Ja, för den delen läsa, se på film eller... utan att andra tankar dyker upp och distraherar. Själv har jag lite problem med detta. Allt möjligt far omkring fast jag inte vill. Vad gäller lyssnandet så tycks det mig finnas ett samband mellan ljudkvalitet och distraherande tankar. Låter det riktigt bra, dvs tillräckligt bra, så kan jag lättare sjunka in i symfonier och annan liknande lyssnar-krävande musik. Jag eftersträvar numera egentligen bara en enda sak, lite förenklat: KLARHET. När klarheten är påtaglig infinner sig illusionen av realism (i tex den symfoniska musiken) så att det blir väldigt lättlyssnat och därmed lätt att sjunka in i en odistraherad lyssning.
Reflexioner kring detta?
Till slut vet bara de insiktslösa hur precis allt hänger ihop. De insiktsfulla har sedan länge förstått att de inte förstår allt.
Nu låter du som en modern journalist. De gör ett lite längre påstående och så kommer slutklämmen: vad anser du om detta? Alternativt: hur tänker du om detta?
Och då har journalisten redan låst in intervjuoffret i sina egna tankebanor.
Men för att svara på din fråga, det är olika beroende på musik och sammanhang. Med gungande rock på hög volym medan jag dammsuger så är det inte så mycket tankar som vandrar runt. En stillsam afton med lite klassisk/symfonisk musik låter jag oftast musiken flöda utan att tänka på något annat än innehållet. All krävande musik egentligen, svårt att njuta om man tänker på annat.
/ B
När Einstein insåg att allt var relativt började han kröka på rummet.
Beror på. Brukar lyssna mycket på radio . Det står väl mest på. Inte så aktiv lyssning så blandat med det och andra . Växlar och ifall jag hör något riktigt bra så tar fram och aktivt lyssnar på den skivan. Ibland aktiv lyssning via tips här . Hifikgs tips brukar jag tex lyssna aktivt på. Dvs då stänga ute andra tankar.
Klassisk musik , den lugnare varianten, är ibland kanon när man vill somna. Så för min del olika.
Den mesta lyssningen för mig är medan jag gör annat, som nu, surfar på datorn, men ändå tänker jag gång på gång "tusan vad bra det låter". Ibland lyssnar jag mer koncentrerat och sitter då i sweet spot med mörklagt rum och stängda ögon hela (cd-) skivan igenom utan att tänka på annat än musiken och hur fantastiskt bra det är, sämre skivor lägger jag inte den tiden på så min fokuserade lyssning är alltid mycket bra
Strmbrg skrev:Ja, för den delen läsa, se på film eller... utan att andra tankar dyker upp och distraherar. Själv har jag lite problem med detta. Allt möjligt far omkring fast jag inte vill. Vad gäller lyssnandet så tycks det mig finnas ett samband mellan ljudkvalitet och distraherande tankar. Låter det riktigt bra, dvs tillräckligt bra, så kan jag lättare sjunka in i symfonier och annan liknande lyssnar-krävande musik. Jag eftersträvar numera egentligen bara en enda sak, lite förenklat: KLARHET. När klarheten är påtaglig infinner sig illusionen av realism (i tex den symfoniska musiken) så att det blir väldigt lättlyssnat och därmed lätt att sjunka in i en odistraherad lyssning.
Reflexioner kring detta?
Du har helt rätt.
Lite filosofi:
Spelar anläggningen upp musiken så att du inte blir berörd av den, trots goda musiker på inspelningen så blir det bara tråkigt och tankarna börjar lätt att vandra, - man kanske inte ens har tålamod att lyssna igenom en hel skiva eller låt utan att byta musik hela tiden. Man börjar kanske istället klaga på att alla inspelningar är dåligt gjorda, då det i själva verket till dels kanske är anläggningen som inte är tillräckligt musikaliskt transparent. Musiken blir då bara en massa ljud utan mening. Illusionen försvinner. Ett bakgrundsbrus som duger bäst som just bakgrundsmusik....
Ett säkert tecken på en ”inte tillräckligt bra” återgivning.
”Klarheten”, eller den ”musikaliska transparensen” och en ” tillräckligt bra ” - återgivning är ett effektivt botemedel.
Edit: ibland kan dålig återgivning till största delen bero på dålig installation, oftast suboptimalt placerade högtalare. Det är lätt åtgärdat .
Strmbrg skrev:Ja, för den delen läsa, se på film eller... utan att andra tankar dyker upp och distraherar. Själv har jag lite problem med detta. Allt möjligt far omkring fast jag inte vill. Vad gäller lyssnandet så tycks det mig finnas ett samband mellan ljudkvalitet och distraherande tankar. Låter det riktigt bra, dvs tillräckligt bra, så kan jag lättare sjunka in i symfonier och annan liknande lyssnar-krävande musik. Jag eftersträvar numera egentligen bara en enda sak, lite förenklat: KLARHET. När klarheten är påtaglig infinner sig illusionen av realism (i tex den symfoniska musiken) så att det blir väldigt lättlyssnat och därmed lätt att sjunka in i en odistraherad lyssning.
Reflexioner kring detta?
En annan reflexion om detta är att om jag läser en bok och har musik påslagen i bakgrunden, så sänks mina krav ganska rejält på ljudåtergivningen, eftersom jag använder musiken som bakgrund och inte lyssnar aktivt till den, utan passivt. Då duger en enkel eneby 20.
Tangband skrev:Spelar anläggningen upp musiken så att du inte blir berörd av den, trots goda musiker på inspelningen så blir det bara tråkigt och tankarna börjar lätt att vandra, - man kanske inte ens har tålamod att lyssna igenom en hel skiva eller låt utan att byta musik hela tiden. Man börjar kanske istället klaga på att alla inspelningar är dåligt gjorda, då det i själva verket till dels kanske är anläggningen som inte är tillräckligt musikaliskt transparent. Musiken blir då bara en massa ljud utan mening. Illusionen försvinner. Ett bakgrundsbrus som duger bäst som just bakgrundsmusik....
Ett säkert tecken på en ”inte tillräckligt bra” återgivning.
Håller med. Ett säkert tecken är din inspelning av Maria Axell. Ett musicerande som börjar en aning trevande men som blommar ut i de två sista styckena. Kudos till Maria och dig, fantastisk musik i en fantastisk inspelning. Om inte speglädjen går fram har man absolut en trist anläggning.
/ B
När Einstein insåg att allt var relativt började han kröka på rummet.
En intressant iakttagelse är att jag tidigare haft svårt för vissa kompositörer. Det har varit svårt att koncentrera mig och det har låtit tråkigt. Exempel på dessa är Vaughan Williams och Bruckner. Av någon anledning så får jag numera ut mycket av att lyssna på deras musik.
Här får man rimligen skilja på att någonting har skett och varför det har skett. Att något har skett tycks uppenbart. Varför det har skett är inte lika uppenbart. Jag kan såklart ha "mognat" i mottagandet av "dessa snubbars trudeliteter", dvs det skulle i så fall numera vara lika givande att lyssna på deras musik på någon annan anläggning, vilken som helst. Men, det kanske kan handla om att min anläggning numera är såpass "transparent" att det som tidigare inte riktigt gick fram, numera i tillräcklig klarhet gör just det.
Till slut vet bara de insiktslösa hur precis allt hänger ihop. De insiktsfulla har sedan länge förstått att de inte förstår allt.
För mig är det viktigaste att jag inte ljudmässigt kan lokalisera högtalarna .Har inte riktigt fått till det än, tycker jag. Ibland , kanske, men sen byter jag och trixar med budgethifi så jag får skylla mig själv om det inte alltid blir bra. Fast å andra sidan gillar jag att pilla och greja så.
Om jag kan lokalisera högtalarna ska det till bra intressant musik för att kunna sluta tänka på det. Morsan är superduktig på just detta . Hon kör ett riktigt kasst system . Eller system är väl fel ord. Hon kör med kassa grejer som det kommer ljud ur men hon tänker aldrig på det utan lyssnar bara på musik och är glad.
Baffel skrev:För mig är det viktigaste att jag inte ljudmässigt kan lokalisera högtalarna Har inte riktigt fått till det än, tycker jag. Ibland , kanske, men sen byter jag och trixar med budgethifi så jag får skylla mig själv om det inte alltid blir bra. Fast å andra sidan gillar jag att pilla och greja så.
Det där med att det hörs att ljudet kommer från högtalarna verkar vara ett hyfsat vanligt fenomen. Här kanske det delvis handlar om att vissa lyssnare hör detta medans andra inte hör det - ens om de skulle lyssna på samma anläggning. Det kanske kan vara så att vissa personer hör att ljudet kommer från högtalarna på grund av att de vet att ljudet kommer från högtalarna. Det kan ju även vara så att det helt kommer an på anläggningen och rummet om detta hörs eller ej.
För egen del har jag inte "hört högtalarna" på många år. Vad det beror på vill jag inte uttala mig tvärsäkert om. Utvikning: Tvärsäkerhet är nog ett väldigt dumt tillstånd, eftersom man då upphör att fundera och tänka. Men det kan ju kännas väldigt tryggt med tvärsäkerhet, om man nu är trygghetsberoende snarare än tankeberoende.
Möjligen - säger just möjligen - är det mycket svårare att få lådhögtalare än dipoler att "inte höras".
Senast redigerad av Strmbrg 2021-02-21 10:09, redigerad totalt 1 gång.
Till slut vet bara de insiktslösa hur precis allt hänger ihop. De insiktsfulla har sedan länge förstått att de inte förstår allt.
Vet i tusan. Jag har nog lätt för att lura mig själv och inbilla mig saker . Om det verkligen låter på ett visst sätt eller inte. Om det beror på att jag fått för mig att det låter bra tex . Min rörförstärkare låter suveränt , tycker jag . Vad beror det på? Egentligen har jag ingen aning. Tycker mig höra skillnader mellan olika OP ampar men hur fasen kan man egentligen göra det ? Säkert inbillning. Kan jag lokalisera varifrån ljud från högtalare kommer eller...
Testat att jämföra ljudet från en svinbillig DVD spelare (50 kr loppis) och en hyfsat bra CD spelare . Där däremot kunde jag fan inte höra någon skillnad , fast jag har väl inte guldöron.
OM det verkligen är så att man lokalisera varifrån ljudet från högtalarna kommer ifrån så torde det ju ha att göra med att högtalarna sinsemellan inte låter exakt lika samt placering av dem i rummet. Inte själva typen av högtalare . Men detta är bara en gissning från min sida. Själva signalen in till högtalarna måste ju också vara 100% lika på båda kanalerna.
Det är för övrigt ett test man kan göra. Ta högtalarna . Sätt dem bredvid varandra . Har man möjlighet till att vrida balans på förstärkaren så gör det. Vrid och lyssna . Låter det exakt lika högt mellan högtalarna ? Lyssna noga . Finns möjlighet att vrida på tonkontroller gör det med , sätt dem ena på min och den andra på max . Vrid på balans och lyssna. Sitt på samma ställe. Växla signalen in till högtalarna lite då och då. Klassiskt bonnatrix man kan köra om man har möjlighet att lyssna på några högtalare man funderar på att köpa tex . Hör man då skillnad så beror det på. Ja vad beror det då på. Högtalarna eller ..
Baffel skrev:För mig är det viktigaste att jag inte ljudmässigt kan lokalisera högtalarna Har inte riktigt fått till det än, tycker jag. Ibland , kanske, men sen byter jag och trixar med budgethifi så jag får skylla mig själv om det inte alltid blir bra. Fast å andra sidan gillar jag att pilla och greja så.
Det där med att det hörs att ljudet kommer från högtalarna verkar vara ett hyfsat vanligt fenomen. Här kanske det delvis handlar om att vissa lyssnare hör detta medans andra inte hör det - ens om de skulle lyssna på samma anläggning. Det kanske kan vara så att vissa personer hör att ljudet kommer från högtalarna på grund av att de vet att ljudet kommer från högtalarna. Det kan ju även vara så att det helt kommer an på anläggningen och rummet om detta hörs eller ej.
För egen del har jag inte "hört högtalarna" på många år. Vad det beror på vill jag inte uttala mig tvärsäkert om. Utvikning: Tvärsäkerhet är nog en väldigt dumt tillstånd, eftersom man då upphör att fundera och tänka. Men det kan ju kännas väldigt tryggt med tvärsäkerhet, om man nu är trygghetsberoende snarare än tankeberoende.
Möjligen - säger just möjligen - är det mycket svårare att få lådhögtalare än dipoler att "inte höras".
Det där är nog till största grad högst beroende på hur inspelningen/mixen är gjord ifall man hör att ljudet kommer från högtalarna eller ej, så länge man har högtalare vars direktljud når öronen utan hinder på vägen och ljudmixen innehåller relativt "torra" ljud panorerade längst ut åt antingen höger eller vänster i ljudfältet, då hör man naturligtvis att ljudet kommer precis från den plats där högtalaren står.
Den typen av musik du till största del lyssnar på innehåller sällan speciellt många närmickade "torra" inslag, och i de fall det förekommer inom klassisk musik så brukar dessa lite mer närmickade inslagen ändå vara på något längre avstånd än exempelvis elförstärkta instrument och/eller mer "intima" inspelningar som inte är lika storskaliga.
Utöver hur ljudmixen är gjord så finns det såklart högtalare/ljudsystem som inte kan återge alla ljudliga detaljer från inspelningen, och då faller säkerligen många av de små ljudliga "ledtrådarna" bort som lokalljud/rumsljud och där "reverbsvansarna"/den naturliga avklingningen går förlorad, vilket i sin tur indirekt leder till att hela mixen låter torrare än vad den egentligen är.
Det man kan göra för att minska lokaliseringen är väl att antingen blunda, mörklägga eller dra ett draperi så att man helt enkelt inte ser högtalarnas fysiska placering, då tänker man nog inte på att vissa av ljuden kommer precis från den plats där högtalarna står.
För uppmärksamhet ( egentligen perception) är ljudkvalitet inte speciellt viktigt.
Eller omvänt, om det vi lyssnar på är tillräckligt intressant/viktigt (ur alla aspekter) blir ljudkvalitet underordnad. Typexempel: en bra berättelse, viktig covid information, en ny bra låt, någon skriker att det brinner, en fantastisk gitarrist, droppar det i badrummet? osv.
Alla har väl varit med om att höra en ny jättebra låt någonstans och det spelar ingen roll att ljudet kommer från resturangens taskiga PA system eller en dålig bilradio. Full koncentration.
Så varför blir vi då "lyssningströtta" eller "okoncentrerade" när vi lyssnar på en hifi-anläggning? Är det dess brister som får oss att bli okoncentrerade eller är det "ointressant information" (d v s vad musiken ger oss) vi lyssnar på?
Det ska ju mycket till för att vi inte skall höra musikens känslomässiga uttryck, typ accordföljder, nyanseringar och takt. Lyssnar vi på MUSIKEN eller letar vi efter BRISTER och undrar om det skulle låta bättre med några kabellyftare och spikes under streamern?
Min erfarenhet är lite förenklat: Låter det smådassigt så stänger jag av kraven och lyssnar med god behållning ändå. Låter det någorlunda, så tycks de brister som dock föreligger börja distrahera. Musikfokuset tappas. Låter det tillräckligt bra, dvs såpass bra att bristerna inte längre distraherar, så återkommer musikfokuset.
Till slut vet bara de insiktslösa hur precis allt hänger ihop. De insiktsfulla har sedan länge förstått att de inte förstår allt.
Baffel skrev:Vilket då snuddar vid en aningen känslig fråga. De som investerar i riktigt dyr hifi är det människor med dålig inlevelseförmåga?
Eller är det Platon och hans grotta?
Jag är dåligt påläst om gamla filosofer, men inlevelseförmåga behövs nog för att ta till sig artificiellt återgiven musik. Utan inlevelseförmåga skulle jag nog inte ens se landskapet i en aldrig så bra landskapsmålning.
Till slut vet bara de insiktslösa hur precis allt hänger ihop. De insiktsfulla har sedan länge förstått att de inte förstår allt.
Baffel skrev:Vilket då snuddar vid en aningen känslig fråga. De som investerar i riktigt dyr hifi är det människor med dålig inlevelseförmåga?
Eller är det Platon och hans grotta?
Jag är dåligt påläst om gamla filosofer, men inlevelseförmåga behövs nog för att ta till sig artificiellt återgiven musik. Utan inlevelseförmåga skulle jag nog inte ens se landskapet i en aldrig så bra landskapsmålning.
Platons grottliknelse (Staten, Bok 7, 514a–521b), är en liknelse i Platons dialog Staten. En grupp människor sitter fastkedjade i en grotta, med ansiktena vända mot grottans inre. Bakom dem finns en mur, och bakom muren brinner en eld. Mellan muren och elden går människor, som håller upp föremål ovanför muren, som i en dockteater. Elden kastar skuggor på grottväggarna, och dessa skuggor är de enda föremål fångarna i grottan kan se, och de roar sig med att diskutera skuggornas utseende.
Illustration av Platons grottliknelse. Om någon av fångarna nu skulle kunna lösgöra sig från sina bojor, och passera förbi muren och elden och genom grottmynningen ut i den verkliga världen, skulle han omedelbart bländas av solen, som han aldrig hade sett förr. Men när hans ögon vant sig vid ljuset, skulle han kunna se de verkliga föremålen, vars skuggor han tidigare sett, och han skulle förstå att hans liv hittills varit ett sken. Skulle han dock av någon anledning välja att vända tillbaka in i grottan, skulle han ha mycket svårt att övertyga fångarna i grottan om vad han sett, och därtill skulle hans ögon, nu ovana vid mörkret, ha svårt att peka ut skuggorna på väggarna, och han skulle göra sig till åtlöje. https://sv.wikipedia.org/wiki/Platons_grottliknelse
Se ljuset
Senast redigerad av Baffel 2021-02-21 12:57, redigerad totalt 1 gång.
jansch skrev:För uppmärksamhet ( egentligen perception) är ljudkvalitet inte speciellt viktigt.
Eller omvänt, om det vi lyssnar på är tillräckligt intressant/viktigt (ur alla aspekter) blir ljudkvalitet underordnad. Typexempel: en bra berättelse, viktig covid information, en ny bra låt, någon skriker att det brinner, en fantastisk gitarrist, droppar det i badrummet? osv.
Alla har väl varit med om att höra en ny jättebra låt någonstans och det spelar ingen roll att ljudet kommer från resturangens taskiga PA system eller en dålig bilradio. Full koncentration.
Så varför blir vi då "lyssningströtta" eller "okoncentrerade" när vi lyssnar på en hifi-anläggning? Är det dess brister som får oss att bli okoncentrerade eller är det "ointressant information" (d v s vad musiken ger oss) vi lyssnar på?
Det ska ju mycket till för att vi inte skall höra musikens känslomässiga uttryck, typ accordföljder, nyanseringar och takt. Lyssnar vi på MUSIKEN eller letar vi efter BRISTER och undrar om det skulle låta bättre med några kabellyftare och spikes under streamern?
Jansch - jag vill inte omvända dig, men jag tycker du har helt fel i detta. Tvärtom kan en GOD musikalisk transparens i återgivningen bredda musikintresset eftersom man plötsligt hör HUR musikerna spelar, inte bara ATT de spelar.
jansch skrev:För uppmärksamhet ( egentligen perception) är ljudkvalitet inte speciellt viktigt.
Eller omvänt, om det vi lyssnar på är tillräckligt intressant/viktigt (ur alla aspekter) blir ljudkvalitet underordnad. Typexempel: en bra berättelse, viktig covid information, en ny bra låt, någon skriker att det brinner, en fantastisk gitarrist, droppar det i badrummet? osv.
Alla har väl varit med om att höra en ny jättebra låt någonstans och det spelar ingen roll att ljudet kommer från resturangens taskiga PA system eller en dålig bilradio. Full koncentration.
Så varför blir vi då "lyssningströtta" eller "okoncentrerade" när vi lyssnar på en hifi-anläggning? Är det dess brister som får oss att bli okoncentrerade eller är det "ointressant information" (d v s vad musiken ger oss) vi lyssnar på?
Det ska ju mycket till för att vi inte skall höra musikens känslomässiga uttryck, typ accordföljder, nyanseringar och takt. Lyssnar vi på MUSIKEN eller letar vi efter BRISTER och undrar om det skulle låta bättre med några kabellyftare och spikes under streamern?
Studioingenjören Andrew Scheps har en teori om lyssningströtthet som jag delar och tror på. Hans teori är att avsaknaden av information i det uppspelade musikverket, information vi innerst inne vet ska finnas där gör att våra hjärnor hela tiden tvingas bearbeta och "lägga till" och därför gör oss lyssningströtta och till slut okoncentrerade/oengagerade.
Vi är ju flera här på forumet som tycker oss sakna något vid lyssning av exempelvis Spotify, något som gör att vi tappar intresset för lyssningen. Det är visserligen svårt att höra skillnaden mellan ljudfiler i "lossy" 320 kbps och CD-kvalitet vid ett A/B-test, men ljudinformation har naturligtvis tagits bort för att minska ner filstorleken såpass mycket från den ursprungliga filen. Avsaknandet av denna för våran hörsel enligt vissa "oviktiga" information (som knappt går att höra) tror jag räcker för att våra hjärnor hela tiden ska behöva bearbeta och "lägga till". Olika människor misstänker jag också vara olika känsliga för detta.
Här är en sevärd föreläsning av Andrew Scheps om ämnet, den är visserligen rätt gammal (2013) så det pratas ganska mycket om material i låga 128 kbps.
OBS! Information för dem som vill leta tekniska fel i hans föreläsning: Han påpekar i videon att det han säger inte alla gånger är en helt korrekt teknisk förklaring, utan mer ett sätt att istället ge en förenklad illustration, så vi kan gärna lägga de bitarna lite åt sidan denna gång?
(Tyvärr blir textningen osynkad en bit in i videon)
Så...
Återgivningens kvalite, vare sig den har med själva materialets kvalite att göra, eller om den egna ljudanläggningen som maskerar viktiga detaljer, så tror jag att när alla bitarna faller på rätt plats så blir vi både mer engagerade och mindre lyssningströtta av det vi lyssnar på.
jansch skrev:För uppmärksamhet ( egentligen perception) är ljudkvalitet inte speciellt viktigt.
Eller omvänt, om det vi lyssnar på är tillräckligt intressant/viktigt (ur alla aspekter) blir ljudkvalitet underordnad. Typexempel: en bra berättelse, viktig covid information, en ny bra låt, någon skriker att det brinner, en fantastisk gitarrist, droppar det i badrummet? osv.
Alla har väl varit med om att höra en ny jättebra låt någonstans och det spelar ingen roll att ljudet kommer från resturangens taskiga PA system eller en dålig bilradio. Full koncentration.
Så varför blir vi då "lyssningströtta" eller "okoncentrerade" när vi lyssnar på en hifi-anläggning? Är det dess brister som får oss att bli okoncentrerade eller är det "ointressant information" (d v s vad musiken ger oss) vi lyssnar på?
Det ska ju mycket till för att vi inte skall höra musikens känslomässiga uttryck, typ accordföljder, nyanseringar och takt. Lyssnar vi på MUSIKEN eller letar vi efter BRISTER och undrar om det skulle låta bättre med några kabellyftare och spikes under streamern?
Jansch - jag vill inte omvända dig, men jag tycker du har helt fel i detta. Tvärtom kan en GOD musikalisk transparens i återgivningen bredda musikintresset eftersom man plötsligt hör HUR musikerna spelar, inte bara ATT de spelar.
Du behöver inte göra det. Jag lyssnar ofta på liveinspelningar, dock helst inte konserter som går via PA-system. Njuter av att höra stränggnissel, andningsljud, ej kompimerad och pitch:ad sång, inga utfyllnader eller syntetisk reverb, osv. Jag gillar "verkligheten".......eller blir jag lurad? Men, det stör mej inte om det distar litegrann.*
Vad du dock inte kan få mej att "tycka", är det faktum att hörselsinnets perception styrs av intresse, rädsla, oväntade intryck och sådant som har fått oss att överleva. Det är alltså väldigt mycket som kan "störa" musiklyssning som är underordat överlevnad.
* Det finns mycket musik där hörseln uppfattar "renhet", transparens och verklighet.... men hur är det egentligen med det. Lyssna på t.ex "Long after youre gone" med Chris Jones eller varför inte Pentatonix "Bohemian Rhapsody". Jovisst, den är rejält processad. Kanske dåligt exempel..... men dom sjunger rent i verkligheten......eller? )
Känns som om vi har nystat i exakt det här tidigare, Strmberg. För mig blir det lätt att jag tänker på annat eller att jag lyssnar uppmärksamt men stör mig på felen om det inte låter bra. När det istället låter riktigt bra kan jag medvetet eller omedvetet växla mellan att lyssna och dagdrömma.
jansch skrev:Goat76 - Vi drar olika slutledningar.
- Är det information som SAKNAS t.ex snålbitskodad signal där man skär bort sådant som inte borde påverka. eller.....
- Är det desinformation som TILLFÖRTS t.ex THD och IMD som får oss att bli lyssningströtta?
- Eller tappar vi helt enkelt intresse eller uppfattar att något annat är viktigare/intressantare.
Varför njuter vi av en viss låt 10-100 ggr och helt plötsligt blir den outhärdlig. Låter stereon plötsligt sämre med just den låten?
Allt det du säger bidrar väl, tycker jag. Bristande ljudkvalitet vad gäller själva produktionen och distributionen samt bristande ljudkvalite i återgivningskedjan, är nog alla bidragande orsaker till lyssningströtthet, tappad koncentration och sviktande intresse för att lyssna vidare.
Men att vi bara ledsnar på en specifik låt eller ett album tycker jag hör till en annan typ av lyssningströtthet, samma sak gäller även i de fallen där vi råkar bli distraherade eller lockas av något för stunden ännu intressantare, jag menar, ifall jag hör en skottlossning utanför huset så kommer min koncentration naturligtvis gå över till det trots att min favoritlåt just då råkar spelas på stereon.
Precis som för Andrew Scheps så blir jag väldigt sällan lyssningstrött. Orsakerna till detta är nog för att jag (liksom många andra här) har en bra musikanläggning och att jag i de flesta fall väljer att lyssna på låtar/album av god till mycket god produktionskvalitet.
Jag tycker du ska ta dig tid att se Andrew Scheps föreläsning, för trots att vi redan vet det mesta av det han säger så är han en fantastiskt duktig föreläsare som på ett bra sätt lyckas "knyta ihop säcken" för vad som är en stor bidragande orsak till lyssningströtthet.
Strmbrg skrev:Ja, för den delen läsa, se på film eller... utan att andra tankar dyker upp och distraherar. Själv har jag lite problem med detta. Allt möjligt far omkring fast jag inte vill. Vad gäller lyssnandet så tycks det mig finnas ett samband mellan ljudkvalitet och distraherande tankar. Låter det riktigt bra, dvs tillräckligt bra, så kan jag lättare sjunka in i symfonier och annan liknande lyssnar-krävande musik. Jag eftersträvar numera egentligen bara en enda sak, lite förenklat: KLARHET. När klarheten är påtaglig infinner sig illusionen av realism (i tex den symfoniska musiken) så att det blir väldigt lättlyssnat och därmed lätt att sjunka in i en odistraherad lyssning.
Reflexioner kring detta?
En väldigt intressant fråga för en som inte ens förstår frågan. Lyssnar jag så lyssnar jag. Är musiken ointressant, slutar jag snabbt att lyssna på den. Ljudkvaliteten är fullständigt ovidkommande ur den aspekten. Sen att god ljudkvalitet kan förhöja upplevelsen, är en annan sak.
Jag kan inte förstå hur man skulle kunna lyssna utan att lyssna helt och fullt koncentrerad. Jag förstår helt enkelt inte vad det skulle kunna vara, eller hur det skulle gå till. För mig är det musiks absoluta styrka, att den helt tar över hjärnan från ALLT annat.
Inträffar ofta på restauranger och andra miljöer med så kallad bakgrundsmusik. Snälla stäng av eller höj volymen. Annars går all koncentration åt till att försöka uppfatta vad som spelas. Och det sker med automatik. Går inte att välja bort. Och därmed missar jag samtal och annat intressant kring en tallrik mumsiga plättar.
--- Ogjort producerar ljud av allehanda slag - oftast radioprogram --- ogjort.com ---
goat76 skrev:Studioingenjören Andrew Scheps har en teori om lyssningströtthet som jag delar och tror på. Hans teori är att avsaknaden av information i det uppspelade musikverket, information vi innerst inne vet ska finnas där gör att våra hjärnor hela tiden tvingas bearbeta och "lägga till" och därför gör oss lyssningströtta och till slut okoncentrerade/oengagerade.
( Nu klippte jag igen )
Håller fullständigt med och har argumenterat för just detta i många år. Men inte enbart vid avsaknad utan även för bortrensning/ombearbetning av felaktigt.
goat76 skrev:Studioingenjören Andrew Scheps har en teori om lyssningströtthet som jag delar och tror på. Hans teori är att avsaknaden av information i det uppspelade musikverket, information vi innerst inne vet ska finnas där gör att våra hjärnor hela tiden tvingas bearbeta och "lägga till" och därför gör oss lyssningströtta och till slut okoncentrerade/oengagerade.
( Nu klippte jag igen )
Håller fullständigt med och har argumenterat för just detta i många år. Men inte enbart vid avsaknad utan även för bortrensning/ombearbetning av felaktigt.
Nu klippte du igen, men till skillnad från förra gången så känner jag mig inte helt överkörd i diskussionen då nästkommande bortklippta del bara var ett spekulerande exempel på det problem som togs upp i den textdel du nu tog med.
Den teori Andrew Scheps har angående avsaknaden av de små detaljerna som tagits bort i ljudet, och som våra hjärnor hela tiden får lägga till, detta gör att den där typen av snabba ABX-liknande tester mellan lossless och lossy-format (som ofta görs för att visa att vi har svårt att höra skillnader) i blir princip verkningslösa då lyssningströtthet av naturliga skäl endast kan uppstå över tid vid längre lyssningar. Detta överenstämmer och kan kanske förklara varför jag och flera andra forummedlemmar känner oss oengagerade efter en stunds lyssning på Spotify, detta trots att lossy-format i 320kbps i de flesta fall vid ett en snabb jämförelse inte låter speciellt mycket sämre än lossless.
Min hjärna är sådan att det alltid tänker på tusen olika saker samtidigt, tills att jag blir trött och matt och inte orkar tänka på något alls... Men att lyssna på musik gör att jag fokuserar på musiken och då är det lätt så att jag bara tänker på musiken, eller ev en sak till, men det samlar mina tankar mer. Jag får ut liknande resultat av att fokusera på saker allmänt, om jag fokuserar på något ordentligt så släpper allt det andra och jag har lätt att bli absorberad i det jag håller på med.
Resultat: jag håller mig oftast fokuserad på något eller lyssna på musik för då kan jag vara bara inne i musiken istället.
Mvh//David Klar och nyfiken på annat !
"Att mäta är att få svar på hur det man mäter, mäter"
)