Hur blir man en bättre lyssnare?

[NNord]

Hur blir man en bättre lyssnare? Hur skall man tolka det
man hör, och hur skall man utrycka sig? Hur vet man vad
andra menar när dom beskriver ljud?

Detta är ju ett av de största problemen vi har när vi diskuterar
HIFI med varandra, vad menar en person som beskriver ljud,
tolkar JAG det på samma sätt? !

Likaså, hur skall jag SJÄLV tolka det jag hör, hur skapar man
sig en egen uppfattning på bästa vis.

Hur granskar ransakar man sig själv.

HIFI har ingen ordbok, hur man beskriver ljud, det är extremt
svårt. Hur man tolkar det man hör skiljer sig också. Detta är helt
klart extremt svårt, kanske så svårt att man ska strunta i vad
folk säger helt och hållet, och istället FÖRSÖKA skapa sig en
egen uppfattning...

Kan man träna sig till at bli bättre på detta?

[m_persson79]

Hej Niklas.

Gillar dina OT-inlägg. Vi har ju våra preferenser. Utifrån dem bedömmer vi hurvida ljud låter bra eller anus.

Så om man levt med "vassa" högtalare i 30 år.
Sen får hör höra ett par "varma". Det är (väl) klart att det låter kobajs i deras öron. Eller vad yrar jag om?

Martin

[IngOehman]

Jag tror det är en väldigt bra idé att lyssna tillsammans med många andra - gärna omdömesgilla lyssnare - och diskutera vad man hör, och vad det beror på att man hör det man hör.

En annan sak som nog är bra om man skall kunna utveckla sin analytiska förmåga, är att inte dra slutsatser och anse sin "veta" saker, bara för att man tror något. Att bygga en begreppsvärd baserad på gissningar kan bli ett väldigt rangligt korthus. Det kan byggas stort, men även om det ser stort ut ytligt betaktat, blir det inte mycket av verklig substans, och det kan falla ihop till nästan ingenting av bara en liten, liten pust av bättre vetande.

Det är bättre att man undersöker det man undrar över. Detta kan sägas även som kommentar till det första stycket. Ju mer man experimenterar, desto mera kan man lära sig.


Vh, iö

- - - - -

PS. Jag tycker och tror, att det är klokt att akta sig lite för att skada sin musiklyssningsglädje med innojning på detajer om akuratess i återgivningen.

Parallellt med att man tränar sin förmåga att "höra och förstå vad som är alla komponenterna (tekniska och musikaliska) i den musik man hör", bör man nog lägga minst lika mycket energi på att lära sig att bortse från felen, och fokusera på musiken. Annars gör man sig lätt en otjänst.


PPS. Gillar också NN's inlägg. Fast med tanke på att han startar de flesta trådar borde de väl kunna påstås vara väldigt OT (On Topic!)?

[MusicMan]

En sak som jag tror är ett bra sätt att lära sig ta till sig ljud i allmänhet och musik i synnerhet på ett djupare plan är att lära sig spela ett musikinstrument. Det gör att man tränar sitt gehör och man lär sig lyssna efter detaljer och nyanser på andra plan än man annars tänker på.

Detta är självklart subjektivt. Jag menar bara att jag hör musik på ett helt annat sätt sedan jag lärt mig spela gitarr än innan och jag utesluter absolut inte att man inte kan lära sig lyssna på musik på samma djupa sätt genom att bara lyssna en massa på musik. Jag tror att man lättare kan lära sig höra subtila skillnader när man lär sig hantera dem själv. Sedan lyssnar man på en låt helt annorlunda när man lärt sig spela den på ett instrument och jag tror även att det kan bli lättare att uppskatta musikalitet.

[Max_Headroom]

Jag tycker det är bra att lyssna på avsiktligt (kontrollerat) förvrängda ljud, t.ex. musik. Då kan man få en viss insikt i hur olika fel låter och hur skadliga dom är.

[Mikael2]

Hur blir man en bättre lyssnare? Hur skall man tolka det
man hör, och hur skall man utrycka sig? Hur vet man vad
andra menar när dom beskriver ljud?

Detta är ju ett av de största problemen vi har när vi diskuterar
HIFI med varandra, vad menar en person som beskriver ljud,
tolkar JAG det på samma sätt? !

Likaså, hur skall jag SJÄLV tolka det jag hör, hur skapar man
sig en egen uppfattning på bästa vis.

Hur granskar ransakar man sig själv.

HIFI har ingen ordbok, hur man beskriver ljud, det är extremt
svårt. Hur man tolkar det man hör skiljer sig också. Detta är helt
klart extremt svårt, kanske så svårt att man ska strunta i vad
folk säger helt och hållet, och istället FÖRSÖKA skapa sig en
egen uppfattning...

Kan man träna sig till at bli bättre på detta?

Stereophile har ju faktiskt en HIFI-ordbok. Har inte studerat den men jag antar att det är den som används vid beskrivning av ljud i tidningen.

Här hittade jag en länk till ordboken: http://www.integracoustics.com/MUG/MUG/bbs/stereophile_audio-glossary.html

[NNord]

Hej Niklas.

Så om man levt med "vassa" högtalare i 30 år.
Sen får hör höra ett par "varma". Det är (väl) klart att det låter kobajs i deras öron. Eller vad yrar jag om?

Martin

Du yrar inte, att man blir "hemmavan" är farligt tycker jag, jag
oroar mig ofta för detta. Jag satt i ett år och lyssnade på en
sunkig TacT-korrektion och blev tillslut helt förstörd, det tog
lång tid för mig att komma tillbaka till en mer "normal" stereobild
än vad TacT:en med sin enda rundtagande ointelligenta mic gjort.



Faktiskt, jag måste säga att jag oroar mig konstant för att jag
kanske är hemmavan, det kan till slut vara rent förödande för
sitt intresse som sådant.[/quote]

[norman]

PS. Jag tycker och tror, att det är klokt att akta sig lite för att skada sin musiklyssningsglädje med innojning på detajer om akuratess i återgivningen.

Parallellt med att man tränar sin förmåga att "höra och förstå vad som är alla komponenterna (tekniska och musikaliska) i den musik man hör", bör man nog lägga minst lika mycket energi på att lära sig att bortse från felen, och fokusera på musiken. Annars gör man sig lätt en otjänst.

Tål att upprepas! (därför quotar jag.. )
Var själv lite nere i den fällan förut, varje dag hittade man nya fel som förstörde musikglädjen.

[Hetsporren]

En annan sak som nog är bra om man skall kunna utveckla sin analytiska förmåga, är att inte dra slutsatser och anse sin "veta" saker, bara för att man tror något.

Å andra sidan skall man aldrig vara rädd för att tro något, bara för att man inte vet

[Flint]

Citat:
"Hur blir man en bättre lyssnare?"

Givetvis genom att regelbundet lyssna på live akustisk musik. Konserter kyrkomusik och uppträdanden. Vad som helst. Allt mellan klassiskt och folkmusik. Bara det är akustiskt live. Ljud och musik som människan är van att höra sedan hundratals, kanske tusentals år tillbaka.

[Pinnick]

Flint, varför inte elektroniskt förstärkt musik? Om man har kompisar som spelar i band och kan komma och lyssna i replokal så varför inte det också? Det är ju också "live" bara det att det är förstärkt med elektronik.

[Flint]

Flint, varför inte elektroniskt förstärkt musik? Om man har kompisar som spelar i band och kan komma och lyssna i replokal så varför inte det också? Det är ju också "live" bara det att det är förstärkt med elektronik.

Jo, jag tänkte det medan jag skrev det att varför akustiskt? Tiderna förändras. Mina referenser som grundar sig på 50 och 60-talets normer är inte dagens. För mig är det akustiskt som är normen men jag inser att folknormen med tiden förrändras. Jag hänger dock inte med.

[Pinnick]

Att höra musik live och äkta är nog bäst sätt att lära sig hur det ska låta med tillägget att det kan vara bra att höra hur t.ex. en elgitarr låter "live". Om någon spelar t.ex. en fender strat genom en marshall förstärkare, kan det låta helt underbart krunchigt och mjukt och fint jämfört med vissa ylande illa komprimerade inspelningar som låter som en sliprondell som slipar i metall. Men jag håller med..

[Flint]

Att höra musik live och äkta är nog bäst sätt att lära sig hur det ska låta med tillägget att det kan vara bra att höra hur t.ex. en elgitarr låter "live". Om någon spelar t.ex. en fender strat genom en marshall förstärkare, kan det låta helt underbart krunchigt och mjukt och fint jämfört med vissa ylande illa komprimerade inspelningar som låter som en sliprondell som slipar i metall. Men jag håller med..

Och lika gärna motsatsen. Att spela in elgura är makalöst svårt. Många gånger låter inspelningen bättre än verkligheten. Men det kan lika gärna skita sig totalt. Jag är förvånad hur bra teknikerna lyckades med vissa gitarrinspelningar på 60-talet. Det är svårt att hitta lika personliga gitarrer idag trots alla tekniska möjligheter. För inte spelade man väl bättre då?

[Pinnick]

Att höra musik live och äkta är nog bäst sätt att lära sig hur det ska låta med tillägget att det kan vara bra att höra hur t.ex. en elgitarr låter "live". Om någon spelar t.ex. en fender strat genom en marshall förstärkare, kan det låta helt underbart krunchigt och mjukt och fint jämfört med vissa ylande illa komprimerade inspelningar som låter som en sliprondell som slipar i metall. Men jag håller med..

Och lika gärna motsatsen. Att spela in elgura är makalöst svårt. Många gånger låter inspelningen bättre än verkligheten. Men det kan lika gärna skita sig totalt. Jag är förvånad hur bra teknikerna lyckades med vissa gitarrinspelningar på 60-talet. Det är svårt att hitta lika personliga gitarrer idag trots alla tekniska möjligheter. För inte spelade man väl bättre då?

Fast jag personligen har alltid haft invändningar mot inspelade gitarrer oftast för att det låter skrikigt och inte alls så mjukt, varmt och skönt som jag hört live. Nu snackar jag inte stora 1000+ i publiken konserter som kan låta väldigt risigt, utan mest smågig och i replokaler. Jag har också tänkt på att många 60-tals inspelningar har mjukt och fint ljud faktiskt. Vad menar du med att man spelade bättre då? Vad har det med gitarrljudet i sig att göra?

edit: Vad jag försöker säga är att jag personligen aldrig nog hört en "vanlig" rock-cd med bra gitarrljud som är så bra som jag hört live.

[Flint]

Pinnick

Att spela bättre?
Hur ska man säga? Gitarristen plockar fram giterrens egenskaper och använder dem i spelet. Det handlar om personlighet. Man hör att det är Jimmi Hendrix som lirar och inte Eric Clapton fast de lirar på samma märke. Så spelar man inte gitarr idag. Feta ackordmattor för att markera intensitet.

Jag kom på ett försvar för akustisk musik som referens.
Den är lättare att definiera. Man vet ganska väl (än så länge) hur en flöjt eller en fiol låter i direktljudet men en mickad strata kan låta på tusentals sätt. Dels beroende på stratans egna egenskaper men framför allt på uppmickning och förstärkning typ PA.

[Pinnick]

Pinnick

Att spela bättre?
Hur ska man säga? Gitarristen plockar fram giterrens egenskaper och använder dem i spelet. Det handlar om personlighet. Man hör att det är Jimmi Hendrix som lirar och inte Eric Clapton fast de lirar på samma märke. Så spelar man inte gitarr idag. Feta ackordmattor för att markera intensitet.

Jag kom på ett försvar för akustisk musik som referens.
Den är lättare att definiera. Man vet ganska väl (än så länge) hur en flöjt eller en fiol låter i direktljudet men en mickad strata kan låta på tusentals sätt. Dels beroende på stratans egna egenskaper men framför allt på uppmickning och förstärkning typ PA.

Men jag brukar få en "aha-känsla" när jag hör en elgitarr live jämfört med en dåligt inspelad. Det låter oftast helt enkelt mer .. "rätt" (tycker jag) oavsett gitarr-effekter, lokal, m.m. Jag kanske har helt fel, men det låter väldigt behagligt i alla fall många gånger live. Det är min referens i alla fall tills jag tycker något annat. Sen har jag fått för mig att ett sprött och fint gitarrljud är svårt att spela in och kräver hög upplösning och väldigt ren och fin inspelningsteknik och god kunskap i inspelningsteknik för att låta bra.

edit: det finns gitarrister med personlig stil. Elijah Wooten t.ex.

[Harryup]

Tops?

[Flint]

Men jag brukar få en "aha-känsla" när jag hör en elgitarr live jämfört med en dåligt inspelad.

edit: det finns gitarrister med personlig stil. Elijah Wooten t.ex.

Det är så mycket mer som spelar in på ett liveframträdande. Publik, stämmning, ljudvolym, förväntningar, två öl i kistan, trevligt sällskap, lokal, ljuseffekter osv. När man lyssnar på förbjudna piratinspelningar gjorda med en stereomick på rockuppslaget hör man hur det verkligen lät. Oftast ljudmässigt bedrövligt. Upplevelsen kan dock vara suverän.

Elijah Wooten ska jag lyssna på.

[Pinnick]

Men jag brukar få en "aha-känsla" när jag hör en elgitarr live jämfört med en dåligt inspelad.

edit: det finns gitarrister med personlig stil. Elijah Wooten t.ex.

Det är så mycket mer som spelar in på ett liveframträdande. Publik, stämmning, ljudvolym, förväntningar, två öl i kistan, trevligt sällskap, lokal, ljuseffekter osv. När man lyssnar på förbjudna piratinspelningar gjorda med en stereomick på rockuppslaget hör man hur det verkligen lät. Oftast ljudmässigt bedrövligt. Upplevelsen kan dock vara suverän.

Elijah Wooten ska jag lyssna på.

Referensen är ändock i någons lägenhet med väldigt fin gitarr och väldigt fin förstärkare en helt vanlig kväll i t.ex. oktober.

hans bror Victor är också en hejare på att spela. (Bas visserligen)

mvh
/Pinnick

[Flint]

Men jag brukar få en "aha-känsla" när jag hör en elgitarr live jämfört med en dåligt inspelad.

edit: det finns gitarrister med personlig stil. Elijah Wooten t.ex.

Det är så mycket mer som spelar in på ett liveframträdande. Publik, stämmning, ljudvolym, förväntningar, två öl i kistan, trevligt sällskap, lokal, ljuseffekter osv. När man lyssnar på förbjudna piratinspelningar gjorda med en stereomick på rockuppslaget hör man hur det verkligen lät. Oftast ljudmässigt bedrövligt. Upplevelsen kan dock vara suverän.

Elijah Wooten ska jag lyssna på.

Referensen är ändock i någons lägenhet med väldigt fin gitarr och väldigt fint förstärkare en helt vanlig kväll i t.ex. oktober.

hans bror Victor är också en hejare på att spela. (Bas visserligen)

mvh
/Pinnick

Det är bra. Behåll referensen.

[Pinnick]

Menade att om man lyssnar på någon som spelar gitarr en helt vanlig kväll i en rasslig etta en trist höstkväll med t.ex. en fender, en gibson eller varför inte en musicman så har man ingen publik omkring sig, ingen flashig ljusshow, om man nu inte har druckit, inga förväntningar men visserligen trevligt sällskap. Då kanske just gitarrspelandet och gitarrljudet kommer i första hand och man kan bilda sig en ärlig uppfattning. Orkade bara inte skriva allt .. men kände mig manad nu.

[Flint]

Menade att om man lyssnar på någon som spelar gitarr en helt vanlig kväll i en rasslig etta en trist höstkväll med t.ex. en fender, en gibson eller varför inte en musicman så har man ingen publik omkring sig, ingen flashig ljusshow, om man nu inte har druckit, inga förväntningar men visserligen trevligt sällskap. Då kanske just gitarrspelandet och gitarrljudet kommer i första hand och man kan bilda sig en ärlig uppfattning. Orkade bara inte skriva allt .. men kände mig manad nu.

Du har rätt. Jag har minst lika mycket elförstärkta referenser som akustiska. Det blir så när man spelar rock och blues i grupp även om det bara är som hobby. Bl.a. vill man känna bastrummans dunk i bröstkorgen, även från HiFi:n. Grundrytmen.

[Pinnick]

Var bara menat som ett tips till trådskaparen att elgitarr kan låta annorlunda live än inspelat. ( i mitt tycke bättre)

[E]

När man lyssnar på förbjudna piratinspelningar gjorda med en stereomick på rockuppslaget hör man hur det verkligen lät.

Eller hör man mest hur dålig piratinspelningen är? För det är den
väl oftast... Dvs man får originalhändelsen rätt så illa återgiven.

Fast piratinspelningar lyssnar man ju i regel inte på. Något annat
vore respektlöst mot artisten, som ju bara velat framföra musiken
live.

Mvh E*

[Ljudkrav]

Man kan lätt tro att män lyssnar bättre än kvinnor eftersom kvinnor pratar hela tiden.
Men vi lyssnar ju faktiskt inte - vi bara väntar.

Ett tips för att bli en bättre lyssnare är att sänka belysningen eller rent av släcka, så att synintrycket inte distraherar.

Problem kan tyvärr uppstå när man blivit en duktig lyssnare:
Man hör hur illa det låter och så blir man tvungen att ordna rummets akustiska egenskaper och skaffa bra prylar.
Och så blir det plötsligt svårt attt hitta bra inspelningar.

Ett isolerat ljudbås till frugan är en god investering.
Jag och en kollega skissar på en modell som inte tar så stor plats och har relativt god ventilation.

Och stäng av den där jäkla mobiltelefonen!

[jockewe]

Ett hett "tips" för att öva på att lyssna ...

Sänk volymen!

En som toppar på nå'nstans under 90dB KAN lyssna och tränar sig på att just lyssna efter olika detaljer, nyanser etc.

Starkare toppar gör att du måste bli PASSIV lyssnare = Vad är det som tränger sig igenom i fråga om t.ex detaljer, nyanser etc.

Ta ett Brahms partitur, varför inte till 3:e symfonin som är så lätt att lyssna till och följ olika stämmor, flöjt, bas, altfiol - NU börjar det hända saker, 2:a oboe, spelar basarna på 5 strängad etc.

Du märker snart att NÄR du har lyssnat lite för starkt en liten stund så HÖR du inte längre lika bra och måste koncentrera dig än mer, missar saker helt enkelt.

En superenkel parallel för er alla tekniker;
Ett glas fint vin, ett gelehallon.
Bara en absolut idiot smakar bägge samtidigt, den smaklösaste hävdar att han (oftast hanar) visst kan bedöma vinet efter ett gelehallon.

Vill du njuta så separera
- Rave en kväll
- lyssna en annan kväll


Lyssna är en aktivitet.
Bedöma är en syssla.
Ofta är den som pratar mest den som är sämst på att lyssna...

[IngOehman]

En annan sak som nog är bra om man skall kunna utveckla sin analytiska förmåga, är att inte dra slutsatser och anse sin "veta" saker, bara för att man tror något.

Å andra sidan skall man aldrig vara rädd för att tro något, bara för att man inte vet

Jo, det är ju just precis det man skall vara rädd för ju! Eller rättare sagt, man skall inte tro att man vet.

Om man vill lära sig mer alltså.

Då skall man akta sig för att tro utan grund, för att istället undersöka - så att man lär sig!


Vh, iö

[MusicMan]

Måste bara kommentera gitarrljuden trots att de är lite OT.

Man hör att det är Jimmi Hendrix som lirar och inte Eric Clapton fast de lirar på samma märke.

Först och främst så kan ju olika gitarrförstärkare göra att det låter olika med samma gitarrmodell. Sedan måste jag bara inflika att Hendrix helst och mest spelade på Gibson. Att alla tror att han lirade på Fender är för att Fender gav honom några gitarrer och har använt bilder på detta i massiv marknadsföring trots att Hendrix endast spelade på dem en kort period eftersom han inte gillade dem lika mycket som Gibson. Detta är i alla fall vad jag har hört talas om så om det är sant så är det inte så konstigt att Hendrix och Clapton har väldigt olika ljud i gitarrerna.

[Flint]

MusicMan

Det kände jag inte till om Hendrix och Gibson. På alla live och bilder är det Strata som gäller. Kanske i studio då.


(Ursäkta OT)