JM skrev:petersteindl skrev:JM skrev:
Psychoacoustics is the branch of psychophysics involving the scientific study of sound perception and audiology—how humans perceive various sounds. https://en.wikipedia.org/wiki/Psychoacoustics
Psykoakustiken handlar således om den psykologiska reaktionen på ljud i en akustisk miljö samt den medicinska reaktionen återspeglad inom audiologin. Här saknas i definitionen hela neurofysiologin.
Alla läkarstudenter och psykologstudenter skall kunna skilja på en signifikant dubbelblind studie från en icke signifikant för att godkännas på utbildningen. Alla dessa studenterna skall ha kompetens att skärskåda psykologiska/medicinska dubbelblind studier oberoende om det gäller mediciner eller högtalare.
"Psykoakustisk forskning" publiceras nästan uteslutet av ingenjörer/fysiker. Den tekniska den är oftast korrekt. Men när det kommer till hörandet i den beskrivna akustiska miljön avslöjas amatörerna. Författarna saknar de mest elementära kunskaperna i hörandets svårigheter vetenskapligt. LTS lyssningstest är ett pinsamt exempel.
Tyvärr finns inte den kompetensen hos teknologer eller ingenjörer vilket avspeglas i den sk "psykoakustiska forskningen".
Toole och Olive har sina stunder när forskningen är ok. Moore är oftast klockren.
Eftersom jag är läkare och psykolog borde jag ha kompetensen enligt ovan. I över 30 år har jag nästan dagligen stött på patienter med svåra hörselproblem. Min forskningspublikationer har handlat om neuroanatomi, neurofysiologi, neurokirurgi, neuropsykiatri, neuroradiologi och ffa hjärntumörer i vid mening.
Peter du tvingar mig att svara följande: Ja - jag har viss vetenskaplig kompetens att bedöma "psykoakustisk forskning" inom det som har med hörandet att göra.
JM
Låt oss i stället titta på Psykoakustiker och den balans som råder mellan olika gebit inom forskningen.
Mvh Peter
Jag känner mig tvungen att svara.
Jag är inte titel och person fixerad utan det är bara faktiska signifikanta resultat som gäller.
Min kritik var att ingenjörer och fysiker publicerar artiklar där uttalar sig om hörandet i relation till vissa fysikaliska tillstånd och kallar detta "psykoakustik" oftast då utan signifikans i sina slutsatser.
Jag finner i stort sett hela psykoakustiken som vilseledande och ovetenskaplig i sin karaktär. Det tillräckligt med akustik, medicin och psykologi vetenskaperna för att beskriva det som "psykoakustikerna" oftast inte klarar. Subspecialicering av forskning är ofta av godo men tyvärr inte i "psykoakustik" fallet.
Ge mig 5 studier där ingenjörer och/eller fysiker (utan medicinskt/psykologiskt utbildade medförfattare) publicerar artiklar där det påvisas hörbara signifikanta skillnader mellan minst 2 högtalare vilka uppfyller alla krav på minst ett dubbel blindtest. Toole, Lokki o Olive är exkluderade.
JM
Högtalartestande har inget med forskning inom psykoakustik att göra. Du får klaga hos hifiblaskorna. Du är inne på fel avdelning med dina klagomål.
Är du medveten om att i princip alla data gällande hörseln har sitt ursprung från forskning inom psykoakustik. Precedence, coctai-party effekten, spatial hearing, binaural hearing, sound localization, Head Related Transfer Function, Adaptation, Perception of loudness, Masking, Critical band, Absolute Thresholds, Pitch perception, Space perception, Object perception, Speech perception, Information processing in the auditory system, Just Noticeable sound, osv. . .
Allt det du själv hänvisar och länkar till inom dessa områden är psykoakustik.
All forskning som rör hörseln gällande det man hör som objekt i förhållande till akustisk input tillhör området Psycho Acoustics/Psykoakustik. Detta vare sig om det är professionell forskning eller ej, om det är vetenskapligforskning eller ej. Men, finns ingen peer review av forskningsresultaten så får man vara försiktig då man läser och tar till vara på informationen. Detta gäller för övrigt all forskning på alla områden.
Du verkar snarast besviken på något eller någon, kanske LTS, och låter din frustration gå ut över helt andra.
MvH
Peter