Ålder på medlemmrna på forumet. Hur är intresset för 2-kanal

[goat76]

Min första "kärlek" till musik var klassiskt, Mozart och Beethoven via ett par Carlssonhögtalare (!) och en Sonab R4000 o någon skivspelare.

Sonab 85 S månne? En sådan anläggning växte jag upp med (och har fortfarande kvar i min ägo, även om skivspelaren för tillfället är utlånad).

Med tanke på resten så ligger det i farans riktning, men jag klurade aldrig på prylarna på den tiden, hade under den perioden ingen ambition att skaffa en egen ljudanläggning, jag bara njöt av Luddes femma (pianokonserten då) och Mozart 23 o 24 mfl symfonier. Egentligen besökte jag honom inte alls för att lyssna på musik, han hjälpte mig med min bågskytteutrustning och medan han visade hur man tillverkade strängar, monterade fjädrar/fenor och nockar på nykapade pilar spelades det musik. Långt senare i livet förstod jag vad jag lyssnat på för hårdvara. Och att det handlade om ganska dyra grejor med den tidens mått.

RIP Tore

På många sätt och vis var det här med musiklyssning mycket mindre komplicerat innan man blev mer brydd och insatt i hur "bättre" återgivning ska låta. Du vill säkert hävda att du fortfarande sällan tänker på hur det verkligen låter, men jag är alldeles säker på att du med utgång från de diskussioner som förs här på forumet ändå hyfsat ofta funderar på det rent ljudmässiga, till skillnad från den där tiden då ingenting kom ivägen för själva musiklyssnandet. Inte fan funderade på att de där skivorna från Sony lät sämre än någonting annat.

[LeifB]

60+
Lyssnar när jag blir sugen.
Runt 10 tim i veckan.
Gör mig nöjd...

[hifikg]

Sonab 85 S månne? En sådan anläggning växte jag upp med (och har fortfarande kvar i min ägo, även om skivspelaren för tillfället är utlånad).

Med tanke på resten så ligger det i farans riktning, men jag klurade aldrig på prylarna på den tiden, hade under den perioden ingen ambition att skaffa en egen ljudanläggning, jag bara njöt av Luddes femma (pianokonserten då) och Mozart 23 o 24 mfl symfonier. Egentligen besökte jag honom inte alls för att lyssna på musik, han hjälpte mig med min bågskytteutrustning och medan han visade hur man tillverkade strängar, monterade fjädrar/fenor och nockar på nykapade pilar spelades det musik. Långt senare i livet förstod jag vad jag lyssnat på för hårdvara. Och att det handlade om ganska dyra grejor med den tidens mått.

RIP Tore

På många sätt och vis var det här med musiklyssning mycket mindre komplicerat innan man blev mer brydd och insatt i hur "bättre" återgivning ska låta. Du vill säkert hävda att du fortfarande sällan tänker på hur det verkligen låter, men jag är alldeles säker på att du med utgång från de diskussioner som förs här på forumet ändå hyfsat ofta funderar på det rent ljudmässiga, till skillnad från den där tiden då ingenting kom ivägen för själva musiklyssnandet. Inte fan funderade på att de där skivorna från Sony lät sämre än någonting annat.

Nä, men de gjorde ju inte det på den tiden. Fast då hade jag ingen avspelningsutrustning som var på topp. Inte heller på 80- o 90-talet funderade jag särskilt mycket över kvaliteten på fonogrammen, det mesta fungerade fint, men ibland fick man tag i någon tunn och sladdrig vinyl som inte snurrade rätt, fast det var verkligen undantagen som bekräftade regeln. Mitt intresse för hifi är inte helt dött bara för att jag nått mitt mål, ibland dyker det upp nya format att utvärdera och eventuellt inkludera (DSD t ex) o så har jag mitt lilla röräventyr också

Dessutom är jag öppen för att det kan komma ännu en ljudrevolution innan jag drar mitt sista andetag, har ju levt genom stenkaka/lp/cd/dsd så här långt
Nåja, stenkaka var kanske att ta i, men några har jag och en spelare o en massa nålar

[jansch]

Tråden handar ju om 2-kanal....

Man kan ju fundera på om stereo verkligen är mer "hifi" än mono.
Om smala sweet spot som kantrar med breda ljudbilder som är skapade med panorering, och dessutom "stereosystemfel" som uppkommer p g a fantomprojektion, verkligen är high fidelity.

Hur ofta har en verklig ljudkälla 2 direktljud? Aldrig!

En sketen blåtandshögtalare är enligt min mening mer hifi generellt.

Är det inte bara så att vi (d v s även jag) förförs av en helt konstlad stereobild bara för att det låter maffigare? Som den där överdrivna "lågbasen" ( Ok då, 60 - 100Hz) som ger lagom massage i magtrakten?

[xmag]

Tråden handar ju om 2-kanal....

Man kan ju fundera på om stereo verkligen är mer "hifi" än mono.
Om smala sweet spot som kantrar med breda ljudbilder som är skapade med panorering, och dessutom "stereosystemfel" som uppkommer p g a fantomprojektion, verkligen är high fidelity.

Hur ofta har en verklig ljudkälla 2 direktljud? Aldrig!

En sketen blåtandshögtalare är enligt min mening mer hifi generellt.

Är det inte bara så att vi (d v s även jag) förförs av en helt konstlad stereobild bara för att det låter maffigare? Som den där överdrivna "lågbasen" ( Ok då, 60 - 100Hz) som ger lagom massage i magtrakten?

Började inte Herr Carlsson med en högtalare? Det är därför Carlsson-högtalaren ser ut som den gör. Sedan förfördes också Herr Carlsson av det maffia med två kanaler, resten är historia.
Eller så förmedlar 2 kanaler mer exakt ljudet från en punktformad källa?

[Bill50x]

En sketen blåtandshögtalare är enligt min mening mer hifi generellt.

Är det inte bara så att vi (d v s även jag) förförs av en helt konstlad stereobild bara för att det låter maffigare? Som den där överdrivna "lågbasen" ( Ok då, 60 - 100Hz) som ger lagom massage i magtrakten?

Det enkla svaret på ditt påstående om Blåtand och frågan om att förföras av en konstlad stereobild är - nej.

För det första, en sketen blåtandshögtalare är inte hifi. Jag har haft en sådan (billigaste Ikea Eneby, 169:- ) och den var inte bättre än högtalaren i min Samsung telefon. Den lät lite högre dock men det gjorde inte saken bättre. Det finns naturligtvis Blåtandshögtalare som låter bättre, riktigt bra tom, men inte för att dom är mono utan för att dom har goda egenskaper att återge ljud.

Stereo är inte en "konstlad stereobild" utan ett (bra) försök att återskapa den ljudbild du hör i verkligheten. Att "stereo" därutöver används för att fixa till ljudet på en massa konstiga sätt är en annan sak. Stereo står för övrigt inte högt i kurs numera, många vet inte ens vad det är. Att man kan skapa ljud tom utanför de två högtalarna och även skapa illusionen av höjd är för många helt obekant.

Jag har inga problem med att lyssna på (bra) ljud i mono, det är ju i praktiken vad jag gör när jag spelar i ett rum och lyssnar i ett annat. Och eftersom den mesta moderna musiken är inspelad som den är så fungerar det hur bra som helst. Men snyggt inspelad akustisk musik i stereo är fantastiskt att lyssna på sittande i "sweet spot", då blir man totalt involverad, även om man inte ens gillar musiken i sig. Naturligtvis om man lyssnar i en riktig stereo-anläggning och inte i en "sketen blåtandhögtalare"!

Tycker synd om dig jansch om du aldrig hört vad en bra "stereo" kan ge.

/ B

[E]

Hur ofta har en verklig ljudkälla 2 direktljud? Aldrig!

Fast hur ofta är det endast direktljud (och från endast en källa) som
skall återges?

Jag brukar spela in gitarren i höger kanal och sången i vänster, helt torrt,
samt be publiken att spela fonogrammet i en akustiskt livlig miljö.

Mvh E*

[jansch]

En sketen blåtandshögtalare är enligt min mening mer hifi generellt.

Är det inte bara så att vi (d v s även jag) förförs av en helt konstlad stereobild bara för att det låter maffigare? Som den där överdrivna "lågbasen" ( Ok då, 60 - 100Hz) som ger lagom massage i magtrakten?

Det enkla svaret på ditt påstående om Blåtand och frågan om att förföras av en konstlad stereobild är - nej.

För det första, en sketen blåtandshögtalare är inte hifi. Jag har haft en sådan (billigaste Ikea Eneby, 169:- ) och den var inte bättre än högtalaren i min Samsung telefon. Den lät lite högre dock men det gjorde inte saken bättre. Det finns naturligtvis Blåtandshögtalare som låter bättre, riktigt bra tom, men inte för att dom är mono utan för att dom har goda egenskaper att återge ljud.

Stereo är inte en "konstlad stereobild" utan ett (bra) försök att återskapa den ljudbild du hör i verkligheten. Att "stereo" därutöver används för att fixa till ljudet på en massa konstiga sätt är en annan sak. Stereo står för övrigt inte högt i kurs numera, många vet inte ens vad det är. Att man kan skapa ljud tom utanför de två högtalarna och även skapa illusionen av höjd är för många helt obekant.

Jag har inga problem med att lyssna på (bra) ljud i mono, det är ju i praktiken vad jag gör när jag spelar i ett rum och lyssnar i ett annat. Och eftersom den mesta moderna musiken är inspelad som den är så fungerar det hur bra som helst. Men snyggt inspelad akustisk musik i stereo är fantastiskt att lyssna på sittande i "sweet spot", då blir man totalt involverad, även om man inte ens gillar musiken i sig. Naturligtvis om man lyssnar i en riktig stereo-anläggning och inte i en "sketen blåtandhögtalare"!

Tycker synd om dig jansch om du aldrig hört vad en bra "stereo" kan ge.

/ B

Det var ju just det som var poängen. Att skilja på vad "en bra stereo kan ge" för ljudupplevelse, oavsett hur bra man tycker det låter och vad som är en någorlunda korrekt reproduktion av ursprungshändelsen.

Vilken typ av musik lyssnar du mest på?

[jansch]

Hur ofta har en verklig ljudkälla 2 direktljud? Aldrig!

Fast hur ofta är det endast direktljud (och från endast en källa) som
skall återges?

Jag brukar spela in gitarren i höger kanal och sången i vänster, helt torrt,
samt be publiken att spela fonogrammet i en akustiskt livlig miljö.

Mvh E*

Då har du stereo på riktig!

Jag har tidigare gjort ungefär som "alla andra" - 2 olika mic:ar, en U87 med "njure" som står för tyngden och en mätmick, en B&K4190, som plockar upp krispigheten/detaljer och lite "live ljud" av typ gissel från strängarna.
Sedan panorerar man kanalerna lite, lite olika när man lägger upp dom i ljudbilden. Och, javisst lite kompressor som tar hand om gitarristens tillkortkommanden och skapar en bättre ljudmatta. Det hela kryddas med lite reverb utan allt för mycket pre delay så att inte närheten till instrumentet går förlorad.
Inte direkt likt verkligheten - men det låter bra i stereo!

[MacBruce]

81- (som vanligt passar jag inte in i något frågeformulär...).

Håller för närvarande på (mha Audacity et al för reducering av brus och knäppar) med att överföra en drös av gamla stenkakor (arv efter en morbror) till modernare medier. Har förvisso nämnt det tidigare, men det är fortfarande frapperande hur mycket "rumsinformation" dessa monoinspelningar innehåller: om t.ex en solist reser sig och spelar från 3:e raden, så hör man att hen befinner sig en bit bort från mikrofonen. Förvisso finns ingen stereoinformation, men "rumsinformationen" är ofta mer "levande" än nutidens syntetiska efterhandskonstruktioner.

[goat76]

Hur ofta har en verklig ljudkälla 2 direktljud? Aldrig!

Fast hur ofta är det endast direktljud (och från endast en källa) som
skall återges?

Jag brukar spela in gitarren i höger kanal och sången i vänster, helt torrt,
samt be publiken att spela fonogrammet i en akustiskt livlig miljö.

Mvh E*

Då har du stereo på riktig!

Jag har tidigare gjort ungefär som "alla andra" - 2 olika mic:ar, en U87 med "njure" som står för tyngden och en mätmick, en B&K4190, som plockar upp krispigheten/detaljer och lite "live ljud" av typ gissel från strängarna.
Sedan panorerar man kanalerna lite, lite olika när man lägger upp dom i ljudbilden. Och, javisst lite kompressor som tar hand om gitarristens tillkortkommanden och skapar en bättre ljudmatta. Det hela kryddas med lite reverb utan allt för mycket pre delay så att inte närheten till instrumentet går förlorad.
Inte direkt likt verkligheten - men det låter bra i stereo!

Vill bara nämna att pre delay fungerar tvärtom mot din beskrivning. Pre delay separerar efterklangen från den torra signalen vilket medför att närheten av ljudobjektet kvarstår, utan att efterklangen ”drar med sig” ljudobjektet bakåt i ljudbilden.

[jansch]

Fast hur ofta är det endast direktljud (och från endast en källa) som
skall återges?

Jag brukar spela in gitarren i höger kanal och sången i vänster, helt torrt,
samt be publiken att spela fonogrammet i en akustiskt livlig miljö.

Mvh E*

Då har du stereo på riktig!

Jag har tidigare gjort ungefär som "alla andra" - 2 olika mic:ar, en U87 med "njure" som står för tyngden och en mätmick, en B&K4190, som plockar upp krispigheten/detaljer och lite "live ljud" av typ gissel från strängarna.
Sedan panorerar man kanalerna lite, lite olika när man lägger upp dom i ljudbilden. Och, javisst lite kompressor som tar hand om gitarristens tillkortkommanden och skapar en bättre ljudmatta. Det hela kryddas med lite reverb utan allt för mycket pre delay så att inte närheten till instrumentet går förlorad.
Inte direkt likt verkligheten - men det låter bra i stereo!

Vill bara nämna att pre delay fungerar tvärtom mot din beskrivning. Pre delay separerar efterklangen från den torra signalen vilket medför att närheten av ljudobjektet kvarstår, utan att efterklangen ”drar med sig” ljudobjektet bakåt i ljudbilden.

Blev det en negation för mycket?
Vi är nog helt överens om att positiv pre delay skapar bilden av att alla avgränsningsytor befinner sig längre från gitarren i detta fall. Enkel akustik.
Sedan påverkar så mycket annat uppevelsen av rumslighet och närvaro som du vet. T.ex vilken typ av reverb och kombination av attack i komprimerat ljudmaterial mm.

Det som dock skapar den absoluta "närheten", om man vill uppnå det, är ju mycket "stränggnissel" och andra "biljud", eller med röst bl.a andning och läppljud.
Har du försökt "förstöra närheten" i den typ av närmickade inspelningar ? Inte lätt, man får ökad förståelse för hur hörseln fungerar.....

[goat76]

Då har du stereo på riktig!

Jag har tidigare gjort ungefär som "alla andra" - 2 olika mic:ar, en U87 med "njure" som står för tyngden och en mätmick, en B&K4190, som plockar upp krispigheten/detaljer och lite "live ljud" av typ gissel från strängarna.
Sedan panorerar man kanalerna lite, lite olika när man lägger upp dom i ljudbilden. Och, javisst lite kompressor som tar hand om gitarristens tillkortkommanden och skapar en bättre ljudmatta. Det hela kryddas med lite reverb utan allt för mycket pre delay så att inte närheten till instrumentet går förlorad.
Inte direkt likt verkligheten - men det låter bra i stereo!

Vill bara nämna att pre delay fungerar tvärtom mot din beskrivning. Pre delay separerar efterklangen från den torra signalen vilket medför att närheten av ljudobjektet kvarstår, utan att efterklangen ”drar med sig” ljudobjektet bakåt i ljudbilden.

Blev det en negation för mycket?
Vi är nog helt överens om att positiv pre delay skapar bilden av att alla avgränsningsytor befinner sig längre från gitarren i detta fall. Enkel akustik.
Sedan påverkar så mycket annat uppevelsen av rumslighet och närvaro som du vet. T.ex vilken typ av reverb och kombination av attack i komprimerat ljudmaterial mm.

Det som dock skapar den absoluta "närheten", om man vill uppnå det, är ju mycket "stränggnissel" och andra "biljud", eller med röst bl.a andning och läppljud.
Har du försökt "förstöra närheten" i den typ av närmickade inspelningar ? Inte lätt, man får ökad förståelse för hur hörseln fungerar.....

Det kan hända att du menade något annat än det du faktiskt skrev. Det du skrev var följande:

”Det hela kryddas med lite reverb utan allt för mycket pre delay så att inte närheten till instrumentet går förlorad.”

Och jag påpekar då att användningsområdet för pre delay är just för att bibehålla närheten till instrumentet så att den INTE ska gå förlorad. Av din textrad att döma så vill du minimera användningen av pre delay, vilket faktiskt får motsatt effekt till det du vill uppnå.

Det du kanske menar är att du med kort pre delay vill bibehålla upplevelsen av själva rummet som relativt litet, och därmed kvarhålla den intimitet som just det mindre rummet ger? Men det har ju egentligen ingenting att göra med känslan av intimitet till själva instrumentet, man kan ju faktiskt sitta nära gitarren oavsett rummets storlek.

[E]

Till stereons fördelar gentemot mono bör påminnas om att generering
av bas från tvenne punkter i rummet avsevärt förbättrar den spektrala
jämnheten i basregistret.

Mvh E*

[JM]

Vill bara nämna att pre delay fungerar tvärtom mot din beskrivning. Pre delay separerar efterklangen från den torra signalen vilket medför att närheten av ljudobjektet kvarstår, utan att efterklangen ”drar med sig” ljudobjektet bakåt i ljudbilden.

Blev det en negation för mycket?
Vi är nog helt överens om att positiv pre delay skapar bilden av att alla avgränsningsytor befinner sig längre från gitarren i detta fall. Enkel akustik.
Sedan påverkar så mycket annat uppevelsen av rumslighet och närvaro som du vet. T.ex vilken typ av reverb och kombination av attack i komprimerat ljudmaterial mm.

Det som dock skapar den absoluta "närheten", om man vill uppnå det, är ju mycket "stränggnissel" och andra "biljud", eller med röst bl.a andning och läppljud.
Har du försökt "förstöra närheten" i den typ av närmickade inspelningar ? Inte lätt, man får ökad förståelse för hur hörseln fungerar.....

Det kan hända att du menade något annat än det du faktiskt skrev. Det du skrev var följande:

”Det hela kryddas med lite reverb utan allt för mycket pre delay så att inte närheten till instrumentet går förlorad.”

Och jag påpekar då att användningsområdet för pre delay är just för att bibehålla närheten till instrumentet så att den INTE ska gå förlorad. Av din textrad att döma så vill du minimera användningen av pre delay, vilket faktiskt får motsatt effekt till det du vill uppnå.

Det du kanske menar är att du med kort pre delay vill bibehålla upplevelsen av själva rummet som relativt litet, och därmed kvarhålla den intimitet som just det mindre rummet ger? Men det har ju egentligen ingenting att göra med känslan av intimitet till själva instrumentet, man kan ju faktiskt sitta nära gitarren oavsett rummets storlek.

Problemet med tidsförskjutningar av inspelad mono- och stereo-signal återgivet med högtalare är att hjärnan i verkligheten nästan alltid får reflexer i subekozonen från andra lokalisationer än direktljudet. Här uppstår en upplevelsekonflikt. Detta gäller ffa frekvenser över 1000 Hz.
Flera studier har visat att minst bra spatiala upplevelsen erhålls med reflexerna återgivna i samma lokalisation som direktljudet. Bästa reflexlokalisationen över 1000 Hz är fortfarande ca 60 grader lateralt, dämpad 6-10 dB och fördröjd något mer än 15 ms utan avvikande frekvens relativt direktljudet.
https://assets.ctfassets.net/4zjnzn055a ... woofer.pdf
Även Genelec har börjat förstå att hur fysiken upplevs i psykologiska dimensionen.

JM

[I-or]

Återigen, lyssningsrumsakustik är inte detsamma som konsertsalsakustik. Dessutom uppför sig högtalare inte alls som akustiska instrument. Vetenskapen bakom välljud i auditorier* är mycket intressant och beror helt på det tilltänkta användningsområdet, men har i stort sett ingenting gemensamt med lyssningsrum för högtalaråtergivning. Man kan därför glömma undersökningar hämtade från det området helt och hållet när det gäller stereoåtergivning.

Du fortsätter att föra fram detta med optimal reflektionslokalisering med en tidsfördröjning om drygt 15 ms. Detta har absolut ingenting med stereoåtergivning att göra eftersom man med ett lyssningsavstånd om 3 m måste ha ett avstånd till sidoväggarna om nästan 8 m för att så ska bli fallet. Med 2,5 m mellan högtalarna innebär detta en rumsbredd om ca 18 m...

Som synes i Genelecs beskrivning av GRADE, så handlar detta om lyssning vid musikproduktion, vilket även det skiljer sig påtagligt från HiFi-återgivning i hemmiljö via betydligt kortare lyssningsavstånd och vanligtvis mer dämpad akustik.


*Jag har medverkat i en del ray tracing-simuleringar inom området, vilket var oerhört intressant, inte minst när hygglig auralisering av resultaten började bli möjligt. Man kan sedan länge virtuellt avlyssna vilken konsertsal som helst innan den ens har lämnat projekteringsstadiet.

[I-or]

Jag ser att jag har slarvat i inlägget ovan, avståndet från högtalarna till sidoväggarna måste vara ca 3,5 m, vilket ger en lyssningsrumsbredd om knappt 10 m. Oavsett detta så blir lyssningsrummet orimligt brett och dessutom brukar högtalarna vara uppställda bredare (större lyssningsavstånd) i riktigt stora rum, vilket medför att kraven på rumsbredd ökar något ytterligare. Normala lyssningsrum brukar ha en bredd om ca 3,5-7 m, vilket ger helt andra förutsättningar här.

[JM]

Jag ser att jag har slarvat i inlägget ovan, avståndet till sidoväggarna måste vara ca 3,5 m, vilket ger en lyssningsrumsbredd om knappt 10 m. Oavsett detta så blir lyssningsrummet orimligt brett. Normala lyssningsrum brukar ha en bredd om ca 3,5-7 m.

Både Barron och Genelec konstaterar att direktljudet blir färgat vid dominanta laterala reflexer under 15 ms. Även Lokki vid simulering av litet lyssningsrum kommer till samma slutsats.
Håller med att ytterst få har den bredden på vanliga lyssningsrum.
Således ger upprepade studier att de flesta lyssnar på suboptimalt ljud. Alla har självklart adapterat till färgningen. Färgningen är minimal med uppenbarligen påvisbar.
Med dipoler går det att ta bort mycket av färgningen genom vinkla interferens området exakt där vanliga dominanta laterala reflexen normalt uppstår.
Intressanta fakta är att Harmans lyssningsrum med hydrauliska högtalarförflyttarna är 9,6 meter brett.
Efter jag släckt den dominanta laterala reflexen i mitt stora lyssningsrum med mina dipoler har jag svårt att lyssna på lådhögtalare. Skall bli intressant på Göteborgs mässan om någon lådhögtalare låter ok.

Vid en försening av laterala reflexen på mer än 15 ms sänks även upplevda ljudstyrkan på reflexen.
Frågan är vilken variabel som är viktigast - tidsskillanden eller attenueringen.

JM

[hifikg]

Jag ser att jag har slarvat i inlägget ovan, avståndet till sidoväggarna måste vara ca 3,5 m, vilket ger en lyssningsrumsbredd om knappt 10 m. Oavsett detta så blir lyssningsrummet orimligt brett. Normala lyssningsrum brukar ha en bredd om ca 3,5-7 m.

Både Barron och Genelec konstaterar att direktljudet blir färgat vid dominanta laterala reflexer under 15 ms. Även Lokki vid simulering av litet lyssningsrum kommer till samma slutsats.
Håller med att ytterst få har den bredden på vanliga lyssningsrum.
Således ger upprepade studier att de flesta lyssnar på suboptimalt ljud. Alla har självklart adapterat till färgningen. Färgningen är minimal med uppenbarligen påvisbar.
Med dipoler går det att ta bort mycket av färgningen genom vinkla interferens området exakt där vanliga dominanta laterala reflexen normalt uppstår.
Intressanta fakta är att Harmans lyssningsrum med hydrauliska högtalarförflyttarna är 9,6 meter brett.
Efter jag släckt den dominanta laterala reflexen i mitt stora lyssningsrum med mina dipoler har jag svårt att lyssna på lådhögtalare. Skall bli intressant på Göteborgs mässan om någon lådhögtalare låter ok.

Vid en försening av laterala reflexen på mer än 15 ms sänks även upplevda ljudstyrkan på reflexen.
Frågan är vilken variabel som är viktigast - tidsskillanden eller attenueringen.

JM

Fixat basarna på loftet än? Sen lär du väl kunna sitta nöjd. Med fin utsikt dessutom!

[JohBro01]

Mitt intresse för stereo väcktes som tonåring när jag var hemma hos min farbror.
Där spelades det på OA116. Wow

Efter det började jag bygga kit med förstärkare och högtalare.
Under universitetetstiden sparade jag ihop till ett par OA52.
De försvann när jag blev sambo. De passade inte in.
Jag vet. Toffel!!!
Vi är fortfarande ett par.
Numera kör jag forfarande stereo med OA50 via od11.

/Johan

Edit
Använder nu OA50 tidigare Od11 som stereohögtalare.
Min bättre hälft bryr sig inte om ljudkvalitet men min dotter är känslig och är helt emot dåliga högtalare.
Därav tror jag hifi har en framtid.

[E]

Om högtalarna skall bort för att de är visuellt fula så skall väl bildvisaren
bort först av allt? En bildvisare är ju både ful och låter illa.

Så antingen blir det bild (så bra som möjligt) och ljud (så bra som
möjligt), eller så blir det ingetdera.

Det stora problemet uppstår när man är överens om detta och skall
koppla ihop allt. Eftersom det inte får ske med några heteronormativa
han- och honkontakter.

Mvh E*

[xmag]

Om högtalarna skall bort för att de är visuellt fula så skall väl bildvisaren
bort först av allt? En bildvisare är ju både ful och låter illa.

Så antingen blir det bild (så bra som möjligt) och ljud (så bra som
möjligt), eller så blir det ingetdera.

Det stora problemet uppstår när man är överens om detta och skall
koppla ihop allt. Eftersom det inte får ske med några heteronormativa
han- och honkontakter.

Mvh E*

Använder du inte hen-kontakter?
Det är kontakter där man låter båda polerna åka i samma ledningar...

[E]

Morello använder väl bögstift om jag inte minns fel.

Mvh E*

[Conan]

Om högtalarna skall bort för att de är visuellt fula så skall väl bildvisaren
bort först av allt? En bildvisare är ju både ful och låter illa.

Så antingen blir det bild (så bra som möjligt) och ljud (så bra som
möjligt), eller så blir det ingetdera.

Som dagens människor resonerar så får den stora 65-tums TV:n vara kvar i levnadsmiljön för den "gör" ju faktiskt nånting, dvs visar en motsvarande stor bild. Ett par högtalare "gör" i det resonemanget ingenting som inte en Sonos ljudlimpa kan göra (lika bra).

[I-or]

Både Barron och Genelec konstaterar att direktljudet blir färgat vid dominanta laterala reflexer under 15 ms. Även Lokki vid simulering av litet lyssningsrum kommer till samma slutsats.
Håller med att ytterst få har den bredden på vanliga lyssningsrum.
Således ger upprepade studier att de flesta lyssnar på suboptimalt ljud. Alla har självklart adapterat till färgningen. Färgningen är minimal med uppenbarligen påvisbar.
Med dipoler går det att ta bort mycket av färgningen genom vinkla interferens området exakt där vanliga dominanta laterala reflexen normalt uppstår.
Intressanta fakta är att Harmans lyssningsrum med hydrauliska högtalarförflyttarna är 9,6 meter brett.
Efter jag släckt den dominanta laterala reflexen i mitt stora lyssningsrum med mina dipoler har jag svårt att lyssna på lådhögtalare. Skall bli intressant på Göteborgs mässan om någon lådhögtalare låter ok.

Vid en försening av laterala reflexen på mer än 15 ms sänks även upplevda ljudstyrkan på reflexen.
Frågan är vilken variabel som är viktigast - tidsskillanden eller attenueringen.

JM

Harman-rummet var stort (sedan ett bra tag har man ett multikanalssystem där) huvudsakligen för att få plats med många lyssnare som hade hyggligt konstanta lyssningsförutsättningar, inte för att ge optimala lyssningsförutsättningar för sötpunkten. För att undvika viss färgning av direktljudet i lite smalare rum bör man utnyttja absorption i lämpliga positioner på sidoväggarna, men detta är knappast någon nyhet.

Invinklade dipoler ger fördelar för den första horisontella reflektionen framförallt i mycket smala rum utan akustikåtgärder. Dock är det den mot högtalarväggen reflekterade bakåtstrålningen som ger upphov till den dipoltypiska spatiella presentationen, inte eventuell utsläckning av den första horisontella reflektionen. Jag redde ut alla möjligheter här för drygt 30 år sedan med högpresterande dipolhögtalare på hjul, vilket var mycket intressant och lärorikt.

Eftersom jag har stor erfarenhet av stereolyssning i ett 8 m brett rum (ca 2,5 meter till sidoväggarna) med normalspridande trevägshögtalare, kan jag konstatera att det förstnämnda inte ger några avgörande fördelar jämfört med en någorlunda normal uppställning i ett ca 5 m brett rum (ca 1,25 m till sidoväggarna). Det är enorm skillnad mellan optimala förhållanden för lyssning på akustiska instrument i konsertsalar och högtalarlyssning i hemmiljö.

Jag har även provat stereolyssning i ekofria (helekofritt och semiekofritt, d.v.s. reflektivt golv) rum och detta är en katastrof för stereosystemet med stora likheter med hörlurslyssning.

[jansch]

Till stereons fördelar gentemot mono bör påminnas om att generering
av bas från tvenne punkter i rummet avsevärt förbättrar den spektrala
jämnheten i basregistret.

Mvh E*

Kul och intressant kommentar men verkligeten styr.

Man bör skilja på "stereo" och flera ljudkällor för basområdet. Först när man kommer in i mellanregistret börjar hörseln få grepp om riktning. Detta är fundamentalt när det gäller musik där anslag/transienter styr riktning*. Väldigt udda, syntetisk musik kan dock i undantagsfall bli "disorienterad" i lyssningsupplevelsen eller(!) hög distorsion från sub:ar i stereokonfiguration eller också väldigt taskigt lågpassfilter.

* En frisk hörsel har otroligt svårt att ändra på riktningen när transienten har visat riktning. Spelar ingen roll hur sedan avklingning sker (med t.ex enbart toner i basregistret) så länge hörseln uppfattar att det är en delmängd av samma ljudkälla.
En ren "överlevnadsreaktion" och fullständigt korrekt. Man kan gå så långt att "folk" som uppfattar något annat har en defekt hörsel.

[Harryup]

Till stereons fördelar gentemot mono bör påminnas om att generering
av bas från tvenne punkter i rummet avsevärt förbättrar den spektrala
jämnheten i basregistret.

Mvh E*

Kul och intressant kommentar men verkligeten styr.

Man bör skilja på "stereo" och flera ljudkällor för basområdet. Först när man kommer in i mellanregistret börjar hörseln få grepp om riktning. Detta är fundamentalt när det gäller musik där anslag/transienter styr riktning*. Väldigt udda, syntetisk musik kan dock i undantagsfall bli "disorienterad" i lyssningsupplevelsen eller(!) hög distorsion från sub:ar i stereokonfiguration eller också väldigt taskigt lågpassfilter.

* En frisk hörsel har otroligt svårt att ändra på riktningen när transienten har visat riktning. Spelar ingen roll hur sedan avklingning sker (med t.ex enbart toner i basregistret) så länge hörseln uppfattar att det är en delmängd av samma ljudkälla.
En ren "överlevnadsreaktion" och fullständigt korrekt. Man kan gå så långt att "folk" som uppfattar något annat har en defekt hörsel.

Fast på andra ställen på faktiskt så konstateras det (vare sig det är rätt eller fel) att basen fortsatt är vanligtvis i mono. Så om basen kommer ifrån 2 högtalare som inte kallas subbar eller om de kommer ifrån 2 fullområdeshögtalare tror jag inte att basen vet om.

[Kronkan]

Till stereons fördelar gentemot mono bör påminnas om att generering
av bas från tvenne punkter i rummet avsevärt förbättrar den spektrala
jämnheten i basregistret.

Mvh E*

Kul och intressant kommentar men verkligeten styr.

Man bör skilja på "stereo" och flera ljudkällor för basområdet. Först när man kommer in i mellanregistret börjar hörseln få grepp om riktning. Detta är fundamentalt när det gäller musik där anslag/transienter styr riktning*. Väldigt udda, syntetisk musik kan dock i undantagsfall bli "disorienterad" i lyssningsupplevelsen eller(!) hög distorsion från sub:ar i stereokonfiguration eller också väldigt taskigt lågpassfilter.

* En frisk hörsel har otroligt svårt att ändra på riktningen när transienten har visat riktning. Spelar ingen roll hur sedan avklingning sker (med t.ex enbart toner i basregistret) så länge hörseln uppfattar att det är en delmängd av samma ljudkälla.
En ren "överlevnadsreaktion" och fullständigt korrekt. Man kan gå så långt att "folk" som uppfattar något annat har en defekt hörsel.

Jag är tämligen säker på att E inte avsåg upplevelsen av stereo i basområdet.

Men två högtalare i basområdet kan minska problemet med ”stående vågor”. Detta om de hamnar på olika avstånd till de större väggarna som begränsar rummet.

[jansch]

Till stereons fördelar gentemot mono bör påminnas om att generering
av bas från tvenne punkter i rummet avsevärt förbättrar den spektrala
jämnheten i basregistret.

Mvh E*

Kul och intressant kommentar men verkligeten styr.

Man bör skilja på "stereo" och flera ljudkällor för basområdet. Först när man kommer in i mellanregistret börjar hörseln få grepp om riktning. Detta är fundamentalt när det gäller musik där anslag/transienter styr riktning*. Väldigt udda, syntetisk musik kan dock i undantagsfall bli "disorienterad" i lyssningsupplevelsen eller(!) hög distorsion från sub:ar i stereokonfiguration eller också väldigt taskigt lågpassfilter.

* En frisk hörsel har otroligt svårt att ändra på riktningen när transienten har visat riktning. Spelar ingen roll hur sedan avklingning sker (med t.ex enbart toner i basregistret) så länge hörseln uppfattar att det är en delmängd av samma ljudkälla.
En ren "överlevnadsreaktion" och fullständigt korrekt. Man kan gå så långt att "folk" som uppfattar något annat har en defekt hörsel.

Fast på andra ställen på faktiskt så konstateras det (vare sig det är rätt eller fel) att basen fortsatt är vanligtvis i mono. Så om basen kommer ifrån 2 högtalare som inte kallas subbar eller om de kommer ifrån 2 fullområdeshögtalare tror jag inte att basen vet om.

Japp, förhoppningsvis är lägsta basområdet i mono på de flesta inspelningar (har dock ingen aning om det är så).
Förhoppningsvis därför att båda stereohögtalarna och ev. stereosub:ar då delar broderligt på jobbet.
Med "äkta" stereoinspelning, t.ex X/Y placering av inspelningsmikrofoner, blir det ju automatiskt mono i basen.
Vid mångkanalinspelningar och panorerad stereo är det inte alls säkert att högtalarna belastas lika i basen eller hanterar en ren monosignal.

Min kommentar till "E" blev kanske kryptisk. Borde nog skrivit såhär:
Ditt påstående förutsätter faktiskt monosignal i basområdet.
- Stereosignal i basen (under Schröderfrekvensen) har inga fördelar, bara nackdelar.
- Mono/monosignal i basen har flera fördelar.
- Med monosignal i basen kan man optimera basåtergivningen i ett rum med hjälp av flera högtalare
- Med monosignal i basen delar ett par stereohögtalare på jobbet med lägre dist som följd.

Kronkan,
Såg din kommntar nu.
Oavsett om man hör stereo i basen (som vissa påstår sig höra) är det monosignal som går att optimera i lyssningsrum med hjälp av flera högtalare.

[Kronkan]

Vi är antagligen eniga, även med E, eftersom två högtalare som spelar bas i någon mån hjälper till med de akustiska problemen under Scröderfrekvensen.

Var gränsen för att kunna höra riktningen på en entonig bas vet jag inte riktigt. Men det finns nog övertoner som hjälper till med att placera de instrument i ljudbilden som är verksamma i detta område.

....

Tillbaka till trådfrågan så vill jag ha den kvalité som stereo samt 5 kanals ljud kan åstadkomma. Säkerligen tillhör jag nog inte de med absolut vassaste återgivningen. Det är inte ambitionen eftersom detta är svårt att åstadkomma i ett vanligt vardagsrum.

Men någon lite förståelse för akustik är bra att ha på resan.

Just nu håller jag på att sakta få till min anläggning. Det enda som fungerar just nu är wi-fi och tv vars ljud vi nu använder.

Jag har denna gång lite mera krav på det estetiska. Så kabeldragning m m är viktigt. Det här kommer ta månader.

Jag har en separat skivspelare för monoskivor. Min erfarenhet är att mono låter lite bättre spelat över två högtalare.

Med det estetiska menar jag inte en anläggning som inte syns.