Framtiden inom hifi, vad önskar konsumenterna?

[petersteindl]

Välkommen till Faktiskt!

Det gläder mig att det finns visst intresse kvar hos konsument.

Mvh
Peter

[Kronkan]

Jag också nykomlingen välkommen!

Som denne så tror jag att en mindre grupp ”konsumenter” kommer fortsatt vara intresserad av ofta lite dyrare saker med någon design eller uttryck.

Jag är ju vanligtvis kund hos Akkelis Audio. Jag vill ju numera slippa pilla med grejerna eftersom detta inte ingår i intresset. Då lämnar man numera in skivspelaren för byta nål m m.

Hur ser det ut hos hans kunder, åtminstone vissa, kan man se hos butikens bildgalleri över kundernas system

https://www.akkelisaudio.com/kundernas- ... ged-d-48-2

Man kan se en del hornhögtalare men också en del elektrostater samt rörförstärkare.

Jag har alltså inget emot mera ovanliga system som sätter avtryck i hemmet.

Det finns alltså fortfarande en mindre grupp människor som har et lite gammaldags intresse i att försöka skapa något eget uttryck i anläggningen eller hur man skall uttrycka det.

.....

[Kronkan]

Förövrigt har jag lyssnat på ett litet billigt aktivt system med en sub. Var mycket bra i förhållande till priset.

Hittar tyvärr inte detta microsystem

[Conan]

Som denne så tror jag att en mindre grupp ”konsumenter” kommer fortsatt vara intresserad av ofta lite dyrare saker med någon design eller uttryck.

...'

Det finns alltså fortfarande en mindre grupp människor som har et lite gammaldags intresse i att försöka skapa något eget uttryck i anläggningen eller hur man skall uttrycka det.

.....

Jo det kommer ju även i framtiden att finnas typ 4 huvudgrupper av konsumenter för ljudåtergivning.

1. De som inte är intresserade och som inte vill lägga pengar på det. Här ska det vara osynligt och billigt.

2. De som inte är speciellt intresserade men som ändå kan tänka sig att lägga avsevärt med pengar på det. Här kan det få vara antingen snyggt eller osynligt men det får kosta.

3. De som är intresserade av ljudåtergivning men inte har pengar att lägga på det. Vad har vi här... DIY, begagnat, vintage...

4. De som är intresserade och dessutom har pengar att spendera. För den gruppen kommer det nog också alltid att finnas produkter.

Sen kan det finnas mer eller mindre märkliga kombinationer där t.ex. mannen i familjen är en 4:a medan frun är en 1:a.

Ett företag som tillverkar och/eller tillhandahåller ljudåtergivningsprylar måste ju fundera vilken grupp de primärt siktar in sig på. Sen vilken av dessa grupper som minskar resp. ökar i framtiden kan nog vara väldigt svårt att sia om.

[Max_Headroom]

Folk har inte ro eller tid att sitta still och finlyssna på musik.

Det stämmer det. Och det är här Hifi-branchen har bitit sig i röven. Man tror/marknadför sig som om det fortfarande var 1979 och folk liksom förväntas sitta och lyssna på musik/muzak förmedlat via "Hifi". Det håller inte folk på med i någon större utsträckning. Men det minskar egentligne inte behovet av bra, kraftfullt ljud. Snarast tvärtom!
Folk vill (eller borde vilja ha) ha musik på när dom dammsuger, hänger tvätt eller slösurafar på Nätet. Och då kanske man sitter i köket och stereon står i vardagsrummet. Behovet av rejäla högtalare och dito förstärakre har aldrig varit större! Behovet av Hifi försvinner inte bara för att man inte finlyssnar.

Marken måste tas tillbaka! Dom små fjantiga "livsstilshögtalarna" måste bli 2. Kompltterat med 2 eller flera subbor för filmeffekter (och musik). Branchen måste sedan övertyga folk om att "allt blir bättre om man har lite större, kraftfullare högtalare" (idag gör man tvärtom om och försöker lura i folk att det räcker med någon liten box). Dom små aktiva burkarna måste komma ut i större (och med tiden ännu större) varianter.
Så med rätt marknadsföring så finns möjligheter för en underbar återkomst!

[hcl]

Såna här gör jobbet (låter bra och hörs i hela lägenheten även då man dammsuger):

https://jblpro.com/en/products/srx815


Inte säkert att man kan höra var dammsugaren är, även om den är på, om man spelar på bra dock.

[Harryup]

Folk har inte ro eller tid att sitta still och finlyssna på musik.

Det stämmer det. Och det är här Hifi-branchen har bitit sig i röven. Man tror/marknadför sig som om det fortfarande var 1979 och folk liksom förväntas sitta och lyssna på musik/muzak förmedlat via "Hifi". Det håller inte folk på med i någon större utsträckning. Men det minskar egentligne inte behovet av bra, kraftfullt ljud. Snarast tvärtom!
Folk vill (eller borde vilja ha) ha musik på när dom dammsuger, hänger tvätt eller slösurafar på Nätet. Och då kanske man sitter i köket och stereon står i vardagsrummet. Behovet av rejäla högtalare och dito förstärakre har aldrig varit större! Behovet av Hifi försvinner inte bara för att man inte finlyssnar.

Marken måste tas tillbaka! Dom små fjantiga "livsstilshögtalarna" måste bli 2. Kompltterat med 2 eller flera subbor för filmeffekter (och musik). Branchen måste sedan övertyga folk om att "allt blir bättre om man har lite större, kraftfullare högtalare" (idag gör man tvärtom om och försöker lura i folk att det räcker med någon liten box). Dom små aktiva burkarna måste komma ut i större (och med tiden ännu större) varianter.
Så med rätt marknadsföring så finns möjligheter för en underbar återkomst!

Problemet är inte att HiFi-firmor tillverkar eller inte tillverkar små högtalare. Problemet är att de som säljer små högtalare är vilka som helst, bensinstationer, blomsteraffärer, varuhus, Jula, etc. så folk behöver inte gå någonstans för att kunna köpa något litet som låter. Det finns överallt så folk hittar inte till HiFi-affärerna och kan höra skillnader. Men visst finns det många mindre högtalare som låter anständigt men eftersom folk vill ha öppna lägenheter finns det ju inga väggar kvar att ställa högtalare vid så då blir det en Sonos i hörnet bredvid micron i bästa fall.

[I-or]

Hifi-branschen spårade tyvärr ur helt på 80-talet med allsköns voodoo och tappade därmed kontakten med vanliga konsumenter. Delvis tog datorintresset över hos många teknikpulare också. Detta har sedermera förstärkts av att folk har vant sig vid riktigt dåligt portabelt ljud i alla dess former (ingen bas i blåtandshögtalare och en hemskt ojämn diskant i in-ears) och av att hemmabio till stor del har tagit över intresset för ljud-/bildteknikintresserade män. Slutligen finns idag sällan något akustiskt skeende att återskapa i alla monsterprocessade inspelningar, vilket har medfört att själva fundamentet för hifi har dragits undan.

Livsstilshögtalare behöver inte vara alltför dåliga, speciellt inte upp till medelhöga ljudtrycksnivåer, men just slöheten i att bara använda en högtalare i mono eller kompaktstereo är riktigt illa. Ingen skulle komma på tanken att nöja sig med en halv TV-bild. Jag finner det riktigt roligt när hifi-recensenterna nuförtiden bedömer ljudsceneriet och hävdar fördelarna med högupplöst ljud från dessa högst begränsade konstruktioner med sedvanliga hifi-överdrifter, vilket är ett tecken på hur alla måste anpassa sig.

[petersteindl]

Min uppfattning är att Stereo hör 60-talet till. En av anledningarna är transistorn som förändrade spelplanen helt och hållet.

Jag plöjde igenom Amerikansk och Engelsk hifi-press från 1950 till 1970. Finns elektroniskt. Det var en mycket spännande läsning som gav betydligt större förståelse för vad som hände på marknaden.
På 50-talet såldes inga stereoprodukter annat än bandspelare som kom någon gång i mitten på 50-talet. De fanns tidigare men inte s någon mängd och knappast till annat än för professionellt bruk.

Inga annonser för stereo. Bara mono och rör. Man hade en monoförstärkare och spelade med 1 och endast 1 högtalare. Då letade jag nummer för nummer och månad för månad för att hitta stereoannonser.
Det fanns inget. Noll!

Sedan kom jag fram till 1960 i januari och då hände saker. Inom 2-3 månader fanns det inte en enda annons på mono!!!! Allt var Stereo.
Vad hände, . . . liksom?? Inte en endaste monoapparat fanns det annons på!! Inte ens rea eller utförsäljning. Mono var obsolet, dead parrot. Som om det aldrig ens existerat.
Då kom transistoriserade receivers med inbyggd radio och stereo med RIAA-ingång för skivspelare med stereofoni.
Det är den isärklass snabbaste marknadsomställning jag någonsin skådat.

Apparaterna blev mindre och behändiga och hade trähöljen, eller åtminstone som tillval. Man kunde sätta stereon i bokhyllan. Det intressanta var att stereo blev ett begrepp man inte kunde leva utan, om man var tonåring eller någotsånär ung. Då man flyttade hemifrån och bar in sina prylar i sin lägenhet var det viktigaste att kolla så att det kom brum och brusfritt ljud från stereon med skivspelare och pickup. Därefter kunde man pusta ut. Detta gällde alla jag frågat inklusive alla gamla damer som var unga då det begav sig.
Det kom även stereoapparater med rör. Mono-rörhäckar var vanligast, åtminstone i England. Man hade ett monoslutsteg och köpte då ett till.
Förstegen blev 2-kanaliga stereosteg.
Beatles LP-skivor mastrades i mono men vissa skivor gavs ut i stereo. 1967 var första gången Beatlesmedlemmarna var med vid stereomastringen och det var på Sgt. Peppers lonely hearts club band.
Tror det dröjde till ungefär 1965 då de flesta LP som såldes var stereo. Många konsumenter kände inte till skillnaden och innan stereo kom så behövdes det inte stå mono på skivorna.

Decca hade ffrr på sina skivor vilket är en förkortning på full frequency range recording.
Då stereo kom blev det istället ffsr på sina skivor vilket är en förkortning på full frequency stereophonic recording.
Då stereo fanns, så kom det att stå mono på skivorna.

Sedan, strax efter 1970 så skulle stereo fasas ut till förmån för 4-kanal. Stereo fanns således enkom ungefär 5 år innan det skulle bli fler kanaler. Det blev ju vad det blev med det.
Men, det intressanta är att intresset för stereo mojnade ganska rejält.
På radion var det mono. På TV likaså. All musiklyssning via klockradio var mono. De flesta transistorradioapparater var mono. Bilstereo fanns inte. Blaupunkt var mono och dessutom med väldigt bra ljud.
Så, monolyssning skedde fram till 1960 samt efter 1970. Så ser jag på saken. Stereolyssning skedde från 1965 till 1975 kanske. Mellan 1970 och 1975 var det blandad kompott.

Sedan kommer 1980-talet och då introducerades Stormarknaderna och stereopaket från 1995 till 4995. Det blev en stapel med kassettdäck och skivspelare och 2 högtalarburkar som skramlade.

High End folket lyssnade på kablar och allehanda tokiga modifieringar. Som en samling dinosaurier och High-end audio led av elefantiasis.

Sedan kom CD kring 1982. Revolution, sas det. Stereo med 2 kanaler var formatet. I vissa länder blev det ett snabbt genombrott, i andra länder dröjde det mer än 5-10 år.
Freestyle och bilstereo överöstes på marknaden. Hörlurar var stereo och även i bilen, men hemma var det radio och klockradio och monolyssning via någon inbyggd högtalare.
Tippar att mer än 90 % av all musik konsumerades i mono om man tar bort hörlurslyssning och bilstereo.
Det var inte många som använde sin skivspelare. Kassettdäck gällde.

Om man dessutom menar att lyssning på stereo någon annanstans än i sweetspot knappt är värt namnet stereo, så sjunker siffrorna för stereofonisk lyssning rätt rejält.

På 90-talet segregerades marknaden än mer och hemmabio började så smått med laserdisc och lite biokänsla skulle lanseras. Video var på tapeten, tills digitalformat tog över. 5.1 lanseras.

År 2000 kom Tivoli och då vann mono i princip helt och hållet och mikrohögtalare började poppa upp som svampar. Vem vill ha 5 stora högtalare hemma då man tittar på TV?
I princip, case closed.

Allt tal till film var mono. Lite ljudefffekter runt omkring var fördelen med 5.1, samt en basmodul som alla kvinnor hatade att ha hemma.

Nu kom istället multikanal igen och skulle sopa rent med stereo. DVD audio och SACD. Tja, stereo stod som segrare då Lützen dimman lagt sig. Men i själva verket var det monolyssning hela tiden, förutom ljudbögarna.

Idag sker streaming och stereo 2 kanaler men monolyssning med 1 högtalare.

För mig, inget nytt under solen. Same same but a different box.

Frågan är, varför väljer musikkonsumenterna att lyssna på mono med 1 högtalare. I hörlurar är det stereo som gäller och då blir jämförelsen en skramlig monohögtalare eller stereo i huvudet via lurar.

Stereo i bilen finns ju oxå.

Men en dedicerad stereolyssning på stereoanläggning med epitetet hifi lyser med sin frånvaro. Är slutljudet helt enkelt för dåligt? Sådär rent spontant.

En symfoniorkester som är 5 meter bred, vad ger det? Ett ljud som låter lite fasigt sådär, är det nirvana?

Går musiken bättre fram i mono, d v s melodi, rytm och takt?

Tja. Ungefär så.

Mvh
Peter

[dewpo]

Min första ljudanläggning var en pioneer 5.1 receiver inköpt 1999 mest för bioljud till filmer!
Jag hade ingen subbas Så det var 5.0 för mig Trodde när jag köpte den att jag skull kunna använda den 20 år minst
Året där på kom verkligheteten ikapp 6.1 som strax följdes av 7.1 och sedermera 7.2
Min anläggning var omoderna nästan innan jag fått hem den, Men det var inte det största problemet
Jag märket snart att kvalitén inte heller var på topp, mellanregistret började rista
9.2/11.2/13.2/objektorienterat ljud som mixas i valfritt antal kanaler det tog aldrig slut
Och någon stans medans nutiden försvann i horisonten och jag var kvar i 1900-talet insåg jag att jag aldrig skulle ha råd att hänga med.
LP spelare fullfrekvens högtalare och rör häck inhandlades, Som en protest mot uppgraderings hysterin
Men nöjet kom inte fult tillbaka Drömmen om det perfekta flerkanals ljudet hängde kvar, men ekonomin tillät inte
Jag började experimentera med DSP och aktiv delning 2.0 blev 2.1 som blev 2.2 som blev 2.4
Rumskorrigering in, Rumskorrigering bort
Så vad tror jag konsumenter önskar? Jo ett lugnare tempo så man hinner med
Just nu hoppas jag på 4.4 kanske 4.4.4 till film och 2.4 till musik, men det skiter sig

[Bill50x]

Är inte helt överens med dig Peter. I min omgivning gällde stereo under hela 70-80 talet. Alla mina vänner hade sådan, i olika pris- och kvalitetslägen. Till och med min mor spelade på sin stereo tills hon gick bort 1988. Att man inte satt i sweet spot och njöt av full stereo utan surrade runt i lägenheten är en annan femma.

I början när jag reste runt med kompisarna var det en "ghetto-blaster" som gällde, stereo. Men denna byttes senare ut mot en enda aktiv högtalare, mono (!).

Men även kompisars föräldrar och bekanntas bekannta hade stereo-anläggningar. Iofs ganska sunkiga, men ändå. Men de som föddes på 80-talet har inte fastnat i stereo-träsket, framför allt när mp3-spelarna dök upp så blev det kört. Inte för stereo, men för fasta stereo-anläggningar.

/ B

[goat76]

Frågan är, varför väljer musikkonsumenterna att lyssna på mono med 1 högtalare. I hörlurar är det stereo som gäller och då blir jämförelsen en skramlig monohögtalare eller stereo i huvudet via lurar.

Stereo i bilen finns ju oxå.

Men en dedicerad stereolyssning på stereoanläggning med epitetet hifi lyser med sin frånvaro. Är slutljudet helt enkelt för dåligt? Sådär rent spontant.

För den stora skaran har man väl främst någon form av högtalare bara för att flera ska kunna lyssna samtidigt, kanske på fest eller för att kunna samtala med varandra och ha lite bakrundsmusik, inte för att det på något vis låter bra eller i närheten av det ljud dessa personer upplever från deras hörlurar (som i sig kan vara rätt usla men ändå låta klart bättre än högtalare för liknande peng).
Folk överlag förstår nog inte att det är rummet som är den största orsaken till att det låter bumligt och otydligt, det är bara ljudbögar som är tillräckligt insatta som förstår hur stor skillnad en omplacering av högtalaren ger och/eller hur rumsakustiken kan förbättra ljudet avsevärt.

I bilen låter det mycket bättre tycker de flesta, där får man en ganska reglerad rumsakustik per automatik med alla säten och vadering. Högtalarna är inbyggda i väggarna och placerade för närfältslyssning vilket ger ett dominerande direktljud, och det bästa är att det bara låter så mycket bättre än de där skräphögtalarna där hemma utan att dessa människor förstår varför.

Kanske är det så som du skriver att tvåkanalsljud nästan aldrig har varit särskilt viktigt för den stora massan, förutom när det var helt nytt och @det senaste”?

[I-or]

Man bör betänka att TV-apparater, datorer, hörlurar, hemmabioanläggningar och billjudanläggningar (ofta även mobiltelefoner) nästan alltid har minst två kanaler och att de flesta har svårt att tänka sig någonting annat. Detta beror på att man befinner sig i eller ganska nära sötpunkten när man lyssnar. Problemet med monolyssning för stereoljud är förstås inte när man rör sig och vänder sig än hit och än dit utan att man när man faktiskt har möjlighet att lyssna lite mer fokuserat på stereoinformationen inte kan göra det. Vi har en inspelningsstandard som förutsätter två kanaler, men uppspelning som bara klarar en kanal. Detta är en helt annan situation än fram till 60-talet, när en kanal var rådande både i studion och i hemmet.

Att audioindustrin har försökt att pracka på konsumenterna allt fler kanaler är inte så konstigt, alla måste förstås dra in sina kulor. Konsumenterna har dock utan problem stått emot lockelserna. Dock har stereo varit ett standardiserat inspelningsformat för ljud i över 50 år med god konsumentuppbackning och det framstår som klart märkligt åtminstone för mig att man inte får konsumenterna att fortsätta att satsa på stereosystem i hemmet. Det låter faktiskt bättre med stereo även när man fladdrar runt i rummet.

[petersteindl]

Är inte helt överens med dig Peter. I min omgivning gällde stereo under hela 70-80 talet. Alla mina vänner hade sådan, i olika pris- och kvalitetslägen. Till och med min mor spelade på sin stereo tills hon gick bort 1988. Att man inte satt i sweet spot och njöt av full stereo utan surrade runt i lägenheten är en annan femma.

I början när jag reste runt med kompisarna var det en "ghetto-blaster" som gällde, stereo. Men denna byttes senare ut mot en enda aktiv högtalare, mono (!).

Men även kompisars föräldrar och bekanntas bekannta hade stereo-anläggningar. Iofs ganska sunkiga, men ändå. Men de som föddes på 80-talet har inte fastnat i stereo-träsket, framför allt när mp3-spelarna dök upp så blev det kört. Inte för stereo, men för fasta stereo-anläggningar.

/ B

Jo, fast det är inte det jag talar om. Att man har en stereo betyder inte att man tillgodogör sig stereofoni. Att låta ljudet komma ur en stereo betyder inte att man vill åt stereoeffekten. Stereo har man för att få en ljudbild. Mono har man för musiklyssnande. Det är 2 helt skilda saker. Min brorsa hade också en stereo. Thorens + Sonab + Dynaco eller Quad eller vad det var. Men det var radion som gick för att få musik i stugan. Sitter man inte i sweetspot så spelar stereoeffekten ingen roll. Se det mer som att den där extra kanalen ger ett slags fasigt diffusljud som i och för sig kan vara tilltalande, men stereofoni är det inte. De flesta som lyssnar på radio eller på streamingmono har även tillgång till någon form av stereo. Jag pratar om att tillgodogöra sig en funktion genom att använda funktionen. Då är det sweetspot som gäller och inget annat om stereofonisk ljudbild skall uppnås.

En stereo som ger exakt och perfekt ljudbild oavsett lyssnarens placering i ljudåtergivningsrummet ändrar musiklyssnarscenariot till 100 %. Men det är inte säkert att konsumenten skulle orka med att lyssna på sådant ljud eftersom det kräver visst "engagemang" från lyssnaren.
En del skulle jubla åt en perfekt ljudbild oberoende av var man befinner sig i rummet, andra vill ha ljudet som alstrare av bakgrundsmusik. Det är 2 helt skilda världar.

Mvh
Peter

[Kronkan]

Min uppfattning är att Stereo hör 60-talet till. En av anledningarna är transistorn som förändrade spelplanen helt och hållet.

Jag plöjde igenom Amerikansk och Engelsk hifi-press från 1950 till 1970. Finns elektroniskt. Det var en mycket spännande läsning som gav betydligt större förståelse för vad som hände på marknaden.
På 50-talet såldes inga stereoprodukter annat än bandspelare som kom någon gång i mitten på 50-talet. De fanns tidigare men inte s någon mängd och knappast till annat än för professionellt bruk.

Inga annonser för stereo. Bara mono och rör. Man hade en monoförstärkare och spelade med 1 och endast 1 högtalare. Då letade jag nummer för nummer och månad för månad för att hitta stereoannonser.
Det fanns inget. Noll!

Sedan kom jag fram till 1960 i januari och då hände saker. Inom 2-3 månader fanns det inte en enda annons på mono!!!! Allt var Stereo.
Vad hände, . . . liksom?? Inte en endaste monoapparat fanns det annons på!! Inte ens rea eller utförsäljning. Mono var obsolet, dead parrot. Som om det aldrig ens existerat.
Då kom transistoriserade receivers med inbyggd radio och stereo med RIAA-ingång för skivspelare med stereofoni.
Det är den isärklass snabbaste marknadsomställning jag någonsin skådat.

Apparaterna blev mindre och behändiga och hade trähöljen, eller åtminstone som tillval. Man kunde sätta stereon i bokhyllan. Det intressanta var att stereo blev ett begrepp man inte kunde leva utan, om man var tonåring eller någotsånär ung. Då man flyttade hemifrån och bar in sina prylar i sin lägenhet var det viktigaste att kolla så att det kom brum och brusfritt ljud från stereon med skivspelare och pickup. Därefter kunde man pusta ut. Detta gällde alla jag frågat inklusive alla gamla damer som var unga då det begav sig.
Det kom även stereoapparater med rör. Mono-rörhäckar var vanligast, åtminstone i England. Man hade ett monoslutsteg och köpte då ett till.
Förstegen blev 2-kanaliga stereosteg.
Beatles LP-skivor mastrades i mono men vissa skivor gavs ut i stereo. 1967 var första gången Beatlesmedlemmarna var med vid stereomastringen och det var på Sgt. Peppers lonely hearts club band.
Tror det dröjde till ungefär 1965 då de flesta LP som såldes var stereo. Många konsumenter kände inte till skillnaden och innan stereo kom så behövdes det inte stå mono på skivorna.

Decca hade ffrr på sina skivor vilket är en förkortning på full frequency range recording.
Då stereo kom blev det istället ffsr på sina skivor vilket är en förkortning på full frequency stereophonic recording.
Då stereo fanns, så kom det att stå mono på skivorna.





Mvh
Peter

Intressant skrivit.

Det jag kommenterar nu är det som hände på 60-talet och några år framåt.

På slutet av 50 och 60-talet växte det fram en nytt fenomen - tonåringen. Tonåringen var väl den första generationen som hade den ekonomiska förutsättningen att äga/få en skivspelare. Inte alltid en stereo utan det kunde vara enklare saker i plats. Man kunde få ochköpa egna skivor. I detta kom det komma stereoapparaten bli mycket vanligt bland unga människor som bildade egna hem.

Senare generationer har nog haft andra focus.

60-talet innebar också att kläder m m skiljde sig kraftigt från föräldragenerationen. Alla band hade slips på omslagen fram till mitten av 60-talet då inget band hade slips.
….

Nu tävlar hi-fi med många andra aktiviteter och möjligheter.

Bara lite kommentarer

[Max_Headroom]

Slutligen finns idag sällan något akustiskt skeende att återskapa i alla monsterprocessade inspelningar, vilket har medfört att själva fundamentet för hifi har dragits undan.

Ett ack så vanligt missförstånd. Frånvaron av en akustisk händelse som skall reproduceras minskar inte behovet av en riktigt bra stereo, ofta kallat "Hifi". Fundmentet har inte alls dragits undan. Men många tror det. Istället har det flyttat på sig.

Låt oss ta ett musikaliskt exempel:



Hur trevligt detta än är i hörlurar så krävs att man spelar detta per högtalare, högt och rent som *** för att det konstnärliga uttrycket skall komma till sin fulla rätt. Detta missas alltför ofta, av alltför många. Att det måste finnas någon akustik musik att spela upp, gärna något symfonisk musik eller jazz eller nåt i den stilen... Inget fel med den musiken, inte alls, men det finns mycket mer musik som mer eller mindre måste spelas upp per högtalare (med låg dist, stort frekvensomfång och bra dynamik) för att komma till sin rätt.

Behovet av biffiga steroeanläggningar har aldigt varit större än idag. Men folk fattar inte det.
Man får bara hoppas att fler inser sitt eget bästa och börjar lyssna på rock 'n' roll, via (stora) högtalare.

[goat76]

Är inte helt överens med dig Peter. I min omgivning gällde stereo under hela 70-80 talet. Alla mina vänner hade sådan, i olika pris- och kvalitetslägen. Till och med min mor spelade på sin stereo tills hon gick bort 1988. Att man inte satt i sweet spot och njöt av full stereo utan surrade runt i lägenheten är en annan femma.

I början när jag reste runt med kompisarna var det en "ghetto-blaster" som gällde, stereo. Men denna byttes senare ut mot en enda aktiv högtalare, mono (!).

Men även kompisars föräldrar och bekanntas bekannta hade stereo-anläggningar. Iofs ganska sunkiga, men ändå. Men de som föddes på 80-talet har inte fastnat i stereo-träsket, framför allt när mp3-spelarna dök upp så blev det kört. Inte för stereo, men för fasta stereo-anläggningar.

/ B

Jo, fast det är inte det jag talar om. Att man har en stereo betyder inte att man tillgodogör sig stereofoni. Att låta ljudet komma ur en stereo betyder inte att man vill åt stereoeffekten. Stereo har man för att få en ljudbild. Mono har man för musiklyssnande. Det är 2 helt skilda saker. Min brorsa hade också en stereo. Thorens + Sonab + Dynaco eller Quad eller vad det var. Men det var radion som gick för att få musik i stugan. Sitter man inte i sweetspot så spelar stereoeffekten ingen roll. Se det mer som att den där extra kanalen ger ett slags fasigt diffusljud som i och för sig kan vara tilltalande, men stereofoni är det inte. De flesta som lyssnar på radio eller på streamingmono har även tillgång till någon form av stereo. Jag pratar om att tillgodogöra sig en funktion genom att använda funktionen. Då är det sweetspot som gäller och inget annat om stereofonisk ljudbild skall uppnås.

En stereo som ger exakt och perfekt ljudbild oavsett lyssnarens placering i ljudåtergivningsrummet ändrar musiklyssnarscenariot till 100 %. Men det är inte säkert att konsumenten skulle orka med att lyssna på sådant ljud eftersom det kräver visst "engagemang" från lyssnaren.
En del skulle jubla åt en perfekt ljudbild oberoende av var man befinner sig i rummet, andra vill ha ljudet som alstrare av bakgrundsmusik. Det är 2 helt skilda världar.

Mvh
Peter

Precis, hur många människor är det utöver ljudnördarba som verkligen sätter sig ned och tar del av stereo-illusionen på den enda platsen där denna uppstår, alltså verkligen placerar sig i sweetspot och bara lyssnar på musik?
Jag känner knappt en enda person som ens gör det trots att de älskar musik, de slår på musiken och njuter av den oavsett var de befinner sig i hemmet, så att ta del av den tilltänkta stereoeffekten är det få ”vanliga” människor som gör oavsett om de har ett par stereohögtalare eller bara en monohögtalare.

Det vi på detta forum håller på med är egentligen bara en form av nörderi, andra kan mycket väl vara precis lika intresserade av musik utan att för den delen vara speciellt intresserade av stereoåtergivning. Många av dem må ha ett par högtalare, men de är inte sällan placerade mer av praktiska skäl än att skapa en perfekt stereo-ljudbild för en tänkt sweetspot.

Så frågan är, har tvåkanalsåtergivning någonsin varit viktigt utanför det nörderi vi älskar, vi ska nog bara vara glada att musikproduktioner fortfarande görs på det här sättet för en väldigt liten andel människor som oss. Vi har nog bara hörlurslyssnarna att tacka att stereo fortfarande är en grej.

[I-or]

Slutligen finns idag sällan något akustiskt skeende att återskapa i alla monsterprocessade inspelningar, vilket har medfört att själva fundamentet för hifi har dragits undan.

Ett ack så vanligt missförstånd. Frånvaron av en akustisk händelse som skall reproduceras minskar inte behovet av en riktigt bra stereo, ofta kallat "Hifi". Fundmentet har inte alls dragits undan. Men många tror det. Istället har det flyttat på sig.

Låt oss ta ett musikaliskt exempel:

[ YouTube ]

Hur trevligt detta än är i hörlurar så krävs att man spelar detta per högtalare, högt och rent som *** för att det konstnärliga uttrycket skall komma till sin fulla rätt. Detta missas alltför ofta, av alltför många. Att det måste finnas någon akustik musik att spela upp, gärna något symfonisk musik eller jazz eller nåt i den stilen... Inget fel med den musiken, inte alls, men det finns mycket mer musik som mer eller mindre måste spelas upp per högtalare (med låg dist, stort frekvensomfång och bra dynamik) för att komma till sin rätt.

Behovet av biffiga steroeanläggningar har aldigt varit större än idag. Men folk fattar inte det.
Man får bara hoppas att fler inser sitt eget bästa och börjar lyssna på rock 'n' roll, via (stora) högtalare.

Nejdå, inget missförstånd. Det är bara mycket svårare att argumentera för vad som är optimal ljudåtergivning när det i det elektrifierade fallet inte finns någon tydlig referens som för ett akustisk skeende (alla vet hur en röst eller eller en akustisk gitarr låter). Vi drabbas här direkt av "The circle of confusion", d.v.s. att det inte går att veta hur det faktiskt lät i studion, där t.ex. Back i Black (ett riktigt bra album f.ö.) spelades in. Vi kan gissa, men inte veta och ju mer processat ljudet är, desto svårare blir det.

Elgitarrer kan man ha ett hyggligt hum om, men hur ska det egentligen låta när man har vridit autotune-funktionen i botten eller när man spelar upp märkliga ljud från musikdatorn? Vasst och distat eller mjukt och runt? I modern rap har det t.ex. blivit allt vanligare med medvetet fuldistorderande basljud som får undertecknad med allergi mot "trasiga" ljud att bryta ut i frossa.

Detta betyder naturligtvis inte att undertecknad inte lyssnar på elektrifierad musik, tvärtom, men ljudåtergivningsidealet är betydligt svårare att definiera i det fallet. Nu kan man förstås alltid rädda sig med att i genomsnitt är frekvensgången i studior mer eller mindre konstant och att låg högtalardistorsion alltid är bättre än hög, men detta ändrar inte på det faktum att dagens musikkonsumenter får allt mindre förståelse för återgivningstänkandet och allt mer inriktar sig på en allmänt häftig upplevelse. Vem vet, de kanske har rätt?

[Conan]

Det är bara mycket svårare att argumentera för vad som är optimal ljudåtergivning när det i det elektrifierade fallet inte finns någon tydlig referens som för ett akustisk skeende (alla vet hur en röst eller eller en akustisk gitarr låter). ....

Nu kan man förstås alltid rädda sig med att i genomsnitt är frekvensgången i studior mer eller mindre konstant och att låg högtalardistorsion alltid är bättre än hög, men detta ändrar inte på det faktum att dagens musikkonsumenter får allt mindre förståelse för återgivningstänkandet och allt mer inriktar sig på en allmänt häftig upplevelse. Vem vet, de kanske har rätt?

Det kanske är så att normalkonsumenten av återgiven musik inte ens på glada 70/80-talen på riktigt har brydde sig om återgivningstänkandet? Men upplevelsen av Back in Black på två feta Cerwin Vega är ju ändå en helt annat än via en Google Nest Mini. Så varför lyssnas det ändå mest på Nest Mini?

På TV-fronten verkar det gå mot större och större apparater. Det är väl för att få en häftigare upplevelse? Varför? Det hade ju lika gärna kunnat gå mot små surfplattor istället? Är det utbudet av film & serier som är mer spännande och lockar konsumenterna att skaffa större TV-apparater? Kan HiFi åka snålskjuts på detta med större TV och övertyga folk om att större & bättre högtalare ökar upplevelsen av filmer & serier?

[Magnuz]

Detta betyder naturligtvis inte att undertecknad inte lyssnar på elektrifierad musik, tvärtom, men ljudåtergivningsidealet är betydligt svårare att definiera i det fallet. Nu kan man förstås alltid rädda sig med att i genomsnitt är frekvensgången i studior mer eller mindre konstant och att låg högtalardistorsion alltid är bättre än hög, men detta ändrar inte på det faktum att dagens musikkonsumenter får allt mindre förståelse för återgivningstänkandet och allt mer inriktar sig på en allmänt häftig upplevelse. Vem vet, de kanske har rätt?

Ja i grund och botten är det väl upplevelsen som är det viktiga. Lyckligtvis sammanfaller nog dessa båda ideal till stor del för många av oss - en anläggning som genom jämn och väl utsträckt frekvensgång och låg distorsion är kapabel till (relativt) god återgivning kommer för de flesta att ge en bättre upplevelse än en sämre dito.

[RolffRojs]

Är det inte så att den mesta musiken konsumeras på arbetstid? Hög volym och dynamik funkar dåligt i såna sammanhang. I lägenheten har jag en halvmeter till bakväggen och upplever inte riktigt nån efterklang eller rymd. Volymen får anpassas efter grannarna så toppar om max 105-110 dB blir det ungefär var tredje månad under kort tid. Mestadels får jag hålla mig runt 75 dB för att inte störa grannarna. Jag antar att många sitter i samma sits.

Närmickat och häftiga ljud kommer alltid fram oavsett rum, men det där riktigt stora, överraskande Hifi-ljudet har jag bara fått med flerkanal. Fyra borde räcka men redan det ställer till problem för de flesta om dem måste hängas upp med synliga kablar. Bakre högtalare behövs för att få till Hifi när soffan mestadels placeras mot vägg som det görs i de flesta hem.

Om fyrkanalsinspelningar(5.1?) produceras bör man kunna sälja en monohögtalare styckvis fyra gånger. Många vill inte betala 12000 för ett par högtalare men ser inga problem med att köpa högtalare för 3000 fyra gånger, spritt under några månader. Högtalarna är designade för att passa in i ett hem så omöjligt är det väl inte att sälja fyra högtalare. De bakre högtalarna ger möjlighet till både Hifi och häftiga effekter.

[I-or]

Det kanske är så att normalkonsumenten av återgiven musik inte ens på glada 70/80-talen på riktigt har brydde sig om återgivningstänkandet? Men upplevelsen av Back in Black på två feta Cerwin Vega är ju ändå en helt annat än via en Google Nest Mini. Så varför lyssnas det ändå mest på Nest Mini?

På TV-fronten verkar det gå mot större och större apparater. Det är väl för att få en häftigare upplevelse? Varför? Det hade ju lika gärna kunnat gå mot små surfplattor istället? Är det utbudet av film & serier som är mer spännande och lockar konsumenterna att skaffa större TV-apparater? Kan HiFi åka snålskjuts på detta med större TV och övertyga folk om att större & bättre högtalare ökar upplevelsen av filmer & serier?

Normalkonsumenten har aldrig riktigt förstått återgivningstänkandet, men det var trots allt betydligt fler av lite mer musikintresserade personer som tänkte i dessa banor tidigare. Nu tycks det vara ovanligt även bland dessa personer.

Att dra parallellen till bildsidan är rimligt, men medan vi närmar oss en standardstorlek på 75" för TV, blir musikhögtalarna allt mindre och dessutom färre (per rum, totalt blir de ofta fler). Det går definitivt att sälja ljudupplevelse i kombination med bild, men inte så bra utan. Jag har en känsla av att den moderna musikens natur nästan helt utan utan koppling till en akustisk verklighet bidrar till åtminstone hur yngre människor väljer sina musikanläggningar. Detta mönster spiller sedan över även till folk i den yngre medelåldern även om de har en något annorlunda musiksmak. Efter ett tag har även folk i den äldre medelåldern börjat att märka att det inte längre är normalt med de stereoanläggningar som de har varit vana vid i större delen av livet och istället gått över till små livsstilshögtalare. Endast entusiasterna återstår snart.

[Kraniet]

Skulle tro att majoriteten av alla ungdomar lyssnar på musik genom mobilens inbyggda högtalare eller nån Kjell&Co 200kr bluetoothhögtalare. Möjligen via en sån Marshall de fick med telefonen. I bästa fall har de en billig ljudlimpa till tv som kan användas till musik.

Det eller så har de ett par airpod-lurar eller motsvarande.

De i 60-års åldern som mina föräldrar har en liten köksradio. Min mamma har nån billig denver stor som ett 2 liters mjölkpaket. Min pappa har lite större intresse så där har de en philips. De äger även en väldigt fin ljudlimpa med tillhörande bas som de aldrig använder för att det är "jobbigt". Både att slå på/av men även att "det blir så mycket ljud".
De av mina syskon som bryr sig mest har två samsung smarthögtalare och i andra fallet en sonos 5 (vilket alltså är höjden av ljudkvalitet inom min familj), de har dock också nåt enkelt hembioljud och projektor som de sätter upp i källaren nu som antagligen mest kommer visa tv-spel och barnfilm på projektorduken..
Huvudsakligen är folk intresserade av "att det låter" och att det är musik de tycker om. Resten är de tämligen ointresserade av. Sen ska det ju va enkelt att lyssna på radiokrysset förstås :


HiFins glansdagar är över. Kommer ihåg hur båda mina föräldrar hade stora 70-tals-stereos med flera backar LP-skivor. Högtalarna var två 40-50 liters lådor osv.. De va bättre förr

[I-or]

Exakt, ju förr dess bättre.

Enkelheten i handhavandet, en liten storlek och en hygglig design är 10 gånger viktigare än ljudkvaliteten för normalkonsumenten. Just den utveckling du beskriver för dina föräldrar har jag noterat hos massor av familj, vänner och bekanta. Man städar bort gamla fina musikanläggningar när man byter inredning och lyssnar sedan uteslutande på något miniskräp i mono eller möjligtvis kompaktstereo.

Melodikrysset och annan talradio är förstås viktigt för många. Personligen stör jag mig oerhört på att SR medvetet förstör sina webbsändningar för att "det ska låta FM" och måste alltid plocka fram den oförstörda musiken någonstans ifrån när jag hör något bra.

[martinsson]

TV kan vara stor då den oftat hänger på vägg och således inte tar upp golvyta eller kräver någon möbel att stå på, men skulle man ställa den på en möbel är dessa ofta inte så djupa och inte heller då tar upp så mkt golvyta, format och golvyta med andra ord, TV är därtill en mer tacksam och lättilgänglig upplevelse för gemene man, tror jag.

Vägghängda högtalare skulle kanske komma undan lite lättare av just samma anledningar är min tanke, om de går att göra diskreta och snygga så kanske tom. storleken kan bli mindre vitkig, det man vill komma ifrån tror jag är stora skåp eller lådor som måste stå i något visst förhållande till en lyssningsposition och väggarna bakom desamma, återigen golvyta och format, IKEA har fattat detta, likaså en del andra, men den typen av lösningar har aldrig på riktigt nått in i hifins finrum.

[I-or]

Platta, vägghängda, högtalare är fördelaktiga ur många aspekter. Inte minst får man bra kontroll över utstrålningsförhållandena, vilket gör det betydligt enklare för konstruktören. Det är alltid stökigt när man inte riktigt har koll på hur högtalaren kommer att placeras.

[Kraniet]

Här är Sonys nyaste tillskott

https://www.sony.se/electronics/sound-b ... _HTA9_8118

Bara fyra små lådor.

360 graders rumsligt ljud som anpassas efter miljön
Med vår banbrytande 360 Spatial Sound Mapping-teknik ger fyra verkliga högtalare upphov till tolv fantomhögtalare. Så här går det till.

Testvideo
https://www.youtube.com/watch?v=eHcjvdG ... WL&index=1

Kräver förstås en sub för att prestera

[Morello]

Framtiden är förstås rörförstärkare, vinylspelare och horn.

[I-or]

Här är Sonys nyaste tillskott

https://www.sony.se/electronics/sound-b ... _HTA9_8118

Bara fyra små lådor.

360 graders rumsligt ljud som anpassas efter miljön
Med vår banbrytande 360 Spatial Sound Mapping-teknik ger fyra verkliga högtalare upphov till tolv fantomhögtalare. Så här går det till.

Testvideo
https://www.youtube.com/watch?v=eHcjvdG ... WL&index=1

Kräver förstås en sub för att prestera

Vilket bludder. I sammanhanget dyrt var det också. Jag tycker att det är kul att försöka se var nätkablarna går i reklambilderna, ibland är de bara mycket diskret undangömda men inte sällan existerar de inte alls (eller också tillverkar Sony coola specialmöbler och väggar med internt kablage).

[Kraniet]

Jo det var väldigt dyrt. Men när väl tekniken introducerats brukar det ju gå fort innan den kommer i billigare format.
Är ju egentligen mjukvaran som gör grejen så borde inte vara så svårt att kopiera.

Som princip är det ju åtminstone ganska sunt tänk. Kanske inte banbrytande nytt, men just att kunna emulera fler högtalare från ett antal mindre verkar ju branschen ganska överens om.

Värt att notera är ju att det trycks på "upplevelse" och inte "ljudkvalitet" per se.

Nåt som jag kan tycka är ganska intressant är att nästan alla jag pratar med tycker att surroundljud/hembio är intressant. Men det verkar som att kostnad och upplevd komplexitet är ett hinder. Förutom den praktiska aspekten då som det innebär att ha "massa prylar".

Så att kunna erbjuda "tillräckligt bra ljud" men en bra upplevelse med hög användarvänlighet till ett lågt pris och låg "visual impact" är nog ett säljande koncept.

edit:

Yamahas soundbars är ju ett exempel på hur man kan uppfylla "behovet".
https://se.yamaha.com/sv/products/audio ... index.html
Men priset skulle kanske behöva vara 1/8 (dvs ca 2000 kr) för att gemene man ska vara intresserad.