Även här så kommer gissningsvis personligheten in i sammanhanget. Att lyssna kan "vilken klåpare som helst" göra. Exempelvis undertecknad.
Att mäta, veta hur, förstå mätvärdena, dra slutsatser därur, inse vilka åtgärder som därefter skall vidtagas et cetera... det kan inte "vilken klåpare som helst" ägna sig åt. Åtminstone inte om alltsammans skall innefatta relevans och mening. Betraktar mig som klåpare även i detta sammanhang.
Jag har därför gått "den långa vägen". Både avseende tid, kostnader och ifrågasättbart resultat.
Sedan ett stort antal år har jag emellertid haft en hyfsat klar definition på vad jag är ute efter. Eller SYFTE, som jag brukar kalla det:
Att kunna lyssna på den musik jag gillar med en god illusion av realism och utan att distraheras av hur det låter.
Det är dessutom inte jättesvårt att "mäta" hur väl detta uppnås. Jag mäter det helt utan externa instrument. Jag får inte fram några siffervärden från mätningen. Ändå blir mätningen väldigt lätthanterlig.
Jag märker ju om det är lätt att bara tillägna mig musiken eller om jag distraheras av hur den återges. Det blir inga markeringar av detta på någon skala. Det handlar enbart om huruvida acceptansen infinner sig eller ej.