Conan skrev:Mastring skulle ju kunna vara nånting bra om det skulle vara en slags slutgiltig kvalitetskontroll av ljudet innan albumet går ut på marknaden. Bästa möjliga monitorlyssning, kompetenta och erfarna mastringstekniker och en finkänslighet och vurm för riktigt välljud som nog helt saknas i dag.
Ljudet från olika inspelningsstudios kan nog variera ganska avsevärt både vad gäller tycke och smak samt kvaliteten på utrustning och monitorlyssning som har använts. Mastringen skulle då försiktigt kunna "putsa till" det inspelade ljudet och få till nåt som låter riktigt bra ut på fonogrammet. I svårare fall kunde mastringsteknikern be om att få jobba med flerkanalstejpen eller t.o.m. begära att nåt spår tas om.
Sen på det; indexering, nivåanpassning och allmänt en snygg slutprodukt.
Undrar förresten hur dom gör i filmens värld. Hur behandlas filmfilen som regissören och klipparen (heter det så?) känner sig nöjda med inför:
1. Filmsläpp på bio
2. Filmen på Blu ray?
3. Filmen på streamingtjänsterna
Tror i alla fall inte det sitter en snubbe i nån källare och ska "förstärka filmens intentioner"...
Bra inlägg!
Det du beskriver är inte bara något mastring skulle kunna vara, det du beskriver ÄR vad mastring går ut på. Det är en slutgiltig kvalitetskontroll och till skillnad från vid mixaren gör där han grottar ner sig i låt för låt så handlar mastringen om "mixningen" av albumet i sin helhet.
Mastraren sitter helt enkelt i ett mycket bättre akustikbehandlat rum likt ett dedikerat HiFi-lyssningsrum med bättre högtalare vilket gör att han hör eventuella fel som missats vid den mera grovhuggna mixningen. Det är stor risk att mixaren grottat ner sig så djupt i alla detaljer i mixen så att han inte längre hör större och uppenbara fel, och även av egentligen samma orsak inte kan ”zooma ut” och upptäcka att de olika låtarna har relativt stora variationer i exempelvis tonbalansen och liknande.
Mastraren är ett par ”färska öron” som ska arbeta relativt snabbt med i stort sett alla låtarna samtidigt, han får därmed en nyktrare helhetsbild av albumet i stort och kan därför lättare upptäcka avvikelser som gått förbi mixaren.
En bra mastringingenjör gör aldrig några större ingrepp, om det är något större fel som bättre åtgärdas i mixen så bör han påpeka det för mixaren så att han i sin tur kan åtgärda felet i själva mixen.
I övrigt är mastrarens jobb att nivåanpassa låtarna och fila på mellanrummen mellan dessa, åtgärda mindre balansproblem, eventuellt försiktiga stereo-justeringar och ta bort något enstaka tekniska fel som råkat smyga sig med. Kort och gott en slutgiltig kvalitetskontroll för att säkerställa att inga onödiga fel smyger sig med till slutformatet.
I princip all musik vi lyssnar på har gått igenom ovanstående mastringprocess, det är ett viktigt kvalitetssteg och bör därför inte bara förknippas med allt det dåliga som uppkommit och orsakats av diverse kommersiella skäl, så som nivåkrig och dylikt. Det blir aningen löjligt att skuldbelägga mastraren för alla de fel som främst borde belastas beställaren av jobbet, gör inte mastraren det beställaren önskat så blir bara någon annan anlitad att göra samma jobb.
De flesta album utanför mainstream-segmentet tycker iallafall jag låter allt ifrån godkänt till fantastisk bra, glömmer många audiofiler bort att även dessa har gått igenom en mastringprocess där mastraren faktiskt har gjort ett bra jobb?
Kanske är den riktiga orsaken att relativt många audiofiler egentligen inte har ett genuint intresse för musik, och att det av den orsaken är så att man mest lyssnar på den där mainstream-musiken som kommer levererad på ett silverfat, det är ju trots allt den typen av musik som oftast är den mest söndermastrade.