Möjligen är det under vissa omständigheter hyfsat egalt vilket förstärkarfabrikat som används.
För egen del är det egalt när jag spelar musik som ligger i "den undre kvartilen" vad ljudkomplexitet beträffar.
Spelar jag dessutom sådan musik på de hyfsat moderata nivåer jag föredrar, så ställs inte heller några särskilt höga krav på effektresurserna.
Jag brukar - kanske oavsiktligt provocerande för en del - likna ljudinnehållsmässigt låg-komplex musik med lite enklare teckningar. Relativt få färger och skarpa konturlinjer.
Hög-komplex musik kan då liknas med en mycket mer detaljrik målning eller ett riktigt findetaljerat foto.
Det är hursom ungefär så jag ser det. Andra må invända mot detta.
Jag ägde ett slutsteg av det engelska fabrikatet Exposure. (Tror det lystrade till modellnamnet 3010s.)
Detta steg efterträdde mina Audion single end, och jag växlade inte fram och åter mellan dessa för att jämföra. Först senare insåg jag att Exposuren gav ett ganska detaljbegränsande ljud. Nu syftar jag inte alls på "något litet pling" eller något mycket svagt bi-ljud från något närmickat instrument eller så. Jag syftar på lokalrymd, efterklangs-detaljer, den fina texturen och urskiljbarheten i en orkester av massor av instrument. Dessa brister var sannolikt förklaringen till mina problem att odistraherat tillägna mig mycket av den musik jag ville spela. Spelade jag Peps eller Bob Marley så infann sig inte distraktionen alls på samma sätt som när jag ville lyssna på en god inspelning av Beethovens trea eller Stravinskys Eldfågeln.
Minns inte nu, men möjligen drogs jag under Exposure-tiden lite bort från "klassisk musik".
PS
Det där "plinget" och svaga bi-ljudet från ett närmickat instrument är för egen del ointressanta saker. Vi prioriterar och värderar olika, en del engagerar sig i sådant och de kan de ju göra om de får ut något av det.
För egen del är att ägna uppmärksamhet åt sådana saker ett ointresse för musiken och ett intresse för prestanda eller annat i brist på musikfokus. Jag har haft perioder då jag haft svårt för att engagera mig i själva musiken, och då har mitt intresse för "plinget", eller för den delen hur "swischet" i Jacksons "Beat it" låter, blivit substitut.