Alltså från alla, som i dessa trådar bidrar med olika texter i syfte att förklara hur "ljud funkar" från händelse i form av någon vibration någonstans till förnimmelse av ett så kallat ljud.
Även en stor eloge till alla som bidrar med att relatera sina upplevelser, ställa intressanta frågor och ifrågasätta saker.
För egen del börjar det emellertid bli litegrann som hönan och ägget som står och tjötar med varandra mellan två hötappar, eller hur det heter.
Jag gjorde igår en sökinsats lite brett på nätet - både på engelska och på svenska - kring frågan om huruvida dipoler i rum renderar i ett artificiellt djup eller om de inte gör det.
Min skicklighet på sökfronten är kanske sådär, men av de svar jag fann om hur det ligger till, så får jag nog försöka baka ihop dem alla och dela den resulterade svarsklumpen med svarsantalen.
Snittsvaret blev - grovt sett - ungefär: "Utan minsta tvekan är svaret ja eller nej!"
Det uppstod en känsla snarlik den som i verkligheten emellanåt uppstått vid min och anhörigas konsultation med skilda experter på människokroppen:
"Jag fick höra av doktor X:son att det ligger till sålunda att... Vad säger doktor Y:berg om det?"
"Helt fel!! Det är tvärtom! Tur för dig att du frågade mig! Det där kunde gått väldigt galet..."
Kanske en förhastad slutsats, men frågan gnager lite om det inte vore lämpligt att bara spisa lite musik. Kanske upptäcka lite mer av Lutoslawski?
Han verkar kunna rendera i ett verkligt artificiellt djup. Åtminstone i mitt tvivelaktiga men dock sinne.
PS
Jorå, jag vet att han stavar sitt namn med ett snedstreck över det andra L-et. Det skall uttalas som det engelska W. I polskan finns för övrigt inte V. Bara W. W uttalas om vi uttalar V.
Eller om det är precis tvärtom?
Fast det vet jag att det inte är.
Definitivt.
