Varför har det blivit så här?

[goat76]

Sicket jä-la uttryck

Blir det mer fel när jag skriver det än när Peter ger liknande namn till audiofil-ljudbögarna?

Fast, audiofiler förknippas nog inte riktigt med ljudbögar utom av ljudbögarna. Så ser jag på saken. Däremot hifimänniskor eller hifibögar eller ljudbögar. Det är hifi som är ordet och inte audiofil. Audiofil är en annan kategori. Det intressanta är dock att hifimänniskorna, hifibögarna och ljudbögarna hellre vill bli kallade audiofiler just på grund av att det är finare och mer rumsrent.

An audiophile is a person who is enthusiastic about high-fidelity sound reproduction. An audiophile seeks to reproduce the sound of a live musical performance, typically in a room with good acoustics.
It is widely agreed that reaching this goal is very difficult and that even the best-regarded recording and playback systems rarely, if ever, achieve it.

Audiofil: Översatt från engelska - En audiofil är en person som är entusiastisk över ljudåtergivning med betoning på hög kvalitet på ljudåtergivning. En audiofil försöker återge ljudet av en live musikalisk föreställning, vanligtvis i ett rum med god akustik.

Själv anser jag att själva fixet av det akustiska i ett lyssningsrum tillhör ljudbögarnas avdelning. Gränsen går vid att fixa boendemiljöns akustik med allehanda akustikreglering på bekostnad av boendemiljön i sig. Man offrar miljö för ljud. Det förknippar jag med ljudbögeri och hifimänniskor. Här kommer hemmabiorummet in som en nödutgång för både ljudbög och äkta hälft.

MvH
Peter

Jag har mycket att lära angående det här, jag kommer vara mer försiktig innan jag slänger mig med dessa uttryck i framtiden.

[hifikg]

Det ligger nog till precis så som du säger, Peter. Om lotten inte fallit på NS-10 så hade det bara varit en annan högtalare alla audiofil-ljudbögar klagat på istället.

Sicket jä-la uttryck

Blir det mer fel när jag skriver det än när Peter ger liknande namn till audiofil-ljudbögarna?

Nä, det är oavsett ett jäkla uttryck. Så fel på så många sätt. Och om branschen är som Peter skriver så är den väldigt skev den också.

[petersteindl]

Sicket jä-la uttryck

Blir det mer fel när jag skriver det än när Peter ger liknande namn till audiofil-ljudbögarna?

Nä, det är oavsett ett jäkla uttryck. Så fel på så många sätt. Och om branschen är som Peter skriver så är den väldigt skev den också.

Ja, det är den skevheten som ger det moderna ljudet/oljudet i musikinspelningar.

[distad]

När man läser i denna tråd så funderar i alla fall jag på varför ska man ha något här hemma som låter neutralt då de flesta använder Yamaha NS-10 som låter kattskit... Får nog fundera vidare på hur jag vill att mina framtida högtalare ska låta då jag inte vill ha en återgivning som låter illa pga en massa oseriösa inspelningar..... då kan man ju egentligen lägga ner denna hobby. Såg någonstans för ett tag sedan att vi som är ljudintresserade väljer musik som låter bra i våra anläggningar före sådant som vi tycker mest om pga det ofta låter sämre. Jag vill kunna lyssna på allt möjligt även i framtiden och då kanske man ska välja annorlunda i högtalarväg, dvs hellre det än att man ska få ont i öronen när man ska spela musik. Man kanske ska packa in och ställa undan den gamla EQ:n som stått oanvänd sedan 90-talet, då den kan komma till användning.

Jag tror du har fått det hela om bakfoten här liksom de flesta andra som tror att en massa ljudmixar har gjorts med NS-10 som huvudsaklig studiomonitor. NS-10 används/användes mest för att avslöja diverse fel i ljudmixen främst i mellanregistret, hördes inga tydliga fel med den högtalaren så fanns de inte några större fel i mixen. NS-10 användes som ett ”förstoringsglas” för att avslöja fel snarare än någon slags referens för mixen i stort. Alltså som sekundärt medel och komplement till de huvudsakliga monitorerna.

Men varför låter då så mycket musik illa, vad är det för högtalare som används... vad jag förstått så är det mycket Genelec när jag pratat med studiofolk och ingen av dem som jag träffat gillar Genelec. De säger att de är bra att ha som verktyg, men att lyssna på musik genom dem har blivit totalsågningar ifrån 3st som jobbar i Studio Två av dem körde med Dynaudio hemma och en köpte mina Adam Audio för att ha hemma. Både märkena har en lite varmare klang utan det minsta hårdhet eller vasst ljud. Men de nya Dynaudio som finns ute nu har jag inte lyssnat på. Så jag begriper inte hur de skruvar på rattarna så det blir så illa, den diskussionen tog jag aldrig med dem.
Måste ju låta hemskt genom ett par Genelec som låter mer eller mindre kliniskt i mina öron när det låter illa på andra högtalare med varmare/fylligare klang så jag kan förstå de studio killar som jag pratat med att en dag med Genelec är ingen lek och då är de hur populära som helst numera i studios. Dvs jag förstår ingenting, eller så är jag korkad....
Och det skulle verkligen vara intressant att få besöka en vanlig studio som våra artister använder och lyssna och försöka förstå hur de tänker när de skruvar till ljudet som de gör. Jag menar att de 3 som jag pratat med vet ju om att det låter illa så de vill ha högtalare hemma som fyller på klangen kan man säga, i alla fall de 3 som jag träffat. Det här ämnet är svårt för min del då det verkar så jäkla invecklat.

[hifikg]

Är väl ingen som lyssnar på den färdiga produkten. Varken producenter eller musiker. Hur skulle den någonsin nå marknaden då?

[goat76]

När man läser i denna tråd så funderar i alla fall jag på varför ska man ha något här hemma som låter neutralt då de flesta använder Yamaha NS-10 som låter kattskit... Får nog fundera vidare på hur jag vill att mina framtida högtalare ska låta då jag inte vill ha en återgivning som låter illa pga en massa oseriösa inspelningar..... då kan man ju egentligen lägga ner denna hobby. Såg någonstans för ett tag sedan att vi som är ljudintresserade väljer musik som låter bra i våra anläggningar före sådant som vi tycker mest om pga det ofta låter sämre. Jag vill kunna lyssna på allt möjligt även i framtiden och då kanske man ska välja annorlunda i högtalarväg, dvs hellre det än att man ska få ont i öronen när man ska spela musik. Man kanske ska packa in och ställa undan den gamla EQ:n som stått oanvänd sedan 90-talet, då den kan komma till användning.

Jag tror du har fått det hela om bakfoten här liksom de flesta andra som tror att en massa ljudmixar har gjorts med NS-10 som huvudsaklig studiomonitor. NS-10 används/användes mest för att avslöja diverse fel i ljudmixen främst i mellanregistret, hördes inga tydliga fel med den högtalaren så fanns de inte några större fel i mixen. NS-10 användes som ett ”förstoringsglas” för att avslöja fel snarare än någon slags referens för mixen i stort. Alltså som sekundärt medel och komplement till de huvudsakliga monitorerna.

Men varför låter då så mycket musik illa, vad är det för högtalare som används... vad jag förstått så är det mycket Genelec när jag pratat med studiofolk och ingen av dem som jag träffat gillar Genelec. De säger att de är bra att ha som verktyg, men att lyssna på musik genom dem har blivit totalsågningar ifrån 3st som jobbar i Studio Två av dem körde med Dynaudio hemma och en köpte mina Adam Audio för att ha hemma. Både märkena har en lite varmare klang utan det minsta hårdhet eller vasst ljud. Men de nya Dynaudio som finns ute nu har jag inte lyssnat på. Så jag begriper inte hur de skruvar på rattarna så det blir så illa, den diskussionen tog jag aldrig med dem.
Måste ju låta hemskt genom ett par Genelec som låter mer eller mindre kliniskt i mina öron när det låter illa på andra högtalare med varmare/fylligare klang så jag kan förstå de studio killar som jag pratat med att en dag med Genelec är ingen lek och då är de hur populära som helst numera i studios. Dvs jag förstår ingenting, eller så är jag korkad....
Och det skulle verkligen vara intressant att få besöka en vanlig studio som våra artister använder och lyssna och försöka förstå hur de tänker när de skruvar till ljudet som de gör. Jag menar att de 3 som jag pratat med vet ju om att det låter illa så de vill ha högtalare hemma som fyller på klangen kan man säga, i alla fall de 3 som jag träffat. Det här ämnet är svårt för min del då det verkar så jäkla invecklat.

Problemet ligger inte i vilken högtalare som används utan mer av vad som väljs att göras under inspelning, mixning och mastring. De musikproduktioner du tycker låter dåligt producerade hade låtit ganska likvärdigt oavsett vilka högtalare som använts.

Högtalare från Genelec (såväl som andra fabrikat vars högtalare mäter bra) har på inget sätt påverkat musikproduktionerna till det bättre, felet ligger alltså snarare i hur ljudidealen är idag och hur man producerar musiken för att nå det målet. Många anser att den gyllene tiden för musikproduktioner var under och omkring 60- och 70-talet, detta trots att monitorerna som användes garanterat mätte sämre på den tiden än vad de i överlag gör idag, och trots att de tekniska förutsättningarna är mycket bättre nu för tiden.

[Conan]

Är väl ingen som lyssnar på den färdiga produkten. Varken producenter eller musiker. Hur skulle den någonsin nå marknaden då?

Ja jag förstår inte heller. Är det verkligen så det låter vid slutmixning med artist & producent närvarande? Varför säger då inte någon ifrån?

Jag har mina favorikliknelser i bildvärlden.

Kollar på en reklamfilm från Specsavers - ser ut som nåt filmat med dyr kamera. Naturliga färger och fin ljussättning. Naturligt helt enkelt.

Storage Wars på TV10. Ser naturligt ut. Normala hudtoner. Miljön i bilden ser ut som en naturlig miljö helt enkelt.

Ingen här som "mixar bilden" för att ses på en mobiltelefon i en tunnelbanevagn.

Ingen här som vill lyfta fram nåt speciellt "register" och vill man det så löser man det förmodligen redan vid filmningen med ljussättningen mm. Filmare och "klippare" är inte med i det konstnärliga på det sättet.

Säkert ingen som väljer bildmonitor för att det ska vara ett "förstringsglas" för nåt speciellt register. Säkert ingen som skiljer mellan monitor för "varm bild" eller "bra upplösning". Bildmonitorer för klippning är bästa möjliga och noga kalibrerade.

Men i ljudinspelningens värld verkar sånt här vettigt tydligen. Sjukt!

[Ogjort]

Fast, jag skriver inte riktigt under på din slutsats. Tippar att Genelec tagit marknadsandelar i studiovärlden och de har inte den lågstatus hos hajfimänniskorna som tidigare ljudreferensstudiomonitorer.

Att byta ljudstudioreferens är ofta en 15-20-årsperiod. Ett sätt att förkorta perioden för en tillverkare är att ge bort högtalarna gratis eller sälja till ett osedvanligt kraftigt rabatterat underpris. Då går det på marknadsföringskontot och man höjer varumärkets status med bolagets värdeökning som följd. Ofta har man då kunder hos stora radio eller TV-bolag som man som tillverkare stödjer eftersom de har många studior och stor marknadspåverkan.

Yamaha gjorde så på 70-talet. Bowers & Wilkins gjorde så med modellen 801 på 80-talet genom att skänka högtalare till Polygrams ljudstudior, där motprestationen var att öppet redogöra för ljudinspelningens monitorhögtalare och det stod skrivet på de flesta CD med klassisk musik. Båda varumärkena kom mycket snabbt in i studiobranschen med sina utvalda produkter men konkurrenssituationen kan ju debatteras.

Vet inte hur Genelec gör, men de har väl kämpat på i många år och egentligen uppnått acceptansnivå under de senaste åren. Det är en period på ungefär 35 år för deras del.

@ goat: Jag ser att du ofta använder ord som: ”alla”, ”ingen”, ”samtliga”, osv. Dessa ord förknippas lite digitalt d v s med noll 0 eller ett 1 och inget däremellan. Det leder ofta till uppenbara faktafel med onödiga dispyter som följd där du anser att man borde förstå det du egentligen menar, men det är faktiskt skriftliga faktafel och då handlar det inte om att läsa in andra fakta. Man kan bara utgå från det du skriver. Därför är det bättre att stryka sådana ord och använda annat uttryckssätt.

I vissa fall kan de vara berättigade och då finns ofta viss fysikalisk anknytning. Sedan kan man ironisera och använda kontroversiellt uttryckssätt in absurdum och ofta cyniskt. Görs det med glimten i ögat så blir det lite komedi.

Min åsikt är att det skett ett ljudförfall i musikinspelning och studiovärld. Det kan vara själva soundidealet som förändrats och utgör artisters ljudvarumärkesideal som mer går mot syntetiskt ljud.

Föregångarna var Kraftverk, dock hade de ett klart, harmoniskt och distinkt ljud som jag gillade.



Mvh
Peter

Jag håller med dig om att Genelec är accepterade även av audiofilerna. Ljudet på inspelningarna har dock inte blivit bättre för det, så hur frekvensgången ser ut har en mindre betydelse än vad många tror. Det viktigaste är att man litar på det man hör och att man orkar lyssna på ljudet under en lång arbetsdag, utan att lyssningströtthet uppstår.

När jag skriver "alla" i exempelvis den text du citerar så tänker jag att det ska vara ganska underförstått att "alla" aldrig betyder precis alla utan bara troligtvis merparten av audiofilerna. Det kan vara så att jag under liknande former och samma tänk har skrivit så förr, men även då har jag antagit att de flesta (inte alla) har underförstått att "alla" inte är precis alla.



Det största problemet med dagens ljudproduktion som jag ser det är att alla* ljud alltid* ska manipuleras och formas i efterhand istället för att se till att man kommer så nära det slutgiltiga resultatet så tidigt som möjligt redan vid inspelningsskedet.
Idag spelas mycket in med klicktracks och en helhet av det färdiga stycket hörs först när de olika instrumenten/ljuden sätts ihop i studioprogrammet, man hör först då att ljuden måste formas och anpassas till varandra för att inte "dränka" varandra i mixen vilket man annars hade vetat innan man tryckte på den röda inspelningsknappen.

Förr i tiden spelade hela bandet i regel tillsammans samtidigt och studioingenjören kunde då i sina monitorer redan i det skedet höra hur mixen i sin helhet skulle låta, han kunde därmed korrigera det hela med mikrofonplaceringar och allt annat tills det lät så nära det slutresultat man önskade sig. Det var i stort sett tvungen till också då det inte heller fanns samma enkla möjligheter att manipulera ljuden i efterhandsarbetet. Pusslet föll naturligt på plats och man behövde inte försöka återskapa verkligheten genom att som idag klippa och fila på varenda pusselbit för att få det att passa ihop.
En klicktrack dödar dessutom den mänskliga takten som annars finns där när ett gäng musiker spelar samspelt och dynamiskt tillsammans, där de med gemensam känsla medvetet går upp och ner lite i fart och hur hårt de spelar på sina instrument.

Sen är det väl som du säger att idealet mer och mer gått ifrån det där med "ett band som spelar tillsammans i ett rum" där akustiken varit en viktig del på inspelningen, till att istället bestå av mer syntetiska och sammansatta ljud och att dessa bara ska låta så rena som möjligt.

Nu börjar vi kanske närma oss konsensus. Även Ogjort och I-or skulle jag tippa haka på, eller snarast är av samma uppfattning och varit så under lång tid.

MvH
Peter

Antagligen nej, inte alls.
Musikaliskt uttrycksmässigt ja, om det är musik som verkligen vinner på att man spelar tillsammans.
Men ljudkvalitetsmässigt spelar det ingen roll alls om musiken är "click-trackad", pålagd spår för spår, många pålägg, eller helt datorprogrammerad.
Den senare visar sig ofta ha "högst" ljudkvalitet i dagens flöden.

Samtidig gruppinspelning kan vara musikaliskt förträfflig men låta apa.

Myter, moden och okunskap under produktion är nog snarare boven.
Den som, utan någon som helst medveten anledning, har flest plug-ins på varje kanal, när den dör - vinner.
(inte taget ut luften - det är bara att följa diskussionerna i allehanda studioforum)

/Anders O.

[music4ever]

För ny musik som ska släppas digitalt eller på CD så behövs det såklart inte någon mastering. För LP utgivning behövs mastering/gravering och för viss äldre musik så kan även mastering behövas.

[goat76]

Jag håller med dig om att Genelec är accepterade även av audiofilerna. Ljudet på inspelningarna har dock inte blivit bättre för det, så hur frekvensgången ser ut har en mindre betydelse än vad många tror. Det viktigaste är att man litar på det man hör och att man orkar lyssna på ljudet under en lång arbetsdag, utan att lyssningströtthet uppstår.

När jag skriver "alla" i exempelvis den text du citerar så tänker jag att det ska vara ganska underförstått att "alla" aldrig betyder precis alla utan bara troligtvis merparten av audiofilerna. Det kan vara så att jag under liknande former och samma tänk har skrivit så förr, men även då har jag antagit att de flesta (inte alla) har underförstått att "alla" inte är precis alla.



Det största problemet med dagens ljudproduktion som jag ser det är att alla* ljud alltid* ska manipuleras och formas i efterhand istället för att se till att man kommer så nära det slutgiltiga resultatet så tidigt som möjligt redan vid inspelningsskedet.
Idag spelas mycket in med klicktracks och en helhet av det färdiga stycket hörs först när de olika instrumenten/ljuden sätts ihop i studioprogrammet, man hör först då att ljuden måste formas och anpassas till varandra för att inte "dränka" varandra i mixen vilket man annars hade vetat innan man tryckte på den röda inspelningsknappen.

Förr i tiden spelade hela bandet i regel tillsammans samtidigt och studioingenjören kunde då i sina monitorer redan i det skedet höra hur mixen i sin helhet skulle låta, han kunde därmed korrigera det hela med mikrofonplaceringar och allt annat tills det lät så nära det slutresultat man önskade sig. Det var i stort sett tvungen till också då det inte heller fanns samma enkla möjligheter att manipulera ljuden i efterhandsarbetet. Pusslet föll naturligt på plats och man behövde inte försöka återskapa verkligheten genom att som idag klippa och fila på varenda pusselbit för att få det att passa ihop.
En klicktrack dödar dessutom den mänskliga takten som annars finns där när ett gäng musiker spelar samspelt och dynamiskt tillsammans, där de med gemensam känsla medvetet går upp och ner lite i fart och hur hårt de spelar på sina instrument.

Sen är det väl som du säger att idealet mer och mer gått ifrån det där med "ett band som spelar tillsammans i ett rum" där akustiken varit en viktig del på inspelningen, till att istället bestå av mer syntetiska och sammansatta ljud och att dessa bara ska låta så rena som möjligt.

Nu börjar vi kanske närma oss konsensus. Även Ogjort och I-or skulle jag tippa haka på, eller snarast är av samma uppfattning och varit så under lång tid.

MvH
Peter

Antagligen nej, inte alls.
Musikaliskt uttrycksmässigt ja, om det är musik som verkligen vinner på att man spelar tillsammans.
Men ljudkvalitetsmässigt spelar det ingen roll alls om musiken är "click-trackad", pålagd spår för spår, många pålägg, eller helt datorprogrammerad.
Den senare visar sig ofta ha "högst" ljudkvalitet i dagens flöden.

Samtidig gruppinspelning kan vara musikaliskt förträfflig men låta apa.

Myter, moden och okunskap under produktion är nog snarare boven.
Den som, utan någon som helst medveten anledning, har flest plug-ins på varje kanal, när den dör - vinner.
(inte taget ut luften - det är bara att följa diskussionerna i allehanda studioforum)

/Anders O.

Inte alls?

Det verkar ändå vara så att du håller med om att det kladdas för mycket i många/de flesta av dagens musikproduktioner, det var det mitt inlägg i sin helhet handlade om. Inlägget handlade naturligtvis endast om de musiktyper som normalt vinner på att musikerna spelar samtidigt tillsammans, förlåt att det inte framgick tydligare av mitt inlägg.

Mitt inlägg var alltså helt och hållet inriktat på att just musikaliteten ofta går förlorad i dagens inspelningar, klicktracks används ofta numera även för många musikinspelningar där samspelet/tajmingen i många fall är viktigare än hur rent det inspelade resultatet låter. Jag föredrar alltså att det låter en aning "apa" till förmån att det naturliga, musikaliska och taktmässiga samspelet mellan musikerna bevarats, och ja, detta gäller naturligtvis främst inspelningar av musik vars den aspekten är en del av det naturliga framförandet.

Jag håller absolut med dig om att fullt kontrollerade musikproduktioner, så som datorprogramerad musik, har den allra högsta potentialen att nå längst rent ljudkvalitetsmässigt. Men det var som sagt inte det mitt inlägg handlade om.

[Ogjort]

Nu börjar vi kanske närma oss konsensus. Även Ogjort och I-or skulle jag tippa haka på, eller snarast är av samma uppfattning och varit så under lång tid.

MvH
Peter

Antagligen nej, inte alls.
Musikaliskt uttrycksmässigt ja, om det är musik som verkligen vinner på att man spelar tillsammans.
Men ljudkvalitetsmässigt spelar det ingen roll alls om musiken är "click-trackad", pålagd spår för spår, många pålägg, eller helt datorprogrammerad.
Den senare visar sig ofta ha "högst" ljudkvalitet i dagens flöden.

Samtidig gruppinspelning kan vara musikaliskt förträfflig men låta apa.

Myter, moden och okunskap under produktion är nog snarare boven.
Den som, utan någon som helst medveten anledning, har flest plug-ins på varje kanal, när den dör - vinner.
(inte taget ut luften - det är bara att följa diskussionerna i allehanda studioforum)

/Anders O.

Inte alls?

Det verkar ändå vara så att du håller med om att det kladdas för mycket i många/de flesta av dagens musikproduktioner, det var det mitt inlägg i sin helhet handlade om. Inlägget handlade naturligtvis endast om de musiktyper som normalt vinner på att musikerna spelar samtidigt tillsammans, förlåt att det inte framgick tydligare av mitt inlägg.

Mitt inlägg var alltså helt och hållet inriktat på att just musikaliteten ofta går förlorad i dagens inspelningar, klicktracks används ofta numera även för många musikinspelningar där samspelet/tajmingen i många fall är viktigare än hur rent det inspelade resultatet låter. Jag föredrar alltså att det låter en aning "apa" till förmån att det naturliga, musikaliska och taktmässiga samspelet mellan musikerna bevarats, och ja, detta gäller naturligtvis främst inspelningar av musik vars den aspekten är en del av det naturliga framförandet.

Jag håller absolut med dig om att fullt kontrollerade musikproduktioner, så som datorprogramerad musik, har den allra högsta potentialen att nå längst rent ljudkvalitetsmässigt. Men det var som sagt inte det mitt inlägg handlade om.

Kommentaren avsåg Peters reflektion.

Lattjo med det här med plug-ins. De förväntas lösa allt.
"-Hej studioforumet. Vilka pluggar bör jag använda för att gitarr ska låta bra?"

Roade mig en gång med att rensa pluggar från en sån häringa medföljande demo till Logic.
Först försökte jag förstå VARFÖR de fanns däri kedjan - men det var för svårt, eller snarare helt omöjligt.
Sen började jag systematiskt plocka bort dem.
För varje borttagning lät det bättre och bättre...

Det oroväckande är att snart sagt varenda DAW kommer med "presets" för varje ändamål.
Minst eq och kompressor på ALLA kanaler - alltid. Och ofta en rad med funktionen +1, nästa -1, så +1 och slutligen -1. (dvs = 0 + lite ljudförstörelse)
Hur ska en novis ens tro att de flesta pluggar oftast är onödiga, när storebror placerar dem där med självklar automatik?

I alla produktioner ses med självklarhet tre nödvändiga steg.
Inspelning
Mix
Mastering

Och naturligtvis lämpliga pluggar vid inspelning.
Lämpliga pluggar vid mix
Och lämpliga pluggar vid mastering. ( i betydelsen ljudbearbetning, frekvens-"korrigering" och nivåutjämning )
VÄLDIGT mycket just utjämning - av allt.

En masteringspluggkedja finns naturligtvis alltid som "preset". (typ EQ, analogbandspelar-emulator, exciter och förinställd multibandskompressor)
Minst.

Tredjepartarna vräker ur sig den ena pluggen efter den andra.

Frågan är vad som är hönan och vad som är ägget?
Vem ska man klaga på?

Sen håller jag verkligen med om att bra musik som låter apa, alltid är mer intressant än aldrig så välljudande dynga.
(Fast där finns också en gräns - ungefär vid Atomic Swings senaste spelning på Mosebacke. Sämre liveljud kräver nog en ENORM kompetens för att åstadkomma. Där dog även musiken. Jag är seriöst nyfiken på HUR någon kan lyckas förstöra ljud så fenomenalt skickligt)






'

[I-or]

Problemet ligger inte i vilken högtalare som används utan mer av vad som väljs att göras under inspelning, mixning och mastring. De musikproduktioner du tycker låter dåligt producerade hade låtit ganska likvärdigt oavsett vilka högtalare som använts.

Högtalare från Genelec (såväl som andra fabrikat vars högtalare mäter bra) har på inget sätt påverkat musikproduktionerna till det bättre, felet ligger alltså snarare i hur ljudidealen är idag och hur man producerar musiken för att nå det målet. Många anser att den gyllene tiden för musikproduktioner var under och omkring 60- och 70-talet, detta trots att monitorerna som användes garanterat mätte sämre på den tiden än vad de i överlag gör idag, och trots att de tekniska förutsättningarna är mycket bättre nu för tiden.

Anledningen till att en hel del äldre produktioner i många avseenden lät bättre än idag var frånvaron av pålagda effekter och medveten färgning av ljudet. Man gjorde av tekniska skäl inspelningen så enkel som möjligt. Dock var klangbalansen nästan alltid sämre än för hyggliga produktioner av idag eftersom studiomonitorerna var av långt sämre kvalitet, bandbredden för framförallt bandspelarna märkbart begränsad och dessutom var både distorsion och brus ofta mycket framträdande i hela inspelningskedjan.

Dagens bättre studiomonitorer har definitivt bidragit till bättre förutsättningar till en högre ljudkvalitet, men detta uppväger inte avsaknaden av kunskap hos dem som rattar datorerna/mixerborden av idag (vilket i hög grad beror på bortrationaliseringen av ljudtekniker).

[peterh]

Problemet ligger inte i vilken högtalare som används utan mer av vad som väljs att göras under inspelning, mixning och mastring. De musikproduktioner du tycker låter dåligt producerade hade låtit ganska likvärdigt oavsett vilka högtalare som använts.

Högtalare från Genelec (såväl som andra fabrikat vars högtalare mäter bra) har på inget sätt påverkat musikproduktionerna till det bättre, felet ligger alltså snarare i hur ljudidealen är idag och hur man producerar musiken för att nå det målet. Många anser att den gyllene tiden för musikproduktioner var under och omkring 60- och 70-talet, detta trots att monitorerna som användes garanterat mätte sämre på den tiden än vad de i överlag gör idag, och trots att de tekniska förutsättningarna är mycket bättre nu för tiden.

Anledningen till att en hel del äldre produktioner i många avseenden lät bättre än idag var frånvaron av pålagda effekter och medveten färgning av ljudet. Man gjorde av tekniska skäl inspelningen så enkel som möjligt. Dock var klangbalansen nästan alltid sämre än för hyggliga produktioner av idag eftersom studiomonitorerna var av långt sämre kvalitet, bandbredden för framförallt bandspelarna märkbart begränsad och dessutom var både distorsion och brus ofta mycket framträdande i hela inspelningskedjan.

Just frånvaron av pålagda effekter är det som gör gamla inspelningar så attraktiva och naturtrogna. Eller ?

[I-or]

Japp, man fångar så långt som möjligt musikernas insatser så naturtroget som möjligt i den akustiska domänen och kladdar sedan minimalt i postproduktionen.

[Almen]

Det där är det nog många som inte tänker på. När en musiker eller sångare uttrycker sina musikaliska idéer (sitt inre, eller vad man vill kalla det) i ett akustiskt rum så gör det det beroende på hur det svarar, d.v.s. hur det de uttrycker låter i deras egna öron, totalt sett. Man måste alltså tänka sig att hur akustiken är i rummet, hur andra musiker svarar på det man gör, och hur eventuella instrumentinställngar är påverkar enormt mycket hur den enskilda musikern spelar eller sjunger.

Om det till exempel är en viss efterklang i rummet där en musiker spelar så påverkar det direkt hur intonationen görs, hur mycket vibrato som läggs på och hur starkt tonen sätts an (hur eventuell stråke eller plektrum används). Som "rummets efterklang" kan man även se, om inspelningen sker i ett väldigt torrt rum med medhörning medelst hörlurar, den eventuella reverb som läggs på i medhörningen. Om man sedan på den inspelningen efteråt tillför ytterligare reverb och effekter så dränks musikerns initiala intentioner (i det då akustiska rummet) i detta. Givetvis kan det vara så att dessa pålagda effekter bättre speglar artistens intentioner med inspelningen, men det kan ju också vara så att dessa intentioner bättre hade tagits tillvara med ett annat rum, annan mikrofonplacering, etc., etc.... I alla fall: en musiker spelar (samma sak) helt olika beroende på det akustiska svaret.

Det finns en väldigt fin scen i dokumentärfilmen Classic Albums - Steely Dan: Aja, där trummisen Rick Marotta nästan tårögd (inbillar jag mig) beskriver hur han för första gången på en inspelning som spelas på radio hör små mikrodetaljer i sitt trumspel som alltid annars hade slipats bort i mixnings- och mastringsprocesserna. Han kan ju inte låta bli att spela som han gör, med sitt eget musikaliska uttryck, även om han "vet" att det kommer att försvinna i efterarbetet, så att för en gångs skull få höra sina egna fulla musikaliska intentioner i ett sammanhang var för honom väldigt roligt. Jag vill minnas att det är låten Peg han pratar om, och mer specifikt hur han spelar på hi-haten.

[Almen]

Jomenvisst var det Peg, och här är avsnittet där den avhandlas, inklusive Fagen & Beckers gagg och basisten Chuck Rainey som förklarar hur han smög in lite slapping tvärtemot deras instruktioner:

[goat76]

Problemet ligger inte i vilken högtalare som används utan mer av vad som väljs att göras under inspelning, mixning och mastring. De musikproduktioner du tycker låter dåligt producerade hade låtit ganska likvärdigt oavsett vilka högtalare som använts.

Högtalare från Genelec (såväl som andra fabrikat vars högtalare mäter bra) har på inget sätt påverkat musikproduktionerna till det bättre, felet ligger alltså snarare i hur ljudidealen är idag och hur man producerar musiken för att nå det målet. Många anser att den gyllene tiden för musikproduktioner var under och omkring 60- och 70-talet, detta trots att monitorerna som användes garanterat mätte sämre på den tiden än vad de i överlag gör idag, och trots att de tekniska förutsättningarna är mycket bättre nu för tiden.

Anledningen till att en hel del äldre produktioner i många avseenden lät bättre än idag var frånvaron av pålagda effekter och medveten färgning av ljudet. Man gjorde av tekniska skäl inspelningen så enkel som möjligt. Dock var klangbalansen nästan alltid sämre än för hyggliga produktioner av idag eftersom studiomonitorerna var av långt sämre kvalitet, bandbredden för framförallt bandspelarna märkbart begränsad och dessutom var både distorsion och brus ofta mycket framträdande i hela inspelningskedjan.

Dagens bättre studiomonitorer har definitivt bidragit till bättre förutsättningar till en högre ljudkvalitet, men detta uppväger inte avsaknaden av kunskap hos dem som rattar datorerna/mixerborden av idag (vilket i hög grad beror på bortrationaliseringen av ljudtekniker).

Jag tror att en stor anledning till att klangbalansen är jämnare i dagens musikproduktioner är att man i högre utsträckning använder sig av referensmaterial.

Jag har själv grottat ner mig flera gånger i egna ljudmixar och tyckt att det låtit helt rätt, bara för att vid senare jämförelser mot bra referensmaterial insett att klangbalansen var totalt skev. Jag hade helt enkelt hållit på med mixen såpass länge att min hörsel hade acklimatiserat sig till den skeva klangbalansen. Den biten hade aldrig avhjälps oavsett om mitt ljudsystem anses vara neutralt eller ej, man fördjupar sig så "långt in" i ljudmixen att just det ljudet relativt snabbt blir en norm, därför behöver man "återkallibrera" sin hörsel lite då och då med erkänt goda och välbalancerade musikproduktioner, referensmaterial.

Ett mätmässigt neutralt fulländat ljudsystem behöver nödvändigtvis inte låta rätt för varje enskild person, och det gäller även för dem som jobbar med ljud. Det räcker "hela vägen in i mål" och är faktiskt än viktigare att personen i fråga anser att det verifierat bra referensmaterialet låter helt rätt i det aktuella ljudsystemet, detta oavsett hur de personliga ljudprefersenserna än må se ut och om de eventuellt avviker något från det som allmänt anses vara "fullt neutralt". Så länge personen använder referensmaterialet som facit för sin egen ljudmix, så kommer slutresultatet också låta klangmässigt rätt även för andra personer med andra ljudpreferenser.

Med andra ord når man samma neutrala klangbalans oavsett om ens egna ljudpreferenser avviker något när det kommer till ljudsystemets balans, förutsatt då att erkänt bra referensmaterial låter rätt i ljudsystemet och att detta material används som facit för den egna ljudmixen. Det allra vanligaste är väl att ljudpreferensen vad gäller basnivån kan skilja sig ganska mycket från en person till en annan, men låter bara referensmaterialet rätt med ljudsystemets basnivå så kommer även den egna ljudmixen få samma balans förutsatt att man då och då gör en "reality check" med det valda referensmaterialet.

Ett neutralt ljudsystem är en bra utgångspunkt, men inte en garanti för att ljudmixen i slutändan kommer få ett klangmässigt neutralt resultat. Bra referensmaterial har en större betydelse och att detta material låter klangmässigt rätt ljudmässigt komfortabelt för personen som använder det aktuella ljudsystemet.

Jag hoppas inte detta inlägg kommer misstolkas.

[I-or]

Det är lätt att förstå att 70-talets tekniska nivå för multimonoinspelningar i normalfallet var otillräcklig för att t.ex. Rick Marotta skulle höra sina små egenheter i trumspelet på inspelningen. Peg har alltid varit min favoritlåt med Steely Dan. Alla inblandade presterar på topp, lyssna förutom på Rick Marottas trummor och Chuck Raineys bas t.ex. på Michael McDonalds stämsång. Det är riktigt kul hur att höra hur Becker och Fagen sina vana trogen selekterade det klart bästa gitarrsolot signerat Jay Graydon av ett halvdussin gitarrister eller så. Steely Dan var alltid väldigt noga med tekniken, vilken låg i framkant och gjorde det möjligt att notera små nyanser i inspelningarna.

Dock kan deras inspelningar, vilka är ganska rena och okomprimerade i original, vinna en hel del på klangbalansering. Just Peg har jag förstås noga remastrat. Donald Fagens The Nightfly har för övrigt en ganska knepig klangbalans, vilken säkerligen till stor del beror på knasiga (eller närmast trasiga) studiomonitorer. Hur som helst låter albumet bra efter att ha remastrats. Till skillnad från vad man kan läsa i en del inlägg ovan är det extremt viktigt för ljudkvaliteten att klangen på inspelningen är vettig, helt analogt med att frekvensgången måste vara korrekt för högtalarna. Inte sällan behöver man ekvalisera inspelningarna med +/- 3 dB eller t.o.m. +/- 5 dB relativt bredbandigt. En i det närmaste konstant frekvensgång från studiomonitorerna i mixningspositionen är helt avgörande här även om vissa konstigheter även kan härledas till det för tiden rådande klangidealet för genren.

Jag håller helt med om hur oerhört viktigt det är att musikerna på ett eller annat sätt faktiskt hör alla nyanser i hur de spelar för att de ska kunna prestera på topp och att spelglädjen i princip alltid går upp när musikerna spelar samtidigt. Det finns massor av exempel på hur skickliga ljudtekniker ljudkvalitetsmässigt även hanterar situationen väl under dessa förutsättningar, då oftast med ett minimalt antal effektboxar eller plug-ins. Numer är dock musikerna alldeles för ofta bortrationaliserade och datorerna är förstås lika konstnärliga som andra maskiner.