevt legat väldigt nära varandra i sättet att återge, med en speciell genre av musik, där skillnaden blivit högst tydlig vid annat material, här menar jag skillnader som varken har med ljudtryckskapacitet eller frekvensomfång att göra, kan närmast beskrivas som ett tydligt informationstapp.

[Goldfinger]

Din fråga om huruvida man kan mäta sig till hur filtret uppför sig med flerdimensionell signal är intressant, har funderat på det själv, kanske någon annan har koll?

Petersteindel om någon borde ju känna till om det går mäta detta. Vad det nu är du upplever.

Filterkomponenter (kondensatorer och spolar) "uppför sig" enligt fysikens lagar. Man kan räkna ut vilken impedans respektive ton ger oavsett hur komplex signalen är. Spelar ingen roll om den består av 2 toner eller 2000 toner.

Ja enskilda komponenter mätta isolerat ja, men i kombination i ett filter ihop med element blir resultatet beroende på designen.
Den distorsion jag tänker på är nog snarare av det olinjära slaget än det linjära, tror inte det är så enkelt som bara ogynnsamma tonkurveavvikelser i det fenomen jag beskriver, däremot skulle det kunna vara ett kompressionsfenomen som ger dynamikbegränsning, det är jag öppen för skulle kunna ge den typ av upplevelse jag beskriver.

Jag har plockat upp två högtalare som jag tycker är väldigt olika i hur de hanterar signalen beroende på musikval.

https://www.stereophile.com/content/bw- ... asurements

https://www.stereophile.com/content/aud ... asurements

Den övre, (B&W:n), upplever jag ha betydligt sämre signalhantering än den nedre (Audio Physic)

Jag drar inga slutsatser av det men kan konstatera att B&W:n svingar väldigt i impedans och fas över det frekvensband jag bedömer att problemet ligger i.