Kraniet skrev:Det sista klippet visar ju tydligt på ett problem med en stereomick så nära musikerna. När sångerskan rör sig flyttas rösten från vänster till höger öra. Ping pong stereo är ju inte så kul..
En sak man bör hålla i åtanke är att det är en stor skillnad på att spela in alla musiker samtidigt live i en studio och att spela in dom var för sig och sen mixa ihop ljudet.
Musiken "sitter ihop" på ett mycket bättre sätt när alla spelar samtidigt.
Många äldre inspelningar är ju väldigt bra "musikaliskt" pga detta och väldigt lyssningsvänligt trots bristande kvalitet på själva ljudet och inspelningen.
Jag håller med om allt det du säger.
Jag tror resultatet i det sista klippet hade blivit bättre om huvudsångerskan hade haft ett puffskydd, inte för att motverka okontrollerade "puffar" utan mest som en indikation var hon måste sjunga in i mikrofonen för att inte pasera mikrofonens null-punkt och trilla över till nästa mikrofonkapsel i mikrofonens Blumlein-konfigurationen.
Fördelarna med inspelning från en och samma punkt i rummet är väldigt tydliga i dessa inspelningar, det låter mer naturligt när direktljud och rumsljud möts på samma plats, pusselbitarna faller på plats vad gäller den
biten, men man kan tyvärr även identifiera en del brister som det du upptäckte. Den tonala biten lämnar också en del att önska då ljudet kan låta lite väl "tamt" vilket Almen påpekade. Det hade varit rent fantastiskt om dessa fel hade kunnat elimineras helt då denna inspelningsteknik i övrigt ger ett så naturligt resultat. Dessa fel överenstämmer inte med hur vi själva hör, det är därför vi identifierar dem och det är också därför jag önskar att dessa fel skulle kunna åtgärdas, antingen med ny mikrofonteknik (mest önskvärt) eller med någon typ av process som åtgärdar dem i efterhand (men som påpekats av andra i tråden kan bli svårt och riskerar introducera andra fel).
Tyvärr måste det fortfarande användas fler mikrofoner placerade närmare ljudkällorna för att verkligen kunna få ordning på riktningar och fullskalig tonalitet, men det för med sig att man går miste om den där ensamma punkten i rummet där det mesta på ett naurligt sätt faller på plats. Det blir istället ett ihopkok av diverse ljud vars frekvenser börjar överlappa och maskera varandra och helheten går förlorad, vilket är en omöjlighet att med tagens verktyg "laga" i efterhand på ett artificiellt vis.