När är du nöjd med ditt ljud? Omröstning

[goat76]

Exakt, musik kan jag njuta av t o m på en anläggning från Linn på Sweetspot i Jönköping, men inte beror det på anläggningen... Fast nu frågade du om när vi är nöjda med vårt ljud. För att svaret på den frågan ska vara alltid krävs det att jag sitter där jag satt när jag skrev det. Nu har jag förflyttat min lekamen och avser att försätta den i viloläge alldeles snart.

Så allt från Linn är dåligt baserat på någon butiks-demo? ...

Nä. På Karlavägen har jag hört Linn låta riktigt bra, men det var på 80-talet. På senare tid har jag hört dem på mässor och där har de, kanske konstigt men ändå, inte fått till ljudet någon gång. Och de som demar har hållit med mig, och hänvisat till de olika rummens dåliga förutsättningar. Samtidigt har andra lyckats riktigt bra i samma och liknande rum.

Likväl kommer jag att digga musiken om den är bra. En riktigt bra anläggning kan bidra till att jag upptäcker musik som jag annars hade "bläddrat" förbi.

Jag har aldrig varit på en mässa för hifi så jag har ingen aning om hur det brukar låta på dessa, men att produkter från Linn kan låta fantastiskt bra vet jag från flertalet besök i demo-rummen hos Takt o Ton, där jag även lyssnat på andra fabrikat som Revel m,m.

[Harryup]

Faktum är att som Linn låtit på ett par mässor som jag varit på har inte varit i närheten av hur de låter under mera kontrollerade former.
Har nog skrämt bort rätt många presumtiva kunder för flera år framåt.
Har hört en del anläggningar under helt andra förutsättningar och det låter ju lite blandat som med allt annat men kan absolut låta riktigt bra.

[hifikg]

Ja, det är riktigt synd, för när jag läser entusiasternas inlägg om Linn förstår jag att de är väldigt nöjda. En vacker dag kanske jag får komma o lyssna på en Linn-rigg

[Strmbrg]

Jag valde mellan att svara "För det mesta" och "Alltid". Mitt svar blev "Alltid". Det efter ett visst övervägande:
Det är nämligen inte alls alltid jag är nöjd med det jag hör från anläggningen. Men jag har insett att det intermittenta missnöjet inte beror på anläggningen utan på mig själv.
Samma "vax" på kvällen som nästkommande förmiddag kan låta såpass olika att jag är nöjd ena gången och missnöjd den andra.
Den enda rimliga variabeln är jag själv. Anläggningen varierar sig inte.
Det förekommer såklart även att jag blir missnöjd på grund av att jag råkat klicka på något Tidal-vax med sunkigt ljud.

Så ljudet - definierat som nöjdheten med det jag förnimmer - varierar.
Nöjdheten med anläggningens och rummets beteende är jag hela tiden numera.

[MacBruce]

Kort sagt: när jag inte tänker på att jag lyssnar via en "anläggning".

[RJohan]

Jag valde mellan att svara "För det mesta" och "Alltid". Mitt svar blev "Alltid". Det efter ett visst övervägande:
Det är nämligen inte alls alltid jag är nöjd med det jag hör från anläggningen. Men jag har insett att det intermittenta missnöjet inte beror på anläggningen utan på mig själv.
Samma "vax" på kvällen som nästkommande förmiddag kan låta såpass olika att jag är nöjd ena gången och missnöjd den andra.
Den enda rimliga variabeln är jag själv. Anläggningen varierar sig inte.
Det förekommer såklart även att jag blir missnöjd på grund av att jag råkat klicka på något Tidal-vax med sunkigt ljud.

Så ljudet - definierat som nöjdheten med det jag förnimmer - varierar.
Nöjdheten med anläggningens och rummets beteende är jag hela tiden numera.

Jo, efter ett par whisky brukar det låta jättebra. Dan efter vill man absolut inte höra på skiten.

[NADifierad]

Brukar bli nöjd efter ett par glas vin .
Fast just nu är jag mitt i injusterandet av nya aktiva toppar.
Så riktigt nöjd är jag inte än.
Annars brukar jag vara fullt nöjd med mitt ljud.
Det som jag brukar haka upp mig på är oftast kapaciteten.
Det är också den vanligaste anledningen till uppgradering.

[goat76]

Jag valde mellan att svara "För det mesta" och "Alltid". Mitt svar blev "Alltid". Det efter ett visst övervägande:
Det är nämligen inte alls alltid jag är nöjd med det jag hör från anläggningen. Men jag har insett att det intermittenta missnöjet inte beror på anläggningen utan på mig själv.
Samma "vax" på kvällen som nästkommande förmiddag kan låta såpass olika att jag är nöjd ena gången och missnöjd den andra.
Den enda rimliga variabeln är jag själv. Anläggningen varierar sig inte.
Det förekommer såklart även att jag blir missnöjd på grund av att jag råkat klicka på något Tidal-vax med sunkigt ljud.

Så ljudet - definierat som nöjdheten med det jag förnimmer - varierar.
Nöjdheten med anläggningens och rummets beteende är jag hela tiden numera.

Jo, efter ett par whisky brukar det låta jättebra. Dan efter vill man absolut inte höra på skiten.

Visst, alkohol kan i många fall öka lyssningsglädjen, men det är mycket annat som påverkar hörselsinnets dagsform., men antagligen är den största anledningen hur sinnesstämningen råkar vara för dagan, kanske är man stressad eller känner sig mer eller mindre tillfreds med hur dagen har fortgått, eller att man har ett litet alldagligt problem som ligger och gnager i sinnet.

Jag tror också att hörselsinnet kan vara mer eller mindre ansträngt beroende på vad man har blivit utsatt för under dagens gång, kanske orsakat av diverse störljud eller bara det att det kanske blåser ute.
En annan orsak kan säkert vara att man under nattsömnen legat länge på ena örat vilket kanske skapat tryckförändringar i innerörat, vilket i sin tur leder till förändringar vad gäller kroppsvätskor som vaxansamlingar m,m.


Det mesta av ovanstående orsaker är svåra att göra något åt, men om man merparten av tiden för musiklyssning av sin anläggning tycker att det låter bra så kan man nog dra slutsatsen att den faktiskt låter ganska precis så bra.

Om anläggningen förändras så kan jag inte tro att det rör sig om några gigantiskt stora förändringar, det handlar väl isåfall om relativt små saker som förändrad luftfuktighet och temperatur i rummet, mer eller mindre störoljud från grannar och trafik, eller det sista och minst troliga att eltillförseln är av olika kvalitet.

[RJohan]

Jag valde mellan att svara "För det mesta" och "Alltid". Mitt svar blev "Alltid". Det efter ett visst övervägande:
Det är nämligen inte alls alltid jag är nöjd med det jag hör från anläggningen. Men jag har insett att det intermittenta missnöjet inte beror på anläggningen utan på mig själv.
Samma "vax" på kvällen som nästkommande förmiddag kan låta såpass olika att jag är nöjd ena gången och missnöjd den andra.
Den enda rimliga variabeln är jag själv. Anläggningen varierar sig inte.
Det förekommer såklart även att jag blir missnöjd på grund av att jag råkat klicka på något Tidal-vax med sunkigt ljud.

Så ljudet - definierat som nöjdheten med det jag förnimmer - varierar.
Nöjdheten med anläggningens och rummets beteende är jag hela tiden numera.

Jo, efter ett par whisky brukar det låta jättebra. Dan efter vill man absolut inte höra på skiten.

Visst, alkohol kan i många fall öka lyssningsglädjen, men det är mycket annat som påverkar hörselsinnets dagsform., men antagligen är den största anledningen hur sinnesstämningen råkar vara för dagan, kanske är man stressad eller känner sig mer eller mindre tillfreds med hur dagen har fortgått, eller att man har ett litet alldagligt problem som ligger och gnager i sinnet.

Jag tror också att hörselsinnet kan vara mer eller mindre ansträngt beroende på vad man har blivit utsatt för under dagens gång, kanske orsakat av diverse störljud eller bara det att det kanske blåser ute.
En annan orsak kan säkert vara att man under nattsömnen legat länge på ena örat vilket kanske skapat tryckförändringar i innerörat, vilket i sin tur leder till förändringar vad gäller kroppsvätskor som vaxansamlingar m,m.


Det mesta av ovanstående orsaker är svåra att göra något åt, men om man merparten av tiden för musiklyssning av sin anläggning tycker att det låter bra så kan man nog dra slutsatsen att den faktiskt låter ganska precis så bra.

Om anläggningen förändras så kan jag inte tro att det rör sig om några gigantiskt stora förändringar, det handlar väl isåfall om relativt små saker som förändrad luftfuktighet och temperatur i rummet, mer eller mindre störoljud från grannar och trafik, eller det sista och minst troliga att eltillförseln är av olika kvalitet.

Ditt resonemang har jag inget att erinra emot. Och, som du säger, låter det bra mesta delen av tiden så gör det det.

[distad]

Hos mig låter det bara bättre och bättre, hoppas det fortsätter så, men det beror mycket på att man väljer rätt elektronik. Så jag röstade för det mesta och hoppas att det håller i fortsättningen.

[peterh]

Genom åren ( och de är alltför många) har jag haft diverse förstärkare, som ingeniör var det naturligt att skaffa transistoriserade grunkor, men varje gång har de åkt ut och ersatts av rörförstärkare. Rörförstärkarna har upplevts
som om alla skivor blivit mycket bättre, men av olika skäl har de bytts mot nya "magiska" förstärkare och processen upprepas, en ny rörförstärkare och livet blir gott igen.
Det finns uppenbarligen parametrar vi inte mäter ännu.

[JM]

Genom åren ( och de är alltför många) har jag haft diverse förstärkare, som ingeniör var det naturligt att skaffa transistoriserade grunkor, men varje gång har de åkt ut och ersatts av rörförstärkare. Rörförstärkarna har upplevts
som om alla skivor blivit mycket bättre, men av olika skäl har de bytts mot nya "magiska" förstärkare och processen upprepas, en ny rörförstärkare och livet blir gott igen.
Det finns uppenbarligen parametrar vi inte mäter ännu.

Rörförsträrkare har oftast markant 2:a tonsdistorsion vilken maskerar 3:e tonsdistorsion samt närbelägna frekvenser i originalmusiken. Rörförstärkare tvättar bort delar av musiken samt viss distorsion.
Jag har haft över 30 rörförstärkare (300b, Radford, Quad, Lead, Klangfilm, Dynaco, Audio Research mfl.) och lyssnar nu bara på lågdistorderande transistorförstärkare.
Ljudet från bra rörförstärkare är behagligt men bedrägligt pga av maskeringen.
Min personliga erfarenhet är att nyanser och detaljer framträder i högre grad med transistorförstärkare.

Således finns mätbara fysikaliska och psykologiska fynd vilka förklarar skillnader i ljudupplevelsen till transistorns fördel.

JM

[Baffel]

Behagligt sa Bill. Nyanser och detaljer sa Bull.

[peterh]

Genom åren ( och de är alltför många) har jag haft diverse förstärkare, som ingeniör var det naturligt att skaffa transistoriserade grunkor, men varje gång har de åkt ut och ersatts av rörförstärkare. Rörförstärkarna har upplevts
som om alla skivor blivit mycket bättre, men av olika skäl har de bytts mot nya "magiska" förstärkare och processen upprepas, en ny rörförstärkare och livet blir gott igen.
Det finns uppenbarligen parametrar vi inte mäter ännu.

Rörförsträrkare har oftast markant 2:a tonsdistorsion vilken maskerar 3:e tonsdistorsion samt närbelägna frekvenser i originalmusiken. Rörförstärkare tvättar bort delar av musiken samt viss distorsion.
Jag har haft över 30 rörförstärkare (300b, Radford, Quad, Lead, Klangfilm, Dynaco, Audio Research mfl.) och lyssnar nu bara på lågdistorderande transistorförstärkare.
Ljudet från bra rörförstärkare är behagligt men bedrägligt pga av maskeringen.
Min personliga erfarenhet är att nyanser och detaljer framträder i högre grad med transistorförstärkare.

Således finns mätbara fysikaliska och psykologiska fynd vilka förklarar skillnader i ljudupplevelsen till transistorns fördel.

JM

De rörförstärkare jag använt har INTE haft hög halt av 2-a tons dist, tvärtom har det varit "högklassiska" med ett undantag en hembyggd. Så den teoring faller, det är något annat som ger denna effekten.
Symptomen är genomgående en "lyssningströtthet" där jag helt enkelt inte vill lyssna mer, något som går över med
nästa rörförstärkare. Och det är inte lyssningströtthet som fåt mig att återigen testa transistorer utan andra skäl. T.ex. sålde jag mig ar D75 då jag flyttade till lägenhet och inte villa ha bastuvärmen av de 400w den värmde med.

[Harryup]

Ja, det är riktigt synd, för när jag läser entusiasternas inlägg om Linn förstår jag att de är väldigt nöjda. En vacker dag kanske jag får komma o lyssna på en Linn-rigg

En (hel) del Linnanhängare är som folkhälsoministeriets apostlar. Frågar man om munskydd kan tillföra något så får man till svar att det behövs inte om man håller avstånd. Tog nästan ett år innan man kunde se en möjlig men knappast trolig förtjänst med att använda munskydd i kollektivtrafiken. Det är alltid avstånd som är bäst och i kombination med något annat behövs inte.
Och många LInnanhängare skulle kunna nå mycket längre om de brydde sig om rummet men många gånger räcker det med att man ställer grejorna på plats och flyttar runt dom en massa ggr för att utröna på millimetern när var det låter bäst, men det kan lika gärna vara bästa placering av alla dåliga placeringar.
Sen skall man lyssna på melodistämmor och det är det viktiga.
Sen finns det Linnanhängare som verkligen förstår rummets stora påverkan iom intåget av möjligheterna med digitala kompensationer i nyare grejor.

Och även inom vanlig HiFi så finns det ju massor med människor som inte vill ha tonkontroller i sin anläggning för man vill inte ha någon påverkan för att kunna ha ett helt neutral ljud. Jojo.
Jag har en del Linnelektronik numera i anläggningen och en LP12 sen drygt 25 år men deras högtalare är jag inte riktigt kompis med ännu.

Så hifikg kanske inte att en hel Linnanläggning är det som får dig att glömma dina OA52 heller. Men en DSM skulle kanske kunna flirta in sig som en tillgång faktiskt.

mvh/Harry

[goat76]

Ja, det är riktigt synd, för när jag läser entusiasternas inlägg om Linn förstår jag att de är väldigt nöjda. En vacker dag kanske jag får komma o lyssna på en Linn-rigg

En (hel) del Linnanhängare är som folkhälsoministeriets apostlar. Frågar man om munskydd kan tillföra något så får man till svar att det behövs inte om man håller avstånd. Tog nästan ett år innan man kunde se en möjlig men knappast trolig förtjänst med att använda munskydd i kollektivtrafiken. Det är alltid avstånd som är bäst och i kombination med något annat behövs inte.
Och många LInnanhängare skulle kunna nå mycket längre om de brydde sig om rummet men många gånger räcker det med att man ställer grejorna på plats och flyttar runt dom en massa ggr för att utröna på millimetern när var det låter bäst, men det kan lika gärna vara bästa placering av alla dåliga placeringar.
Sen skall man lyssna på melodistämmor och det är det viktiga.
Sen finns det Linnanhängare som verkligen förstår rummets stora påverkan iom intåget av möjligheterna med digitala kompensationer i nyare grejor.

Och även inom vanlig HiFi så finns det ju massor med människor som inte vill ha tonkontroller i sin anläggning för man vill inte ha någon påverkan för att kunna ha ett helt neutral ljud. Jojo.
Jag har en del Linnelektronik numera i anläggningen och en LP12 sen drygt 25 år men deras högtalare är jag inte riktigt kompis med ännu.

Så hifikg kanske inte att en hel Linnanläggning är det som får dig att glömma dina OA52 heller. Men en DSM skulle kanske kunna flirta in sig som en tillgång faktiskt.

mvh/Harry

Jag har faktiskt aldrig stött på de där extrema Linn-anhängarna du beskriver, inte ens på min lokala hifibutik Takt & Ton som varit Linn-handlare i 35 år.

[distad]

Genom åren ( och de är alltför många) har jag haft diverse förstärkare, som ingeniör var det naturligt att skaffa transistoriserade grunkor, men varje gång har de åkt ut och ersatts av rörförstärkare. Rörförstärkarna har upplevts
som om alla skivor blivit mycket bättre, men av olika skäl har de bytts mot nya "magiska" förstärkare och processen upprepas, en ny rörförstärkare och livet blir gott igen.
Det finns uppenbarligen parametrar vi inte mäter ännu.

Rörförsträrkare har oftast markant 2:a tonsdistorsion vilken maskerar 3:e tonsdistorsion samt närbelägna frekvenser i originalmusiken. Rörförstärkare tvättar bort delar av musiken samt viss distorsion.
Jag har haft över 30 rörförstärkare (300b, Radford, Quad, Lead, Klangfilm, Dynaco, Audio Research mfl.) och lyssnar nu bara på lågdistorderande transistorförstärkare.
Ljudet från bra rörförstärkare är behagligt men bedrägligt pga av maskeringen.
Min personliga erfarenhet är att nyanser och detaljer framträder i högre grad med transistorförstärkare.

Således finns mätbara fysikaliska och psykologiska fynd vilka förklarar skillnader i ljudupplevelsen till transistorns fördel.

JM

De rörförstärkare jag använt har INTE haft hög halt av 2-a tons dist, tvärtom har det varit "högklassiska" med ett undantag en hembyggd. Så den teoring faller, det är något annat som ger denna effekten.
Symptomen är genomgående en "lyssningströtthet" där jag helt enkelt inte vill lyssna mer, något som går över med
nästa rörförstärkare. Och det är inte lyssningströtthet som fåt mig att återigen testa transistorer utan andra skäl. T.ex. sålde jag mig ar D75 då jag flyttade till lägenhet och inte villa ha bastuvärmen av de 400w den värmde med.

+1 Märkligaste inlägg jag läst på länge av JM. Man kan fråga sig också hur många transistorförstärkare låter som det gör i verkligheten när en kör sjunger tex.
. När sambons kör sjunger så finns inga som helst problem med S-ljud som en del transistorförstärkare har problem med i jakten på mer detaljer som numera tillverkare hävdar är mer detaljerat ljud. Och då har vi inte kommit till högtalare där det är ännu värre i jakten på mer detaljerat ljud. En kompis brukar säga vill du lyssna på musik eller Hifi.

[goat76]

Rörförsträrkare har oftast markant 2:a tonsdistorsion vilken maskerar 3:e tonsdistorsion samt närbelägna frekvenser i originalmusiken. Rörförstärkare tvättar bort delar av musiken samt viss distorsion.
Jag har haft över 30 rörförstärkare (300b, Radford, Quad, Lead, Klangfilm, Dynaco, Audio Research mfl.) och lyssnar nu bara på lågdistorderande transistorförstärkare.
Ljudet från bra rörförstärkare är behagligt men bedrägligt pga av maskeringen.
Min personliga erfarenhet är att nyanser och detaljer framträder i högre grad med transistorförstärkare.

Således finns mätbara fysikaliska och psykologiska fynd vilka förklarar skillnader i ljudupplevelsen till transistorns fördel.

JM

De rörförstärkare jag använt har INTE haft hög halt av 2-a tons dist, tvärtom har det varit "högklassiska" med ett undantag en hembyggd. Så den teoring faller, det är något annat som ger denna effekten.
Symptomen är genomgående en "lyssningströtthet" där jag helt enkelt inte vill lyssna mer, något som går över med
nästa rörförstärkare. Och det är inte lyssningströtthet som fåt mig att återigen testa transistorer utan andra skäl. T.ex. sålde jag mig ar D75 då jag flyttade till lägenhet och inte villa ha bastuvärmen av de 400w den värmde med.

+1 Märkligaste inlägg jag läst på länge av JM. Man kan fråga sig också hur många transistorförstärkare låter som det gör i verkligheten när en kör sjunger tex.
. När sambons kör sjunger så finns inga som helst problem med S-ljud som en del transistorförstärkare har problem med i jakten på mer detaljer som numera tillverkare hävdar är mer detaljerat ljud. Och då har vi inte kommit till högtalare där det är ännu värre i jakten på mer detaljerat ljud. En kompis brukar säga vill du lyssna på musik eller Hifi.

Med tanke på att hela produktionskedjan, från första val och placering av mikrofon till sista korrigeringarna av stereospåret i ljudmixen är en lång räcka kompromisser, så är det bara löjligt att tro att de sista stegen (återgivningskedjan) är extremt viktig att få till så "neutral" som möjligt. Oavsett hur korrekt eller inte korrekt den inspelade "datan" återges så bör väl hellre det som mest liknar en verklig musikalisk ursprungshändelse vara referensen. Det vill säga om musiklyssning är främsta målet med ljudanläggningen.

Det är väl knappast mätmikrofonerna som ska tillfredsställas av den egna ljudanläggningen, så även om en rörförstärkare skulle vara tekniskt sett underlägsen en transistorförstärkare att återge själva datan på skivan så oförvanskat som möjligt, så kan trots allt rörförstärkaren ha något som tillför ljudet något som för lyssnaren påminner mer om den livslevande musik vi försöker återskapa i hemmamiljö.

Vi är väl människor och inte robotar.