Ja, klangidealet är, som jag skrev ovan, huvudskälet. Medvetet slamrig musik, som hårdrock/metal/punk/grunge låter naturligtvis ännu mer slamrig med klen bas, men alla elektrifierade musikstilar var i mitt tycke drabbade av frånvaro av bas.
Dock tillkommer i viss mån midbasiga monitorer (ingen lågbasighet, dock) och vinylbegränsningar (som självklart i viss mån påverkade klangidealet eftersom det var denna klangbalans som var allmänt förekommande). Det sistnämnda märks på vinylskivor med lång speltid, vilka ofta hade ännu något lägre basnivåer av utrymmesskäl, men framförallt märker man tydligt av motsatsen på 12"-singelversioner, vilka i princip alltid hade en betydligt mer betonad bas (inte bara discomusik, som av naturliga skäl gärna släpptes med extra bastryck för att passa DJ:s).
Det är även mycket tydligt hur man slentrianmässigt högpassfiltrerade i det närmaste alla inspelningar med en gränsfrekvens om ca 50 Hz, speciellt fram till slutet av 70-talet. Under 80-talet ökade lågbasen i allmänhet en aning före CD:ns genombrott, men det är inte förrän de senaste ca 15 åren som basen verkligen har tagit över.
Nedan syns ett par exempel som är hyfsat representativa topplistelåtar för 70-talsklangen och dagens ideal, Earth, Wind & Fire med That's the Way of the World från 1975 och Maroon 5 med Best 4 U från 2017:
- bas.jpg (32.01 KiB) Visad 1614 gånger
Tre skillnader framträder tydligt, en ca 7 dB högre medelnivå för den sönderkomprimerade Best 4 U, ca 18 dB
(relativt mellanregistret) mer bas i 40 Hz-tersbandet och dessutom en "hetare" mixad diskant. Allt detta hörs mycket tydligt för vem som helst.
Men det är ju rummet och inte basens fel.
) är det andra likt och ger därför olika resultat.
