Den perfekta anläggningen och musikupplevelsen

[Strmbrg]

Musikupplevelsen…
Hm, ibland funderar jag över om den där ”perfekta” anläggningen behövs för att åstadkomma den där ”perfekta” musikupplevelsen.
Ibland kan mitt svar på det bli något i stil med: ”Äh! Snickesnack! Det där handlar mera om en massa annat än att ”maxa” musikupplevelsen. Att ägna sig åt anläggningen gör man av andra skäl än att höja musikupplevelsen.
En annan ambition som ofta uttalas är: ”Man vill ju få anläggningen så bra som möjligt!” Åkej, så vad är då det? Vad är möjligt? Var går gränsen? När övergår det möjliga i det omöjliga? Även den tankebanan kan därför förefalla mig lite snömosig. Åtminstone om jag ställer den ovanstående jätte-enkla frågan.

Ett helt annat sätt att förbättra sin musikupplevelse är att fokusera på MOTTAGAREN, dvs mig själv, jag som lyssnar. Kan JAG, med mina inre processer, påverka musikupplevelsen?
Min tanke är att jag kan det. Men jag slänger den faktorn över axeln.
Tekniken och prylarna är ju EXTREMT mycket mer lockande att ägna sig åt. Där finns MASSOR som ”en teknikintresserad kille” kan fokusera på. Fakta, fysik, mätningar, mer eller mindre prestigefyllda diskussioner, konsumtion, snygga prylar, tillfredsställande ägande mm.

Mina inre processer.. Pfh! Trååkigt… Inga prylar, ingen teknik, inga mätningar. Hopplöst att diskutera dessutom…

Och, så kan det ju få vara och förbli.

[hifikg]

När jag blev jazzfrälst blev jag det i en gammal Opel Kadett med EN högtalare i instrumentbrädan. Det är en av de största musik- och ljudupplevelserna jag haft.

[Strmbrg]

När jag blev jazzfrälst blev jag det i en gammal Opel Kadett med EN högtalare i instrumentbrädan. Det är en av de största musik- och ljudupplevelserna jag haft.

Det där kallar jag den optimala Opeln! Förmodar att högtalaren var monterad i härligt resonant plåt dessutom.

[Harryup]

Skjutsade en studiotekniker ifrån SR en gång i min gamla Passat på åttio-talet som hade en Blaupunkt monoradio med en fastskruvad elliptisk formad högtalare i ett runt hål i en plastig mittkonsol framför växelspaken. Var inne på ett ärende och han väntade i bilen, och när jag kommer ut så ser han nästan chockad ut. Ifrån att ha skämtat om installationen så säger han att det var den bästa uppspelning av nyheterna han hade någonsin hört. Han tyckte att det lät exakt som i studion. Om det nu gjorde det förtäljer ju inte historien då vi inte kollade något men det var hans upplevelse.
De perfekta musikupplevelserna annars för min del har aldrig inträffat på någon anläggning som var bra på att återge en random skiva. Med rätt skiva på rätt anläggning så har upplevelserna varit magiska.

[Zzombie]

Den bästa musikupplevelsen är att spela själv tillsammans med andra.

[Magnuz]

Den bästa musikupplevelsen är att spela själv tillsammans med andra.

Ligger onekligen något i det, fast för mig är det lite olika saker; att lyssna och att spela/sjunga. Båda är angenäma (i bästa fall…) upplevelser men av olika natur på något sätt.

[Bill50x]

Den bästa musikupplevelsen är att spela själv tillsammans med andra.

Jag är så avundsjuk på dem som kan spela. Själv klarar jag med nöd och näppe Blinka Lilla Stjärna på piano. Förra helgen hade vi några musikervänner på middag, de var givtvis tvungna att spela för brödfödan

Det är en otrolig skillnad mellan ett instrument i vardagsrummet och en relativt hyffsad stereo, som vi alla vet. Och den upplevelsen går inte att ersätta. Önskar bara att jag kunde vara mer delaktig.

/ B

[sportbilsentusiasten]

Musikupplevelsen…
Hm, ibland funderar jag över om den där ”perfekta” anläggningen behövs för att åstadkomma den där ”perfekta” musikupplevelsen.
Ibland kan mitt svar på det bli något i stil med: ”Äh! Snickesnack! Det där handlar mera om en massa annat än att ”maxa” musikupplevelsen. Att ägna sig åt anläggningen gör man av andra skäl än att höja musikupplevelsen.
En annan ambition som ofta uttalas är: ”Man vill ju få anläggningen så bra som möjligt!” Åkej, så vad är då det? Vad är möjligt? Var går gränsen? När övergår det möjliga i det omöjliga? Även den tankebanan kan därför förefalla mig lite snömosig. Åtminstone om jag ställer den ovanstående jätte-enkla frågan.

Ett helt annat sätt att förbättra sin musikupplevelse är att fokusera på MOTTAGAREN, dvs mig själv, jag som lyssnar. Kan JAG, med mina inre processer, påverka musikupplevelsen?
Min tanke är att jag kan det. Men jag slänger den faktorn över axeln.
Tekniken och prylarna är ju EXTREMT mycket mer lockande att ägna sig åt. Där finns MASSOR som ”en teknikintresserad kille” kan fokusera på. Fakta, fysik, mätningar, mer eller mindre prestigefyllda diskussioner, konsumtion, snygga prylar, tillfredsställande ägande mm.

Mina inre processer.. Pfh! Trååkigt… Inga prylar, ingen teknik, inga mätningar. Hopplöst att diskutera dessutom…

Och, så kan det ju få vara och förbli.

Om man förbättrar sin anläggning&rum efter maximal musikupplevelse och inte ljudupplevelse så löser man allt du skriver om här enl mig.
Då blir även, märkligt nog, även ljudupplevelse bättre över tid.
Om man däremot fokar på att förbättra sin ljudupplevelse, finns enl min erfarenhet stor risk att musikupplevelsen minskar = man lyssnar mer o mer efter störningar än låtarnas musikalisk mening.
Att fokusera på MOTTAGAREN är ingen objektivt vettig approach enl mig.
Ok att droga sig kan göra allt lite roligare, men om man startar med en BRA anläggning så blir ju upplevelsen bara ännu bättre med droger - jämfört med att starta med en kass anläggning.

[Strmbrg]

Att fokusera på MOTTAGAREN är ingen objektivt vettig approach enl mig.
Ok att droga sig kan göra allt lite roligare, men om man startar med en BRA anläggning så blir ju upplevelsen bara ännu bättre med droger - jämfört med att starta med en kass anläggning.

Mja, droger var inte vad jag hade i åtanke precis.
Snarare då att ens attityd och tolerans kan påverka upplevelsen. Lyssnar jag "positivt" eller lyssnar jag "negativt"?
Adderar jag - och hjälper till - att skapa en realism-upplevelse exempelvis? Eller hjälper jag inte till?
Annorlunda uttryckt: Har jag inlevelse och fantasi, eller är jag mer torr och krass?

[Helmut]

I min ungdom köpte jag massor med band från Europafilm. Många av banden var inspelade i 36 cm i sekunden. Körde med Aiva bandspelare.
Fick möjligheten att jämföra Lp skivor och en högklassig Hi Fi anläggning och mina Europafilm inspelade band på min Mediokra anläggning med Peerless element.
Min uppfattning var att Europafilms band på en medioker anläggning med medelgoda högtalare. Lät bättre an lp skivor på en högklassig anläggning.
Har även haft möjligheten att på Västerås konserthus höra inspelningar som varit kopior av original masterbanden där man bara gjort en kopia från masterbandet direkt in till en bärbar dator.
Själv skulle jag hellre lägga ner mer pengar på bättre inspelningar än en dyr anläggning. Idealet vore om man kunde kopiera originalinspelningen till en Blue ray skiva och ha en spelare med olika funktioner så man kunde koppla in en dynamikbegränsare. Bor man i en villa och inte behöver bry sig om grannarna kunde man köra ut musiken som på originalinspelningen och kanske med möjligheten att mixa om olika instrument och sångarens röst.
Men vad jag inte fattar är hur kan en kopia av ett 40 år gammalt masterband överfört till en bärbar dator låta så otroligt mycket bättre än en live orkester med fem musiker. Gitarr, bas, basgitarr, trummor och en sångare. Misstänker att det är skit bakom mixerbordet som förstör ljudet och det kan knappast en bra anläggning korrigera.

[MichaelG]

Den perfekta musikupplevelsen existerar kanske inte och inte heller den perfekta anläggningen. Men om man uppehåller sig litet kring korrelationen mellan musikupplevelse och ljudkvalitet (=anläggningens kvalitet) så finner man snart att det inte finns en enkel sådan korrelation. Dels är det litet vanskligt att kvantifiera musikupplevelse. Inte minst av det enkla skälet att den inte befinner sig på en enkel skala (bättre - sämre). Upplevelsen kan bero på så mycket; relationen till musiken, sammanhanget, ljudkvaliteten, och massa annat. Upplevelsen var kanske enastående för att man var kär just då. Även om det lät apa. Och man kanske inte ens egentligen gillade musiken.

Även när vi titta på begreppet ljudkvalitet, befinner inte heller detta sig på en enkel skala (bättre - sämre). Vilket är bäst: "Stort, häftigt och illusoriskt, men litet vasst i toppen", eller "behagligt och lättlyssnat, men litet avslaget". Det beror ju på. Jag har exempelvis två huvudanläggningar för musik hemma. Den ena skulle i nypris gå på flera hundra tusen kronor och den andra mellan 10-15 tusen. (Att jag köpt det mesta begagnat är en annan historia...) Finanläggningen låter bättre - framför allt när jag spelar riktigt starkt (vilket inte går på den enkla). Men den enkla anläggningen hänger med bra i övrigt. Faktum är att jag fastnat flera gånger i musiken i den enkla anläggningen och inte känt behov av att lyssna någon annan stans. Och jag känner att om jag någon gång tvingas flytta till lägenhet (=störbenägna grannar) så kan jag leva med den enklare anläggningen. Dock kommer det säker att finnas stunder när jag saknar möjligheterna med den andra.

[Magnuz]

Och jag känner att om jag någon gång tvingas flytta till lägenhet (=störbenägna grannar) så kan jag leva med den enklare anläggningen. Dock kommer det säker att finnas stunder när jag saknar möjligheterna med den andra.

Det är väl om du har störbenägna grannar som du behöver den stora anläggningen?