goat76 skrev:Ogjort skrev:petersteindl skrev:Nu börjar vi kanske närma oss konsensus.
Även Ogjort och I-or skulle jag tippa haka på, eller snarast är av samma uppfattning och varit så under lång tid.
MvH
Peter
Antagligen nej, inte alls.
Musikaliskt uttrycksmässigt ja, om det är musik som verkligen vinner på att man spelar tillsammans.
Men ljudkvalitetsmässigt spelar det ingen roll alls om musiken är "click-trackad", pålagd spår för spår, många pålägg, eller helt datorprogrammerad.
Den senare visar sig ofta ha "högst" ljudkvalitet i dagens flöden.
Samtidig gruppinspelning kan vara musikaliskt förträfflig men låta apa.
Myter, moden och okunskap under produktion är nog snarare boven.
Den som, utan någon som helst medveten anledning, har flest plug-ins på varje kanal, när den dör - vinner.
(inte taget ut luften - det är bara att följa diskussionerna i allehanda studioforum)
/Anders O.
Inte alls?
Det verkar ändå vara så att du håller med om att det kladdas för mycket i många/de flesta av dagens musikproduktioner, det var det mitt inlägg i sin helhet handlade om. Inlägget handlade naturligtvis endast om de musiktyper som normalt vinner på att musikerna spelar samtidigt tillsammans, förlåt att det inte framgick tydligare av mitt inlägg.
Mitt inlägg var alltså helt och hållet inriktat på att just musikaliteten ofta går förlorad i dagens inspelningar, klicktracks används ofta numera även för många musikinspelningar där samspelet/tajmingen i många fall är viktigare än hur rent det inspelade resultatet låter. Jag föredrar alltså att det låter en aning "apa" till förmån att det naturliga, musikaliska och taktmässiga samspelet mellan musikerna bevarats, och ja, detta gäller naturligtvis främst inspelningar av musik vars den aspekten är en del av det naturliga framförandet.
Jag håller absolut med dig om att fullt kontrollerade musikproduktioner, så som datorprogramerad musik, har den allra högsta potentialen att nå längst rent ljudkvalitetsmässigt. Men det var som sagt inte det mitt inlägg handlade om.
Kommentaren avsåg Peters reflektion.
Lattjo med det här med plug-ins. De förväntas lösa allt.
"-Hej studioforumet. Vilka pluggar bör jag använda för att gitarr ska låta bra?"
Roade mig en gång med att rensa pluggar från en sån häringa medföljande demo till Logic.
Först försökte jag förstå VARFÖR de fanns däri kedjan - men det var för svårt, eller snarare helt omöjligt.
Sen började jag systematiskt plocka bort dem.
För varje borttagning lät det bättre och bättre...
Det oroväckande är att snart sagt varenda DAW kommer med "presets" för varje ändamål.
Minst eq och kompressor på ALLA kanaler - alltid. Och ofta en rad med funktionen +1, nästa -1, så +1 och slutligen -1. (dvs = 0 + lite ljudförstörelse)
Hur ska en novis ens tro att de flesta pluggar oftast är onödiga, när storebror placerar dem där med självklar automatik?
I alla produktioner ses med självklarhet tre
nödvändiga steg.
Inspelning
Mix
Mastering
Och naturligtvis lämpliga pluggar vid inspelning.
Lämpliga pluggar vid mix
Och lämpliga pluggar vid mastering. ( i betydelsen ljudbearbetning, frekvens-"korrigering" och nivåutjämning )
VÄLDIGT mycket just
utjämning - av allt.
En masteringspluggkedja finns naturligtvis alltid som "preset". (typ EQ, analogbandspelar-emulator, exciter och förinställd multibandskompressor)
Minst.
Tredjepartarna vräker ur sig den ena pluggen efter den andra.
Frågan är vad som är hönan och vad som är ägget?
Vem ska man klaga på?
Sen håller jag verkligen med om att bra musik som låter apa, alltid är mer intressant än aldrig så välljudande dynga.
(Fast där finns också en gräns - ungefär vid Atomic Swings senaste spelning på Mosebacke. Sämre liveljud kräver nog en ENORM kompetens för att åstadkomma. Där dog även musiken. Jag är seriöst nyfiken på HUR någon kan lyckas förstöra ljud så fenomenalt skickligt)
'
--- Ogjort producerar ljud av allehanda slag - oftast radioprogram --- ogjort.com ---