paa skrev:Den klassiska akustikbehandlingen för musikstudios är det som kallas LEDE, vilket är en förkortning för Live-End Dead-End.
Då är att märka att Live End är den delen där lyssnaren sitter, och där brukar det i sådana studios vara diffusserande ytor bredvid och bakom lyssnaren.
Sedan har vi ytorna runt högtalaren, den delen som kallas Dead End, och som är dämpad.
Ofta kan det vara utfört så att även taket ovanför högtalardelen är dämpad, och taket lite längre ut i rummet, närmare lyssnarna är diffuserande.
Jo, det där känner jag ju till, men att dämpa hela framväggen som man kanske gör i studiosammanhang ger ingen maskering av stereosystemets tillkortakommanden , dvs illusionen av ett riktigt inspelat event riskerar att bli mindre om man inte har en hel del reflexer från framväggen i lyssningsrummet, och i avlyssnings sammanhang ? Jag antar att det är därför många gillar diffusering istället för dämpning, rent subjektivt ?
Men därav tvista de lärde ....
Edit : ” Live end , dead end ” är ju rätt likt öppet fönster filosofin som IÖ använder sig av , och fördelen är väl att man kan få ett ” öppet fönster ” in till inspelningen , men att fönstret blir mindre än i verkligheten och att illusionen av djup i ljudbilden kan upplevas som sämre . Allt beroende på den enkla 2- kanalskodningen som har stora brister tänker jag....