Varför har det blivit så här?

[Ogjort]

En liten rolig (?) grej jag gjorde, var att skicka en låt från en egen produktion (från ax till limpa), och redan utgiven,
till en sån här "etablerad" masteringstjänst som erbjöd gratisprov på "mastering-spetskompetens".

Svar: "Vi har svårt att ta ställning till det här. Har du inget spår där det är flera musiker som lirar?"

Spåret bestod av 16 musiker som lirade tillsammans. Så jag blev inte direkt impad av svaret.



Anders O.

[Kalejdokom]

Menar du att dom inte kunde höra skillnad på piano, gitarr, bas och trummor - eller att dom inte kunde urskilja 16 olika saxofoner i ljudbilden? (jo, jag har varit på en konsert med bara 16 saxofoner på en campingplats i Frankrike - det lät förfärligt!)

Eller var dom bara lite okunniga i svenska språket och menade att dom ville ha ett spår med fler musiker (fler än de 16 som var med på inspelningen)?

Vilka instrument och typ av musik var det på inspelningen?

[goat76]

Min erfarenhet är att riktigt fina produktioner med hög ljudkvalitet ofta låter förvånansvärt bra även med enklare utrustning, möjligen kan kraftig djupbas ställa till det något. Jag känner faktiskt folk som alltid mixar sin musik i portabla högtalare utifrån det knasiga argumentet att det är sådan utrustning som gemene man använder. Dessa mixningar blir alltid ordentligt taffliga. Jag provade själv att använda olämplig utrustning för några år sedan när jag hade begränsade möjligheter till kvalificerad lyssning eftersom mina pi60 var nerpackade en längre tid inför flytt.

Det finns nog de som tänker så och det är verkligen en underlig tankegång måste jag säga.

Men som jag förstått det när det kommer till Yamaha NS-10 som under lång tid var omåttligt populär i studiosammanhang, så användes inte den högtalaren för att den på något vis skulle representera någon slags genomsnittlig medioker högtalare likt de som fanns i många människors hem eller bilar. Den sägs ha varit brutalt tydlig och ”rapp” i mellanregister vilket tydliggjorde de eventuella fel som fanns för det ljudområdet i mixen, om inga fel kunde höras med detta ”förstoringsglas” till högtalare så visste man att mellanregistret även skulle låta bra i så väl bättre som sämre ljudsystem.

[Zappa]

Min erfarenhet är att riktigt fina produktioner med hög ljudkvalitet ofta låter förvånansvärt bra även med enklare utrustning, möjligen kan kraftig djupbas ställa till det något. Jag känner faktiskt folk som alltid mixar sin musik i portabla högtalare utifrån det knasiga argumentet att det är sådan utrustning som gemene man använder. Dessa mixningar blir alltid ordentligt taffliga. Jag provade själv att använda olämplig utrustning för några år sedan när jag hade begränsade möjligheter till kvalificerad lyssning eftersom mina pi60 var nerpackade en längre tid inför flytt.

Det finns nog de som tänker så och det är verkligen en underlig tankegång måste jag säga.

Men som jag förstått det när det kommer till Yamaha NS-10 som under lång tid var omåttligt populär i studiosammanhang, så användes inte den högtalaren för att den på något vis skulle representera någon slags genomsnittlig medioker högtalare likt de som fanns i många människors hem eller bilar. Den sägs ha varit brutalt tydlig och ”rapp” i mellanregister vilket tydliggjorde de eventuella fel som fanns för det ljudområdet i mixen, om inga fel kunde höras med detta ”förstoringsglas” till högtalare så visste man att mellanregistret även skulle låta bra i så väl bättre som sämre ljudsystem.

Yamaha NS10 är en problematisk högtalare på många sätt, bl a har den en rejäl topp i mellanregistret och i stort sett obefintlig bas. Följaktligen är mixningar gjorda med NS10 ofta förpestade av ett insjunket mellanregister och basen kan låta lite hur som helst.

Yamaha NS10.jpg (99.49 KiB) Visad 1535 gånger

[Almen]

Men som jag förstått det när det kommer till Yamaha NS-10 som under lång tid var omåttligt populär i studiosammanhang, så användes inte den högtalaren för att den på något vis skulle representera någon slags genomsnittlig medioker högtalare likt de som fanns i många människors hem eller bilar. Den sägs ha varit brutalt tydlig och ”rapp” i mellanregister vilket tydliggjorde de eventuella fel som fanns för det ljudområdet i mixen, om inga fel kunde höras med detta ”förstoringsglas” till högtalare så visste man att mellanregistret även skulle låta bra i så väl bättre som sämre ljudsystem.

Och man hörde "fel" i mellanregistret med NS-10 så gjorde man vad då - EQ:ade ned mellanregistret?

[goat76]

Men som jag förstått det när det kommer till Yamaha NS-10 som under lång tid var omåttligt populär i studiosammanhang, så användes inte den högtalaren för att den på något vis skulle representera någon slags genomsnittlig medioker högtalare likt de som fanns i många människors hem eller bilar. Den sägs ha varit brutalt tydlig och ”rapp” i mellanregister vilket tydliggjorde de eventuella fel som fanns för det ljudområdet i mixen, om inga fel kunde höras med detta ”förstoringsglas” till högtalare så visste man att mellanregistret även skulle låta bra i så väl bättre som sämre ljudsystem.

Och man hörde "fel" i mellanregistret med NS-10 så gjorde man vad då - EQ:ade ned mellanregistret?

Som jag förstått det så användes NS-10 just främst bara för lyssna efter eventuella fel i mixen i mellanregistret, då den framhävde det registret på ett brutalt tydligt sätt. Om det fanns något fel så gick det aldrig ”förbi” under en kontroll-lyssning med den högtalaren. Själva mixningen gjordes främst i studions fullregister-högtalare.

Allt under en mixning har inte med frekvensgång eller EQ-justeringar av denna, en mix består i de flesta fall av ett stort antal överlappande kanaler där många olika problem kan uppstå, och enligt utsagor hörde man alltså alltid dessa fel väldigt tydligt i NS-10 då mellanregistret var framhävt och högtalarens karaktär var ovanligt rapp i start och stopp. Det har tydligen gjorts tester där denna högtalare var överlägsen på just det sistnämnda.

Omfattande artikel om NS-10: https://www.soundonsound.com/reviews/ya ... -story?amp

Och ett test här: http://dt7v1i9vyp3mf.cloudfront.net/ass ... fwq9mLf1t0

[goat76]

Min erfarenhet är att riktigt fina produktioner med hög ljudkvalitet ofta låter förvånansvärt bra även med enklare utrustning, möjligen kan kraftig djupbas ställa till det något. Jag känner faktiskt folk som alltid mixar sin musik i portabla högtalare utifrån det knasiga argumentet att det är sådan utrustning som gemene man använder. Dessa mixningar blir alltid ordentligt taffliga. Jag provade själv att använda olämplig utrustning för några år sedan när jag hade begränsade möjligheter till kvalificerad lyssning eftersom mina pi60 var nerpackade en längre tid inför flytt.

Det finns nog de som tänker så och det är verkligen en underlig tankegång måste jag säga.

Men som jag förstått det när det kommer till Yamaha NS-10 som under lång tid var omåttligt populär i studiosammanhang, så användes inte den högtalaren för att den på något vis skulle representera någon slags genomsnittlig medioker högtalare likt de som fanns i många människors hem eller bilar. Den sägs ha varit brutalt tydlig och ”rapp” i mellanregister vilket tydliggjorde de eventuella fel som fanns för det ljudområdet i mixen, om inga fel kunde höras med detta ”förstoringsglas” till högtalare så visste man att mellanregistret även skulle låta bra i så väl bättre som sämre ljudsystem.

Yamaha NS10 är en problematisk högtalare på många sätt, bl a har den en rejäl topp i mellanregistret och i stort sett obefintlig bas. Följaktligen är mixningar gjorda med NS10 ofta förpestade av ett insjunket mellanregister och basen kan låta lite hur som helst.

Yamaha NS10.jpg

Saken är den att NS-10 troligtvis aldrig används som den huvudsakliga högtalaren för mixning, som påpekats har den nog främst använts som ett ”kontroll”-verktyg då fel i mellanregistret tydliggjordes i den högtalaren.

Jag har nog aldrig sett en bild från en studio med ett par NS-10 som enda högtalare, har du?

[Torskar]

Snabb googling visar att det finns studior som använder sig av endast ett par Yamaha NS-10 monitorer: https://www.wikiwand.com/en/Ardent_Studios
Många kända artistnamn i deras lista.

[Ogjort]

Menar du att dom inte kunde höra skillnad på piano, gitarr, bas och trummor - eller att dom inte kunde urskilja 16 olika saxofoner i ljudbilden? (jo, jag har varit på en konsert med bara 16 saxofoner på en campingplats i Frankrike - det lät förfärligt!)

Eller var dom bara lite okunniga i svenska språket och menade att dom ville ha ett spår med fler musiker (fler än de 16 som var med på inspelningen)?

Vilka instrument och typ av musik var det på inspelningen?

Snarare att inte kunna höra att 16 saxofoner inte är en.
Men skillnad på bastrumma, tenor och virvel borde de väl uppfatta?
Fast de kanske tror att olika trummor alltid utförs av EN person vid ett trumset..?

Pipes and Drums of the 1st Royal Engineers, var det som spelade.
(tänkte de skulle få lite transienter att bita i)

[goat76]

Snabb googling visar att det finns studior som använder sig av endast ett par Yamaha NS-10 monitorer: https://www.wikiwand.com/en/Ardent_Studios
Många kända artistnamn i deras lista.

Att det existerar betvivlar jag inte, frågan är snarare hur vanligt det är?

Det finns även människor som äter andra människor.

[Morello]

Seriösa studios använder inte NS10 på samma vis som en seriös elektronikkonstruktör inte använder defekta och/eller felkalibrerade mätinstrument.

[Torskar]

Seriösa studios studior använder inte NS10 på samma vis som en seriös elektronikkonstruktör inte använder defekta och/eller felkalibrerade mätinstrument.

Svenska tack!
/Språkpolisen

[MacBruce]

Seriösa studios studior använder inte NS10 på samma vis som en seriös elektronikkonstruktör inte använder defekta och/eller felkalibrerade mätinstrument.

Svenska tack!
/Språkpolisen

Ljudinspelningsverkstäder!

[hifikg]

Snabb googling visar att det finns studior som använder sig av endast ett par Yamaha NS-10 monitorer: https://www.wikiwand.com/en/Ardent_Studios
Många kända artistnamn i deras lista.

Att det existerar betvivlar jag inte, frågan är snarare hur vanligt det är?

Det finns även människor som äter andra människor.

Kan det vara samma människor?

[distad]

När man läser i denna tråd så funderar i alla fall jag på varför ska man ha något här hemma som låter neutralt då de flesta använder Yamaha NS-10 som låter kattskit... Får nog fundera vidare på hur jag vill att mina framtida högtalare ska låta då jag inte vill ha en återgivning som låter illa pga en massa oseriösa inspelningar..... då kan man ju egentligen lägga ner denna hobby. Såg någonstans för ett tag sedan att vi som är ljudintresserade väljer musik som låter bra i våra anläggningar före sådant som vi tycker mest om pga det ofta låter sämre. Jag vill kunna lyssna på allt möjligt även i framtiden och då kanske man ska välja annorlunda i högtalarväg, dvs hellre det än att man ska få ont i öronen när man ska spela musik. Man kanske ska packa in och ställa undan den gamla EQ:n som stått oanvänd sedan 90-talet, då den kan komma till användning.

[goat76]

Snabb googling visar att det finns studior som använder sig av endast ett par Yamaha NS-10 monitorer: https://www.wikiwand.com/en/Ardent_Studios
Många kända artistnamn i deras lista.

Att det existerar betvivlar jag inte, frågan är snarare hur vanligt det är?

Det finns även människor som äter andra människor.

Kan det vara samma människor?

Jag tror det.

[Bill50x]

Seriösa studios studior använder inte NS10 på samma vis som en seriös elektronikkonstruktör inte använder defekta och/eller felkalibrerade mätinstrument.

Svenska tack!
/Språkpolisen

Ljudinspelningsverkstäder!

Studior heter det.
Det viktiga är dock hur det låter. Att använda NS10 vid mixen kan väl snarast liknas vid att använda ett förstoringsglas, inte för att avgöra helheten. Jag har forrfarande kvar ett förstoringsglas där jag kunde titta punkterna i ett 4-färgstryck, för att kontrollera att punkterna (cyan/magenta/yellow/black) låg rått i förhållande till varandra och även i rätt vinkel mot varandra. Det gav ingen som helst information huruvida bilden var "rätt" eller inte, bara att det tekniska var rätt. Kanske samma sak med NS10?

/ B

[goat76]

När man läser i denna tråd så funderar i alla fall jag på varför ska man ha något här hemma som låter neutralt då de flesta använder Yamaha NS-10 som låter kattskit... Får nog fundera vidare på hur jag vill att mina framtida högtalare ska låta då jag inte vill ha en återgivning som låter illa pga en massa oseriösa inspelningar..... då kan man ju egentligen lägga ner denna hobby. Såg någonstans för ett tag sedan att vi som är ljudintresserade väljer musik som låter bra i våra anläggningar före sådant som vi tycker mest om pga det ofta låter sämre. Jag vill kunna lyssna på allt möjligt även i framtiden och då kanske man ska välja annorlunda i högtalarväg, dvs hellre det än att man ska få ont i öronen när man ska spela musik. Man kanske ska packa in och ställa undan den gamla EQ:n som stått oanvänd sedan 90-talet, då den kan komma till användning.

Jag tror du har fått det hela om bakfoten här liksom de flesta andra som tror att en massa ljudmixar har gjorts med NS-10 som huvudsaklig studiomonitor. NS-10 används/användes mest för att avslöja diverse fel i ljudmixen främst i mellanregistret, hördes inga tydliga fel med den högtalaren så fanns de inte några större fel i mixen. NS-10 användes som ett ”förstoringsglas” för att avslöja fel snarare än någon slags referens för mixen i stort. Alltså som sekundärt medel och komplement till de huvudsakliga monitorerna.

[goat76]

Svenska tack!
/Språkpolisen

Ljudinspelningsverkstäder!

Studior heter det.
Det viktiga är dock hur det låter. Att använda NS10 vid mixen kan väl snarast liknas vid att använda ett förstoringsglas, inte för att avgöra helheten. Jag har forrfarande kvar ett förstoringsglas där jag kunde titta punkterna i ett 4-färgstryck, för att kontrollera att punkterna (cyan/magenta/yellow/black) låg rått i förhållande till varandra och även i rätt vinkel mot varandra. Det gav ingen som helst information huruvida bilden var "rätt" eller inte, bara att det tekniska var rätt. Kanske samma sak med NS10?

/ B

Japp, precis så har jag förstått det, NS-10 användes bara som ett av många ”verktyg” i studion. Men självklart finns det säkerligen ett gäng musikstudios som tog NS-10 med hull och hår och verkligen använde den som huvudmonitor. Allt möjligt konstigt händer ju i resten av världen, så även i musikstudios.

[RogerGustavsson]

Hade det inte räckt med att köra lite EQ som efterliknat NS-10 istället för att verkligen använda dem i studion? Med en flexibel tonkontroll i anläggningen kan en del knasigheter motverkas, dock inte överdriven kompression. Synd bara att så få anläggningar har tillgång till vettiga tonkontroller.

[goat76]

Hade det inte räckt med att köra lite EQ som efterliknat NS-10 istället för att verkligen använda dem i studion? Med en flexibel tonkontroll i anläggningen kan en del knasigheter motverkas, dock inte överdriven kompression. Synd bara att så få anläggningar har tillgång till vettiga tonkontroller.

EQ är inte lösningen för allt, du tror väl inte att det är så enkelt att bara efterapa en tonkurva så får dina högtalare exakt samma ljudkaraktär som en annan högtalare? (Jag vet att du inte tror det.)

I rapporten jag länkade till i ett tidigare inlägg och här: http://dt7v1i9vyp3mf.cloudfront.net/ass ... fwq9mLf1t0 , så är det lätt att se var styrkorna hos NS-10 ligger. Det handlar i det här fallet inte om hur frekvensgången ser ut utan snarare om hur "snabb" den är på starta och stoppa ljudet efter/med insignalen, vilket ger ett bra transientsvar. Utöver det så visar högtalaren även på ovanligt låg distorsion för sin storlek.

I rapporten finns det ytterligare sidor med mätningar av fler högtalare, men här är sidorna där NS-10 finns med:

Yamaha NS-10 2.png (1.32 MiB) Visad 1216 gånger

Yamaha NS-10 1.png (206.27 KiB) Visad 1216 gånger

Yamaha NS-10 3.png (843.19 KiB) Visad 1216 gånger

Jag vill bara påpeka att jag inte har någon förkärlek alls till NS-10 på något vis och har aldrig lyssnat på den, däremot är jag intresserad av en nyanserad diskussion om varför den blev så omtyckt som verktyg i studiosammanhang.

Yamaha NS-10 visar på en otroligt ful frekvensgång, men frågan är hur stor vikt den aspekten egentligen har för helheten då mixning av musik inte bara handlar om EQ-justeringar, utan även om timing, transienter och tydlighet. Jag kan tänka mig att monitorlyssningen i studiovärlden förr i tiden var ännu mer "all over the place" än idag, men har ljudproduktionerna i överlag blivit bättre med tiden för det?

[Morello]

Seriösa studios studior använder inte NS10 på samma vis som en seriös elektronikkonstruktör inte använder defekta och/eller felkalibrerade mätinstrument.

Svenska tack!
/Språkpolisen

Tack för påpekande. Skärpning utlovas!

[petersteindl]

En av de viktigaste parametrarna vid val av utrustning i ljudstudio har varit synkronisering, där man vill att det skall låta lika om mastern oberoende i vilken studio den lyssnas på. Då är det ljudkalibrering mellan ljudstudior som gäller för att få en slags ljudreferens. En bra sak är då att alla studior har likadana referensmonitorhögtalare eller åtminstone så många ljudstudior som möjligt och man utgår från att referensmonitorhögtalarna skall vara hyfsat små och lättplacerade och lättöverkomliga och billiga. Då blev det så att NS10 kom att ersätta en annan ännu mindre vanligt förekommande använd referensmonitorhögtalare.

En referensmonitor ändrar man inte frekvensgången på, för då har man frångått referensen.

Jag kan också säga att hifi-människor inte har stått högt i kurs hos professionella ljudstudiotekniker och inte heller hos professionella akustiker och det är en understatement. Hifibögarna har knappast ansetts som referenskonsumenter utan snarast som ett okunnigt efterblivet odrägligt förståsigpåsläkte på idiotnivå. Ogräs som borde rensas ut. Om det fortfarande är så idag vet jag inte.

Mvh
Peter

[goat76]

Det ligger nog till precis så som du säger, Peter. Om lotten inte fallit på NS-10 så hade det bara varit en annan högtalare alla audiofil-ljudbögar klagat på istället.

[petersteindl]

Det ligger nog till precis så som du säger, Peter. Om lotten inte fallit på NS-10 så hade det bara varit en annan högtalare alla audiofil-ljudbögar klagat på istället.

Fast, jag skriver inte riktigt under på din slutsats. Tippar att Genelec tagit marknadsandelar i studiovärlden och de har inte den lågstatus hos hajfimänniskorna som tidigare ljudreferensstudiomonitorer.

Att byta ljudstudioreferens är ofta en 15-20-årsperiod. Ett sätt att förkorta perioden för en tillverkare är att ge bort högtalarna gratis eller sälja till ett osedvanligt kraftigt rabatterat underpris. Då går det på marknadsföringskontot och man höjer varumärkets status med bolagets värdeökning som följd. Ofta har man då kunder hos stora radio eller TV-bolag som man som tillverkare stödjer eftersom de har många studior och stor marknadspåverkan.

Yamaha gjorde så på 70-talet. Bowers & Wilkins gjorde så med modellen 801 på 80-talet genom att skänka högtalare till Polygrams ljudstudior, där motprestationen var att öppet redogöra för ljudinspelningens monitorhögtalare och det stod skrivet på de flesta CD med klassisk musik. Båda varumärkena kom mycket snabbt in i studiobranschen med sina utvalda produkter men konkurrenssituationen kan ju debatteras.

Vet inte hur Genelec gör, men de har väl kämpat på i många år och egentligen uppnått acceptansnivå under de senaste åren. Det är en period på ungefär 35 år för deras del.

@ goat: Jag ser att du ofta använder ord som: ”alla”, ”ingen”, ”samtliga”, osv. Dessa ord förknippas lite digitalt d v s med noll 0 eller ett 1 och inget däremellan. Det leder ofta till uppenbara faktafel med onödiga dispyter som följd där du anser att man borde förstå det du egentligen menar, men det är faktiskt skriftliga faktafel och då handlar det inte om att läsa in andra fakta. Man kan bara utgå från det du skriver. Därför är det bättre att stryka sådana ord och använda annat uttryckssätt.

I vissa fall kan de vara berättigade och då finns ofta viss fysikalisk anknytning. Sedan kan man ironisera och använda kontroversiellt uttryckssätt in absurdum och ofta cyniskt. Görs det med glimten i ögat så blir det lite komedi.

Min åsikt är att det skett ett ljudförfall i musikinspelning och studiovärld. Det kan vara själva soundidealet som förändrats och utgör artisters ljudvarumärkesideal som mer går mot syntetiskt ljud.

Föregångarna var Kraftverk, dock hade de ett klart, harmoniskt och distinkt ljud som jag gillade.



Mvh
Peter

[hifikg]

Det ligger nog till precis så som du säger, Peter. Om lotten inte fallit på NS-10 så hade det bara varit en annan högtalare alla audiofil-ljudbögar klagat på istället.

Sicket jä-la uttryck

[goat76]

Det ligger nog till precis så som du säger, Peter. Om lotten inte fallit på NS-10 så hade det bara varit en annan högtalare alla audiofil-ljudbögar klagat på istället.

Sicket jä-la uttryck

Blir det mer fel när jag skriver det än när Peter ger liknande namn till audiofil-ljudbögarna?

[goat76]

Det ligger nog till precis så som du säger, Peter. Om lotten inte fallit på NS-10 så hade det bara varit en annan högtalare alla audiofil-ljudbögar klagat på istället.

Fast, jag skriver inte riktigt under på din slutsats. Tippar att Genelec tagit marknadsandelar i studiovärlden och de har inte den lågstatus hos hajfimänniskorna som tidigare ljudreferensstudiomonitorer.

Att byta ljudstudioreferens är ofta en 15-20-årsperiod. Ett sätt att förkorta perioden för en tillverkare är att ge bort högtalarna gratis eller sälja till ett osedvanligt kraftigt rabatterat underpris. Då går det på marknadsföringskontot och man höjer varumärkets status med bolagets värdeökning som följd. Ofta har man då kunder hos stora radio eller TV-bolag som man som tillverkare stödjer eftersom de har många studior och stor marknadspåverkan.

Yamaha gjorde så på 70-talet. Bowers & Wilkins gjorde så med modellen 801 på 80-talet genom att skänka högtalare till Polygrams ljudstudior, där motprestationen var att öppet redogöra för ljudinspelningens monitorhögtalare och det stod skrivet på de flesta CD med klassisk musik. Båda varumärkena kom mycket snabbt in i studiobranschen med sina utvalda produkter men konkurrenssituationen kan ju debatteras.

Vet inte hur Genelec gör, men de har väl kämpat på i många år och egentligen uppnått acceptansnivå under de senaste åren. Det är en period på ungefär 35 år för deras del.

@ goat: Jag ser att du ofta använder ord som: ”alla”, ”ingen”, ”samtliga”, osv. Dessa ord förknippas lite digitalt d v s med noll 0 eller ett 1 och inget däremellan. Det leder ofta till uppenbara faktafel med onödiga dispyter som följd där du anser att man borde förstå det du egentligen menar, men det är faktiskt skriftliga faktafel och då handlar det inte om att läsa in andra fakta. Man kan bara utgå från det du skriver. Därför är det bättre att stryka sådana ord och använda annat uttryckssätt.

I vissa fall kan de vara berättigade och då finns ofta viss fysikalisk anknytning. Sedan kan man ironisera och använda kontroversiellt uttryckssätt in absurdum och ofta cyniskt. Görs det med glimten i ögat så blir det lite komedi.

Min åsikt är att det skett ett ljudförfall i musikinspelning och studiovärld. Det kan vara själva soundidealet som förändrats och utgör artisters ljudvarumärkesideal som mer går mot syntetiskt ljud.

Föregångarna var Kraftverk, dock hade de ett klart, harmoniskt och distinkt ljud som jag gillade.



Mvh
Peter

Jag håller med dig om att Genelec är accepterade även av audiofilerna. Ljudet på inspelningarna har dock inte blivit bättre för det, så hur frekvensgången ser ut har en mindre betydelse än vad många tror. Det viktigaste är att man litar på det man hör och att man orkar lyssna på ljudet under en lång arbetsdag, utan att lyssningströtthet uppstår.

När jag skriver "alla" i exempelvis den text du citerar så tänker jag att det ska vara ganska underförstått att "alla" aldrig betyder precis alla utan bara troligtvis merparten av audiofilerna. Det kan vara så att jag under liknande former och samma tänk har skrivit så förr, men även då har jag antagit att de flesta (inte alla) har underförstått att "alla" inte är precis alla.



Det största problemet med dagens ljudproduktion som jag ser det är att alla* ljud alltid* ska manipuleras och formas i efterhand istället för att se till att man kommer så nära det slutgiltiga resultatet så tidigt som möjligt redan vid inspelningsskedet.
Idag spelas mycket in med klicktracks och en helhet av det färdiga stycket hörs först när de olika instrumenten/ljuden sätts ihop i studioprogrammet, man hör först då att ljuden måste formas och anpassas till varandra för att inte "dränka" varandra i mixen vilket man annars hade vetat innan man tryckte på den röda inspelningsknappen.

Förr i tiden spelade hela bandet i regel tillsammans samtidigt och studioingenjören kunde då i sina monitorer redan i det skedet höra hur mixen i sin helhet skulle låta, han kunde därmed korrigera det hela med mikrofonplaceringar och allt annat tills det lät så nära det slutresultat man önskade sig. Det var i stort sett tvungen till också då det inte heller fanns samma enkla möjligheter att manipulera ljuden i efterhandsarbetet. Pusslet föll naturligt på plats och man behövde inte försöka återskapa verkligheten genom att som idag klippa och fila på varenda pusselbit för att få det att passa ihop.
En klicktrack dödar dessutom den mänskliga takten som annars finns där när ett gäng musiker spelar samspelt och dynamiskt tillsammans, där de med gemensam känsla medvetet går upp och ner lite i fart och hur hårt de spelar på sina instrument.

Sen är det väl som du säger att idealet mer och mer gått ifrån det där med "ett band som spelar tillsammans i ett rum" där akustiken varit en viktig del på inspelningen, till att istället bestå av mer syntetiska och sammansatta ljud och att dessa bara ska låta så rena som möjligt.

[petersteindl]

Det ligger nog till precis så som du säger, Peter. Om lotten inte fallit på NS-10 så hade det bara varit en annan högtalare alla audiofil-ljudbögar klagat på istället.

Sicket jä-la uttryck

Blir det mer fel när jag skriver det än när Peter ger liknande namn till audiofil-ljudbögarna?

Fast, audiofiler förknippas nog inte riktigt med ljudbögar utom av ljudbögarna. Så ser jag på saken. Däremot hifimänniskor eller hifibögar eller ljudbögar. Det är hifi som är ordet och inte audiofil. Audiofil är en annan kategori. Det intressanta är dock att hifimänniskorna, hifibögarna och ljudbögarna hellre vill bli kallade audiofiler just på grund av att det är finare och mer rumsrent.

An audiophile is a person who is enthusiastic about high-fidelity sound reproduction. An audiophile seeks to reproduce the sound of a live musical performance, typically in a room with good acoustics.
It is widely agreed that reaching this goal is very difficult and that even the best-regarded recording and playback systems rarely, if ever, achieve it.

Audiofil: Översatt från engelska - En audiofil är en person som är entusiastisk över ljudåtergivning med betoning på hög kvalitet på ljudåtergivning. En audiofil försöker återge ljudet av en live musikalisk föreställning, vanligtvis i ett rum med god akustik.

Själv anser jag att själva fixet av det akustiska i ett lyssningsrum tillhör ljudbögarnas avdelning. Gränsen går vid att fixa boendemiljöns akustik med allehanda akustikreglering på bekostnad av boendemiljön i sig. Man offrar miljö för ljud. Det förknippar jag med ljudbögeri och hifimänniskor. Här kommer hemmabiorummet in som en nödutgång för både ljudbög och äkta hälft.

MvH
Peter

[petersteindl]

Det ligger nog till precis så som du säger, Peter. Om lotten inte fallit på NS-10 så hade det bara varit en annan högtalare alla audiofil-ljudbögar klagat på istället.

Fast, jag skriver inte riktigt under på din slutsats. Tippar att Genelec tagit marknadsandelar i studiovärlden och de har inte den lågstatus hos hajfimänniskorna som tidigare ljudreferensstudiomonitorer.

Att byta ljudstudioreferens är ofta en 15-20-årsperiod. Ett sätt att förkorta perioden för en tillverkare är att ge bort högtalarna gratis eller sälja till ett osedvanligt kraftigt rabatterat underpris. Då går det på marknadsföringskontot och man höjer varumärkets status med bolagets värdeökning som följd. Ofta har man då kunder hos stora radio eller TV-bolag som man som tillverkare stödjer eftersom de har många studior och stor marknadspåverkan.

Yamaha gjorde så på 70-talet. Bowers & Wilkins gjorde så med modellen 801 på 80-talet genom att skänka högtalare till Polygrams ljudstudior, där motprestationen var att öppet redogöra för ljudinspelningens monitorhögtalare och det stod skrivet på de flesta CD med klassisk musik. Båda varumärkena kom mycket snabbt in i studiobranschen med sina utvalda produkter men konkurrenssituationen kan ju debatteras.

Vet inte hur Genelec gör, men de har väl kämpat på i många år och egentligen uppnått acceptansnivå under de senaste åren. Det är en period på ungefär 35 år för deras del.

@ goat: Jag ser att du ofta använder ord som: ”alla”, ”ingen”, ”samtliga”, osv. Dessa ord förknippas lite digitalt d v s med noll 0 eller ett 1 och inget däremellan. Det leder ofta till uppenbara faktafel med onödiga dispyter som följd där du anser att man borde förstå det du egentligen menar, men det är faktiskt skriftliga faktafel och då handlar det inte om att läsa in andra fakta. Man kan bara utgå från det du skriver. Därför är det bättre att stryka sådana ord och använda annat uttryckssätt.

I vissa fall kan de vara berättigade och då finns ofta viss fysikalisk anknytning. Sedan kan man ironisera och använda kontroversiellt uttryckssätt in absurdum och ofta cyniskt. Görs det med glimten i ögat så blir det lite komedi.

Min åsikt är att det skett ett ljudförfall i musikinspelning och studiovärld. Det kan vara själva soundidealet som förändrats och utgör artisters ljudvarumärkesideal som mer går mot syntetiskt ljud.

Föregångarna var Kraftverk, dock hade de ett klart, harmoniskt och distinkt ljud som jag gillade.



Mvh
Peter

Jag håller med dig om att Genelec är accepterade även av audiofilerna. Ljudet på inspelningarna har dock inte blivit bättre för det, så hur frekvensgången ser ut har en mindre betydelse än vad många tror. Det viktigaste är att man litar på det man hör och att man orkar lyssna på ljudet under en lång arbetsdag, utan att lyssningströtthet uppstår.

När jag skriver "alla" i exempelvis den text du citerar så tänker jag att det ska vara ganska underförstått att "alla" aldrig betyder precis alla utan bara troligtvis merparten av audiofilerna. Det kan vara så att jag under liknande former och samma tänk har skrivit så förr, men även då har jag antagit att de flesta (inte alla) har underförstått att "alla" inte är precis alla.



Det största problemet med dagens ljudproduktion som jag ser det är att alla* ljud alltid* ska manipuleras och formas i efterhand istället för att se till att man kommer så nära det slutgiltiga resultatet så tidigt som möjligt redan vid inspelningsskedet.
Idag spelas mycket in med klicktracks och en helhet av det färdiga stycket hörs först när de olika instrumenten/ljuden sätts ihop i studioprogrammet, man hör först då att ljuden måste formas och anpassas till varandra för att inte "dränka" varandra i mixen vilket man annars hade vetat innan man tryckte på den röda inspelningsknappen.

Förr i tiden spelade hela bandet i regel tillsammans samtidigt och studioingenjören kunde då i sina monitorer redan i det skedet höra hur mixen i sin helhet skulle låta, han kunde därmed korrigera det hela med mikrofonplaceringar och allt annat tills det lät så nära det slutresultat man önskade sig. Det var i stort sett tvungen till också då det inte heller fanns samma enkla möjligheter att manipulera ljuden i efterhandsarbetet. Pusslet föll naturligt på plats och man behövde inte försöka återskapa verkligheten genom att som idag klippa och fila på varenda pusselbit för att få det att passa ihop.
En klicktrack dödar dessutom den mänskliga takten som annars finns där när ett gäng musiker spelar samspelt och dynamiskt tillsammans, där de med gemensam känsla medvetet går upp och ner lite i fart och hur hårt de spelar på sina instrument.

Sen är det väl som du säger att idealet mer och mer gått ifrån det där med "ett band som spelar tillsammans i ett rum" där akustiken varit en viktig del på inspelningen, till att istället bestå av mer syntetiska och sammansatta ljud och att dessa bara ska låta så rena som möjligt.

Nu börjar vi kanske närma oss konsensus. Även Ogjort och I-or skulle jag tippa haka på, eller snarast är av samma uppfattning och varit så under lång tid.

MvH
Peter