Morello skrev:THD är ett mått på stegets olinjäriteter - kvadratiska, kubiska och högre ordningens termer i överföringskaraktäristikan. Samma termer medför intermodulationsdistorsion. Vill man ha en korrekt bild av stegets distorsion måste bandbredden vid mätning av THD upp till 20 kHz vara minst 80 kHz, vilket medför att övertoner upp till och med ordning fyra inkluderas.
Nad C298 visar hög THD vid diskantfrekvenser över 10 kHz trots att siffrorna är svårt förskönade i kraft av lågpassfiltret som nyttjats vid THD-mätningen.
Jag instämmer helt i ovanstående, men nästa fråga blir då: Vad är poängen med att bry sig om distorsionskomponenter som hamnar utanför det hörbara området mer än för att bedöma det rent tekniska utförandet av förstärkaren ifråga?
Märk väl att detta är en öppen, obiaserad fråga. Jag menar verkligen inte att det inte finns någon poäng med mätningar med stor bandbredd, Jag ser bara inte hur dessa ultraljudskomponenter skulle kunna vara av hörbar betydelse. Alla de distorsionskomponenter som ryms inom bandbredden 20kHz och därför kan höras finns ju med i mätningen.