Hur mycket effekt? Förstärkare / slutsteg

[I-or]

Skulle vara trevligt med ett med ingående förklaring av detta med att förstärkaren kan klippa vid låg effekt.
Vad är det isåfall som gör att säg ett 200W slutsteg t.ex klipper vi 50W.

Om vi tar I-or exempel ovan 40V (5A) över 8ohm 200W.
Vad är det då som skulle göra att förstärkaren klipper redan vid 50W

Det skulle då innebära 20V (2,5A) över 8ohm 50W.

Jag tror inte att någon har påstått att en förstärkare som är kapabel att producera 200 W skulle klippa vid 50 W (annat än om det vore spänningsklippning i en hög impedans, förstås, d.v.s. fortfarande klippning vid 40 Vrms).

Däremot har alla musiksignaler (även överkomprimerade dito) en i sammanhanget hög toppfaktor, vilket medför att man egentligen bara behöver kunna få ut höga effekter under ganska korta förlopp. Slutligen kan högtalarelement och även passiva delningsfilter ha en del hyss för sig med komplexa signaler som gör att effektbehovet momentant kan bli betydligt större än impedanskurvan ger vid handen.

[distad]

Följer den här tråden med ett Kommer ihåg när jag hade ett par högtalare som hade de här siffrorna, 4ohm och känslighet på 86db och blev idiotförklarad här när jag skrev att de låter inte riktigt bra med något under 2x200Watt "minst" de lät bra med Amlifixen ifrån Bladelius minsann, så jag var ute och cyklade. De här högtalarna i exemplet behöver nu minst 200watt enligt många

[Tangband]

Jag förstår inte riktigt denna tillsynes ständiga jakt efter att hitta minsta gemensamma nämnare, är det inte bättre att införskaffa sig en tillräckligt starkt förstärkare som även duger bra för mer trögdrivna högtalare ifall man får för sig att byta?

Man kan även köra aktivt och klara sig med lägre effekt

Hittade denna tabell nånstans på nätet ang effektbehovet i ett aktivt system.
Gissnings vis väldigt grovt antagande men ändå, tabellen nedan.

Diskant 50W - 100W
Mellan 100W - 200W
Bas 250W - 500W
Sub 500W - 1000W

Det beror förstås hur systemet ser ut

Fördelen med ett aktivt system är att man inte behöver ” dämpa ” bort signalen i filtret som behöver göras i ett passivt system.
https://sound-au.com/bi-amp.htm

[jansch]

Jag förstår inte riktigt denna tillsynes ständiga jakt efter att hitta minsta gemensamma nämnare, är det inte bättre att införskaffa sig en tillräckligt starkt förstärkare som även duger bra för mer trögdrivna högtalare ifall man får för sig att byta?

Man kan även köra aktivt och klara sig med lägre effekt

Hittade denna tabell nånstans på nätet ang effektbehovet i ett aktivt system.
Gissnings vis väldigt grovt antagande men ändå, tabellen nedan.

Diskant 50W - 100W
Mellan 100W - 200W
Bas 250W - 500W
Sub 500W - 1000W

Ju mer man delar upp frekvensbandet desto mindre "effekt"(?) behövs i varje frekvensband. D v s generellt minskar behovet av SPÄNNINGSSVING och det får som positiv konsekvens att man klarar sig med ett slutsteg som har lägre angiven RMS effekt. Trots det kommer slutsteget klippa vid betydligt lägre effekt än angiven RMS effekt.

[VintageHiFi]

Skulle vara trevligt med ett med ingående förklaring av detta med att förstärkaren kan klippa vid låg effekt.
Vad är det isåfall som gör att säg ett 200W slutsteg t.ex klipper vi 50W.

Om vi tar I-or exempel ovan 40V (5A) över 8ohm 200W.
Vad är det då som skulle göra att förstärkaren klipper redan vid 50W

Det skulle då innebära 20V (2,5A) över 8ohm 50W.

Jag tror inte att någon har påstått att en förstärkare som är kapabel att producera 200 W skulle klippa vid 50 W (annat än om det vore spänningsklippning i en hög impedans, förstås, d.v.s. fortfarande klippning vid 40 Vrms).

Däremot har alla musiksignaler (även överkomprimerade dito) en i sammanhanget hög toppfaktor, vilket medför att man egentligen bara behöver kunna få ut höga effekter under ganska korta förlopp. Slutligen kan högtalarelement och även passiva delningsfilter ha en del hyss för sig med komplexa signaler som gör att effektbehovet momentant kan bli betydligt större än impedanskurvan ger vid handen.

Du menar alltså att i dom fall där impedansen stiget eller sjunker kraftig i förhållande till spec.

[jansch]

Skulle vara trevligt med ett med ingående förklaring av detta med att förstärkaren kan klippa vid låg effekt.
Vad är det isåfall som gör att säg ett 200W slutsteg t.ex klipper vi 50W.

Om vi tar I-or exempel ovan 40V (5A) över 8ohm 200W.
Vad är det då som skulle göra att förstärkaren klipper redan vid 50W

Det skulle då innebära 20V (2,5A) över 8ohm 50W.

Jag tror inte att någon har påstått att en förstärkare som är kapabel att producera 200 W skulle klippa vid 50 W (annat än om det vore spänningsklippning i en hög impedans, förstås, d.v.s. fortfarande klippning vid 40 Vrms).

Däremot har alla musiksignaler (även överkomprimerade dito) en i sammanhanget hög toppfaktor, vilket medför att man egentligen bara behöver kunna få ut höga effekter under ganska korta förlopp. Slutligen kan högtalarelement och även passiva delningsfilter ha en del hyss för sig med komplexa signaler som gör att effektbehovet momentant kan bli betydligt större än impedanskurvan ger vid handen.

Det är väl det som är lite "trickigt" att förstå....
Watt är ju energi per tidsenhet.

RMS effekt är en statisk mätning med sinusvåg där 40V(RMS) med enkel matematik resulterar i 200W i 8ohm.
Med fyrkantvåg (om nu huvudsakligen nätdelen klarar "40Vrms" dvs ca 56,5Vdc) blir effekten dubblerad = 400W.

Med pulser som har högre crestfaktor än fyrkantvåg kommer medeleffekten att sjunka trots bibehållet spänningssving. Allt handlar ju om puls bredd relaterat till frekvens (roten ur). Medeleffekten kan ju bli hur låg som helst. Toppeffekten blir dock alltid 400W d vs så länge pulsen varar.

En enkel summering blir då att ett (idealiskt) slutsteg på 200Wrms kan lämna alltifrån 0+ watt till 400watt kontinuerligt innan klippning.
Noterbart är dock att toppeffekten alltid är då 400W oavsett sinus, fyrkantvåg eller puls där tiden för 400watt toppeffekt för sinusvåg går mot "noll".
Sinus är därför en ganska snäll belastning för ett ordinärt slutsteg med oreglerad matningsspänning.

Då ett kallt konstaterande:
Musik är myckt mer likt pulser med varierande crestfaktor än statisk sinusvåg. Vid klippning är effekten 400W men medeleffekten är då kanske 1W, 5W, 10W eller om det är riktigt, riktigt illa kanske 50W .

Beroende i första hand på nätdelens konstruktion kommer dock "toppeffekten" vara högre än 400W då allt handlar om max spänningssving. Får reservoarkondensatorer tid på sig att ladda upp och lagra energi kommer trafon också att ge högre utspänning (trafons ledningsresistans) och tillgängligt spänningssving blir större. Crestfaktornpåverkar nätdelens utspänning.

Så lägger vi till att nätdelen inte är idealisk kan ett 200Wrms slutsteg leverera 500W toppeffekt (bara på en höft) om crestfaktorn är normal ( musik med transienter) men medeleffekten blir ungefär som ovan.

Ett sätt att få ett slutsteg att kunna levererar mer är att ta bort transienterna - typiskt subbas.

Ior - ovanstående är skåpmat för dej men kanske inte alla som läser denna tråd.....

PS Ovanstående utgår från att lasten är resistiv vilket den nästan aldrig är....spelar dock ingen roll för resonemanget DS

[jansch]

Skulle vara trevligt med ett med ingående förklaring av detta med att förstärkaren kan klippa vid låg effekt.
Vad är det isåfall som gör att säg ett 200W slutsteg t.ex klipper vi 50W.

Om vi tar I-or exempel ovan 40V (5A) över 8ohm 200W.
Vad är det då som skulle göra att förstärkaren klipper redan vid 50W

Det skulle då innebära 20V (2,5A) över 8ohm 50W.

Jag tror inte att någon har påstått att en förstärkare som är kapabel att producera 200 W skulle klippa vid 50 W (annat än om det vore spänningsklippning i en hög impedans, förstås, d.v.s. fortfarande klippning vid 40 Vrms).

Däremot har alla musiksignaler (även överkomprimerade dito) en i sammanhanget hög toppfaktor, vilket medför att man egentligen bara behöver kunna få ut höga effekter under ganska korta förlopp. Slutligen kan högtalarelement och även passiva delningsfilter ha en del hyss för sig med komplexa signaler som gör att effektbehovet momentant kan bli betydligt större än impedanskurvan ger vid handen.

Du menar alltså att i dom fall där impedansen stiget eller sjunker kraftig i förhållande till spec.

Prixis!
Det handlar inte om definierad effekt utan maximalt tillgängligt spänningssving. En normal audioförstärkare är spänningsstyrd, inte effektstyrd.
Utspänningen är förhoppningsvis samma oavsett belastning inom rimliga nivåer. ("dämpfaktor")

[Belker]

Skulle vara trevligt med ett med ingående förklaring av detta med att förstärkaren kan klippa vid låg effekt.
Vad är det isåfall som gör att säg ett 200W slutsteg t.ex klipper vi 50W.

Om vi tar I-or exempel ovan 40V (5A) över 8ohm 200W.
Vad är det då som skulle göra att förstärkaren klipper redan vid 50W

Det skulle då innebära 20V (2,5A) över 8ohm 50W.

Jag tror inte att någon har påstått att en förstärkare som är kapabel att producera 200 W skulle klippa vid 50 W (annat än om det vore spänningsklippning i en hög impedans, förstås, d.v.s. fortfarande klippning vid 40 Vrms).

Däremot har alla musiksignaler (även överkomprimerade dito) en i sammanhanget hög toppfaktor, vilket medför att man egentligen bara behöver kunna få ut höga effekter under ganska korta förlopp. Slutligen kan högtalarelement och även passiva delningsfilter ha en del hyss för sig med komplexa signaler som gör att effektbehovet momentant kan bli betydligt större än impedanskurvan ger vid handen.

Det är väl det som är lite "trickigt" att förstå....
Watt är ju energi per tidsenhet.

RMS effekt är en statisk mätning med sinusvåg där 40V(RMS) med enkel matematik resulterar i 200W i 8ohm.
Med fyrkantvåg (om nu huvudsakligen nätdelen klarar "40Vrms" dvs ca 56,5Vdc) blir effekten dubblerad = 400W.

Med pulser som har högre crestfaktor än fyrkantvåg kommer medeleffekten att sjunka trots bibehållet spänningssving. Allt handlar ju om puls bredd relaterat till frekvens (roten ur). Medeleffekten kan ju bli hur låg som helst. Toppeffekten blir dock alltid 400W d vs så länge pulsen varar.

En enkel summering blir då att ett (idealiskt) slutsteg på 200Wrms kan lämna alltifrån 0+ watt till 400watt kontinuerligt innan klippning.
Noterbart är dock att toppeffekten alltid är då 400W oavsett sinus, fyrkantvåg eller puls där tiden för 400watt toppeffekt för sinusvåg går mot "noll".
Sinus är därför en ganska snäll belastning för ett ordinärt slutsteg med oreglerad matningsspänning.

Då ett kallt konstaterande:
Musik är myckt mer likt pulser med varierande crestfaktor än statisk sinusvåg. Vid klippning är effekten 400W men medeleffekten är då kanske 1W, 5W, 10W eller om det är riktigt, riktigt illa kanske 50W .

Beroende i första hand på nätdelens konstruktion kommer dock "toppeffekten" vara högre än 400W då allt handlar om max spänningssving. Får reservoarkondensatorer tid på sig att ladda upp och lagra energi kommer trafon också att ge högre utspänning (trafons ledningsresistans) och tillgängligt spänningssving blir större. Crestfaktornpåverkar nätdelens utspänning.

Så lägger vi till att nätdelen inte är idealisk kan ett 200Wrms slutsteg leverera 500W toppeffekt (bara på en höft) om crestfaktorn är normal ( musik med transienter) men medeleffekten blir ungefär som ovan.

Ett sätt att få ett slutsteg att kunna levererar mer är att ta bort transienterna - typiskt subbas.

Ior - ovanstående är skåpmat för dej men kanske inte alla som läser denna tråd.....

En besläktad diskussion förs här: https://www.audiosciencereview.com/forum/index.php?threads/amplifier-peak-power-class-d-vs-class-a-b.19559/
Lite synd att inte post#4 minns källan.

[goat76]

Jag förstår inte riktigt denna tillsynes ständiga jakt efter att hitta minsta gemensamma nämnare, är det inte bättre att införskaffa sig en tillräckligt starkt förstärkare som även duger bra för mer trögdrivna högtalare ifall man får för sig att byta?

Så vad är ditt förslag på "tillräckligt stark förstärkare"?

Ett tag körde jag med ca 48W (RMS) totalt, nu kör jag med ca 5kW. Kan jag spela högre nu? Tja, upplevelsemässigt lite högre.....

Vad som är en tillräckligt stark förstärkare är du mycket mer kunnig än mig att svara på.

Vad är det i specifikationen för en förstärkare man bör titta på för att säkerställa att den klarar transientstarka och högdynamiska musiksignaler?

Själv har jag en förstärkare som klarar det där med högdynamiska musiksignaler med bravur, en integrerad stereoförstärkare som vid musiklyssning endast används som slutsteg, en Musical Fidelity M6i på 200 Watt. Det enda jag nog tittade på vad gäller specifikation är att den var relativt kraftfull, samt att användare beskrev ljudpresentationen som dynamisk och att den hanterade bas bra.

Den behåller iallafall "lugnet" oavsett hur dynamisk musiksignalen än må vara och låter aldrig ansträngd trots att mina högtalare har en relativt låg känslighet på 85 dB, de håller sig dock ganska snällt runyt 8 Ohm (ATC SCM40). Förstärkaren fungerade dock även väl med högtalare på 4 Ohm.

Vad kan man utläsa i specifikationen av Musical Fidelity M6i som gör att den klarar högdynamiska musiksignaler så väl?

[Calleberg]

Sinus är därför en ganska snäll belastning för ett ordinärt slutsteg med oreglerad matningsspänning.

Nja en lågfekvent Sinus vid max spänningssving är rena döden för en förstärkare om det pågår i kanske 10 sekunder eller mer.

Men jag förstår hur du menar, fattar bara inte varför du krånglar till det så.

Såhär, man spelar ett klassiskt stycke, nån oboe eller nåt som knappt hörs, då är det nån jävel i orkestern som drämmer till en gongong... Mycket låg medeleffekt, men en kort transient med så hög amplitud att det överskrider förstärkarens spänningskapacitet, och den klipper.

Edit: rättstavning...

[jansch]

Sinus är därför en ganska snäll belastning för ett ordinärt slutsteg med oreglerad matningsspänning.

Nja en lågfekvent Sinus vid max spänningssving är rena döden för en förstärkare om det pågår i kanske 10 sekunder eller mer.

Men jag förstår hur du menar, fattar bara inte varför du krånglar till det så.

Såhär, man spelar ett klassiskt stycke, nån oboe eller nåt som knappt hörs, då är den nån jävel i orkestern som drämmer till en gongong... Mycket låg medeleffekt, men en kort transient med så hög amplitud att det överskrider förstärkarens spänningskapacitet, och den klipper.

Beror på vad du menar...
Oftast är det termiska problem som sätter gränsen och då är det ungefär halva maximala uteffekten som är värst (klass AB slutsteg).
I "hifi-världen" är 10 sekunder statisk signal vääääldigt lång tid, så lång att lagrad energi i nätdelen har tagit slut och påfyllnad motsvarar förbrukning (enkelt uttryckt), d v s ett "sant" värde på RMS effekt har uppnåtts. Dock, har inget med musik att göra.

Jo, jag kanske krånglar till det men på faktiskt.io måste man nog förklara varför en förstärkare klipper trots låg medeleffekt.

[VintageHiFi]

Sinus är därför en ganska snäll belastning för ett ordinärt slutsteg med oreglerad matningsspänning.

Nja en lågfekvent Sinus vid max spänningssving är rena döden för en förstärkare om det pågår i kanske 10 sekunder eller mer.

Men jag förstår hur du menar, fattar bara inte varför du krånglar till det så.

Såhär, man spelar ett klassiskt stycke, nån oboe eller nåt som knappt hörs, då är den nån jävel i orkestern som drämmer till en gongong... Mycket låg medeleffekt, men en kort transient med så hög amplitud att det överskrider förstärkarens spänningskapacitet, och den klipper.

Beror på vad du menar...
Oftast är det termiska problem som sätter gränsen och då är det ungefär halva maximala uteffekten som är värst (klass AB slutsteg).
I "hifi-världen" är 10 sekunder statisk signal vääääldigt lång tid, så lång att lagrad energi i nätdelen har tagit slut och påfyllnad motsvarar förbrukning (enkelt uttryckt), d v s ett "sant" värde på RMS effekt har uppnåtts. Dock, har inget med musik att göra.

Jo, jag kanske krånglar till det men på faktiskt.io måste man nog förklara varför en förstärkare klipper trots låg medeleffekt.

Mycket bra med utförliga förklaringar.
Så rådet är se till att förstärkarens nätdel klara att hålla rätt spänning trots mycket höga strömmar.
Givetvis förutsatt att effekttransistorerna i slutsteget klarar av att leverera utan att brinna upp eller gå i protect mode.
Välj inte kombon lågeffektiva högtalare tillsammans med klen förstärkare om du spelar dynamisk musik.

[Calleberg]

Sinus är därför en ganska snäll belastning för ett ordinärt slutsteg med oreglerad matningsspänning.

Nja en lågfekvent Sinus vid max spänningssving är rena döden för en förstärkare om det pågår i kanske 10 sekunder eller mer.

Men jag förstår hur du menar, fattar bara inte varför du krånglar till det så.

Såhär, man spelar ett klassiskt stycke, nån oboe eller nåt som knappt hörs, då är den nån jävel i orkestern som drämmer till en gongong... Mycket låg medeleffekt, men en kort transient med så hög amplitud att det överskrider förstärkarens spänningskapacitet, och den klipper.

Beror på vad du menar...
Oftast är det termiska problem som sätter gränsen och då är det ungefär halva maximala uteffekten som är värst (klass AB slutsteg).
I "hifi-världen" är 10 sekunder statisk signal vääääldigt lång tid, så lång att lagrad energi i nätdelen har tagit slut och påfyllnad motsvarar förbrukning (enkelt uttryckt), d v s ett "sant" värde på RMS effekt har uppnåtts. Dock, har inget med musik att göra.

Jo, jag kanske krånglar till det men på faktiskt.io måste man nog förklara varför en förstärkare klipper trots låg medeleffekt.

Ja, dels att det blir vamt, men ochså att nätdelen får bekänna färg på allvar.
Du har såklart rätt i att den termiska belastningen på utgångssteget är värst vid halv effekt, (om klass AB) det tänkte jag inte på i hastigheten. Och det stämmer ochså att den typen av lågfrekventa signaler med sådan varaktighet sällan återfinns i det som förknippas med begreppet musik

[Baffel]

Undran. En väl tilltagen nätdel, transformator och kondensatorbankar. Dessa bankar tappas ur och fylls på vid behov, men är det någon skillnad i kvalité på hur det tappas ur och fylls på? Är dessa kondensatorbankar olika "snabba"? Hur " hinner" slutsteget parera dessa transistenttoppar? Om tex transformatorn är lindad på så sätt att det är svårt motstånd gällande flödet så torde ju det ställa till det, eller? Luktar Ohms lag igen..

En annan fundering. Om ett slutsteg de första tex 10 W går i klass A för att sedan därefter växla om till klass AB hur hinns det då med , för slutsteget , att vid en transistenttopp trycka på och samtidigt även växla från klass A till klass AB? Hur tusan hänger allt det där ihop? Om nu slutmålet är väl korrekt förstärkt signal.

[distad]

Nja en lågfekvent Sinus vid max spänningssving är rena döden för en förstärkare om det pågår i kanske 10 sekunder eller mer.

Men jag förstår hur du menar, fattar bara inte varför du krånglar till det så.

Såhär, man spelar ett klassiskt stycke, nån oboe eller nåt som knappt hörs, då är den nån jävel i orkestern som drämmer till en gongong... Mycket låg medeleffekt, men en kort transient med så hög amplitud att det överskrider förstärkarens spänningskapacitet, och den klipper.

Beror på vad du menar...
Oftast är det termiska problem som sätter gränsen och då är det ungefär halva maximala uteffekten som är värst (klass AB slutsteg).
I "hifi-världen" är 10 sekunder statisk signal vääääldigt lång tid, så lång att lagrad energi i nätdelen har tagit slut och påfyllnad motsvarar förbrukning (enkelt uttryckt), d v s ett "sant" värde på RMS effekt har uppnåtts. Dock, har inget med musik att göra.

Jo, jag kanske krånglar till det men på faktiskt.io måste man nog förklara varför en förstärkare klipper trots låg medeleffekt.

Mycket bra med utförliga förklaringar.
Så rådet är se till att förstärkarens nätdel klara att hålla rätt spänning trots mycket höga strömmar.
Givetvis förutsatt att effekttransistorerna i slutsteget klarar av att leverera utan att brinna upp eller gå i protect mode.
Välj inte kombon lågeffektiva högtalare tillsammans med klen förstärkare om du spelar dynamisk musik.

Men det här är väl inget nytt för de som hållit på med denna hobby ett tag eller ? Det är väl nästan bara nybörjare som spelar sönder högtalare med för lite effekt.

[jansch]

Undran. En väl tilltagen nätdel, transformator och kondensatorbankar. Dessa bankar tappas ur och fylls på vid behov, men är det någon skillnad i kvalité på hur det tappas ur och fylls på? Är dessa kondensatorbankar olika "snabba"? Hur " hinner" slutsteget parera dessa transistenttoppar? Om tex transformatorn är lindad på så sätt att det ställer till det med svårt motstånd med flödet så torde ju det ställa till det, eller? Luktar Ohms lag igen..

En annan fundering. Om ett slutsteg de första tex 10 W går i klass A för att sedan därefter växla om till klass AB hur hinns det då med , för slutsteget , att vid en transistenttopp trycka på och samtidigt även växla från klass A till klass AB? Hur tusan hänger allt det där ihop? Om nu slutmålet är väl korrekt förstärkt signal.

-Transformatorns uppgift är att leverera konstant sinusspänning vilket den inte gör
- reservoarkondingarna skall kunna ta emot oändlig energi under kort tid... vilket dom inte kan . Och sedan...
- avlämna energi utan att tappa spänningsnivå ....vilket dom inte kan.

Slutsteget parerar inga toppar, det suger i sig så mycket energi som är behövligt och reservoarkondingarna är leverantören. Och ,ja! elektrolyter är lite sega i både upp och urladdning, dom är definitivt inte bara kondensatorer utan även motstånd och induktanser.

Ett vanligt klass AB slutsteg jobbar ju både som klass A, d v s båda transistorerna leder under hela signalen när signalen är låg. Blir signalen större räcker inte "bias:en" till och då spärrar transistorerna växelvis och steget går över i klass B.

[Calleberg]

Beror på vad du menar...
Oftast är det termiska problem som sätter gränsen och då är det ungefär halva maximala uteffekten som är värst (klass AB slutsteg).
I "hifi-världen" är 10 sekunder statisk signal vääääldigt lång tid, så lång att lagrad energi i nätdelen har tagit slut och påfyllnad motsvarar förbrukning (enkelt uttryckt), d v s ett "sant" värde på RMS effekt har uppnåtts. Dock, har inget med musik att göra.

Jo, jag kanske krånglar till det men på faktiskt.io måste man nog förklara varför en förstärkare klipper trots låg medeleffekt.

Mycket bra med utförliga förklaringar.
Så rådet är se till att förstärkarens nätdel klara att hålla rätt spänning trots mycket höga strömmar.
Givetvis förutsatt att effekttransistorerna i slutsteget klarar av att leverera utan att brinna upp eller gå i protect mode.
Välj inte kombon lågeffektiva högtalare tillsammans med klen förstärkare om du spelar dynamisk musik.

Men det här är väl inget nytt för de som hållit på med denna hobby ett tag eller ? Det är väl nästan bara nybörjare som spelar sönder högtalare med för lite effekt.

Nej, precis. Det här är nog gammal skåpmat för de flesta.

[Baffel]

Undran. En väl tilltagen nätdel, transformator och kondensatorbankar. Dessa bankar tappas ur och fylls på vid behov, men är det någon skillnad i kvalité på hur det tappas ur och fylls på? Är dessa kondensatorbankar olika "snabba"? Hur " hinner" slutsteget parera dessa transistenttoppar? Om tex transformatorn är lindad på så sätt att det ställer till det med svårt motstånd med flödet så torde ju det ställa till det, eller? Luktar Ohms lag igen..

En annan fundering. Om ett slutsteg de första tex 10 W går i klass A för att sedan därefter växla om till klass AB hur hinns det då med , för slutsteget , att vid en transistenttopp trycka på och samtidigt även växla från klass A till klass AB? Hur tusan hänger allt det där ihop? Om nu slutmålet är väl korrekt förstärkt signal.

-Transformatorns uppgift är att leverera konstant sinusspänning vilket den inte gör
- reservoarkondingarna skall kunna ta emot oändlig energi under kort tid... vilket dom inte kan . Och sedan...
- avlämna energi utan att tappa spänningsnivå ....vilket dom inte kan.

Slutsteget parerar inga toppar, det suger i sig så mycket energi som är behövligt och reservoarkondingarna är leverantören. Och ,ja! elektrolyter är lite sega i både upp och urladdning, dom är definitivt inte bara kondensatorer utan även motstånd och induktanser.

Ett vanligt klass AB slutsteg jobbar ju både som klass A, d v s båda transistorerna leder under hela signalen när signalen är låg. Blir signalen större räcker inte "bias:en" till och då spärrar transistorerna växelvis och steget går över i klass B.

Vad är det för humlor egentligen dessa slutsteg? Flyga kan de ju , uppenbarligen. Humlor i alla fall.

OT: Förklaring , varför humlor kan flyga
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Kv ... unna-flyga

[distad]

Jag har hört klass A som låtit väldigt bra, Jag har även hört klass AB som låtit väldigt bra liksom steg som går i klass A i början innan man höjer volymen till mer än vanliga nivåer. Men jag har aldrig hittils hört något Klass D som övertygat, men det var länge sedan jag lyssnade på klass-D. MEN där är det visst annorlunda numera har jag läst här någonstans.
Ps. Mitt nästa steg ska visst vara någon klass G historia så jag återkommer där.

[jansch]

Baffel - Snacket om humlans flygförmåga är väldigt likt många funderingar och slutledningar inom hifi-världen.
- Man mäter på ett visst sätt och tror att man mätt något annat och slutsatsen blir då god dag yxskaft.
- eller som i denna tråden. Fokus på rms effekt och konstaterar samtidigt att slutsteget klipper utspänningen oavsett effekt/last

[music4ever]

I lägenheten så klippte jag O&G Engineering RS2000 (2x650 watt) när jag spelade Mr Magnuz och någon livelåt med Nils Lofgren. Så jag vet jag behöver en hel del effekt.

[MacBruce]

[...]

Vad är det för humlor egentligen dessa slutsteg? Flyga kan de ju , uppenbarligen. Humlor i alla fall.

OT: Förklaring , varför humlor kan flyga
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Kv ... unna-flyga

Här är en till, med lite referenser: https://www.faktoider.nu/humlan.html

[Baffel]

I lägenheten så klippte jag O&G Engineering RS2000 (2x650 watt) när jag spelade Mr Magnuz och någon livelåt med Nils Lofgren. Så jag vet jag behöver en hel del effekt.

Vad har du för högtalare? Klipper vid normal lyssningsvolym?

Hmm, jag har en kraftfull rörförstärkare med väl tilltagna trafosar , el 34 rör , push pull . Den upplever inte jag som den klipper , fast den bara har runtomkring 2x45 W. Fast den kan säkert klippa och gör väl det med besked då. Upplever den som antingen går det eller ej. Svårt att förklara. Går det så går det .
https://youtu.be/_GR9egR-NiI

[hcl]

Man kan även köra aktivt och klara sig med lägre effekt

Hittade denna tabell nånstans på nätet ang effektbehovet i ett aktivt system.
Gissnings vis väldigt grovt antagande men ändå, tabellen nedan.

Diskant 50W - 100W
Mellan 100W - 200W
Bas 250W - 500W
Sub 500W - 1000W

Ju mer man delar upp frekvensbandet desto mindre "effekt"(?) behövs i varje frekvensband. D v s generellt minskar behovet av SPÄNNINGSSVING och det får som positiv konsekvens att man klarar sig med ett slutsteg som har lägre angiven RMS effekt. Trots det kommer slutsteget klippa vid betydligt lägre effekt än angiven RMS effekt.

Skulle du kunna utveckla det blåmarkerade eller syftar du även här på att klippning kan förekomma vid lägre effektuttag p.g.a. att lasten uppvisar hög inimpedans?

F.ö. är exempelsiffrorna ovan en aning underliga då de sammansatt representerar en motsvarande passiv kombination slutsteg+högtalare med ett tämligen kraftfullt slutsteg, i kW klassen även exklusive subben. Det beror i.o.f.s. på hur de aktiva högtalarna är beskaffade, men som en rund siffra.

[RogerGustavsson]

Vad kan man utläsa i specifikationen av Musical Fidelity M6i som gör att den klarar högdynamiska musiksignaler så väl?

Går det överhuvudtaget att läsa ut från ett datablad? Hittade en massa subjektiva uttalanden om den förstärkaren och ibland "smittar" sådana av sig. Nu är det en kombination av slutsteg, högtalare och rum som ger det subjektiva resultatet, det kan bli stor variation.

Ofta har man läst om att rörförstärkare kan ha ett dynamiskt ljud, att man klarar sig mid mindre effekt. Det kan bero på att många rörförstärkare har en mera öronvänlig klippning, en form av mjukklippning/dynamikbegränsning.

Lite märklig att kylflänsarna sitter på "fel håll" på Musical Fidelity M6i.

[Baffel]

Själv har jag en förstärkare som klarar det där med högdynamiska musiksignaler med bravur, en integrerad stereoförstärkare som vid musiklyssning endast används som slutsteg, en Musical Fidelity M6i på 200 Watt. Det enda jag nog tittade på vad gäller specifikation är att den var relativt kraftfull, samt att användare beskrev ljudpresentationen som dynamisk och att den hanterade bas bra.

Den behåller iallafall "lugnet" oavsett hur dynamisk musiksignalen än må vara och låter aldrig ansträngd trots att mina högtalare har en relativt låg känslighet på 85 dB, de håller sig dock ganska snällt runyt 8 Ohm (ATC SCM40). Förstärkaren fungerade dock även väl med högtalare på 4 Ohm.

I denna tråd talas det om 200 W för högtalare 88,5 dB 8 Ohm. Du har 85dB 8 Ohm. Ta tabellen Nattlorden klistrade in och räkna hur många W du behöver. 3,5 dB skillnad.

Om din Musical Fidelity M6i duger till beror väl dessutom på en hel del andra aspekter såsom tex om du tex kör separata basmoduler , med separat förstärkning , och vad du lirar för typ av musik ( vad för signal du matar in). Egentligen så beror det till sist och syvende vad du har för krav, önskemål gällande musikåtergivningen.

[goat76]

Vad kan man utläsa i specifikationen av Musical Fidelity M6i som gör att den klarar högdynamiska musiksignaler så väl?

Går det överhuvudtaget att läsa ut från ett datablad? Hittade en massa subjektiva uttalanden om den förstärkaren och ibland "smittar" sådana av sig. Nu är det en kombination av slutsteg, högtalare och rum som ger det subjektiva resultatet, det kan bli stor variation.

Ofta har man läst om att rörförstärkare kan ha ett dynamiskt ljud, att man klarar sig mid mindre effekt. Det kan bero på att många rörförstärkare har en mera öronvänlig klippning, en form av mjukklippning/dynamikbegränsning.

Lite märklig att kylflänsarna sitter på "fel håll" på Musical Fidelity M6i.

Det jag egentligen är ute efter och gärna vill veta är HUR man som konsument ska gå tillväga för att ta reda på om en viss förstärkare hanterar dynamiska "riktiga" musiksignaler väl, alltså de jansch talar om är av större vikt än hur förstärkaren hanterar ett statiskt sinusljud eller hur många watt den har. Om nu detta inte går att utröna av att läsa specifikationen för diverse förstärkare, hur ska vi då utan att först själva testa förstärkaren veta hur den hanterar detta?

Om de subjektiva åsikterna av en specifik förstärkare är det enda vi har att gå på, då är väl det bättre än ingenting?
Och vad gäller kylflänsarna på Musical Fidelity M6i så antar jag att de under framtagandet av produkten kommit fram till att det var bättre med dem riktade utåt, den har iallafall inte blivit överhettad under de 9-10 åren jag haft den.

[VintageHiFi]

Hittade denna tabell nånstans på nätet ang effektbehovet i ett aktivt system.
Gissnings vis väldigt grovt antagande men ändå, tabellen nedan.

Diskant 50W - 100W
Mellan 100W - 200W
Bas 250W - 500W
Sub 500W - 1000W

Ju mer man delar upp frekvensbandet desto mindre "effekt"(?) behövs i varje frekvensband. D v s generellt minskar behovet av SPÄNNINGSSVING och det får som positiv konsekvens att man klarar sig med ett slutsteg som har lägre angiven RMS effekt. Trots det kommer slutsteget klippa vid betydligt lägre effekt än angiven RMS effekt.

Skulle du kunna utveckla det blåmarkerade eller syftar du även här på att klippning kan förekomma vid lägre effektuttag p.g.a. att lasten uppvisar hög inimpedans?

F.ö. är exempelsiffrorna ovan en aning underliga då de sammansatt representerar en motsvarande passiv kombination slutsteg+högtalare med ett tämligen kraftfullt slutsteg, i kW klassen även exklusive subben. Det beror i.o.f.s. på hur de aktiva högtalarna är beskaffade, men som en rund siffra.

Det blir ju lätt höga effekter om man räknar samman slutstegens effekt i ett aktivt system.
Det blir iallafall sällan brist på effekt i systemet.

Så här ser 2 av mina system ut effektmässigt.

Gillestugan
Superdiskant: Sony TA-N55ES 2*125W
Diskant: Sony TA-N77ES 2*200W
Mellan: Yamaha P4500 2*460W
Bas: Yamaha P4500 2*460W

Totalt 2 * 1245W

Vardagsrummet
Diskant: Pioneer M90a 2*200W
Mellan: Pioneer M90a 2*200W
Bas: 2*Fostex Laboratory P600 2*600W

Totalt 2 * 1000W

[Nattlorden]

Och vad gäller kylflänsarna på Musical Fidelity M6i så antar jag att de under framtagandet av produkten kommit fram till att det var bättre med dem riktade utåt, den har iallafall inte blivit överhettad under de 9-10 åren jag haft den.

De sätts väl oftast efter hur det är mest praktiskt att montera sluttrissorna?

[jansch]

Hittade denna tabell nånstans på nätet ang effektbehovet i ett aktivt system.
Gissnings vis väldigt grovt antagande men ändå, tabellen nedan.

Diskant 50W - 100W
Mellan 100W - 200W
Bas 250W - 500W
Sub 500W - 1000W

Ju mer man delar upp frekvensbandet desto mindre "effekt"(?) behövs i varje frekvensband. D v s generellt minskar behovet av SPÄNNINGSSVING och det får som positiv konsekvens att man klarar sig med ett slutsteg som har lägre angiven RMS effekt. Trots det kommer slutsteget klippa vid betydligt lägre effekt än angiven RMS effekt.

Skulle du kunna utveckla det blåmarkerade eller syftar du även här på att klippning kan förekomma vid lägre effektuttag p.g.a. att lasten uppvisar hög inimpedans?

F.ö. är exempelsiffrorna ovan en aning underliga då de sammansatt representerar en motsvarande passiv kombination slutsteg+högtalare med ett tämligen kraftfullt slutsteg, i kW klassen även exklusive subben. Det beror i.o.f.s. på hur de aktiva högtalarna är beskaffade, men som en rund siffra.

En sinus har ett ganska effektivt utnyttjande av spänningssvinget, alltså halva möjliga effekten.
En sub hanterar 2-3 oktaver av musiksignal. Fysikaliskt beskrivet: en mängd överlagrade frekvenser.
Förstärkarens utspänning består av summan av ett antal frekvensers amplitud och med hänsyn tagen till inbördes faser.
Ibland samverkar frekvensernas amplitud ibland inte.
Har man jättetur och bara spelar fyrkantvågstoner (med korrekt fas) behövs LÄGRE spänningssving ju fler av övertonerna som spelas d v s effekten ökar och maximalt spänningsbehov minskar.
(Se på t.ex animeringen av fyrkantvåg på wikipedia).
Om du nu tar din fyrkantvågsignal och förskjuter t.ex 3:e och 5:e tonens faser så de samverkar amplitudmässigt med grundtonen kommer betydligt högre utspänning krävas för att behålla uteffekten.

I normalfallet när du spelar musik kommer dock toner att summeras med störst amplitud i transienter och därmed är du långt borta från möjlig "sinuseffekt" innan klippning.

Beskriver jag krångligt?