Tangband skrev:goat76 skrev:Håller med, det nuvarande tänket inom musikproduktion har blivit helt bakvänt, istället för att göra allt i sin makt för att lyckas spela in ljudet så bra som möjligt, så verkar man hellre välja att antingen försöka forma det till vad man var ute efter eller göra det till något helt annat. Varför spela in en katt som jamar ifall man är ute efter en hund som skäller?
Första steget borde istället vara att säkerställa att ljudkällan/instrumentet låter precis så som man önskar att det ska låta i inspelningsrummet, nästa steg borde vara att använda en eller flera mikrofoner som fångar ljudet från detta instrument så bra och likt ursprunget som möjligt, detta med rätt val av mikrofoner samt placeringar och avstånd av dessa till ljudkällan. Först i det läget då ljudet i studions monitorer låter likadant eller bättre än ursprungsljudet så spelar man in, därefter behövs det bara på sin höjd ytterst små EQ-justeringar för enklare anpassningar till övriga ljudelement, om ens det.
Kortfattat, det har tyvärr blivit en norm att manipulera fram ett önskat sound istället för att skapa det från början.
+1.
Min senaste inspelning för en vecka sedan med valthorn och orgel visar att eq-effekterna, om de endast slås på och används väldigt lite, bara detta ger en svag försämring av transparensen som för mig är oacceptabel. Dithering är dock väldigt bra för att minska felen mellan 64 bit floating point till 24 bit wav i Logic Pro X. Hörbart bättre alltså.
https://www.meterplugs.com/blog/2017/02 ... etter.htmlEn stor förbättring av upplevelsen av ”rymd” i inspelningen är att vara noggrann med placeringen av musikerna kontra avståndet till väggarna . Placeras valthornet ca 4-5 meter från närmaste stenvägg blir det vid väggstudsen ca 23-30 ms efterklang vilket uppfattas som bra.
Jag fortsätter med endast två omni-mikar och följer Bertil Alvings och Peter Stendls anvisningar . Det innebär i mitt fall ( med mitt sätt att höra ) exakt 52 cm mellan mikarna på högt stativ, pekandes direkt mot objekten som ska spelas in.
Det där med EQ-justeringar är inte så där generellt som du får det att låta och kommer fungera olika bra för olika typer av inspelningar. Den typen av stereoinspelningar med endast två mikrofoner som du hittills ägnat dig åt kan nog vara lite extra känsliga för frekvensjusteringar då dessa upptagningar är väldigt mycket av en balansgång mellan direktljud och rumsljud, det blir troligtvis tydligare då när "helheten" av ljudet justeras.
Svårigheten med dessa inspelningar blir att det nog är ännu mer kritiskt att inspelningen blivit åtminstone acceptabel från början, annars är materialet nästan bara att slänga i soptunnan och några EQ-justeringar hjälper då knappast innan de i sig självt blir ett tydligt problem.
När det kommer till inspelningar med flertalet upptagningar i multi-mono så har man nog i många fall lite större spelrum att justera dessa relativt "torra" inspelningar med EQ, utan att det behöver bli någon märkbar försämring. Det är också i många fall direkt nödvändigt att göra vissa justeringar då alla dessa mono-upptagningar annars märkbart börjar överlappa varandra i vissa frekvensområden, därför kan man tvingas ge ett visst instrument "förtur" i det för det instrumentet viktiga frekvensområde genom att minska energin från ett annat instrument i "överlappningen".
Problemen med stereosystemets ynka två kanaler blir oftast mer påtagligt med många mono-inspelningar som ska samsas eller snarare brottas om (i de flesta fall) endast två ynka ljudkällor. Men vad ska man göra åt det problemet då vissa instrument helt enkelt inte gör sig speciellt bra/rättvisa i inspelningar på längre avstånd?
EQ-justeringar kan då vara enda svaret att få till en tät mix.
