Varför mätningar sällan överenstämmer med hur det låter...

[Bill50x]

Hur låter detta?
Låter det överhuvudtaget? Det är ju en bild, inte ljud!

Stravinsky-Firebird-Piano-Score-p03.jpg

Jag har alltid funderat på om en notläsande musiker, eller annan person, kan höra verket för sitt inre bara genom att läsa ett partitur. Om så är fallet är jag rejält avundsjuk. Jag kan förflytta mig till en helt annan plats i ett annat århundrade, både framåt och bakåt i tiden genom att läsa en välskriven bok, så varför skulle det inte fungera med noter?

Både sångare och musiker klarar detta och framför allt dirigenter.

För att inte tala om döva musiker som skrivit fantastisk musik.

/ B

[petersteindl]

Jag har alltid funderat på om en notläsande musiker, eller annan person, kan höra verket för sitt inre bara genom att läsa ett partitur. Om så är fallet är jag rejält avundsjuk. Jag kan förflytta mig till en helt annan plats i ett annat århundrade, både framåt och bakåt i tiden genom att läsa en välskriven bok, så varför skulle det inte fungera med noter?

Både sångare och musiker klarar detta och framför allt dirigenter.

För att inte tala om döva musiker som skrivit fantastisk musik.

/ B

Självklart, tonsättarna och speciellt de döva. Bra där.

[hifikg]

Hur låter detta?
Låter det överhuvudtaget? Det är ju en bild, inte ljud!

Stravinsky-Firebird-Piano-Score-p03.jpg

Jag har alltid funderat på om en notläsande musiker, eller annan person, kan höra verket för sitt inre bara genom att läsa ett partitur. Om så är fallet är jag rejält avundsjuk. Jag kan förflytta mig till en helt annan plats i ett annat århundrade, både framåt och bakåt i tiden genom att läsa en välskriven bok, så varför skulle det inte fungera med noter?

Både sångare och musiker klarar detta och framför allt dirigenter.

Anade det och blir seriöst avundsjuk. Vore en kunskap värd att tillägna sig. Tänk om jag blir döv en vacker dag. Då skulle jag kunna läsa partituren medan jag blundar och njuter... eh... ja... får fundera på det där, men du förstår tanken.

[petersteindl]

Jag har alltid funderat på om en notläsande musiker, eller annan person, kan höra verket för sitt inre bara genom att läsa ett partitur. Om så är fallet är jag rejält avundsjuk. Jag kan förflytta mig till en helt annan plats i ett annat århundrade, både framåt och bakåt i tiden genom att läsa en välskriven bok, så varför skulle det inte fungera med noter?

Både sångare och musiker klarar detta och framför allt dirigenter.

Anade det och blir seriöst avundsjuk. Vore en kunskap värd att tillägna sig. Tänk om jag blir döv en vacker dag. Då skulle jag kunna läsa partituren medan jag blundar och njuter... eh... ja... får fundera på det där, men du förstår tanken.

You bet!

[matssvensson]

Det som troligtvis har en större betydelse (än högtalarens faktiska riktning) är korrelationen mellan direktljudet från det inspelade instrumentet med de inspelade reflekterande ljuden som uppstår från samma instrument. När den i inspelningen "inprintade" kodens korrelation dem emellan skett så faller de flesta bitar på plats, detta förutsatt att de för hörseln på ett förväntat sätt överenstämmer med varandra vad gäller korrekta infallsvinklar dem emellan, vilket i sin tur naturligtvis kommer överenstämma som allra bäst ifall ljudupptagningen av direktljudet och reflexerna är gjord från en och samma upptagningspunkt, det jag tidigare kallat för "en-punkts-inspelning".

Jag är med på att korrelation mellan direktljud och reflektioner är betydelsefull för hur vi sorterar och uppfattar ljud. Jag är dock inte med på hur högtalaren i ett lyssningsrum ska klara av att återskapa "förutsatt att de för hörseln på ett förväntat sätt överensstämmer med varandra vad gäller korrekta infallsvinklar dem emellan". Både direktljudet och de inspelade reflexerna kommer ju studsa runt och träffa lyssnaren precis likadant, eftersom de strålar ut från en och samma källa - högtalaren. Hur kan de då behålla sina korrekta infallsvinkar dem emellan från inspelningen?

Eller menar du att en lyckad inspelning på något vis fångar korrelation mellan direktljud och reflektioner samt också infallsvinkeln dem emellan på något vis. Och att sen hörseln i uppspelningen tolkar detta som vi upplever återgivningen genom ett väl fungerande stereosystem just tack vare denna inkodade infallsvinkel, trots att hela det inspelade ljudet strålar ut från samma ställe - högtalarna. Hur sker i så fall den inkodningen och sen avkodningen av hörseln vid uppspelningen om den är så betydelsefull vid in/uppspelning som jag upplever att du menar?

[goat76]

Det som troligtvis har en större betydelse (än högtalarens faktiska riktning) är korrelationen mellan direktljudet från det inspelade instrumentet med de inspelade reflekterande ljuden som uppstår från samma instrument. När den i inspelningen "inprintade" kodens korrelation dem emellan skett så faller de flesta bitar på plats, detta förutsatt att de för hörseln på ett förväntat sätt överenstämmer med varandra vad gäller korrekta infallsvinklar dem emellan, vilket i sin tur naturligtvis kommer överenstämma som allra bäst ifall ljudupptagningen av direktljudet och reflexerna är gjord från en och samma upptagningspunkt, det jag tidigare kallat för "en-punkts-inspelning".

Jag är med på att korrelation mellan direktljud och reflektioner är betydelsefull för hur vi sorterar och uppfattar ljud. Jag är dock inte med på hur högtalaren i ett lyssningsrum ska klara av att återskapa "förutsatt att de för hörseln på ett förväntat sätt överensstämmer med varandra vad gäller korrekta infallsvinklar dem emellan". Både direktljudet och de inspelade reflexerna kommer ju studsa runt och träffa lyssnaren precis likadant, eftersom de strålar ut från en och samma källa - högtalaren. Hur kan de då behålla sina korrekta infallsvinkar dem emellan från inspelningen?

Eller menar du att en lyckad inspelning på något vis fångar korrelation mellan direktljud och reflektioner samt också infallsvinkeln dem emellan på något vis. Och att sen hörseln i uppspelningen tolkar detta som vi upplever återgivningen genom ett väl fungerande stereosystem just tack vare denna inkodade infallsvinkel, trots att hela det inspelade ljudet strålar ut från samma ställe - högtalarna. Hur sker i så fall den inkodningen och sen avkodningen av hörseln vid uppspelningen om den är så betydelsefull vid in/uppspelning som jag upplever att du menar?

Du tog inte med det andra stycket i mitt inlägg som kompletterade det hela så jag klipper in det här:

Utöver det och kanske det viktigaste är att det är två högtalare i samspel som skapar en illusion som endast uppstår i lyssnarens huvud lurat av stereosystemet. Tack vare de två högtalarna skapas det "avstånds-referenspunkter" även på det horisontala planet för alla individuella ljuden i ljudmixen, vilket räcker för att återskapa en hyfsat korrekt uppfattning av att de olika ljuden kommer ifrån olika riktningar. Kort sagt lyssnar vi på inspelningens information vad gäller riktningar, inte på de två högtalarnas riktningar (även om de naturligtvis påverkar de reflexer som uppstår i det egna rummet).

Det är sant som du säger att reflexerna som uppstår i det egna lyssningsrummet kommer från vardera högtalare, och att allt ljud i dessa reflexer oavsett om de i inspelningen består av inspelat direktljud eller inspelade reflexer från inspelningslokalen så blandas dessa ihop som ett och samma ljud i de reflexer som uppstår i det egna lyssningsrummet. Av den orsaken måste vi minska andelen reflexer från det egna rummet då dessa till största del diffuserar ”insynen” till det inspelade rummet, vilket medför att vi kommer höra mindre ”separation” mellan direktljuden och reflexerna från rummet i själva inspelningen.

Det du inte riktigt verkar skilja på är högtalarnas påverkan av de reflexer som uppstår i det egna rummet med de inspelade reflexerna i förhållande till direktljuden i inspelningen. Kort sagt vill vi höra inspelningens information vad gäller riktningar, inte de två högtalarnas egentliga riktningar och de reflexer som uppstår från det egna lyssningsrummet.

[Johan_Lindroos]

Det som troligtvis har en större betydelse (än högtalarens faktiska riktning) är korrelationen mellan direktljudet från det inspelade instrumentet med de inspelade reflekterande ljuden som uppstår från samma instrument. När den i inspelningen "inprintade" kodens korrelation dem emellan skett så faller de flesta bitar på plats, detta förutsatt att de för hörseln på ett förväntat sätt överenstämmer med varandra vad gäller korrekta infallsvinklar dem emellan, vilket i sin tur naturligtvis kommer överenstämma som allra bäst ifall ljudupptagningen av direktljudet och reflexerna är gjord från en och samma upptagningspunkt, det jag tidigare kallat för "en-punkts-inspelning".

Jag är med på att korrelation mellan direktljud och reflektioner är betydelsefull för hur vi sorterar och uppfattar ljud. Jag är dock inte med på hur högtalaren i ett lyssningsrum ska klara av att återskapa "förutsatt att de för hörseln på ett förväntat sätt överensstämmer med varandra vad gäller korrekta infallsvinklar dem emellan". Både direktljudet och de inspelade reflexerna kommer ju studsa runt och träffa lyssnaren precis likadant, eftersom de strålar ut från en och samma källa - högtalaren. Hur kan de då behålla sina korrekta infallsvinkar dem emellan från inspelningen?


Eller menar du att en lyckad inspelning på något vis fångar korrelation mellan direktljud och reflektioner samt också infallsvinkeln dem emellan på något vis. Och att sen hörseln i uppspelningen tolkar detta som vi upplever återgivningen genom ett väl fungerande stereosystem just tack vare denna inkodade infallsvinkel, trots att hela det inspelade ljudet strålar ut från samma ställe - högtalarna. Hur sker i så fall den inkodningen och sen avkodningen av hörseln vid uppspelningen om den är så betydelsefull vid in/uppspelning som jag upplever att du menar?

Du tog inte med det andra stycket i mitt inlägg som kompletterade det hela så jag klipper in det här:

Utöver det och kanske det viktigaste är att det är två högtalare i samspel som skapar en illusion som endast uppstår i lyssnarens huvud lurat av stereosystemet. Tack vare de två högtalarna skapas det "avstånds-referenspunkter" även på det horisontala planet för alla individuella ljuden i ljudmixen, vilket räcker för att återskapa en hyfsat korrekt uppfattning av att de olika ljuden kommer ifrån olika riktningar. Kort sagt lyssnar vi på inspelningens information vad gäller riktningar, inte på de två högtalarnas riktningar (även om de naturligtvis påverkar de reflexer som uppstår i det egna rummet).

Det är sant som du säger att reflexerna som uppstår i det egna lyssningsrummet kommer från vardera högtalare, och att allt ljud i dessa reflexer oavsett om de i inspelningen består av inspelat direktljud eller inspelade reflexer från inspelningslokalen så blandas dessa ihop som ett och samma ljud i de reflexer som uppstår i det egna lyssningsrummet. Av den orsaken måste vi minska andelen reflexer från det egna rummet då dessa till största del diffuserar ”insynen” till det inspelade rummet, vilket medför att vi kommer höra mindre ”separation” mellan direktljuden och reflexerna från rummet i själva inspelningen.

Det du inte riktigt verkar skilja på är högtalarnas påverkan av de reflexer som uppstår i det egna rummet med de inspelade reflexerna i förhållande till direktljuden i inspelningen. Kort sagt vill vi höra inspelningens information vad gäller riktningar, inte de två högtalarnas egentliga riktningar och de reflexer som uppstår från det egna lyssningsrummet.

Ambiofoniuppspelning kan då ofta vara en bra metod att dra ur mer information (subjektiv trevlighetsupplevelse av ambiensen hos inspelningen).

[goat76]

Jag snubblade precis över detta...

En inspelningsingenjör vid namn John Cuniberti som gett sig fan på att spela in hela band med en ensam stereo-mikrofon och kallar sin serie av inspeningar för OneMic Series. Mikrofonen är en bandmikrofon med två inbyggda mikrofonkapslar i Blumlein (XY) samt Mid/Side-konfiguration med namnet AEA R88. Intressant mikrofon som verkar vara väl värd sina 25.000 kr.

Inspelningarna låter allt från skapligt till mycket bra med ett naturligt och luftigt ljud, men det där sista "bettet" och "kroppen" tycker jag saknas i ljudet. Fördelarna med stereo-inspelningar från en och samma punkt i rummet är lätta att höra när det kommer till det spatiala ljudet, men nog är det även tydligt att den där lilla extra skjutsen saknas i ljudet vilket närmare mikrofonplacering kan ge. Man vinner mycket men förlorar en del... Vad tycker ni?

Här nedan följer några av inspelningarna där den första videon är en introduktion med samples och sedan några kompletta låtar. Det man nog bör ta i beaktning är väl att synintrycken hjälper helhetsintrycket en del, så för att verkligen avgöra vad man tycker om ljudet så måste man nog blunda.




Och mycket mer på hans hemsida: http://www.johncuniberti.com/onemic/

[Almen]

Jag är väldigt svag för sådana där "live in the studio"-inspelningar, i alla fall ljudmässigt. Risken är dock att det blir lite tamt, det kräver ofta att låtarna testats och finslipats i krävande konsertsituationer. Frank Zappa gjorde några sådana inspelningar, varav i alla fall en dykt upp på en samlingsplatta med surroundmusik, spåret Chunga Basement från QuAUDIOPHILIAc. Där är det dock fyra separata mickar utplacerade vid respektive instrument, och det är mera ett jam än en färdig låt.

DPA (danskt mikrofonföretag) har skrivit och publicerat en hel massa om olika slags stereoinspelningar, ofta i samarbete med DR. I nedanstående (väldigt översiktliga) introduktion presenteras bl.a. idén att använda fyra koincidenta njurmikrofoner som sedan går att addera eller subtrahera till olika surroundkonfigurationer (eller mono-d:o).

Miking with DPA Microphones - A workshop in Surround Miking - Introduction to Microphone Techniques for 5.1 Surround Sound

[Kraniet]

Det sista klippet visar ju tydligt på ett problem med en stereomick så nära musikerna. När sångerskan rör sig flyttas rösten från vänster till höger öra. Ping pong stereo är ju inte så kul..

En sak man bör hålla i åtanke är att det är en stor skillnad på att spela in alla musiker samtidigt live i en studio och att spela in dom var för sig och sen mixa ihop ljudet.
Musiken "sitter ihop" på ett mycket bättre sätt när alla spelar samtidigt.

Många äldre inspelningar är ju väldigt bra "musikaliskt" pga detta och väldigt lyssningsvänligt trots bristande kvalitet på själva ljudet och inspelningen.

[RogerGustavsson]

Sedan när jag var på ett ställe och spelade in havsvågor mot strand
där det var mycket bas var jag inne på att att komplettera med rundtagande mic för att få med basen,
tyckte väl inte jag fick till det så det fick va tillsvidare

Schoeps har en sådan rundtagande mikrofon för att komplettera deras riktade mikrofoner. Tror den har ett inbyggt filter så att den endast fyller på "längst ner".

Polarflex heter Schoeps lösning där man kombinerar olika riktningskaraktäristik, https://schoeps.de/fileadmin/user_uploa ... 482563.pdf

[goat76]

Det sista klippet visar ju tydligt på ett problem med en stereomick så nära musikerna. När sångerskan rör sig flyttas rösten från vänster till höger öra. Ping pong stereo är ju inte så kul..

En sak man bör hålla i åtanke är att det är en stor skillnad på att spela in alla musiker samtidigt live i en studio och att spela in dom var för sig och sen mixa ihop ljudet.
Musiken "sitter ihop" på ett mycket bättre sätt när alla spelar samtidigt.

Många äldre inspelningar är ju väldigt bra "musikaliskt" pga detta och väldigt lyssningsvänligt trots bristande kvalitet på själva ljudet och inspelningen.

Jag håller med om allt det du säger.

Jag tror resultatet i det sista klippet hade blivit bättre om huvudsångerskan hade haft ett puffskydd, inte för att motverka okontrollerade "puffar" utan mest som en indikation var hon måste sjunga in i mikrofonen för att inte pasera mikrofonens null-punkt och trilla över till nästa mikrofonkapsel i mikrofonens Blumlein-konfigurationen.

Fördelarna med inspelning från en och samma punkt i rummet är väldigt tydliga i dessa inspelningar, det låter mer naturligt när direktljud och rumsljud möts på samma plats, pusselbitarna faller på plats vad gäller den biten, men man kan tyvärr även identifiera en del brister som det du upptäckte. Den tonala biten lämnar också en del att önska då ljudet kan låta lite väl "tamt" vilket Almen påpekade. Det hade varit rent fantastiskt om dessa fel hade kunnat elimineras helt då denna inspelningsteknik i övrigt ger ett så naturligt resultat. Dessa fel överenstämmer inte med hur vi själva hör, det är därför vi identifierar dem och det är också därför jag önskar att dessa fel skulle kunna åtgärdas, antingen med ny mikrofonteknik (mest önskvärt) eller med någon typ av process som åtgärdar dem i efterhand (men som påpekats av andra i tråden kan bli svårt och riskerar introducera andra fel).

Tyvärr måste det fortfarande användas fler mikrofoner placerade närmare ljudkällorna för att verkligen kunna få ordning på riktningar och fullskalig tonalitet, men det för med sig att man går miste om den där ensamma punkten i rummet där det mesta på ett naurligt sätt faller på plats. Det blir istället ett ihopkok av diverse ljud vars frekvenser börjar överlappa och maskera varandra och helheten går förlorad, vilket är en omöjlighet att med tagens verktyg "laga" i efterhand på ett artificiellt vis.

[juanth]

Det mesta fungerar bra utom trummorna som i mitt tycke saknar kött.
Jag antar att man med en mikrofon är hänvisad till att mestadels jobba med avstånd till trummorna (så de inte tar över) men jag blir sugen på att laborera med närmare avstånd och mera dämp kring trummorna. Jag tycker att de har lite för mycket av lokalens ljud i sig, samt att avståndet då som sagt hörs väl mycket.
Det är trevligt med intimiteten som skapas nära mikrofonen.

[Nattlorden]

Jag snubblade precis över detta...

En inspelningsingenjör vid namn John Cuniberti som gett sig fan på att spela in hela band med en ensam stereo-mikrofon och kallar sin serie av inspeningar för OneMic Series. Mikrofonen är en bandmikrofon med två inbyggda mikrofonkapslar i Blumlein (XY) samt Mid/Side-konfiguration med namnet AEA R88. Intressant mikrofon som verkar vara väl värd sina 25.000 kr.

Inspelningarna låter allt från skapligt till mycket bra med ett naturligt och luftigt ljud, men det där sista "bettet" och "kroppen" tycker jag saknas i ljudet. Fördelarna med stereo-inspelningar från en och samma punkt i rummet är lätta att höra när det kommer till det spatiala ljudet, men nog är det även tydligt att den där lilla extra skjutsen saknas i ljudet vilket närmare mikrofonplacering kan ge. Man vinner mycket men förlorar en del... Vad tycker ni?

Här nedan följer några av inspelningarna där den första videon är en introduktion med samples och sedan några kompletta låtar. Det man nog bör ta i beaktning är väl att synintrycken hjälper helhetsintrycket en del, så för att verkligen avgöra vad man tycker om ljudet så måste man nog blunda.

[ YouTube ]

[ YouTube ]

[ YouTube ]

Och mycket mer på hans hemsida: http://www.johncuniberti.com/onemic/

Gillar inte musiken "i" huvudet så här mycket - lite avstånd, tack!

[goat76]

Jag snubblade precis över detta...

En inspelningsingenjör vid namn John Cuniberti som gett sig fan på att spela in hela band med en ensam stereo-mikrofon och kallar sin serie av inspeningar för OneMic Series. Mikrofonen är en bandmikrofon med två inbyggda mikrofonkapslar i Blumlein (XY) samt Mid/Side-konfiguration med namnet AEA R88. Intressant mikrofon som verkar vara väl värd sina 25.000 kr.

Inspelningarna låter allt från skapligt till mycket bra med ett naturligt och luftigt ljud, men det där sista "bettet" och "kroppen" tycker jag saknas i ljudet. Fördelarna med stereo-inspelningar från en och samma punkt i rummet är lätta att höra när det kommer till det spatiala ljudet, men nog är det även tydligt att den där lilla extra skjutsen saknas i ljudet vilket närmare mikrofonplacering kan ge. Man vinner mycket men förlorar en del... Vad tycker ni?

Här nedan följer några av inspelningarna där den första videon är en introduktion med samples och sedan några kompletta låtar. Det man nog bör ta i beaktning är väl att synintrycken hjälper helhetsintrycket en del, så för att verkligen avgöra vad man tycker om ljudet så måste man nog blunda.

[ YouTube ]

[ YouTube ]

[ YouTube ]

Och mycket mer på hans hemsida: http://www.johncuniberti.com/onemic/

Gillar inte musiken "i" huvudet så här mycket - lite avstånd, tack!

Japp, och just det återknyter till den problematik jag hela tiden pratat om. Mikrofonerna fungerar inte som vårat hörselsinne hör ljudet från ett och samma avstånd, det är därför jag efterlyser mikrofoner/ljudupptagningsteknik som bättre representerar hur vi hör.

[sammel]

Sedan när jag var på ett ställe och spelade in havsvågor mot strand
där det var mycket bas var jag inne på att att komplettera med rundtagande mic för att få med basen,
tyckte väl inte jag fick till det så det fick va tillsvidare

Schoeps har en sådan rundtagande mikrofon för att komplettera deras riktade mikrofoner. Tror den har ett inbyggt filter så att den endast fyller på "längst ner".

Polarflex heter Schoeps lösning där man kombinerar olika riktningskaraktäristik, https://schoeps.de/fileadmin/user_uploa ... 482563.pdf

Tack Roger, nåt sånt jag var intresserad av. Försökte med Audacity med två CM3 o en OM1
där jag körde lågpassfilter på OM1 men som sagt vart inte kanon.
Sedan är ju CM3 wide cardioid så det är kanske tillräckligt bra i basområdet.

[matssvensson]

Kul ljudklipp, och det blir ju en del intressanta ping-pong effekter med den mikrofonuppställningen (sista klippet). Finns det någon förklaring till varför man ställer upp en stereomik som videon visar - mitt i gruppen? Jag tänker att blir inte det ett väldigt svårt sätt att fånga ljudmässiga ledtrådar till ljudkällornas naturliga placering när man ska försöka återge dem genom ett stereosystem?

En lustig detalj är ju också att inspelningen är en akustisk liveupptagning med stereomik, men att musikerna har hörlurar på sig??

[goat76]

Kul ljudklipp, och det blir ju en del intressanta ping-pong effekter med den mikrofonuppställningen (sista klippet). Finns det någon förklaring till varför man ställer upp en stereomik som videon visar - mitt i gruppen? Jag tänker att blir inte det ett väldigt svårt sätt att fånga ljudmässiga ledtrådar till ljudkällornas naturliga placering när man ska försöka återge dem genom ett stereosystem?

En lustig detalj är ju också att inspelningen är en akustisk liveupptagning med stereomik, men att musikerna har hörlurar på sig??

Den enkla förklaringen är att alla musikerna i bandet inte ryms rent fysiskt inom mikrofonens ”framåt”-liggande två kapslars upptagningsområde, på det avstånd som krävs för att det inte ska låta allt för avlägset. Därav måste kapslarnas baksida från dessa ”åttor” även nyttjas.

Det handlar således återigen om att komma runt den problematik med att mikrofoner inte fungerar så som våran hörsel på samma avstånd dör vi tycker helheten låter allra bäst.

[RogerGustavsson]

Opus 3 använde båda sidor av en åtta-riktad mikrofon vid t.ex. Gitarrkvartetten, där sitter en av gitarrerna på andra sidan, det blir två gitarrer i mitten och en till vänster resp. höger i ljudbilden. Opus 3 körde oftast en bandmick på ståbasen på de tidiga jazzinspelningarna. En åtta-mick ger väl i regel största bastappet? Visserligen fanns det riktade mikrofoner med bashöjning för användande på lite större avstånd.

[goat76]

Opus 3 använde båda sidor av en åtta-riktad mikrofon vid t.ex. Gitarrkvartetten, där sitter en av gitarrerna på andra sidan, det blir två gitarrer i mitten och en till vänster resp. höger i ljudbilden. Opus 3 körde oftast en bandmick på ståbasen på de tidiga jazzinspelningarna. En åtta-mick ger väl i regel största bastappet? Visserligen fanns det riktade mikrofoner med bashöjning för användande på lite större avstånd.

En åtta-mikrofon påverkas iallafall i regel mer än andra upptagningsmönster av proximity effekten, hur det ligger till med åttor på längre avstånd är jag osäker på?

[goat76]

Det här klippet är intressant från OneMic Series. Det är verkligen medryckande när man ser musikernas inlevelse och samspel, och det låter riktigt bra. Men om man bara koncentrerar sig på själva ljudet så saknas det något vilket antagligen är "basfundamentet" i ljudet, det blir extra tydligt när kontrabasisten kör sitt solo och jag undrar om han kanske borde ha stått på en upphöjd platå så att instrumentets ljud hade kommit mer på nivå med de resterande musikernas instrument?

Hur som helst så är det riktigt trevliga inspelningar efter de begränsningar som råder.

[RogerGustavsson]

Opus 3 använde båda sidor av en åtta-riktad mikrofon vid t.ex. Gitarrkvartetten, där sitter en av gitarrerna på andra sidan, det blir två gitarrer i mitten och en till vänster resp. höger i ljudbilden. Opus 3 körde oftast en bandmick på ståbasen på de tidiga jazzinspelningarna. En åtta-mick ger väl i regel största bastappet? Visserligen fanns det riktade mikrofoner med bashöjning för användande på lite större avstånd.

En åtta-mikrofon påverkas iallafall i regel mer än andra upptagningsmönster av proximity effekten, hur det ligger till med åttor på längre avstånd är jag osäker på?

Inspelningsteknikern Tony Faulkner visade för många år sedan hur han kompenserade för basfallet hos de åttor han använde. Det går att jämföra en rad olika kapslar hos Schoeps (det är inte verkliga kurvor men de visar trenden):
https://schoeps.de/fileadmin/user_uploa ... 8_CCM8.jpg
https://schoeps.de/fileadmin/user_uploa ... equenz.jpg
https://schoeps.de/fileadmin/user_uploa ... 4_CCM4.jpg
https://schoeps.de/fileadmin/user_uploa ... equenz.jpg

[goat76]

Opus 3 använde båda sidor av en åtta-riktad mikrofon vid t.ex. Gitarrkvartetten, där sitter en av gitarrerna på andra sidan, det blir två gitarrer i mitten och en till vänster resp. höger i ljudbilden. Opus 3 körde oftast en bandmick på ståbasen på de tidiga jazzinspelningarna. En åtta-mick ger väl i regel största bastappet? Visserligen fanns det riktade mikrofoner med bashöjning för användande på lite större avstånd.

En åtta-mikrofon påverkas iallafall i regel mer än andra upptagningsmönster av proximity effekten, hur det ligger till med åttor på längre avstånd är jag osäker på?

Inspelningsteknikern Tony Faulkner visade för många år sedan hur han kompenserade för basfallet hos de åttor han använde. Det går att jämföra en rad olika kapslar hos Schoeps (det är inte verkliga kurvor men de visar trenden):
https://schoeps.de/fileadmin/user_uploa ... 8_CCM8.jpg
https://schoeps.de/fileadmin/user_uploa ... equenz.jpg
https://schoeps.de/fileadmin/user_uploa ... 4_CCM4.jpg
https://schoeps.de/fileadmin/user_uploa ... equenz.jpg

Själv har jag i min ägo en hel drös oika mikrofontyper, och den med klart mest bas-respons är helt klart mina Cascade Fat Head II av typen bandmikrofon med åtta (vilket väl alla bandmikrofoner har?).

Jag postade först ett inlägg med den enda responskurvan jag kunde hitta med den AEA R88 som används av John Cuniberti i OneMic Series, men responskurvan visade bara ner till 200 Hz. Jag hittar tyvärr bara en mätning på en annan bandmikrofon med åtta från samma företag och den ser ut så här.


Här är responskurvan på den mikrofon som används av John Cuniberti, som tyvärr bara visar ner till 200 Hz.

[goat76]

Det mesta fungerar bra utom trummorna som i mitt tycke saknar kött.
Jag antar att man med en mikrofon är hänvisad till att mestadels jobba med avstånd till trummorna (så de inte tar över) men jag blir sugen på att laborera med närmare avstånd och mera dämp kring trummorna. Jag tycker att de har lite för mycket av lokalens ljud i sig, samt att avståndet då som sagt hörs väl mycket.
Det är trevligt med intimiteten som skapas nära mikrofonen.

Juanth, vad tycker du om trummorna i följande låt?
Jag tror rummet i den här inspeningen har "tillåtit" trummorna en något närmare placering då rummet verkar vara lite mer dämpat i akustiken.

[juanth]

Det mesta fungerar bra utom trummorna som i mitt tycke saknar kött.
Jag antar att man med en mikrofon är hänvisad till att mestadels jobba med avstånd till trummorna (så de inte tar över) men jag blir sugen på att laborera med närmare avstånd och mera dämp kring trummorna. Jag tycker att de har lite för mycket av lokalens ljud i sig, samt att avståndet då som sagt hörs väl mycket.
Det är trevligt med intimiteten som skapas nära mikrofonen.

Juanth, vad tycker du om trummorna i följande låt?
Jag tror rummet i den här inspeningen har "tillåtit" trummorna en något närmare placering då rummet verkar vara lite mer dämpat i akustiken.

[ YouTube ]

Ja, mycket bättre. Men som det var i förra låten kan också vara en smaksak, inte helt ovanligt att trummor är väldigt tillbakalutade i genren.
Det är klart trevligt med den minimalistiska tanken. Dock så finns det nog en hel del som skulle gå att förbättra med enkla akustiska åtgärder i rummen före en sådan inspelning. En skärm här och där, diffusion, feta mattor.
Jättekul och rätt bra hur som helst.

[juanth]

Det här klippet är intressant från OneMic Series. Det är verkligen medryckande när man ser musikernas inlevelse och samspel, och det låter riktigt bra. Men om man bara koncentrerar sig på själva ljudet så saknas det något vilket antagligen är "basfundamentet" i ljudet, det blir extra tydligt när kontrabasisten kör sitt solo och jag undrar om han kanske borde ha stått på en upphöjd platå så att instrumentets ljud hade kommit mer på nivå med de resterande musikernas instrument?

Hur som helst så är det riktigt trevliga inspelningar efter de begränsningar som råder.

[ YouTube ]

[ YouTube ]

Det hade nog räckt att ställa en skiva bakom basisten, 50x70 cm eller så. Eller få honom något närmare mikrofonen.