Lyssningspsykologi: Realism, slutna/öppna ögon

[AndersHa]

Intressant tråd!

Mina tankar går så här ungefär...

Upplevelser genom våra sinnen kan påverkas på olika sätt. Ett sätt att förstärka en upplevelse är att reducera "brus" eller störningar. Visuella störningar är ju att se högtalarna när vi egentligen vill se en bild av ett musikaliskt framförande. Vi kommer närmare det vi söker genom att mörklägga rummet. Personligen känner jag att just det har större effekt än att blunda. Men det kan säkert vara personligt. Ett annat sätt att förstärka upplevelsen är att låta flera sinnen samverka. Genom att se framträdandet samtidigt som vi hör det då upplever jag att det ställs lite lägre krav på ljudet för samma upplevelse utan video. Jag tittar ibland på youtube-klipp för att lyssna på musiken. Men blundar jag märker jag tydligare att ljudet inte står sig så bra ensamt. Men detta är inte unik för musik. Något som doftar gott samtidigt som vi gillar smaken förhöjer upplevelsen. En fint upplagd maträtt med harmoniska färger förhöjer upplevelsen. Doften hos ett vin har stor betydelse. Har det en fin färg? Här kan jag kanske även koppla in känslomässiga band. Känner vi till historien bakom vinet, tillagningen eller utrustningen i vårt fall så kan det påverka upplevelsen. Ser man de glödande rören i ett rörsteg eller kanske den analoga skivspelaren - kan det skapa en känslomässig påverkan som förhöjer upplevelsen? Den digitala domänen saknar sådan känsla. Men när jag slår igen laptopen eller släcker skärmen på paddan jag streamar ifrån - påverkas upplevelsen då? Jo jag tycker det. Släck i rummet. Släck skärmen. Bara musik som flödar men en volym som känns bra. Och kanske några glödande rör. Ett glas gott vin om man gillar det. Det är inte så tokig hobby detta.

[JM]

Musiklyssnande utan att beakta den objektivt synliga världen är för mig upplevelsemässigt mycket nära bokläsandet.

Musiken får mig att skapa egna för mig meningsfullare bilder utifrån känslorna musiken skapar typ suggestivt läsande gör.
Fantasin blommar när jag hör bra jungfrulig musik.

Spotify har helt förändrat mitt aktiva musiklyssnande. Lyssnar allt mindre på tidigare hörd musik. Lyssna på tidigare hörd musik är nästan som att läsa en bra bok igen. De viktiga känslomässiga överraskningsmomenten är borta.

Jungfrulig musik är nu terapeutisk. Terapeutisk i den mening att då jag aldrig hört musiken tidigare kan jag inte jämföra med mitt annars alltför kritiska audiofilöverjag. Högtalarutvärderingskomponenten i musiklyssnandet har försvunnit.

Mitt musiklyssnande har nu mer utrymme för egna bilder, egen fantasi och ett mer kravlöst lyssnande.
Musikupplevelsen är nu alltmer mer det primära.
Till min förvåning har det hänt att efter en lyssningsstund på för mig helt ny musik att jag slås av att jag har bara lyssnat på musiken och inte funderat en sekund på tekniska detaljer i anläggningen.

Musikvideos med färdig musik och färdiga bilder är något helt annat - mer likt internetsnuttar. Mer färdiga tillrättalagda paket med ytterst begränsat utrymme för den egna fantasin. Överraskningsmomentet kan finnas kvar men kraftigt styrt långt borta från mitt eget jags egna känslomässigt skapade bilder vilka berör mig mer.

Testa att lyssna utan audiofilöverjaget.

JM

[Strmbrg]

Ja, ju mer jag tänker på det och ju mer jag läser av er andras kommentarer, desto mer belägg verkar det finnas för att mottagaren är nog så väsentlig för resultatet.

Vi är ju grabbar (typ varenda en här), och grabbar är intresserade av teknik. Därför får avsändar-delen av processen ett nästan fullständigt övertag. Detta oavsett om vi är extremt tekniskt pålästa, konstruerar egna saker, är pryltokiga, extremt pålästa på hifimarknaden eller "bara en snubbe med hifi som hobby".

Ibland när jag sätter mig och skall spisa - säg Mahlers trea - så har jag svårt med koncentrationen. Det ligger nog nära tillhands för den typiske grabben att då skylla problemet på annat än sig själv. Det är anläggningens fel, rummets fel, strömmens (!) fel... Men inte ett fel hos mig själv. Nåja, jag har kommit över det där ganska väl vid det här laget.
Ofta ÄR felet jag själv som mottagare. Det räcker med att jag "säger till mig på skarpen" att - sluta tänk på annat nu och koncentrera dig på musiken din virrhjärna! Skärpning!!
Ja, lyckas jag släppa tankarna på diverse annat så öppnar sig konsertsalen, jag hör djupet, ambiensen, de många samtidiga stämmorna, karaktären hos konsertsalen...
Mottagaren är viktigare än man kanske som "grabb" har insett.

[JM]

Mottagaren är viktigare än man kanske som "grabb" har insett.

Råttor "sjunger" för sex och försvar.

The Singing Mice: Rodents Sing Ultrasonic Music for Sex
https://www.natureworldnews.com/article ... or-sex.htm

Sången är mätbar i den fysikaliska världen men ohörbar för oss. Frekvenserna ligger över 22 000 Hz.
Således saknar vi fysiologiska förutsättningar att höra råttsång och därmed psykologiskt reagera trots fysikerna mäter sången utan problem.
Audiofiler vanligen manliga har ofta väckt en liten djävul i huvudet - audiofilöverjaget. Audiofilöverjaget är sannolikt genetiskt betingat på samma sätt som schimpansgrabbar hellre leker med bilar än dockor.
Män har en tendens mer än kvinnor att lägga de egna problemen hos andra, i omgivningen eller i anläggningen än hos sig själv. Här uttryckt i audiofilöverjaget.
Vi är genetiskt styrda att inte höra råttsång. Hur vi än trixar går det inte.
Män är genetisk styrda att mer fokusera på teknik än känslor. Lyssnande har tre basala komponenter.
Fysik/akustik - neurofysiologi - neuropsykologi.
Fysiken är det primära stimulit för hörandet vilket totalt dominerar på faktiskt.io och så gör även antalet grabbar.
Mottagaren av fysikaliska stimuli är vi människor.
Mottagaren kan aktivt skapa bästa fysiologiska förutsättningarna för att fysiken skall nå hjärnan på bästa sätt så vi psykologiskt kan reagera på vad vi hör. Här finns en stor förbättringspotential.

Strmbrg du har så rätt att vi måste även fokusera mer på mottagarens audiofilöverjag och hur neurofysiologin/neuropsykologin bättre kan bättre tillgodogöra sig fysikaliska/akustiska stimuli. Slutna ögon och jungfrulig musik är bara två sätt att förändra hörandet. Måste finnas massor med andra sätt.

JM

[Strmbrg]

Tack! Men rätt eller ej.
Det där är inte heller så viktigt. Att HA rätt, alltså.
Att HA rätt är också grabbigt.

Ofta förundras jag över varför det kan bli evinnerliga nättrådar där ingen ger sig.
VARFÖR är det viktigt att övertyga någon annan om ens egen syn - eller vetskap? Vad är SYFTET med det?
EGENTLIGEN, alltså?
VARFÖR attraheras man av motsättningar? Varför släpper man inte saken istället? Vad spelar det för roll att någon annan "inte fattat"?

Omtanke om sin nästa? Jo, tjena...

[hifikg]

Spännande om råttsång, nog borde man kunna ta ner den till hörbar frekvens, så vi kan uppfatta eventuella melodier och "musikens" uppbyggnad. Tänk om vi blir lika påverkade som råttor när vi hör den sången!? Snart är vi 40 miljoner i konungariket Sverige.

Förstår inte motståndet mot hörlurar som dyker upp här med ojämna mellanrum. Själv tycker jag det är ett alldeles utmärkt sätt att lyssna, särskilt när omgivningen inte vill höra min musik, eller när jag inte har 52:orna med mig på promenaden. Fast ändå avstår jag oftast från att lyssna på musik i lurar när jag promenerar eller kör bil, jag kan liksom inte göra något annat än att just lyssna när musiken är bra. O då har jag en tendens att vilja blunda. Kan bli fatalt i 35 m/s. Ljudböcker är ofarligt, fast ibland måste jag backa o ta om.

[Tell]

Bäst blir förstås musikupplevelsen om man äter toppslätskivling, men det får man ju inte göra i det här landet...

Hah, ja det ger ju en lite annorlunda upplevelse det. Jag brukar gå en del på skogsfester, o när jag väl tar mig för att dansa där så försöker jag hålla ögonen stängda så gott det går för att hamna i mitt egna space, o blir ju extra gött space om man har några tippos i magen Hemma däremot lyssnar jag nästan alltid med ögonen öppna, mest för att jag sällan bara lyssnar på musik, utan gör ju alltid nåt annat samtidigt. Även när jag är ute o går eller cyklar med musik i öronen så är ju ögonen öppna av uppenbar anledning.
Men ibland så när jag sitter eller ligger ner för att enbart lyssna på musik så föredrar jag det med ögonen stängda för att få bort alla andra sinnesintryck så mycket som möjligt och enbart koncentrera mig på musiken, dock sker väl det oftast med hörlurar vilket oftast gör att man är så gott som I musiken och inte framför den som man oftast gör med högtalare.

[E]

Om jag förstår ditt inlägg rätt så sitter du praktiskt taget aldrig framför
högtalarna och bara lyssnar? Antingen gör du annat samtidigt, eller så
lyssnar du bara – men då med hörlurar. Generellt alltså. Är det korrekt
uppfattat?

Det låter i så fall som att det du behöver är en lounge-anläggning!
Måhända har du en sådan?

Mvh E*

[Ogjort]

Jag både håller med, men också inte. Eller jag kan utveckla det hela lite grann.

Jag tycker att det blir lite mer illusoriskt genom att blunda.
MEN, min uppfattning är att folk i allmänhet gör det för att det är i brist på att få en riktig mörkläggning eller just det att man ser högtalarna.

Det som stör mig ganska eller väldigt mycket är att se själva högtalarna. Därför har jag en ljudgenomsläpplig filmduk framför hela högtalariet (dock inte surroundhögtalarna). Då tycker jag att upplevelsen blir snarlik den som blir om man blundar, men man behöver inte blunda. Jag upplever att ljudbilden målas upp i större dimensioner. Om man ser högtalarna hör man tydligare ljudkällornas fysiska plats, själva högtalarna alltså.

Sedan finns det en nivå till, genom att lyssna i totalt mörker (med öppna ögon alltså). Då kan ljudupplevelsen bli ytterligare något bättre. Verkligen bra.

Min gissning är att hjärnkapaciteten omedvetet slipper ägna sig åt visuella intryck överhuvudtaget och därmed tillägna sig mer av ledig kapacitet åt hörandet istället. Ljudupplevelsen tilltar då ytterligare ett snäpp.

Om man inte kan släcka ned så innebär detta nattlyssning, vilket är ett ytterligare sätt att komma i en annan, lugnare, ännu bättre sinnesstämning och mer mottaglig för musikaliska upplevelser.

Jag uppmanar till egna experiment. Återkom gärna med intryck.

Om jag har ett visuellt intryck som korrelerar med ljudet, live eller film/tv, så vinner lyssningsupplevelsen på öppna ögon.
Men saknas sådant vinner blunda alla dagar i veckan. (eller totalt mörklagt)
Minns att jag redan som liten alltid blundade när jag lyssnade i lurar. Å på den vägen är det.
Svårt att fokusera på t.ex. en instrumentinsats om det är en bokhylla jag ser.
Ibland vinner blunda även när jag spelar själv...

Anders O.

[Nattlorden]

Jag kan nog tycka att en bra lyssning med ögonen stängda blir mer av en meditativ upplevelse. Så djupt kan jag inte slappna av med ögonen öppna i ett nedsläckt rum.