LeifB skrev:Vilka saker i en kabel förändrar ljudet mest?
Matrialet på tråden-uppbyggnaden-skärmen-antal ledare-diametern på ledarna.
Vad gissar ni på?
Låt mej först konstatera, jag "gissar" inte.
Som jag tidigare skrivit, en kabel med liten area resulterar i
lite mindre dist i högtalar elementen bevisligen då den skapar resistans mellan slutsteg/högtalare. Detta gäller för halvledarslutsteg men inte för rörslutsteg då utgångstrafon ändå har ett högre Ri. Å andra sidan blir högtalaren lite strömdriven och
lite frekvensavvikelser kan uppstå.
(En dynamisk högtalares motor är i grunden strömdriven, allt enligt formeln F=BxIxl ).
Dessa avvikelser är dock så små att jag väljer att inte bränna effekt i kabeln = lite tjockare kabel.
För kablar i rimlig längd (upp till sådär 10meter), normal inomhusmiljö och som inte skall kopplas i/ur mer än några gånger per år är nedanstående en bra avvägning:
- korta kablar så att det blir praktiskt bra och inga onödiga kabelhärvor ligger på golvet. Alltså att tillverka kablar själv till lämpliga längder. Skäl: det är helt onödigt att förlänga en transmissionsledning i onödan*.
- fler eller mångtrådig . Skäl: för att vara hanterbar och framförallt för att inte belasta kontakter i onödan. Entrådig (typ EK) är teoretiskt försvarsbart men inte i praktiken.
- kopparkabel OFC (finns det nåt annat?) utan försilvring/guld eller något annan metall. Skäl: Den ska vara perfekt att löda och minimala galvaniska strömmar.
- 1,5mm2 för 8ohms högtalare och 2,5mm2 för 4 ohms högtalare och runda ledare. Skäl: jag väljer låg resistans före marginell dist.
- Ingen tjock isolering som ökar tjocklek bredd i onödan. följsam utan att vara sladdrig. Skäl: praktiskt och elektriskt försvarsbart.
- bra kontakter, helst bananer, av erkänd kvalitet. Fjädrande är A o O!, helst typ Hirschmann med många "fjädrar".
Samma metall beläggning som uttaget, t.ex guld. Behöver inte vara guldtjocklek som typ Lemokontakter som är utvecklade för daglig i/urdragning. Skäl: Guld är plasiskt, det "flyter" och fjädrande kontakter ger bekymmersfri kontakt.
Gafflar går bort då de fjädrande egenskaperna i förbandet är minimala.
- Banankontakter lödes! Skruvade bananer ger osäkra skarvar då även koppar är plastiskt.
Sedan kan man förse kabeln med diverse tingeltangel av typ elegant strumpa, krympslang mm. Försämring av egenskaper? Beror på permittivitet men försumbarti alla normala fall.
Man skall dock undvika "skärmning" Skäl: tillför inget i hemmiljö, risk för att skapa problem.
Tvinning/flätning tillför ökad resistans,kapacitans etc helt i onödan.
Slutligen, inga kabelhärvor.
Ja just det! du frågade om vilka egenskaper som var viktigast, (som inte förändrar ljudet) - icke glappande kontakter.
* En konstruktörs bästa "ledstjärna" : Tillför aldrig något som inte behövs, ju fler längre lednigar/komponenter/designgrejor/mm man tillför är en risk för försämring.
LeifB, jag vet att ovanstående inte är det du vill höra, men det ger en optimal lösning.
