Låter dipoler diffust?

[AndersP]

Jag har läst tråden översiktligt och jag ser att man skriver dipoler = panelhögtalare. Jag själv har dipoler med elektrodynamiska element. Högtalarna har stor ljudbild, men jag är så van vid ljudet från dom att jag avstår från att försöka bedöma om ljudbilden är diffus eller ej.

[JM]

Ett par lådhögtlare (Yamaha NS-1000) står nu i mitt stora lyssningsrum.
Kontrasten till mina dipoler är slående. Direktljudet är mycket likt dipolerna - lågdistorderande och distingt. Varken Yamaha NS-1000 eller dipolerna har odistingt eller diffust direktljud.
Akustisk musik ffa piano och violin har tappat rummet i den bemärkelsen att ljudet låter som om det kommer från ett hål i rummet. Ljudet är syntetiskt och konstlat långtifrån verklighetens piano och violin. Nu är rummet stort med mer än 200 m3. Lådhögtalaren med sfärisk omnipolspridning under 1000 hz skapar reflexer i rummet vilka är otillräckliga för att ge rummets bidrag till verklighetens piano.

Således behövs mer bredbandiga reflexer för att närma sig verkligheten.
Vissa Mirage och Peters Ägg ger mer bredbandiga mer fördröjda reflexer och är några lådhögtalarna med förutsättningar att skapa mer verklig ljudbild enligt mina erfarenheter.
Carlssons o Larsons högtalare ger tyvärr inte samma verklighetsnära ljudbild pga för mycket av för tidiga bredbandiga reflexer i vanliga rum enligt mitt lyssnande.
Dipolerna kommer återta platsen som primära lyssningshögtalare. Yamaha NS-1000 får bli TV-högtalare.

JM

[I-or]

Jag har läst tråden översiktligt och jag ser att man skriver dipoler = panelhögtalare. Jag själv har dipoler med elektrodynamiska element. Högtalarna har stor ljudbild, men jag är så van vid ljudet från dom att jag avstår från att försöka bedöma om ljudbilden är diffus eller ej.

En dipol är en dipol och en linjekälla eller areakälla är just det. Utstrålningsmönstret blir helt olika beroende på hur man kombinerar dessa egenskaper. Däremot har Strmbrg panelhögtalare, vilka är överlägset vanligast när det gäller dipoler.

Bakåtstrålningen från dipoler ger i normalfallet upphov till ett "större" men mer diffust ljudsceneri. Denna verkan kan vara både positiv och negativ beroende på inspelning.

[JM]

Har nu lyssnat på Yamaha NS-1000 i några dagar och blir allt mer lyssningstrött. Lyssningströtthet på detta sätt är något nytt för mig. Bredbandiga ej för tidiga reflexer har möjligen en viktig uppgift. Möjligen har mitt mångåriga lyssnande på dipoler skapat en förväntan att rummet skall ge bredbandiga reflexer?

Nej jag upplever inte dipolljudet som diffust. Möjligen kan det lite större rummet och därmed lite senare reflexer lateralt ge ett icke diffust ljud relativt ett normalstort lyssningsrum?

JM

[Strmbrg]

Utan att komplicera det så mycket, så blir man trött av att anstränga sig (mentalt, i det här fallet) och man blir trött av sådant som stör.
För en tid sedan så släppte jag mycket av ljud-analyserandet och övergick till att huvudsakligen värdera i vilken grad det var lätt att lyssna utan att bli trött. I mitt fall handlade tröttnaden främst om att realismen i den ”klassiska musiken” inte infann sig. Jag fick ”lyssna förbi” distraktioner, vilket var tröttande.

Att en ”lådhögtalare” principiellt ger mindre diffust ljud än en ”lådlös” begriper jag inte.
Men hur det ligger till med den saken kanske inte är så väsentligt total-upplevelse-mässigt sett.

Att det ljud jag lyssnar på är mindre ”korrekt” än det kan bli med lådor spelar kanske inte heller någon roll?
Jag upplever det hursom som icke-tröttande OCH som realistiskt.

[Nattlorden]

Att en ”lådhögtalare” principiellt ger mindre diffust ljud än en ”lådlös” begriper jag inte.
Men hur det ligger till med den saken kanske inte är så väsentligt total-upplevelse-mässigt sett.

Du begrep ju här: https://www.faktiskt.io/phpBB3/viewtopic.php?p=2189517#p2189517. Vad har hänt för att tappa förståelsen sedan dess?

[Almen]

Att en ”lådhögtalare” principiellt ger mindre diffust ljud än en ”lådlös” begriper jag inte.
Men hur det ligger till med den saken kanske inte är så väsentligt total-upplevelse-mässigt sett.

Du begrep ju här: https://www.faktiskt.io/phpBB3/viewtopic.php?p=2189517#p2189517. Vad har hänt för att tappa förståelsen sedan dess?

Fast det var väl att han fattade vad du menade med begreppet diffust?

Jag vet dock inte om någon har pratat om mer eller mindre diffust ljud relaterat till det byggmässiga utseendet på olika högtalare - det måste väl ha väldigt mycket att göra med placering och typ av rum. Till exempel vill en konstruktör som Bo Bengtsson ha väldigt väl dämpat bakom sina bandhögtalare (linjehögtalare?) tätt mot vägg, medan Marten flyttar ut sina lådhögtalare och låter ljudet från baksidan studsa eller diffuseras i väggarna. Det senare ger i mitt tycke mer diffust ljud.

[Strmbrg]

Att en ”lådhögtalare” principiellt ger mindre diffust ljud än en ”lådlös” begriper jag inte.
Men hur det ligger till med den saken kanske inte är så väsentligt total-upplevelse-mässigt sett.

Du begrep ju här: https://www.faktiskt.io/phpBB3/viewtopic.php?p=2189517#p2189517. Vad har hänt för att tappa förståelsen sedan dess?

Länka helst inte, utan precisera, så att jag slipper gissa vad du syftar på.

[Nattlorden]

Fast det var väl att han fattade vad du menade med begreppet diffust?

Det kan jag inte tänka mig... det måste man väl ha koll på innan man använder det i trådtiteln annars är det ju inte lönt.

[adagio]

Som både tidigare ägare till 3.7 samt fortfarande ägare till ett par 1.6qr har jag möjlighet att referera dessa till mina nuvarande Avantgarde UNO Fino edition samt vanliga lådhögtalare P60 mfl hos kompisar.
Är magnepan diffusa? Nej, inte klangmässigt. Ljudet är befriande frigjort från högtalarna och stort. Instrument får enl mig en verkligare storlek än med ”vanliga” lådhögtalare. Lådhögtalare har skarpare konturer, om vi snackar om ljudbild, som också i regel är mycket mindre. Man kan ibland tala om dockskåps-hifi. När jag är hos min kompis som har Pi60 i ett relativt litet men perfekt rent akustiskt, rum, låter det mycket homogent och koncentrerat men orkestern är en smurforkester enl mig. Alla instrument har pygméestorlek. Dvs dockskåps-HIF. I ett större rum skulle de blomma ut såklart, men i detta sammanhang/rum blir allt som en väldigt snygg miniatyr. Hans stora system i vardagsrummet är något helt annat. Jättestora högtalare med vid spridning och känslighet på 109db. Här är raka motsatsen, jag tycker ljudbilden är diffus och enorm. Men klangen är otroligt realistisk och full ner till 15hz. Två ytterligheter.
Magnepan då? Jag gillar klangen och avsaknaden av lådljud eller kanske rättare sagt avsaknaden av färgning. Likaså gillar jag maggisarnas förmåga att hantera akustiken som sällan blir några problem. Jag gillar även dynamiken i maggisarna.
Nu tycker jag ju att de högtalare jag valt dvs Avantgarde är en kompromiss mellan alla dessa anläggningar.
Dynamik, smal spridning, parametrisk eq från 300hz och neråt 107db i känslighet.
Men smaken är ju olika.

[sportbilsentusiasten]

Avantgarde, vilken modell har du?
Passiv eller aktiv?

[Johan_Lindroos]

Det står där ovan: - "Avantgarde UNO Fino edition"

[Strmbrg]

Vari ligger förklaringen till att dipoler ger en illusion av djup orsakad av att de i ungefär lika hög grad strålar bakåt som framåt?
Alltså, nu riktar jag mig till de som åberopar att så är fallet, inte till de som INTE åberopar detta.
Själv får jag inte ihop att en vägg halvannan meter bakom skulle rendera i en illusion av ett stort lokaldjup om avsevärt större mått.

[Nattlorden]

Vari ligger förklaringen till att dipoler ger en illusion av djup orsakad av att de i ungefär lika hög grad strålar bakåt som framåt?
Alltså, nu riktar jag mig till de som åberopar att så är fallet, inte till de som INTE åberopar detta.
Själv får jag inte ihop att en vägg halvannan meter bakom skulle rendera i en illusion av ett stort lokaldjup om avsevärt större mått.

Frågan är bra. Dock kan man ställa sig frågan om "dipol" har med saken att göra, eller detsamma gäller rundstrålare/bipoler. Jag misstänker att det kanske gör det och då kan man kanske generalisera det till att man har större mängd ljud i de högre frekvenserna som har en reflex i väggen bakom. Varför en reflex av dessa inom ett visst tidsspann orsakar denna upplevelsen får jag lämna vidare till någon psykoakustiker...

[Johan_Lindroos]

Vari ligger förklaringen till att dipoler ger en illusion av djup orsakad av att de i ungefär lika hög grad strålar bakåt som framåt?
Alltså, nu riktar jag mig till de som åberopar att så är fallet, inte till de som INTE åberopar detta.
Själv får jag inte ihop att en vägg halvannan meter bakom skulle rendera i en illusion av ett stort lokaldjup om avsevärt större mått.

Mig veterligen är det ingen som påstår det du skriver om "avsevärt större mått" (förutom din egen utsaga då ).

Det typiskt uppfattade extra dimensionen i ljudbildshänseende skulle jag säga ligger på ungefär det dubbla av avståndet mellan högtalare och vägg, inte mycket mer än så. Det blir en väldigt tydlig reflektion om man har en slät vägg bakom och någon typ av linje- eller (mer eller mindre) planvågskälla. Det kan bli lite mer uppfattat djup om man har vinklat högtalarna så att ljudreflexen bakåt studsar i både väggen bakom respektive högtalare och väggen bredvid och sedan mot lyssningsplats eftersom det blir längre gångväg för ljudet. Även ljudbildens bredd kan ändras.

Allmänt:
För att kontrollera hur ljudutstrålningen beter sig i rummet kan jag rekommendera akustikreglering, som naturligtvis behöver göras på adekvat vis beroende på vilka högtalarsystem man tänker använda.

[JM]

Vari ligger förklaringen till att dipoler ger en illusion av djup orsakad av att de i ungefär lika hög grad strålar bakåt som framåt?
Alltså, nu riktar jag mig till de som åberopar att så är fallet, inte till de som INTE åberopar detta.
Själv får jag inte ihop att en vägg halvannan meter bakom skulle rendera i en illusion av ett stort lokaldjup om avsevärt större mått.

Herr Strmberg blandar begreppen.
Du upplever ett reellt djup med dipolhögtlare i ditt rum i den psykologiska dimensionen. Djupupplevelsen är högsta grad reell och ej en illusion.
"Psykoakustiker" särskiljer ofta inte fysikaliska dimensionen från den psykologiska. Är referensen en fysikalisk dimension kan djupupplevelsen skenbart framstå som en illusion vilket är ett tankefel. I fysikaliska dimensionen finns bara fysikaliska mätningar utan några upplevelser. Fysiken är enbart ett stimuli till psykologiska dimensionen. Även om du mäter upplevelsen enligt ordinalskalans begränsningar är mätningarna fortfarande kvar i psykologiska dimensionen. Psykologiska mätningarna speglar fortfarande reella djupupplevelser på fysikaliska stimuli utan vara en illusion. Bara för en fysikalisk händelse inte exakt korrelerar med upplevelsen är det inte en illusion.

Nästan alla upplevelser har ingen absolut korrelation med fysiken. Upplevelsevärlden filtrerar fysikaliska världen vanligen fragmatiskt och olinjärt utifrån evolutionens hårda skola.

Fysiken vilken ger djupupplevelsen är mycket viktig för att förstå den reella djupupplevelsen. Dålig fysik och psykologi ger ingen framgång. Samspelet mellan fysiken och psykologin är kärnan till bästa ljudet i små rum under förutsättningen att de olika entiteternas väsensskilda regelverk beaktas.

Reella upplevelsen av små smurfhögtalare eller små leksakshögtalare vid jämförelse mellan dipol/panelhögtalare och lådhögtalare är en intressant fenomen, ej illusion, i den psykologiska dimensionen vilket kan förklaras korrekt i fysikaliska och psykologiska dimensionen.
Detta gäller även vid jämförelse mellan högkvalitativa dipol/panelhögtalare och högkvalitativa lådhögtalare.

Det finns faktiskt parallella värdar med olika förutsättningar. Allt är inte bara fysik. Även fysiken som vi känner den idag är inte absolut i alla lägen.

JM