Vem sätter standard vid nyinspelad musik?

[Baffel]

Vem / vilka sitter på makten? Varför dessa komprimerade alster? Är det en trend eller någon norm vad det gäller inspelningsteknik?

Varför finns det inte större efterfrågan av okomprimerade, söndermastrade inspelningar?

[LarsF]

Musik kan väl jämföras med konst, undrar vad en konstnär skulle säga om den som ska sälja tavlan/bilden/bysten att man förändrar den så den knappt känns igen

[goat76]

Om inte musikerna bryr sig om hur deras egen musik låter så får de faktiskt skylla sig själva.

[LarsF]

skulle vara kul att få lite info hur det går till av nån insatt i branschen.

[hifikg]

Om inte musikerna bryr sig om hur deras egen musik låter så får de faktiskt skylla sig själva.

Men det är vi som drabbas. Vi som vill höra på deras alster även hemmavid. Jag är rätt säker på att artister väldigt sällan lyssnar på sina egna skivor.

[Conan]

Musik kan väl jämföras med konst, undrar vad en konstnär skulle säga om den som ska sälja tavlan/bilden/bysten att man förändrar den så den knappt känns igen

Frågan är intressant.

Måleri är konst, film är konst och musik är konst. Samma samma!

Målningen skapas av målaren (direkt på plats), filmen skapas av regissören/filmskrivaren (inte direkt på inspelningstillfället, men delar av skapandet även där) musiken skapas av kompositör/artisten/låtskrivaren (ofta inte direkt vid inspelningstillfället).

Målningen framförs av målaren, filmen framförs av skådespelare, musiken framförs av artisten/låtskrivaren eller andra musiker.

Målningen är avsedd att upplevas neutralt, filmen är för det mesta avsedd att upplevas neutralt (som om man var där) men musiken kan variera. Antingen kan det vara avsett att upplevas "som om man var där" men det kan också vara så att inspelningen är en del av det konstnärliga uttrycket (ska låta "skitigt" t.ex.). Oklart vem som ansvarar för denna del av det "konstnärliga".

Målaren bryr sig om hur verket upplevs av betraktaren (en taskig belysning i galleriet skulle nog inte uppskattas), filmmakaren bryr sig nog om bildkvaliteten (tillsammans med en producent?) men skådespelaren förmodligen i mindre grad (han/hon har nog gått vidare till nästa jobb). Låtskrivaren då... ja jag vet inte. Kanske mera av "gått vidare till nästa betalda jobb"? Studiomusikern, orkestermedlemmen eller en icke-låtskrivande medlem i ett band -- förmodligen bryr sig ganska lite.

Så vem är det som egentligen bryr sig om hur det ska låta om ett fonogram? Är det inspelningsteknikern? Är det helt plötsligt en producent som kommer in? Är det ljudnördarna bara?

[Baffel]

Musik kan väl jämföras med konst, undrar vad en konstnär skulle säga om den som ska sälja tavlan/bilden/bysten att man förändrar den så den knappt känns igen [ Bild ]

Visst. Om jag kunde måla och skapade ett verk som jag ville det skulle bli litografier av så skulle jag ju bli skitförbannad om tryckeriet skapade något i likhet med det du visade .

[hifikg]

Musik kan väl jämföras med konst, undrar vad en konstnär skulle säga om den som ska sälja tavlan/bilden/bysten att man förändrar den så den knappt känns igen [ Bild ]

Visst. Om jag kunde måla och skapade ett verk som jag ville det skulle bli litografier av så skulle jag ju bli skitförbannad om tryckeriet skapade något i likhet med det du visade .

Vadårå, dom kan väl få komprimera färgerna, alla dina jobbiga nyanser kan väl inte behövas!?

[Bill50x]

Jag tror att den mesta musiken idag konsumeras i hörlurar, tex i kollektivtrafiken eller i kontorslandskap där man stänga ut ljuden omkring. Hemma kanske man har en BT-högtalare stående någonstans. Och man vill inte ha musik som hörs lite ibland och alldeles för mycket vid andra tillfällen. Jämn volym och fläskigt ljud är vad som efterfrågas, ofta.

Det är bara att inse att vi som sitter i sweetspot och verkligen lyssnar genom en bra anläggning är dinousarier, vi är nog snart utdöda. Det finns väl ingen under 50 som åker hem till kompisar för att lyssna på några album i en stereo?

Jag minns när Beatles släppte hela sin katalog remastrad efter ett jättejobb med att separera ut alla ingående spår från mastertejperna, behandla dem var för sig och plocka ihop alltsammans igen - som att renovera en vetarnbil ungefär. Jag hittade på The Pirate Bay en yngling(?) som tyckte att denna remaster var alldeles för mesig och hade satt sig att göra om jobbet på samtliga plattor. Han ville ha det moderna och riktiga ljudet. Jag tankade hem alltihopa och lyssnade. Helt fasansfullt! Något av det sämsta jag hört, någonsin. En fullständig ljudgröt där man med nöd och näppe lyckades urskilja melodierna. Tro mig, jag kan The Beatles men hade det låtit så här från början hade jag aldrig lånat mitt öra till dem. Men grabben var stolt över sitt arbete och det kanske låg i linje med vad han var uppvuxen med. Tyvärr har jag inte sparat något exempel, det hade nog varit intressant i diskussionen

/ B

[goat76]

Om inte musikerna bryr sig om hur deras egen musik låter så får de faktiskt skylla sig själva.

Men det är vi som drabbas. Vi som vill höra på deras alster även hemmavid. Jag är rätt säker på att artister väldigt sällan lyssnar på sina egna skivor.

Jag är rätt säker på att en inspelning tar allt från några dagar till veckor eller månader, det ska mycket till om artisten vid skapandet av albumet inte hört hur inspelningarna låter under hela den tiden, därmed har de också haft alla möjligheter att säga till om de inte gillat något i den delen av processen.

Sen är det väl upp till artisten att följa upp och komma med egna synpunkter på resten av processen om han/hon är mån om hur slutresultatet ska låta, om inte så är det skivbolaget som bestämmer vad som ska ske. Oavsett om det är artisten och/eller skivbolaget som bestämmer så är den slutgiltiga processen ett beställningsjobb från någon av dem, mastring-ingenjören får oftast tydliga önskemål och riktlinjer om hur beställaren vill ha det, och när han känner sig klar skickas materialet tillbaka i form av hela låtar eller "samples" för godkännande. Om artisten och/eller skivbolaget inte är nöjda med resultatat får mastraren göra om jobbet efter de nya önskemålen (make it sound louder!).

Det är ganska roligt att många här verkar tro att de som mastrar materialet har någon bestämmanderätt över slutresultatet, t.o.m de största namnen i branschen som Bob Ludwig m.fl. måste göra om jobbet ifall beställaren inte blir nöjd.

Så vem ska vi skylla på när vi lyssnare "drabbas" av ett illalåtande album, aristen, skivbolaget eller båda två? Det är iallafall någon av dem som valt studio, anlitat studioingenjören och mastringsingenjör, samt godkänt hur albumet låter genom hela processen.

[Baffel]

Musik kan väl jämföras med konst, undrar vad en konstnär skulle säga om den som ska sälja tavlan/bilden/bysten att man förändrar den så den knappt känns igen [ Bild ]

Visst. Om jag kunde måla och skapade ett verk som jag ville det skulle bli litografier av så skulle jag ju bli skitförbannad om tryckeriet skapade något i likhet med det du visade .

Vadårå, dom kan väl få komprimera färgerna, alla dina jobbiga nyanser kan väl inte behövas!?

Men vänta nu är inte du fotograf? Då är ju du en konstnär. Försöker komma på någon liknelse .....återkommer..,..

[Ogjort]

Om inte musikerna bryr sig om hur deras egen musik låter så får de faktiskt skylla sig själva.

Jag upplever ofta att både musiker och resten av "kedjan", tror att det finns större begränsningar i att
spela in musik, än det faktiskt gör. Att liksom inspelad musik låter på det "där" viset.
Att man aldrig upplevt hur det kan låta. Plus att referensen är all annan musik - i samma påse.

Är övertygad om att t.ex. en basist är ytterst kräsen med hur kontrabasen eller elbasen låter "live, så att säga.
Men sedan tror att mycket av det med naturnödvändighet måste gå förlorat om det spelas in.

Sen om ett söndermastrat album från någon superkändis drar in miljoner av stålars,
så är det väl precis så det ska låta om det ska vara riktigt, riktigt bra.
Så var hittar man incitamentet att göra annorlunda?

Redan i röstinspelningsvärlden, så är det nästan alltid så att några människor som t.ex. gör en podd på kammaren,
som växer och får gensvar, och därmed bestämmer sig för att göra på riktigt och anlitar en professionell studio, räknar med att
det då ska låta tokskruvat och hejdlöst komprimerat, à la reklamradio. Annars är det inte proffsigt ljud!
-Och varför ska vi då anlita proffs - om det inte låter "proffsigt" ?

Jo, man håller emot så gott det går - men landar, i bästa fall, i en kompromiss.

[Nattlorden]

Det är ganska roligt att många här verkar tro att de som mastrar materialet har någon bestämmanderätt över slutresultatet, t.o.m de största namnen i branschen som Bob Ludwig m.fl. måste göra om jobbet ifall beställaren inte blir nöjd.

Nejdå, men vi tror inte det är ARTISTEN som är beställaren - utan skivbolaget!

[Tangband]

Musikindustrin är kommersiell - lite kompression och EQ får hela anrättningen att låta lite häftigare genom en SONOS i köket. Jag tror det är så enkelt .
Vår entusiast-skara tillhör väl ungefär 1% - dvs helt irrelevant för spotifylistor mm

[hifikg]

Visst. Om jag kunde måla och skapade ett verk som jag ville det skulle bli litografier av så skulle jag ju bli skitförbannad om tryckeriet skapade något i likhet med det du visade .

Vadårå, dom kan väl få komprimera färgerna, alla dina jobbiga nyanser kan väl inte behövas!?

Men vänta nu är inte du fotograf? Då är ju du en konstnär. Försöker komma på någon liknelse .....återkommer..,..

Maybe var jag peut-être en bißchen ironisk

[Conan]

Jag upplever ofta att både musiker och resten av "kedjan", tror att det finns större begränsningar i att
spela in musik, än det faktiskt gör. Att liksom inspelad musik låter på det "där" viset.
Att man aldrig upplevt hur det kan låta. Plus att referensen är all annan musik - i samma påse.

Är övertygad om att t.ex. en basist är ytterst kräsen med hur kontrabasen eller elbasen låter "live, så att säga.
Men sedan tror att mycket av det med naturnödvändighet måste gå förlorat om det spelas in.

Ja inspelad musik kan verkligen låta väsensskilt olika. Är det avsaknad av standard och "ideal" (neutral återgivning) som spökar?

Redan i röstinspelningsvärlden, så är det nästan alltid så att några människor som t.ex. gör en podd på kammaren,
som växer och får gensvar, och därmed bestämmer sig för att göra på riktigt och anlitar en professionell studio, räknar med att
det då ska låta tokskruvat och hejdlöst komprimerat, à la reklamradio. Annars är det inte proffsigt ljud!
-Och varför ska vi då anlita proffs - om det inte låter "proffsigt" ?

Nästan tvärt om mot videoinspelning då. I dagens coronatider så är det ju folk med i TV hemifrån via webkamera. Det ser nästan alltid ut som skit. Samma person på plats i TV-studion är snyggt sminkad, jämt belyst i en färgmatchad omgivning och sen filmad med högpresterande kameror. SÅ vill man ju uppleva musik också!

Om artisten och/eller skivbolaget inte är nöjda med resultatat får mastraren göra om jobbet efter de nya önskemålen (make it sound louder!).

Jo och då är ju snart ljudet "all over the place". Vad har dom för lyssning när dom tycker till om ljudet? Vet dom ens hur instrument/sångaren låter i verkligheten?

En bättre referens är väl hur det lät i inspelningsstudion efter slutmixning? Tror att många lyssnare skulle vara nöjda med hur det lät där när kanske artisten, producenten & ljudteknikern var överens om att det lät bra. Har man bara säkerställt att monitorlyssningen är "neutral" så är det väl bara att släppa ut musiken som den lät där.

[LarsF]

det var nåt liknande i reklam-tv's barndom, när reklamjinglarna kom då gällde det att var snabb på fjärren och dra ner ljudet. ska höras högst och sälja mest

[Baffel]

Mail skickat :

Hej på er. Vi håller på med en diskussion angående varför inspelad musik numera är så söndermastrade/ komprimerad .

Hur ser ni på detta?

Se tråden här :
viewtopic.php?f=9&t=71857

Med Vänlig Hälsning

Till:
https://www.studiovasteras.se/

Om ni Studio Västerås läser detta så det är inget utpekande specifikt av just er. Det är ett generellt fenomen.
P.s att regga sig här är enkelt, om ni vill delta i diskussionen.

[Bill50x]

Mail skickat :

Hej på er. Vi håller på med en diskussion angående varför inspelad musik numera är så söndermastrade/ komprimerad .

Hur ser ni på detta?

Se tråden här :
viewtopic.php?f=9&t=71857

Med Vänlig Hälsning

Till:
https://www.studiovasteras.se/

Bra initiativ! Men jag skulle inte använda ordet "sönder". Jag skulle hellre prata om dynamikreducering och limitering. Varför det görs på den färdiga mixen och inte på de enskilda spåren enbart. Dom skriver såhär på sin webbsida "Mastering: Det inspelade materialet justeras och formateras för skivsläpp etc. genom masteringen." Är det "justeringen" som innebär att man sänker dynamiken till några få dB och klipper av/sänker alla toppar?

/ B

[Baffel]

Jag vet. Det är lite provocerande. Lite tanken , så det tar skruv.

De kommer ju ändå läsa denna tråd.

[goat76]

Jag upplever ofta att både musiker och resten av "kedjan", tror att det finns större begränsningar i att
spela in musik, än det faktiskt gör. Att liksom inspelad musik låter på det "där" viset.
Att man aldrig upplevt hur det kan låta. Plus att referensen är all annan musik - i samma påse.

Är övertygad om att t.ex. en basist är ytterst kräsen med hur kontrabasen eller elbasen låter "live, så att säga.
Men sedan tror att mycket av det med naturnödvändighet måste gå förlorat om det spelas in.

Ja inspelad musik kan verkligen låta väsensskilt olika. Är det avsaknad av standard och "ideal" (neutral återgivning) som spökar?

Conan, du som gillar jämförelser mellan musikproduktioner och videoproduktioner, om du slår på din TV just nu och zappar mellan de olika kanalerna så kommer du märka att de olika TV-produktionerna är av rejält olika i kvalitet, ljussättning och färger skiljer dem åt rejält. Vilken av produktionerna har den standardiserade neutrala återgivningen?

Redan i röstinspelningsvärlden, så är det nästan alltid så att några människor som t.ex. gör en podd på kammaren,
som växer och får gensvar, och därmed bestämmer sig för att göra på riktigt och anlitar en professionell studio, räknar med att
det då ska låta tokskruvat och hejdlöst komprimerat, à la reklamradio. Annars är det inte proffsigt ljud!
-Och varför ska vi då anlita proffs - om det inte låter "proffsigt" ?

Nästan tvärt om mot videoinspelning då. I dagens coronatider så är det ju folk med i TV hemifrån via webkamera. Det ser nästan alltid ut som skit. Samma person på plats i TV-studion är snyggt sminkad, jämt belyst i en färgmatchad omgivning och sen filmad med högpresterande kameror. SÅ vill man ju uppleva musik också!

Är det inte precis det du ofta får i dagens musikproduktioner, snyggt sminkade ljudproduktioner där ursprungsljudet har polerats ren från verklighetens smuts och skavanker, och där alla ljudinslagen i mixen är jämnt belysta och låter lika starka, färgmatchade med EQ så att inget spretar och sticker ut?

Om artisten och/eller skivbolaget inte är nöjda med resultatat får mastraren göra om jobbet efter de nya önskemålen (make it sound louder!).

Jo och då är ju snart ljudet "all over the place". Vad har dom för lyssning när dom tycker till om ljudet? Vet dom ens hur instrument/sångaren låter i verkligheten?

En bättre referens är väl hur det lät i inspelningsstudion efter slutmixning? Tror att många lyssnare skulle vara nöjda med hur det lät där när kanske artisten, producenten & ljudteknikern var överens om att det lät bra. Har man bara säkerställt att monitorlyssningen är "neutral" så är det väl bara att släppa ut musiken som den lät där.

De största delen av manipulerandet av ljudet sker ju i mixningsstadiet, även om det på senare tid börjat bli allt vanligare att mastringsingenjören får tillgång till så kallade "stems" istället för en färdig komplett stereomix. Hur produktionen låter i det stora hela har formats på kanalnivå i inspelningsstudion eller mixningsstudion där varje instrument kan bestå av åtskilliga spår, det är i det läget av produktionen som låtarna i det stora hela har formats till hur de slutgiltigen låter.

Vid nästa steg som är mastring-processen är man ju oftast begränsad till att höja medelnivån genom att limitera/komprimera slutmixen, göra lättare korrigeringar av den tonala balansen, framhäva vissa detaljer i mixen med relativt små EQ-justeringar och till viss del påverka stereobredd och liknande. Om mastraren fått "stems" (enskilda stereospår av ljudinslagen i musiken) har han lite mer fria tyglar att påverka mixen med större korrigeringar på instrumentnivå, men det är en relativt ny grej som kommit på senare år långt efter den värsta tiden för "loudness war".

Om du tycker att musiken i stort låter "fake" så har det med största sannolik skett vid mixningen.
Om musiken i stort låter äkta och rätt men känns dynamikreducerad så har det med största sannolikhet skett vid mastringen.

[ottovonkopp]

Jag tror att den mesta musiken idag konsumeras i hörlurar, tex i kollektivtrafiken eller i kontorslandskap där man stänga ut ljuden omkring. Hemma kanske man har en BT-högtalare stående någonstans. Och man vill inte ha musik som hörs lite ibland och alldeles för mycket vid andra tillfällen. Jämn volym och fläskigt ljud är vad som efterfrågas, ofta.

Det är bara att inse att vi som sitter i sweetspot och verkligen lyssnar genom en bra anläggning är dinousarier, vi är nog snart utdöda. Det finns väl ingen under 50 som åker hem till kompisar för att lyssna på några album i en stereo?

Jag minns när Beatles släppte hela sin katalog remastrad efter ett jättejobb med att separera ut alla ingående spår från mastertejperna, behandla dem var för sig och plocka ihop alltsammans igen - som att renovera en vetarnbil ungefär. Jag hittade på The Pirate Bay en yngling(?) som tyckte att denna remaster var alldeles för mesig och hade satt sig att göra om jobbet på samtliga plattor. Han ville ha det moderna och riktiga ljudet. Jag tankade hem alltihopa och lyssnade. Helt fasansfullt! Något av det sämsta jag hört, någonsin. En fullständig ljudgröt där man med nöd och näppe lyckades urskilja melodierna. Tro mig, jag kan The Beatles men hade det låtit så här från början hade jag aldrig lånat mitt öra till dem. Men grabben var stolt över sitt arbete och det kanske låg i linje med vad han var uppvuxen med. Tyvärr har jag inte sparat något exempel, det hade nog varit intressant i diskussionen

/ B

Åh! Nu fick jag ont i magen.

"End the loudnesswar and bring back the loudness button!"

[dewpo]

Men visst har det börjat att gå åt rätt håll?
Elektronisk musik (som jag ofta lyssnar på) är väsentligt mindre komprimerat nu 2021 jämfört med för ett par år sedan!

[ottovonkopp]

Om inte musikerna bryr sig om hur deras egen musik låter så får de faktiskt skylla sig själva.

Men det är vi som drabbas. Vi som vill höra på deras alster även hemmavid. Jag är rätt säker på att artister väldigt sällan lyssnar på sina egna skivor.

Jag är rätt säker på att en inspelning tar allt från några dagar till veckor eller månader, det ska mycket till om artisten vid skapandet av albumet inte hört hur inspelningarna låter under hela den tiden, därmed har de också haft alla möjligheter att säga till om de inte gillat något i den delen av processen.

Sen är det väl upp till artisten att följa upp och komma med egna synpunkter på resten av processen om han/hon är mån om hur slutresultatet ska låta, om inte så är det skivbolaget som bestämmer vad som ska ske. Oavsett om det är artisten och/eller skivbolaget som bestämmer så är den slutgiltiga processen ett beställningsjobb från någon av dem, mastring-ingenjören får oftast tydliga önskemål och riktlinjer om hur beställaren vill ha det, och när han känner sig klar skickas materialet tillbaka i form av hela låtar eller "samples" för godkännande. Om artisten och/eller skivbolaget inte är nöjda med resultatat får mastraren göra om jobbet efter de nya önskemålen (make it sound louder!).

Det är ganska roligt att många här verkar tro att de som mastrar materialet har någon bestämmanderätt över slutresultatet, t.o.m de största namnen i branschen som Bob Ludwig m.fl. måste göra om jobbet ifall beställaren inte blir nöjd.

Så vem ska vi skylla på när vi lyssnare "drabbas" av ett illalåtande album, aristen, skivbolaget eller båda två? Det är iallafall någon av dem som valt studio, anlitat studioingenjören och mastringsingenjör, samt godkänt hur albumet låter genom hela processen.

Jag tillhör de som är tveksamma till att artisten verkligen lyssnar på den version som vi konsumenter får till oss.

Hade en diskussion med gruppen Jono om varför deras senast album var så hårt mastrat. De hade skickat iväg mixen (eller vad det kallas för) för mastring och lyssnat på den tillsammans i studion och de tyckte det var ok. Men efter att jag påpekat det hela så tyckte de att det var lite överdrivet men det var för dyrt att göra om det.

Antar att det inte är optimalt att sitta ett gäng i studion och "lyssna" eller att sitta i bilen (Lars Ulrich efter klagomål, minns inte vilket album det handlade om, det var med i något spel och där var ljudet trevligare)

[goat76]

Men visst har det börjat att gå åt rätt håll?
Elektronisk musik (som jag ofta lyssnar på) är väsentligt mindre komprimerat nu 2021 jämfört med för ett par år sedan!

Jag har några teorier.

1. Musiken som spelas på de kommersiella plattformarna blir allt mer genre-specifik och enformig, jag jämför då med 90-talet då det var en väldigt mycket större variation där en låt med exempelvis Eurythmics kunde följas upp av en låt av Pantera. Det finns helt enkelt en alldeles för liten chans att musik som inte schablonmässigt passar in i det snäva kommersiella utbudet kommer få någon speltid, därför har kanske dessa sakteligen börjat inse att racet att låta högst inte längre ger så mycket.

2. Kanske har normaliseringsnivåerna börjat bära frukt?

3. "Stems" blir allt vanligare, så nu finns det större möjligheter vid mastring att precisera komprimeringen/limiteringen till vissa ljudinslagen i mixen istället för på det kompletta stereospåret, detta kan nog medföra att det totalt låter bättre trots att dynamiken fortfarande är ungefär lika tillplattad som förr.

[Bill50x]

Antar att det inte är optimalt att sitta ett gäng i studion och "lyssna" eller att sitta i bilen (Lars Ulrich efter klagomål, minns inte vilket album det handlade om, det var med i något spel och där var ljudet trevligare)

Metallicas "Dearh Magnetic". Den fanns i betydligt mindre förstört skick på spelet Guitar Hero. Någon tog sig för att separera ut de olika spåren och sedan montera ihop det hela igen. La ut detta på TPBoch blev stämd av Metallica! Om jag minns rätt fixade Metallica en något mindre komprimerad version av albumet eftersom så många av fansen klagade. Hur det gick med stämningen vet jag inte.

Och för den som diggar GH-versionen, jo jag har den

/ B

[Harryup]

Jag vet. Det är lite provocerande. Lite tanken , så det tar skruv.

De kommer ju ändå läsa denna tråd.

Tror det är helt fel approach att veta bättre än de som utför arbetet eftersom det är beställaren som godkänner låten. Vill studion göra "hifi-inspelningar" av allt kommer dom få söka nya anställningar.

[Baffel]

Mycket möjligt.

[hifikg]

Om inte musikerna bryr sig om hur deras egen musik låter så får de faktiskt skylla sig själva.

Men det är vi som drabbas. Vi som vill höra på deras alster även hemmavid. Jag är rätt säker på att artister väldigt sällan lyssnar på sina egna skivor.

Jag är rätt säker på att en inspelning tar allt från några dagar till veckor eller månader, det ska mycket till om artisten vid skapandet av albumet inte hört hur inspelningarna låter under hela den tiden, därmed har de också haft alla möjligheter att säga till om de inte gillat något i den delen av processen.

Sen är det väl upp till artisten att följa upp och komma med egna synpunkter på resten av processen om han/hon är mån om hur slutresultatet ska låta, om inte så är det skivbolaget som bestämmer vad som ska ske. Oavsett om det är artisten och/eller skivbolaget som bestämmer så är den slutgiltiga processen ett beställningsjobb från någon av dem, mastring-ingenjören får oftast tydliga önskemål och riktlinjer om hur beställaren vill ha det, och när han känner sig klar skickas materialet tillbaka i form av hela låtar eller "samples" för godkännande. Om artisten och/eller skivbolaget inte är nöjda med resultatat får mastraren göra om jobbet efter de nya önskemålen (make it sound louder!).

Det är ganska roligt att många här verkar tro att de som mastrar materialet har någon bestämmanderätt över slutresultatet, t.o.m de största namnen i branschen som Bob Ludwig m.fl. måste göra om jobbet ifall beställaren inte blir nöjd.

Så vem ska vi skylla på när vi lyssnare "drabbas" av ett illalåtande album, aristen, skivbolaget eller båda två? Det är iallafall någon av dem som valt studio, anlitat studioingenjören och mastringsingenjör, samt godkänt hur albumet låter genom hela processen.

Jag är övertygad om att artisten hör vad som spelas in och t o m har åsikter om det, men jag tror inte de lyssnar på det som vi konsumenter får när eländet når handeln. Då är de inne på nästa projekt, eller så har de så mycket ljudminnen från själva inspelningen att en dassig CD-kopia räcker för att återskapa känslan från studion. De kanske t o m får en CD som man bränner i studion? Hur det låter i stugorna begriper de inte och inte tror jag de bryr sig heller. Finns ingen annan förklaring till att t ex Eva Dahlgrens skivor låter apa. Jag skickade tillbaka Cajsalisa eller om det var Cajsastinas album till Sony för ett par år sedan. Respons. Noll.

[Conan]

Conan, du som gillar jämförelser mellan musikproduktioner och videoproduktioner, om du slår på din TV just nu och zappar mellan de olika kanalerna så kommer du märka att de olika TV-produktionerna är av rejält olika i kvalitet, ljussättning och färger skiljer dem åt rejält. Vilken av produktionerna har den standardiserade neutrala återgivningen?

Nä jag skulle nog säga att även om ljussättning och miljön i produktionen kan skilja, så är det förmodligen en neutral återgivning av inspelningen. Miljön skiljer sig åt mellan Våra Värsta År och Exit men nog har målet varit att ha neutrala kameror och inte manipulera med färgtemperatur, kontrast och ljus i postproduktionen. Jag kanske har fel, men visst ser det ut som normala människor i bägge dessa serier även fast miljön skiljer sig åt? Jämför med en musikinspelning och inte tusan låter baskaggen på fonogrammet i närheten av hur en riktig baskagge låter?

Är det inte precis det du ofta får i dagens musikproduktioner, snyggt sminkade ljudproduktioner där ursprungsljudet har polerats ren från verklighetens smuts och skavanker, och där alla ljudinslagen i mixen är jämnt belysta och låter lika starka, färgmatchade med EQ så att inget spretar och sticker ut?

Det finns inget behagligt med ljudet av dagens moderna listpopproduktioner. Det låter skrikigt, tunt och högt. En videoproduktion från morgon-TV på SVT är ett under av dynamik och naturlighet i jämförelse.

Om du tycker att musiken i stort låter "fake" så har det med största sannolik skett vid mixningen.
Om musiken i stort låter äkta och rätt men känns dynamikreducerad så har det med största sannolikhet skett vid mastringen.

Varför slutmixar man i studion så att det låter "fake"? Det är väl då artist, producent och ljudtekniker ska känna sig nöjda med inspelningen? Ungefär lika galet som att maten som lämnar köket på stjärnkrogen inte skulle smaka riktigt rätt & bra, men man överlåter till kyparen att krydda på med grillkrydda medan han bär maten till bordet...