Ogjort skrev:goat76 skrev:
För de som inte vet vad stems är så består de av färdigmixade spår, ofta stereospår av alla de enskilda spår som utgör helheten av gitarren, ett annat stereospår för bara trummorna, och likaså för bas, sång och övriga instrument. Mastringingenjören har därmed möjlighet att behandla/processa de olika ljudinslagen individuellt istället för att alla instrumenten i mixen påverkas likadant av den bearbetning han gör. Om han exempelvis bara vill framhäva basgitarren i mixen så behöver inte de andra ljudinslagen som annars delar det aktuella frekvensspannet "förvrängas" även de, därav kan arbetet med stems ofta leda till ett mycket bättre slutresultat för mixen i sin helhet, även om mastringingenjören valt att tok-komprimera basspåret.
Det är alltså möjligt att stereospåret som under mastring behandlats med individuella "instrumentbaserade" stereospår (stems) i slutändan låter betydligt mindre förstört, än om mastringingenjören hade försökt uppnå samma slutresultat genom att bearbeta mixens tvåkanalsspår, detta även ifall de färdigställda stereospåren uppvisar samma DR.
Det finns katastrofala produktioner som kanske kan "räddas" eller åtminstone eländes-mildras genom skruvande à la Mastering.
Men generellt så förstår jag inte varför vi fortfarande använder oss av "Mastrings-steget" överhuvudtaget?
Vad har det för funktion? (annat än som nivå- och pausbalansering vid album-tänk)?
I min tycke enbart ett marknadsföringslurendrejeri av en yrkeskår som "post vinyl" riskerade att förlora jobbet.
(+ ett kommersiellt behov av skrikahögstande)
Går vi över till påtaglig alterering av stems. Så är ju det i stort sett samma som ommixning.
Varför städslade man då inte in denna mix-guru för mixning redan från början?
Så kan du goat ange några rationella skäl för mastering enligt dagens modell?
Varför överhuvudtaget?
Mvh
Anders O.
Min kommentar angående stems var bara ett svar på det Belker säger sig ha märkt av, alltså att musiken i överlag blivit något mindre komprimerad/limiterad på senare år. Som tillägg till det ville jag då bara påpeka att även i de fallen där dynamiken ser ut att fortfarande vara lika illa tillplattad, så låter det i många fall inte fullt lika illa tack vare att många produktioner idag mastras med stems.
Att jag påpekar detta med stems betyder inte att jag personligen tycker att det är en fantastisk uppfinning, utan bara ett konstaterande att det åtminstone är betydligt mindre dåligt än att samma slutmål försöker nås genom att tokmanipulera det stackars stereospåret.
---------------------------------------------------------------
Personligen är jag i stort av samma uppfattning som dig, alltså att så lite som möjligt ska göras vid mastring eller om möjligt ingenting alls. Om musiken är i behov av större korrigeringar bör dessa åtgärdas i mixen. Alla eventuella problem som uppstår, oavsett var i musikproduktionen dessa uppstår, bör man alltid försöka korrigeras så tidigt som möjligt i produktionskedjan, helst redan där felen uppstår och aldrig skjuta dem framför sig i hopp om att laga/fixa dem i senare steg.
Du som arbetar i branschen vet mycket väl att all musik till 99.999999 % är mastrad, även de bra musikproduktionerna. Vi håller oss till dessa eftersom varken du eller jag ser någon anledning till varken nivåhöjande åtgärder eller andra stora ljudpåverkande ingrepp.
Så utifrån det... Vad tycker då jag är bra med mastring och vilka åtgärder som eventuellt ska göras i det steget av musikproduktionen?
1. Nivåanpassning mellan spåren.
2. Anpassa mellanrum mellan spåren.
3. Eventuellt försiktig brusreducering där det kan behövas.
4. Ta bort små klicks och pops som kan ha missats vid mixning.
5. På sin höjd ytterst små korrigeringar med EQ om något spår avviker en aning från övriga.
6. Ta kontakt med mixaren för eventuell retur ifall större fel upptäcks som främst bör åtgärdas i mixen.
7. Eventuellt diverse anpassningar för olika slutformat.
8. Se till att spåren och albumet får korrekt metadata.
Kort och gått ser jag mastring som en slutkontroll, en "second opinion" med fräsha öron som inte har grottat ner sig i varje enskild låts detaljer, till den grad att helt uppenbara och ibland t.o.m relativt stora fel "smitit genom silen" (jag är alldeles säker på att du vet vad jag menar).
En mastringsstudio har i regel även en klart bättre lyssningsmiljö än kontrollrummet i en genomsnittlig musikstudio, vilket naturligtvis medför att fel och brister lättare kan upptäckas. I musikstudion står antagligen nästa artist/band stampande och väntar på sin tur, så finliret i många av de ovanstående punkterna passar helt enkelt bättre in i en separat slutfas utanför inspelningsstudion, där produktionen får sin slutgiltiga kvalitetskontroll innan den är färdig för distribution.
Även de mest välljudande musikproduktionerna har alla* blivit mastrade, det är alltså inget fel på mastring i sig så länge det görs på rätt sätt. Och ja, mastring behövs... men helst bara som en slutkontroll, album-anpassning och finputsning.
*Alla, pling pling!
Även om det finns många förstörda album i etern, Tycker jag inte att det största problemet med musiken idag är ljudkvalitén. Utan det mest slående är bristen på originalitet! Det är väldigt sällan man hör något som känns fräscht och nydanande. Visst det finns udda produktioner som är annorlunda, Men dessa brukar mest upplevas som oljud inte musik. Jag kan inte påminna mig när jag senast hörde något som jag tyckte lät unikt och samtidigt bra?
Här är ALLT svart eller vitt, och det vet du