TTT Things Take Time I signalteorin o i hjärnan

[JM]

För ingenjörer är det självklart att olika signalers relativa tid spelar roll för totalen men inte för medicinare förrän nu. Fasen spelar roll.
Förståelsen av hur hjärnan fungerar har haft en allt mer förfinad utveckling.
Neurokirurger noterade tidigt att om vissa delar av temporalloben skars bort försvann delar av hörseln.
Med fMRI och EEG/MEG noterades av neurofysiologer att vissa mer specifika områden på flera olika platser i hjärnan aktiverades vid syn/ljudstimuli. Dålig tidsupplösning med fMRI och dålig spatial upplösning i hjärnan med EEG/MEG.
Nu med intrakraniella/extracerebrala elektroder (högre spatial/temporal upplösning i hjärnan) hos vakna personer noteras vid aktiv visuell spatial orientering i rummet att timingen av aktiveringen i vissa mindre områden i hippocampus speglar orienteringsprocessen likt hos råttor.

Extrapoleras forskarnas färska fynd till hörandet är inte helt osannolikt att vi skapar liknande spatial uppfattning av ljud (i hippocampus) i rum utifrån timingen av direktljud och reflexljud. Dvs när/om dessa områden är identifierade kan en mer objektiv registrering ske som komplement till dagen subjektiva neuropsykologiska studier.
Denna studie kan även förklara varför med åldern försämras det spatiala hörandet och förmågan att särskilja ljud. Hippocampus (en central omkopplingsstuktur för nervimpulser i hjärnan) är den anatomiska struktur i hjärnan vilken först visar spår på åldersrelaterad degeneration. Hippocampus är central för minnet. Vid demens är hippocampus kraftigt volymsminskad/degenererad.

https://www.eurekalert.org/pub_releases ... 050521.php
https://www.cell.com/cell/fulltext/S0092-8674(21)00496-7?_returnURL=https%3A%2F%2Flinkinghub.elsevier.com%2Fretrieve%2Fpii%2FS0092867421004967%3Fshowall%3Dtrue

JM

[JM]

Studien ovan väcker två intressanta tankar om hur hur vi hör spatialt och identifierar ljud med avseende på timing.

För att höra spatialt krävs att direktljudet lagras 2-50 ms för att jämföras med reflexljudet. Om det nu är så att hippocampus är involverad minskar förmågan att lagra/hämta vissa direktljud med åldern. Frågan blir då är det ffa reflexer med kort intervall som försämrar spatiala förmågan. Hos normalhörande ger kort tidsintevall, < 15 ms, sämre spatial upplevelse än över 15 ms.

För att särskilja ljud verkar koppling till tidigare erfarenheter av ljudet vara centralt. Kopplingen till minnet ske vanligen via hippocampus. Försämrad hippocampusfunktion gör att hippocampus inte hinner hitta relavanta minnen. Åldersrelaterad hörselnedsättning map särskiljande av ord kan undvikas genom att prata långsamt utan att höja rösten. Hippocampus får då tid på sig att hitta relevanta ord i minnet för adekvat identifiering.

Liknade nedsatt spatial och temporal upplevelse finns vid förvärvad hörselnedsättning. Hur detta sker är en annan femma.

JM

[petersteindl]

För ingenjörer är det självklart att olika signalers relativa tid spelar roll för totalen men inte för medicinare förrän nu. Fasen spelar roll.
Förståelsen av hur hjärnan fungerar har haft en allt mer förfinad utveckling.
Neurokirurger noterade tidigt att om vissa delar av temporalloben skars bort försvann delar av hörseln.
Med fMRI och EEG/MEG noterades av neurofysiologer att vissa mer specifika områden på flera olika platser i hjärnan aktiverades vid syn/ljudstimuli. Dålig tidsupplösning med fMRI och dålig spatial upplösning i hjärnan med EEG/MEG.
Nu med intrakraniella/extracerebrala elektroder (högre spatial/temporal upplösning i hjärnan) hos vakna personer noteras vid aktiv visuell spatial orientering i rummet att timingen av aktiveringen i vissa mindre områden i hippocampus speglar orienteringsprocessen likt hos råttor.

Extrapoleras forskarnas färska fynd till hörandet är inte helt osannolikt att vi skapar liknande spatial uppfattning av ljud (i hippocampus) i rum utifrån timingen av direktljud och reflexljud. Dvs när/om dessa områden är identifierade kan en mer objektiv registrering ske som komplement till dagen subjektiva neuropsykologiska studier.
Denna studie kan även förklara varför med åldern försämras det spatiala hörandet och förmågan att särskilja ljud. Hippocampus (en central omkopplingsstuktur för nervimpulser i hjärnan) är den anatomiska struktur i hjärnan vilken först visar spår på åldersrelaterad degeneration. Hippocampus är central för minnet. Vid demens är hippocampus kraftigt volymsminskad/degenererad.

https://www.eurekalert.org/pub_releases/2021-05/cuso-ftb050521.php

https://www.cell.com/cell/fulltext/S0092-8674(21)00496-7?_returnURL=https%3A%2F%2Flinkinghub.elsevier.com%2Fretrieve%2Fpii%2FS0092867421004967%3Fshowall%3Dtrue

JM

Försökte få med hela länkarna.

Jag har ganska mycket att säga gällande detta med temporal kodning i hjärnan. Det är ett stort och ganska nytt ämnesområde och som jag ser det så bör man först traggla sig igenom hur transduktion sker i innerörats inre hårceller från mekaniska tryckvågrörelser så att likriktningen kommer med i förklaringsmodellen. Det är först därefter som envelop kan uppträda och det temporala finns att söka i denna envelop. Den mekaniska vågrörelsen fram till hårcellerna är analog och tidskontinuerlig. Efter hårcellerna är signalen elektrisk och tidsdiskret och digitalt binärt kodad i PDM (puls density modulation) i form av nervimpulser. Denna mekaniska och elektrokemiska process är dels genom transformation och processen kallas transduktion.

Gällande dina länkar som jag försökt fixa:
Jag kommer in i den första länken men i den andra så vill de ha betalt för att man skall kunna få läsa hela och det är tidsbegränsat till 36 timmar vad jag kan se. Du kanske har hela texten, exempelvis i pdf?

Allt som är skrivet på området är intressant, tycker jag.

Mvh
Peter

[jansch]

För ingenjörer är det självklart att olika signalers relativa tid spelar roll för totalen men inte för medicinare förrän nu. Fasen spelar roll.
Förståelsen av hur hjärnan fungerar har haft en allt mer förfinad utveckling.
Neurokirurger noterade tidigt att om vissa delar av temporalloben skars bort försvann delar av hörseln.
Med fMRI och EEG/MEG noterades av neurofysiologer att vissa mer specifika områden på flera olika platser i hjärnan aktiverades vid syn/ljudstimuli. Dålig tidsupplösning med fMRI och dålig spatial upplösning i hjärnan med EEG/MEG.
Nu med intrakraniella/extracerebrala elektroder (högre spatial/temporal upplösning i hjärnan) hos vakna personer noteras vid aktiv visuell spatial orientering i rummet att timingen av aktiveringen i vissa mindre områden i hippocampus speglar orienteringsprocessen likt hos råttor.

Extrapoleras forskarnas färska fynd till hörandet är inte helt osannolikt att vi skapar liknande spatial uppfattning av ljud (i hippocampus) i rum utifrån timingen av direktljud och reflexljud. Dvs när/om dessa områden är identifierade kan en mer objektiv registrering ske som komplement till dagen subjektiva neuropsykologiska studier.
Denna studie kan även förklara varför med åldern försämras det spatiala hörandet och förmågan att särskilja ljud. Hippocampus (en central omkopplingsstuktur för nervimpulser i hjärnan) är den anatomiska struktur i hjärnan vilken först visar spår på åldersrelaterad degeneration. Hippocampus är central för minnet. Vid demens är hippocampus kraftigt volymsminskad/degenererad.

https://www.eurekalert.org/pub_releases ... 050521.php
https://www.cell.com/cell/fulltext/S0092-8674(21)00496-7?_returnURL=https%3A%2F%2Flinkinghub.elsevier.com%2Fretrieve%2Fpii%2FS0092867421004967%3Fshowall%3Dtrue

JM

Nu hänger jag inte med.....
Du skriver först att "fasen spelar roll" sedan skriver du "timing", "dålig tidsupplösning", ".... orientering i rummet att timingen....", osv.

Menar du fasskillnad eller tidsskillnad?

Konstigt att "medicinare" inte upptäckt TTT (som du skriver) förrän nu.
Det finns ju mängder av kartlagda egenskaper där processenerna i hjärnan behöver TID för att detektera. Ta bara basala egenskaper som tonhöjd och upplevd ljudstyrka.

[JM]

Nu misstänker jag att vi är i olika verkligheter vilket skapar förvirring.
Neurofysiologiskt är fasen i detta fall relaterad till lokala EEG mätningar i hippocampus. Normalt är aktionspotentialerna synkroniserade inom samma anatomiska region.
"Place cells" aktionspotentialer varierar över tiden, är mestadels ur fas relativt omgivande cellers EEG och speglar spatiala lokaliseringen vid en viss tidpunkt relativt ett mål.

Phase precession is a neurophysiological process in which the time of firing of action potentials by individual neurons occurs progressively earlier in relation to the phase of the local field potential oscillation with each successive cycle.
In place cells, a type of neuron found in the hippocampal region of the brain, phase precession is believed to play a major role in the neural coding of information. John O'Keefe, who later shared the 2014 Nobel Prize in Physiology or Medicine for his discovery that place cells help form a "map" of the body's position in space, co-discovered phase precession with Michael Recce in 1993.
As the larger population of cells fire occasionally when the rat is outside of the cells' individual place fields, the firing patterns are organized to occur synchronously, forming wavelike voltage oscillations. These oscillations are measurable in local field potentials and electroencephalography (EEG). In the CA1 region of the hippocampus, where the place cells are located, these firing patterns give rise to theta waves.[7] Theta oscillations have classically been described in rats, but evidence is emerging that they also occur in humans.[8]
https://en.wikipedia.org/wiki/Phase_precession

By demonstrating the existence of phase precession in multiple brain regions, with respect to multiple aspects of a task, the Columbia Engineering team hopes to open new avenues to decoding brain activity that rely on temporal coding, in addition to rate coding.
https://www.eurekalert.org/pub_releases ... 050521.php

JM