Nu verkar mass-stråk-forten äntligen ha fått klarhet

[Strmbrg]

Violin-forten en masse är enligt min erfarenhet något av det svåraste att få till på ett upplöst och texturerat sätt.
Egentligen handlar det om alla möjliga starka orkesterpassager med diverse instrument, som drar på i höga oktaver, exempelvis bleckblås som "tutar på som fasen".

Utan att i nuläget gå in på vad jag har gjort eller införskaffat nu senast, så kan jag berätta att någonting påtagligt tycks ha hänt.
Istället för ett - i mitt tycke - allt för stor grad sammanblandat resultat-ljud så hör jag nu något påtagligt annat. Det är självklart fortfarande inte jättebra ur ett verklighets-likhets-perspektiv, men rejält bättre. Fortfarande är nog det generella grund-problemet att vissa instrument låter väl intensivt ljusa med den gängse inspelningsteknik som används, alltså mikrofonplaceringen högt ovan orkestern med därmed en registrering av en påtagligt annorlunda instrument-tonkurva än den som renderas vid verklighetens lyssningspositioner. Även golvreflexen blir såklart mer påtaglig med den här märkliga "standarden".

Återkommer efter att jag kommit på ytterligare "svåra partier" som skall åter-lyssnas.

...

Återkommer redan nu:
"Sameness" överlag verkar ha påverkats negativt. Det vill säga skillnaden i både klang och dimensionalitet (framförallt djupillusionen) mellan olika inspelningar har blivit påtagligt påtaglig.

[Calleberg]

Violin-forten en masse är enligt min erfarenhet något av det svåraste att få till på ett upplöst och texturerat sätt.
Egentligen handlar det om alla möjliga starka orkesterpassager med diverse instrument, som drar på i höga oktaver, exempelvis bleckblås som "tutar på som fasen".

Utan att i nuläget gå in på vad jag har gjort eller införskaffat nu senast, så kan jag berätta att någonting påtagligt tycks ha hänt.
Istället för ett - i mitt tycke - allt för stor grad sammanblandat resultat-ljud så hör jag nu något påtagligt annat. Det är självklart fortfarande inte jättebra ur ett verklighets-likhets-perspektiv, men rejält bättre.

Återkommer efter att jag kommit på ytterligare "svåra partier" som skall åter-lyssnas.

...
Återkommer redan nu:
"Sameness" överlag verkar ha påverkats negativt. Det vill säga skillnaden i både klang och dimensionalitet (framförallt djupillusionen) mellan olika inspelningar har blivit påtagligt påtaglig.

Åhå en klipphängare..

Ny pryl alltså, Entreq säkert, eller kanske Strömsladd skärmad med jungfruelig enhörning...
Berätta nu, vi är alla vänner här.

[Strmbrg]

Nja, det är lite lustigt om METODEN väcker större intresse än RESULTATET. Men så tycks det vara rätt ofta.

[Calleberg]

Nja, det är lite lustigt om METODEN väcker större intresse än RESULTATET. Men så tycks det vara rätt ofta.

Jo, fast det beror på att många "metoder" genererar resultat som bara är en chimär.
Men jag har börjat närma mig tanken på att det är taskigt att rasera folks placebo.

[I-or]

Ja, världen före upplysningstiden var bättre.

[Calleberg]

Nu säger inte jag att det du håller på med nu är Placebo, det vore rätt märkligt eftersom jag ju inte vet vad det är.
Jag är bara uppriktigt nyfiken.

Jag har tidigare sagt att jag gillar dig, och att du verkar ha god "sjukdomsinsikt" och det gäller fortfarande. Därför tycker jag dina inlägg är läsvärda även när det skall skalas upp eller filteras ström.

[sprudel]

Jag kommer inte ihåg din uppspelningskedja men har du en dedikerad streamer?
Vilket album och spår lyssnar du på?

[Strmbrg]

Först och främst så är nog min musiksmak inte riktigt representativ för "genomsnittet" här. (Även det kan såklart vara inbillning...)
Men för att undvika att hamna i en standardmässig trådutveckling så vill jag hålla mig kvar kring resultatet och det allmänna problemet med högoktaviga forten i inspelad orkestermusik.
Även nu, så är fortsatt dessa forten alltför gälla i förhållande till verkligheten. Men textureringen har ökat. Dvs tonkurvan är fortsatt verklighetsfrämmande fast texturen har blivit mer verklighetslik.
Vissa här hävdar att orkestermusik inte alls är mer svåråtergiven än "popmusik och dylikt", men jag är av en annan uppfattning. Många här är gissningsvis inte alls intresserade av att lyssna på den musik jag lyssnar på och har kanske därför andra "fokusområden" och prioriteringar än jag har. Därför kan en tråd som denna bli lite svårutvecklad.

[AndersP]

Jag tycker att brötiga mängder fioler låter just brötigt även i verkligheten. Men jag kan ju ha fel på öronen....

[Strmbrg]

Jag tycker att brötiga mängder fioler låter just brötigt även i verkligheten. Men jag kan ju ha fel på öronen....

Jorå, "brötigt" kan det låta, men inte alls sådär så att gällheten försämrar texturen, som det lätt blir med den märkliga mikrofonplaceringsstandard som råder.
Det blir en detalj-förstörande tonkurve-artefakt som tydligen riktigt fin detaljupplösning hos anläggningen i viss mån kan kompensera för.

[Harryup]

Intressant, just en påtaglig ljushet och tydlighet i hifi-diskanten går förlorad om man är i konserthuset normalt. Brukar finnas en tendens till ökad gällhet vid ljusa forten i många anläggningar.

[sprudel]

Jag tycker att brötiga mängder fioler låter just brötigt även i verkligheten. Men jag kan ju ha fel på öronen....

Jo, ja, kanske. Men det är d-t gött när de lätt interfererar och börjar sväva en aning. Trollfen sprider stjärnor i lokalen.

[Strmbrg]

Intressant, just en påtaglig ljushet och tydlighet i hifi-diskanten går förlorad om man är i konserthuset normalt. Brukar finnas en tendens till ökad gällhet vid ljusa forten i många anläggningar.

Jepp.
Ofta så låter kompisars anläggningar "fett" och bra med "popmusik å sånt". Men det blir ihopgrötat, tutigt och kompakt när de skall återge symfonier och liknande.

[I-or]

Det märkliga med stora violinsektioner är att de både kan låta rått och gnissligt och som den mest underbara svävande musikaliska luften. Den svävande musikaliska luften kan bättre panelhögtalare ofta återge på ett ovanligt bra sätt.

[hifikg]

Ge oss ett exempel på musik som låter bättre.

[goat76]

Ge oss ett exempel på musik som låter bättre.

Ja, jag vill också lyssna på några specifika exempel och avgöra om min ljudanläggning också klarar av att spela mass-stråk-forten med klarhet.

[Strmbrg]

Ge oss ett exempel på musik som låter bättre.

I stort sett vilken symfoni somhelst är ett bra exempel. Fast jag gissar att man bör vara rätt insnöad på att lyssna på den här genren för att förstå vad jag menar. Dessutom bör man nog vara ganska kräsen vad gäller återgivning av den här sortens musik. Inte minst vad upplösning, luft och textur beträffar.
Men slaska på Sibelius tvåa exempelvis. Det är en del gälla partier här och var i den muzaken.

Vill tillägga att det nog inte alls enbart kommer an på anläggningen utan väldigt mycket på hur den enskilde lyssnaren störs av ljudet.

Vill även tillägga att det väl i praktiken inte spelar någon roll huruvida ens anläggning ”klarar av” detta eller ej, om man ändå inte gillar musikgenren som sådan.

[jockewe]

Konstigt kanske med ett inlägg "från den andra sidan" men jag skriver lite ändå

Min faster som var en fin pianist talade alltid om att i Chopin när man spelar oktaver i högerhanden så var den övre tonen som ett ljus (corona) över huvudtonen, enligt henne så var tricket att spela den övre med ett ännu styvare finger än vanligt för Chopin.

Anyway, i de flesta orkestrar så används "tumregeln" att den övre oktaven i t.ex en melodi ska spelas svagare och mjukare än den undre klingar. OM inte musiken som ofta i t.ex just Sibelius antyder ett "Nordiskt ljus" då man kanske spelar även den övre med mer projektion. Annan musik ska vara skärande och då pressar vi på en hel del medan ett annat verk kanske har ljuvare intentioner i tolkningsfönstret och vi försöker att bara lägga ett mjukt skimmer över helheten.

Så ibland/ofta drabbas vi av skitdirigenter som har den moderna elefantiasissjukan och ENDAST är intresserade av extra allt hela tiden och har som enda krav att vi ska försöka göra oss hörda till vilket pris som helst genom kakafonin. Så ibland sitter en hel 1a violin stämma med ca 90% av musikerna med 12dB öronproppar. Samma verk med en annan dirigent så har kanske 2 musiker proppar av sina personliga skäl. Med propparna i så finns det inte någon möjlighet alls att producera ett behagligt högfrekvent ljud, vi kan höra intonationen hyfsat i bästa fall och allt annat är bara att glömma.

Så blir vi inspelade och producent och ljudingenjör sätter sin helt egna prägel på det vi gör på scenen.
Vilken inspelning visar vad egentligen? Jag kan bara säga att ibland blir man positivt överaskad och ibland negativt men aldrig har jag hört en inspelning som låter som det kändes i konsertlokalen, däremot en del som låter betydligt bättre på alla sätt. (även inspelade konserter som jag bevistat i Berlinfilharmonin låter ännu bättre på media men upplevelsen kan ju inte jämföras med att se denna magiska orkester spela samtidigt som man hör minsta lilla detalj från publikplats.
/J

[hifikg]

Konstigt kanske med ett inlägg "från den andra sidan" men jag skriver lite ändå

Min faster som var en fin pianist talade alltid om att i Chopin när man spelar oktaver i högerhanden så var den övre tonen som ett ljus (corona) över huvudtonen, enligt henne så var tricket att spela den övre med ett ännu styvare finger än vanligt för Chopin.

Anyway, i de flesta orkestrar så används "tumregeln" att den övre oktaven i t.ex en melodi ska spelas svagare och mjukare än den undre klingar. OM inte musiken som ofta i t.ex just Sibelius antyder ett "Nordiskt ljus" då man kanske spelar även den övre med mer projektion. Annan musik ska vara skärande och då pressar vi på en hel del medan ett annat verk kanske har ljuvare intentioner i tolkningsfönstret och vi försöker att bara lägga ett mjukt skimmer över helheten.

Så ibland/ofta drabbas vi av skitdirigenter som har den moderna elefantiasissjukan och ENDAST är intresserade av extra allt hela tiden och har som enda krav att vi ska försöka göra oss hörda till vilket pris som helst genom kakafonin. Så ibland sitter en hel 1a violin stämma med ca 90% av musikerna med 12dB öronproppar. Samma verk med en annan dirigent så har kanske 2 musiker proppar av sina personliga skäl. Med propparna i så finns det inte någon möjlighet alls att producera ett behagligt högfrekvent ljud, vi kan höra intonationen hyfsat i bästa fall och allt annat är bara att glömma.

Så blir vi inspelade och producent och ljudingenjör sätter sin helt egna prägel på det vi gör på scenen.
Vilken inspelning visar vad egentligen? Jag kan bara säga att ibland blir man positivt överaskad och ibland negativt men aldrig har jag hört en inspelning som låter som det kändes i konsertlokalen, däremot en del som låter betydligt bättre på alla sätt. (även inspelade konserter som jag bevistat i Berlinfilharmonin låter ännu bättre på media men upplevelsen kan ju inte jämföras med att se denna magiska orkester spela samtidigt som man hör minsta lilla detalj från publikplats.
/J

Tack för en trevlig betraktelse! Blir riktigt sugen på att avsätta tid för en skön symfoni i helgen. Kanske Sibbes två kan vara något, det blir lätt något av Ludde för mig annars.

[sprudel]

Konstigt kanske med ett inlägg "från den andra sidan" men jag skriver lite ändå

Min faster som var en fin pianist talade alltid om att i Chopin när man spelar oktaver i högerhanden så var den övre tonen som ett ljus (corona) över huvudtonen, enligt henne så var tricket att spela den övre med ett ännu styvare finger än vanligt för Chopin.

Anyway, i de flesta orkestrar så används "tumregeln" att den övre oktaven i t.ex en melodi ska spelas svagare och mjukare än den undre klingar. OM inte musiken som ofta i t.ex just Sibelius antyder ett "Nordiskt ljus" då man kanske spelar även den övre med mer projektion. Annan musik ska vara skärande och då pressar vi på en hel del medan ett annat verk kanske har ljuvare intentioner i tolkningsfönstret och vi försöker att bara lägga ett mjukt skimmer över helheten.

Så ibland/ofta drabbas vi av skitdirigenter som har den moderna elefantiasissjukan och ENDAST är intresserade av extra allt hela tiden och har som enda krav att vi ska försöka göra oss hörda till vilket pris som helst genom kakafonin. Så ibland sitter en hel 1a violin stämma med ca 90% av musikerna med 12dB öronproppar. Samma verk med en annan dirigent så har kanske 2 musiker proppar av sina personliga skäl. Med propparna i så finns det inte någon möjlighet alls att producera ett behagligt högfrekvent ljud, vi kan höra intonationen hyfsat i bästa fall och allt annat är bara att glömma.

Så blir vi inspelade och producent och ljudingenjör sätter sin helt egna prägel på det vi gör på scenen.
Vilken inspelning visar vad egentligen? Jag kan bara säga att ibland blir man positivt överaskad och ibland negativt men aldrig har jag hört en inspelning som låter som det kändes i konsertlokalen, däremot en del som låter betydligt bättre på alla sätt. (även inspelade konserter som jag bevistat i Berlinfilharmonin låter ännu bättre på media men upplevelsen kan ju inte jämföras med att se denna magiska orkester spela samtidigt som man hör minsta lilla detalj från publikplats.
/J

Tack för en trevlig betraktelse! Blir riktigt sugen på att avsätta tid för en skön symfoni i helgen. Kanske Sibbes två kan vara något, det blir lätt något av Ludde för mig annars.

Medhåll!

[Strmbrg]

Nu avslöjas det:
Jag fick ett ryck och beställde Supra Sword XLR-kablage att ersätta tidigare Supra XLR-kablage. Det är bytt både mellan DAC - försteg och mellan försteg - slutsteg.

Alltså, det är inga kioskvältande sensationer såklart och knappast något som ger någon förändring alls på o-komplex musik. Men på "klassisk musik" av i grunden god ljudkvalitet så fanns det tydligen lite mer att lyfta fram ur den tidigare lite större opaciteten.

Ur ett rationellt perspektiv inte värt pengarna.

[Calleberg]

Behöver jag ställa frågan eller kan du lista ut vad den är och svara ändå?

[Strmbrg]

Behöver jag ställa frågan eller kan du lista ut vad den är och svara ändå?

Jag kanske kan lista ut det, men det vore betydligt mer rationellt och effektivt om du formulerade frågan här nedan.

[Calleberg]

Testat blinDt?

[Strmbrg]

Testat blinDt?

Jaha! Nä, det hade jag inte gissat på, faktiskt.
Och, nä, det har jag inte gjort och ämnar inte heller göra. Nu är det inkopplat och så får det vara med den saken.
Dessutom är det tidsödande och bökigt att växla mellan olika signalkablage.
Dessutom behövs ett antal personer och en genomarbetad procedur, så nej, det är inte aktuellt.

[Calleberg]

Ok, då får jag väl säga; Vad roligt att du upplever en förbättring.
Och vad uppfriskande att du ändå skrev dessa rader:

Ur ett rationellt perspektiv inte värt pengarna.

Ingen ironi nu heller, bara ett för mig nytt förhållningssätt till placebo, som faktiskt har premiär här och nu i din tråd.

[Strmbrg]

Ok, då får jag väl säga; Vad roligt att du upplever en förbättring.
Och vad uppfriskande att du ändå skrev dessa rader:

Ur ett rationellt perspektiv inte värt pengarna.

Ingen ironi nu heller, bara ett för mig nytt förhållningssätt till placebo, som faktiskt har premiär här och nu i din tråd.

Är osäker på hur du menar här också.
Varför är det ett förhållande till placebo? Det kan självklart vara placebo, men det måste inte vara placebo.
Och, att blindtestning ej genomförts ger väl inte per automatik en placebo-kategorisering?

Vad jag menar med "Ur ett rationellt perspektiv inte värt pengarna." är att den ökade klarhet jag förnimmer sett ur ett rationellt och nyktert perspektiv inte står i proportion till kostnaden. Det är självklart baserat på vem som gör värderingen och min egen värdering är just denna.
Det betyder emellertid inte att jag ångrar köpet. Det betyder bara att jag värderar den ökade klarheten till kanske ungefär halva det pris kablaget betingade.

[Calleberg]

Ok, då får jag väl säga; Vad roligt att du upplever en förbättring.
Och vad uppfriskande att du ändå skrev dessa rader:

Ur ett rationellt perspektiv inte värt pengarna.

Ingen ironi nu heller, bara ett för mig nytt förhållningssätt till placebo, som faktiskt har premiär här och nu i din tråd.

Är osäker på hur du menar här också.
Varför är det ett förhållande till placebo? Det kan självklart vara placebo, men det måste inte vara placebo.

Nej, det behöver inte nödvändigtvis vara placebo och i detta fallet skiter jag i vilket, och tänker inte sabba din upplevelse genom att jävlas med dig genom att påtala eventuell sannolikhet för placebo. Det är mitt nya förhållningssätt, på prov förvisso.

Edit: förtydligade lite.

[jockewe]

Placebo .. En nöjd person lyssnar sannolikt mer på musik och njuter av det samtidigt. Det är väl en reell effekt oavsett rationellt tänkande?

När vi byter märke på strängar så 'upplever' vi själva en stor förändring, kollegan bredvid märker troligtvis ingenting.
Effekten är att när man själv tycker det är roligare så spelar man bättre och kanske tillochmed mer och resultatet förändras till det bättre.
Virvlat vatten eller inte så smakar det mycket bra helt enkelt, en klunk till

[Calleberg]

Placebo .. Det är väl en reell effekt oavsett rationellt tänkande?

Ja, mycket. mer än de flesta verkar förstå.
Men i hifisammanhang (och säkert även andra) verkar den tillslut vara övergående, vilket leder till en jakt på nya tweaks och apparater, och tillslut sitter vi här med en hel industri som livnär sig på ormolja och pseudovetenskap

I den där underbara facebookgruppen "god ton" är det stundtals riktigt frikyrklig stämning när någon funnit nytt audionirvana genom ett kabelbyte till något dyrare. Jag tolkar det som ett undermedvetet sätt att hålla liv i illusionen, förståeligt eftersom för en del är fallhöjden stor.