Skillnader är en sak, och distraktionsframkallande faktorer är en annan, som jag ser på saken.
Till exempel kan man resonera sålunda:
Skillnader mellan A och B kan föreligga
utan att varken A eller B framkallar någon distraktion. Både A och B är
tillräckligt bra.
Skillnader mellan A och B kan föreligga
samtidigt som både A och B framkallar distraktion. Både A och B är dåliga.
Skillnader mellan A och B kan föreligga där A framkallar distraktion medans B inte gör det. A är tillräckligt bra. B är dålig.
Fler varianter finns såklart.
Ovanstående är behäftat med ett problem förklaringsmässigt och därmed även ett problem som påverkar diskussionen kring alltsammans. Det problemet ligger i innebörden i begreppet TILLRÄCKLIGT BRA.
Det vill säga: Tillräckligt för VAD? För min del har jag löst den lilla tankeknuten genom att svara:
Tillräckligt för att distraktion ej skall framkallas och inverka på min musiklyssning. Här kommer även avsändar- och mottagaraspekten in. Men det tar vi inte nu.
En annan grundläggande - som jag ser det - sak är att
definiera sitt syfte med det man ägnar sig åt. Man helt enkelt frågar sig: Vad vill jag åstadkomma?
Exempelvis -
varför lyssnar jag efter skillnader mellan A och B? Vad vill jag åstadkomma med det?
Svaren är personliga dvs inte allom givna. Det personliga svaret kan innehålla fler svar eller ett svar.
Kom just att tänka på ett svar på ovanstående - som vid lite eftertanke kan vara avsevärt mycket bättre och mer användbart än det i förstone verkar, nämligen svaret:
"INGEN JÄVLA ANING..."Ty om det verkligen är ett genomtänkt svar, så kan man ju ägna sig åt något annat.

Till slut vet bara de insiktslösa hur precis allt hänger ihop.
De insiktsfulla har sedan länge förstått att de inte förstår allt.