Varför låter det så illa?

[petersteindl]

Alkohol är ju också ett stort samhällsproblem, kanske borde en maxkvot för alkoholinköp införas där varje inköp måste registreras och bindas till köparen?

Hur kommer du fram till din slutsats. Finns det samband på maxkvoter och det jag skrev?

Vad menar du det är som kvoteras gällande hörselskador och nedsatt hörsel?

Begränsning av ljudvolym för att hålla nere hörselnedsättningsskador är jämförbart med att införa en begränsning av alkoholintag för att minimera alkoholskador. Det var min jämförelse och slutsats.

Fast, jag har inte ens nämnt begränsning av ljudvolym. Och du nämnde aldrig alkoholkonsumtion i ditt inlägg. Det blir lite konstigt.
Nu skriver du ju om båda delarna. Jag förstår fortfarande inte varför? Du pratade alkohol och alkoholinköp. Du nämnde aldrig alkoholintag. Inte ens alkoholintag är ett samhällsproblem. En del har alkoholintag i bilen då de tankar. Andra kan dricka ett glas vin till maten. Hur kan alkohol i sig vara ett samhällsproblem?

[I-or]

Frågan blir väl till slut - vad är lagom kompression för att det ska låta rätt/autentiskt?

Jag menar, helt autentiskt står man ju bara ut med vid rena live-konserter och då "unplugged".

T.ex trumset oavsett märke låter ju alltid mer "autentiskt" uppmic:at, utan rasslande hejarmatta och bra "umpf" i baskaggen. Och elbasen är ju inte kul utan kompression, framförallt vid slapteknik.....

En cello behöver offtast lite extra "hjälp" i området 65 - 125Hz för att låta mäktigt.

Ptja, allas åsikter är ju just det och där går våra isär. Cellon står sig enligt mig alldeles utmärkt på egen hand och här har vi ett exempel på riktigt trevlig slapbas som uppvisar en toppfaktor om i elbassammanhang mäktiga 19 dB (utklippt och remastrad av någon undergroundfigur ): https://www.dropbox.com/s/bbmv9i4afpo3f8m/Friends%20bass%20solo%20%28Remaster%29.flac?dl=0

OBS! Fullt blås ska det vara.

(Bara för att det är kul med slapbas, den gamla dängan The Awakening av The Reddings måste man också kolla in i sammanhanget även om ljudkvaliteten inte är riktigt lika hög som ovan: https://open.spotify.com/track/5eW2PVI7GVtfnqxbXq5pOt?si=81cc225f95944ffb)

[goat76]

Besöker ofta Västerås konserthus som för bara något år sedan fick ny ljudutrustning " mixer och högtalare"
Både med en gamla och nya utrustningen tycker jag att det är svårt att höra vad sångaren sjunger för allt verkar så grötigt.
För ganska många år sedan var det någon som hittade gamla band med Ted Gärdestads musik. Tydligen hade man spelat in orkestern och Ted på olika kanaler. Så då var det någon som kom på iden att man kunde spela upp Ted Gärdestads sång i en konsertsal " Västerås Konserthus" och så kunde man kompa musiken med Västerås sinfoniettas stora orkester. Ted Gärdestads röst var klockren och man hörde varenda bokstav i hanns röst. När man presenterade Ted Gärdestads konsert långt efter hanns död fick vi veta att man kopierade över bandet direkt till en dator och helt utan efter behandling av rösten.
Har aldrig fått en förklaring till varför killarna bakom mixerbordet förstör ljudet men misstänker att man vill att det ska låta högt och för att det inte ska bli för högt sätter man in en limiter som drar ner höga ljud till en grötig massa. Misstänker att dagens digitala ekon också gör sitt till.
Tråkigt att det inte går att köpa inspelningar som är obehandlade. Har blivit poppis med Lp skivor men utgår från att antalet sålda LP skivor är lägre idag och kraven på bra ljud är större. Funderar på om det skulle vara möjligt att gravera mastern i halvfart som var poppis i min ungdom.
Kanske någon som har bra kontakter i branschen och kan övertala svenska gravörer att gravera mastern i halvfart.

Oftast krävs det en viss del kompression på just sång då de allra flesta röster har ett stort dynamisk omfång, och beroende på vad de övriga ljudinslagen i ljudmixen består utav så är det en övergripande risk att rösten i stora delar "begravs" under dessa om inte den inte håller en jämnare medelnivå.

Kanske hade de en kompressor i ljudkedjan redan vid själva inspelningen av Ted Gärdestads röst, eller så hade han väldigt god kontroll över dynamiken i sin röst, eller kanske en väldigt bra mikrofonteknik där han kontrollerade dynamiken genom att själv variera avståndet till mikrofonen. Det finns ju otroligt duktiga sångare som har bra röstkontroll, men ju intensivare och tätare övrig instrumentering är så behövs det i regel alltid en dynamisk kontroll för sångröster.

Det går ju att köpa många "obehandlade" inspelningar oavsett om formatet är Vinyl, CD eller digitala filer, det ifall du nu med "obehandlade" menar att det färdiga tvåkanalsspåret är fritt från dynamikbegränsningar eller andra ljudpåverkande åtgärder.
Annars är jag ganska säker på att du nästan aldrig skulle föredra musiken helt fri från någon som helst behandling av några av de individuella ljudinslagen i mixen, iallafall när det kommer till rock, pop eller annan kommersiellt gångbar musik.

[goat76]

Hur kommer du fram till din slutsats. Finns det samband på maxkvoter och det jag skrev?

Vad menar du det är som kvoteras gällande hörselskador och nedsatt hörsel?

Begränsning av ljudvolym för att hålla nere hörselnedsättningsskador är jämförbart med att införa en begränsning av alkoholintag för att minimera alkoholskador. Det var min jämförelse och slutsats.

Fast, jag har inte ens nämnt begränsning av ljudvolym. Och du nämnde aldrig alkoholkonsumtion i ditt inlägg. Det blir lite konstigt.
Nu skriver du ju om båda delarna. Jag förstår fortfarande inte varför? Du pratade alkohol och alkoholinköp. Du nämnde aldrig alkoholintag. Inte ens alkoholintag är ett samhällsproblem. En del har alkoholintag i bilen då de tankar. Andra kan dricka ett glas vin till maten. Hur kan alkohol i sig vara ett samhällsproblem?

Men sluta nu, jag orkar inte med sånt där! Jag tycker vi lägger ner den här sido-diskussionen och återgår till trådens ämne.

[jansch]

Frågan blir väl till slut - vad är lagom kompression för att det ska låta rätt/autentiskt?

Jag menar, helt autentiskt står man ju bara ut med vid rena live-konserter och då "unplugged".

T.ex trumset oavsett märke låter ju alltid mer "autentiskt" uppmic:at, utan rasslande hejarmatta och bra "umpf" i baskaggen. Och elbasen är ju inte kul utan kompression, framförallt vid slapteknik.....

En cello behöver offtast lite extra "hjälp" i området 65 - 125Hz för att låta mäktigt.

Ptja, allas åsikter är ju just det och där går våra isär. Cellon står sig enligt mig alldeles utmärkt på egen hand och här har vi ett exempel på riktigt trevlig slapbas som uppvisar en toppfaktor om i elbassammanhang mäktiga 19 dB (utklippt och remastrad av någon undergroundfigur ): https://www.dropbox.com/s/bbmv9i4afpo3f8m/Friends%20bass%20solo%20%28Remaster%29.flac?dl=0

OBS! Fullt blås ska det vara.

(Bara för att det är kul med slapbas, den gamla dängan The Awakening av The Reddings måste man också kolla in i sammanhanget även om ljudkvaliteten inte är riktigt lika hög som ovan: https://open.spotify.com/track/5eW2PVI7GVtfnqxbXq5pOt?si=81cc225f95944ffb)

Det är för mej så att min cello "live" tycker jag låter alldeles utmärkt - balanserad. Då med min rygg knapp 1 meter från vägg.
Vid inspelning upplevs ljudet tunnare, micavstånd ca 1 meter (mono) och i höjd med övre kanten på locket. Bästa micplacering = en kompromiss och inspelad med "rak" mikrofon. Subjektivt "bäst" låter inspelningen med 5-6 dB höjning vid 65Hz och något lyft, kanske 2dB i övre presens.
Smaksak? Säkert men delas av de flesta jag känner.
Beroende på musikstycke är ibland lite rattande med kompression att föredra... fast det kan ju bero på min oförmåga att hantera stråken.

[goat76]

Frågan blir väl till slut - vad är lagom kompression för att det ska låta rätt/autentiskt?

Jag menar, helt autentiskt står man ju bara ut med vid rena live-konserter och då "unplugged".

T.ex trumset oavsett märke låter ju alltid mer "autentiskt" uppmic:at, utan rasslande hejarmatta och bra "umpf" i baskaggen. Och elbasen är ju inte kul utan kompression, framförallt vid slapteknik.....

En cello behöver offtast lite extra "hjälp" i området 65 - 125Hz för att låta mäktigt.

Ptja, allas åsikter är ju just det och där går våra isär. Cellon står sig enligt mig alldeles utmärkt på egen hand och här har vi ett exempel på riktigt trevlig slapbas som uppvisar en toppfaktor om i elbassammanhang mäktiga 19 dB (utklippt och remastrad av någon undergroundfigur ): https://www.dropbox.com/s/bbmv9i4afpo3f8m/Friends%20bass%20solo%20%28Remaster%29.flac?dl=0

OBS! Fullt blås ska det vara.

(Bara för att det är kul med slapbas, den gamla dängan The Awakening av The Reddings måste man också kolla in i sammanhanget även om ljudkvaliteten inte är riktigt lika hög som ovan: https://open.spotify.com/track/5eW2PVI7GVtfnqxbXq5pOt?si=81cc225f95944ffb)

Det är för mej så att min cello "live" tycker jag låter alldeles utmärkt - balanserad. Då med min rygg knapp 1 meter från vägg.
Vid inspelning upplevs ljudet tunnare, micavstånd ca 1 meter (mono) och i höjd med övre kanten på locket. Bästa micplacering = en kompromiss och inspelad med "rak" mikrofon. Subjektivt "bäst" låter inspelningen med 5-6 dB höjning vid 65Hz och något lyft, kanske 2dB i övre presens.
Smaksak? Säkert men delas av de flesta jag känner.
Beroende på musikstycke är ibland lite rattande med kompression att föredra... fast det kan ju bero på min oförmåga att hantera stråken.

Jag tycker du ska testa spela in din cello med två mikrofoner, en mikrofon med lite mörkare karaktär och en med en ljusare karaktär som du i efterhand kan balansera mot varandra för att uppnå ett mer liknande ljud så som du upplever din cello låta ”live”. Du kan ju experimentera och göra flera provinspelningar för att komma fram till bästa möjliga mikrofon-placeringar, och om de två ljudupptagningarna överlappar varandra för mycket kan du prova att högpassfiltrera och/eller lågpassfiltrera de två ljudspåren. Bara ett förslag.

[Ogjort]

Avslutningsvis vill jag än en gång poängtera att ovanstående ändå inte är något skäl till att förstöra fonogrammen som man gör idag. Bättre komprimeringsmöjligheter i de berörda enheterna kombinerat med mer användarförstånd är en långt bättre lösning.

Ja, det vore väl egentligen den självklara vägen att gå. Det är ju först vid "slutstationen" som omgivande miljö etc. avgörs.
Det fanns t.ex. inbyggt som förslag till DAB-standard, men lades "naturligtvis" ner i fortsatt "utveckling".
Svårt iofs att "bygga in" användarförstånd i apparater

[LeifB]

Avslutningsvis vill jag än en gång poängtera att ovanstående ändå inte är något skäl till att förstöra fonogrammen som man gör idag. Bättre komprimeringsmöjligheter i de berörda enheterna kombinerat med mer användarförstånd är en långt bättre lösning.

Ja, det vore väl egentligen den självklara vägen att gå. Det är ju först vid "slutstationen" som omgivande miljö etc. avgörs.
Det fanns t.ex. inbyggt som förslag till DAB-standard, men lades "naturligtvis" ner i fortsatt "utveckling".
Svårt iofs att "bygga in" användarförstånd i apparater

+1
De kostar för mycket att anlita en ljudförbättrare.
Musik branchen är inte lika glamorös längre.

[Almen]

Det är för mej så att min cello "live" tycker jag låter alldeles utmärkt - balanserad. Då med min rygg knapp 1 meter från vägg.
Vid inspelning upplevs ljudet tunnare, micavstånd ca 1 meter (mono) och i höjd med övre kanten på locket.

Men beror inte skillnaden på att du spelar själv? Det blir ju en helt annan upplevelse jämfört med att stå några meter ifrån och lyssna.

Beroende på musikstycke är ibland lite rattande med kompression att föredra...

Har du provat additiv kompression?

fast det kan ju bero på min oförmåga att hantera stråken.

Det där är ju väldigt intressant, när man tar med musikerns tekniska färdigheter. Just med elbas i allmänhet och slap i synnerhet brukar man ju ha kompressor som standard, men där beror det väldigt mycket på basistens tekniska skicklighet hur jämnt ljudet är. Walter Becker är förvisso en duktig basist, men på till exempel låten Snowbound (tror jag det är) från Fagens soloskiva Kamakiriad är basen inspelad med ganska lite kompression (tror jag), och där tycker jag det kan låta lite ojämnt i basspelet. Att jämföra med till exempel Chuck Rainey (eller Marcus Miller eller Anthony Jackson, eller...) som brukar spela på Fagens och Dans skivor. Men å andra sidan har jag ingen aning om hur mycket eller lite kompression som använts i de olika låtarna.

[LeifB]

Hur många här spelar instrument i verkligheten?
Dom bör ju kunna höra att inspelningar inte är verklighetsförankrade? Eller?
Vi som bara har lyssnat på vad fonogrammet kan ge vi är ju ute på hal is. Fast ibland kan vi njuta ändå. Vi har ju inget val.

[jansch]

Jag tycker du ska testa spela in din cello med två mikrofoner, en mikrofon med lite mörkare karaktär och en med en ljusare karaktär som du i efterhand kan balansera mot varandra för att uppnå ett mer liknande ljud så som du upplever din cello låta ”live”. Du kan ju experimentera och göra flera provinspelningar för att komma fram till bästa möjliga mikrofon-placeringar, och om de två ljudupptagningarna överlappar varandra för mycket kan du prova att högpassfiltrera och/eller lågpassfiltrera de två ljudspåren. Bara ett förslag.

Dina förslag är bra men som du vet, från tidigare inlägg om inspelning, är egentligen inte mitt mål att att få bästa inspelad instrument. Jag spelar in för att förstå hur vi (jag) upplever ljud och varför - vilken sjuk hobby!
Senaste halvåret har det blivit mycket fokus 2:a tons dist (Kommer nog att skicka dej ett pm om pitch shifters).

Tidigare, säkert över 5 år sedan, har jag dock testat mycket mikrofonteknik. "Bästa inspelningen" av cello har faktiskt blivit med en gammal MD421 nära stallet och en U87 eller mätmic lite uppifrån/sidan. Hade dessutom 2 skivor Rockwool uppställda!

MEN! Då är man ju långt ifrån denna tråds inriktning. Eller som jag menade med "autentiska" inspelningar - vi rattar, väljer mic:ar och mixar tills upplevelsen blir "som på riktigt", fast vi är långt från verkligheten.

T.ex Hur "verklig" är en gammal MD421 med extrem puckel i diskanten som tar upp stråk/hartsljud?
Nästan alla kända/populära inspelningsmic:ar färgar ljudet, vissa extremt såsom SM57 (och MD421). Redan då är vi långt borta från verkligheten och signalen har inte ens nått mixerbordet. Eller som du skriver mikrofoner med mörkare/ljusare karaktär.

[LeifB]

Vem har sagt att inspelningar är verklighet?
Hen ljuger i så fall. Allt är syntetiskt.
Klart att det blir alltid sämre.
Ska vi sen spela upp det hemma så blir det allt sämre.
Elektroniken och högtalare som förvränger allt. Fyy
Tro fanken att människor byter sin utrustning som sina skjortor p.g.a. att försöka nå något som inte går.
Snacka om ekorrhjul eller moment 22.

[goat76]

Jag tycker du ska testa spela in din cello med två mikrofoner, en mikrofon med lite mörkare karaktär och en med en ljusare karaktär som du i efterhand kan balansera mot varandra för att uppnå ett mer liknande ljud så som du upplever din cello låta ”live”. Du kan ju experimentera och göra flera provinspelningar för att komma fram till bästa möjliga mikrofon-placeringar, och om de två ljudupptagningarna överlappar varandra för mycket kan du prova att högpassfiltrera och/eller lågpassfiltrera de två ljudspåren. Bara ett förslag.

Dina förslag är bra men som du vet, från tidigare inlägg om inspelning, är egentligen inte mitt mål att att få bästa inspelad instrument. Jag spelar in för att förstå hur vi (jag) upplever ljud och varför - vilken sjuk hobby!
Senaste halvåret har det blivit mycket fokus 2:a tons dist (Kommer nog att skicka dej ett pm om pitch shifters).

Tidigare, säkert över 5 år sedan, har jag dock testat mycket mikrofonteknik. "Bästa inspelningen" av cello har faktiskt blivit med en gammal MD421 nära stallet och en U87 eller mätmic lite uppifrån/sidan. Hade dessutom 2 skivor Rockwool uppställda!

MEN! Då är man ju långt ifrån denna tråds inriktning. Eller som jag menade med "autentiska" inspelningar - vi rattar, väljer mic:ar och mixar tills upplevelsen blir "som på riktigt", fast vi är långt från verkligheten.

T.ex Hur "verklig" är en gammal MD421 med extrem puckel i diskanten som tar upp stråk/hartsljud?
Nästan alla kända/populära inspelningsmic:ar färgar ljudet, vissa extremt såsom SM57 (och MD421). Redan då är vi långt borta från verkligheten och signalen har inte ens nått mixerbordet. Eller som du skriver mikrofoner med mörkare/ljusare karaktär.

Man bör nog försöka lämna tänket att en rak och "ofärgad" mikrofon skulle ge det mest raka och ofärgade inspelningsresultatet, för vi vet ju redan att en ljudupptagning med mikrofon aldrig/sällan låter likadan som det vi själva hör från samma lyssningsplats vilket medför att vi tvingas labborera med helt andra avstånd för mikrofonerna. En puckel i mikrofonens diskantområde kan exempelvis vara en nödvändig kompensation för den minskade energin p.g.a avstånd, likaså kan en förhöjning i mikrofonens basområdet behövas vilket vi kan se att många stereomikrofoner tänkta för "enpunkts-inspelningar" oftast har för att kompensera för den förlorade basenergin.

Hur vi med våran hörsel uppfattar verkligheten låta tycker jag bör vara den sanna referensen för hur ofärgad vi i slutändan bedömmer ljudupptagningen vara, inte hur frekvensgången för mikrofonen ser ut. Vi måste kringgå allehanda tillkortakommanden mikrofonerna har, både vad gäller upptagningsmönster och det faktum att de inte har en egen hjärna som sorterar bort oönskade ljud likt vårt hörselsinne. Av den anledningen kan den mest rakt mätande mikrofonen vara fel val i vissa inspelningssituationer beroende på vad man önskar spela in, man kan t.o.m konstatera att den "färgar" slutresultatet till något som mindre liknar det ljud våran hörsel uppfattar just p.g.a sin raka frekvensgång.

[LeifB]

Jag tycker du ska testa spela in din cello med två mikrofoner, en mikrofon med lite mörkare karaktär och en med en ljusare karaktär som du i efterhand kan balansera mot varandra för att uppnå ett mer liknande ljud så som du upplever din cello låta ”live”. Du kan ju experimentera och göra flera provinspelningar för att komma fram till bästa möjliga mikrofon-placeringar, och om de två ljudupptagningarna överlappar varandra för mycket kan du prova att högpassfiltrera och/eller lågpassfiltrera de två ljudspåren. Bara ett förslag.

Dina förslag är bra men som du vet, från tidigare inlägg om inspelning, är egentligen inte mitt mål att att få bästa inspelad instrument. Jag spelar in för att förstå hur vi (jag) upplever ljud och varför - vilken sjuk hobby!
Senaste halvåret har det blivit mycket fokus 2:a tons dist (Kommer nog att skicka dej ett pm om pitch shifters).

Tidigare, säkert över 5 år sedan, har jag dock testat mycket mikrofonteknik. "Bästa inspelningen" av cello har faktiskt blivit med en gammal MD421 nära stallet och en U87 eller mätmic lite uppifrån/sidan. Hade dessutom 2 skivor Rockwool uppställda!

MEN! Då är man ju långt ifrån denna tråds inriktning. Eller som jag menade med "autentiska" inspelningar - vi rattar, väljer mic:ar och mixar tills upplevelsen blir "som på riktigt", fast vi är långt från verkligheten.

T.ex Hur "verklig" är en gammal MD421 med extrem puckel i diskanten som tar upp stråk/hartsljud?
Nästan alla kända/populära inspelningsmic:ar färgar ljudet, vissa extremt såsom SM57 (och MD421). Redan då är vi långt borta från verkligheten och signalen har inte ens nått mixerbordet. Eller som du skriver mikrofoner med mörkare/ljusare karaktär.

Man bör nog försöka lämna tänket att en rak och "ofärgad" mikrofon skulle ge det mest raka och ofärgade inspelningsresultatet, för vi vet ju redan att en ljudupptagning med mikrofon aldrig/sällan låter likadan som det vi själva hör från samma lyssningsplats vilket medför att vi tvingas labborera med helt andra avstånd för mikrofonerna. En puckel i mikrofonens diskantområde kan exempelvis vara en nödvändig kompensation för den minskade energin p.g.a avstånd, likaså kan en förhöjning i mikrofonens basområdet behövas vilket vi kan se att många stereomikrofoner tänkta för "enpunkts-inspelningar" oftast har för att kompensera för den förlorade basenergin.

Hur vi med våran hörsel uppfattar verkligheten låta tycker jag bör vara den sanna referensen för hur ofärgad vi i slutändan bedömmer ljudupptagningen vara, inte hur frekvensgången för mikrofonen ser ut. Vi måste kringgå allehanda tillkortakommanden mikrofonerna har, både vad gäller upptagningsmönster och det faktum att de inte har en egen hjärna som sorterar bort oönskade ljud likt vårt hörselsinne. Av den anledningen kan den mest rakt mätande mikrofonen vara fel val i vissa inspelningssituationer beroende på vad man önskar spela in, man kan t.o.m konstatera att den "färgar" slutresultatet till något som mindre liknar det ljud våran hörsel uppfattar just p.g.a sin raka frekvensgång.

+1

Inspelningar ska aldrig ses som verklighet.

[jansch]

Hur många här spelar instrument i verkligheten?
Dom bör ju kunna höra att inspelningar inte är verklighetsförankrade? Eller?
Vi som bara har lyssnat på vad fonogrammet kan ge vi är ju ute på hal is. Fast ibland kan vi njuta ändå. Vi har ju inget val.

Jag fuskar ju på några instrument. Flygel, gitarr, elbas och de snaste 7-8 åren också cello.

När man spelar själv låter det på ett visst sätt, man har en helt annan lyssningsposition. Dessutom förstärks "tyngden" i instrumentet, framförallt med cello som klämmer/vilar mot låren och bröstbenet - man känner vibrationerna. I viss mån samma sak med akustisk gitarr.

Spelar man in "rakt" blir upplevelsen "tunnare", åtminstone jag vill ha mer tyngd och krisp. Alltså så som man upplever inspelade cellister generellt. Lyssna t.ex på "A Cellist Auditions" (Youtube) på tyngden i cellon. Ingen perfekt inspelning och hon var väldigt ung då med lite pitchfel osv....men tyngden är precis vad jag vill ha. En cello "i verkligheten" kan aldrig prestera det på det lyssningsavståndet även om stackeln står på en resonanslåda som i detta fall.

[LeifB]

Hur många här spelar instrument i verkligheten?
Dom bör ju kunna höra att inspelningar inte är verklighetsförankrade? Eller?
Vi som bara har lyssnat på vad fonogrammet kan ge vi är ju ute på hal is. Fast ibland kan vi njuta ändå. Vi har ju inget val.

Jag fuskar ju på några instrument. Flygel, gitarr, elbas och de snaste 7-8 åren också cello.

När man spelar själv låter det på ett visst sätt, man har en helt annan lyssningsposition. Dessutom förstärks "tyngden" i instrumentet, framförallt med cello som klämmer/vilar mot låren och bröstbenet - man känner vibrationerna. I viss mån samma sak med akustisk gitarr.

Spelar man in "rakt" blir upplevelsen "tunnare", åtminstone jag vill ha mer tyngd och krisp. Alltså så som man upplever inspelade cellister generellt. Lyssna t.ex på "A Cellist Auditions" (Youtube) på tyngden i cellon. Ingen perfekt inspelning och hon var väldigt ung då med lite pitchfel osv....men tyngden är precis vad jag vill ha. En cello "i verkligheten" kan aldrig prestera det på det lyssningsavståndet även om stackeln står på en resonanslåda som i detta fall.

+1

[I-or]

Helt utanför entusiastinspelningar för eget bruk föreligger det ett generellt problem med musiker som vill att instrumentet ska låta som det gör för dem vid musicerande. (Alla musiker vill dessutom alltid att just deras instrument ska skruvas upp i mixen, men det är en annan sak.) Det är t.ex. mycket irriterande med pianon/flyglar som presenteras med tangenterna från vänster till höger mellan högtalarna, när åhörarna i verkligheten alltid hör pianot från sidan. Detta är i mitt tycke betydligt värre än att trummorna presenteras "larger than life" i populärmusikinspelningar.

Ett extremfall utgjordes av überdirigenten Herbert von Karajans ideal, där han ville att symfoniorkestern skulle låta som den gör vid dirigentpulten (därav en hel del knasiga inspelningar från DG som även för övrigt har ett svårslaget rekord i usla inspelningar).

Det finns naturligtvis grundläggande akustiska anledningar till att ljudet på åhörarplats blir mycket annorlunda än för musikerna p.g.a. lyssningsgeometri, närfältseffekter, vibrationskoppling, riktverkan och rumsreflektioner.

Rent generellt så beror oftast en tunn klang på alltför stor riktverkan för mikrofonerna, där instrumentets effektrespons inte avspeglas i upptagningen, men i små rum erhåller man även modala effekter precis som för högtalare. I cellofallet ovan, där musikerpositionsklangen är målet, bör det därför vara möjligt att finna en mikrofonposition som ger mer lågfrekvens även om det förstås går minst lika bra att ekvalisera fram den klang som önskas.

[LeifB]

Helt utanför entusiastinspelningar för eget bruk föreligger det ett generellt problem med musiker som vill att instrumentet ska låta som det gör för dem vid musicerande. (Alla musiker vill dessutom alltid att just deras instrument ska skruvas upp i mixen, men det är en annan sak.) Det är t.ex. mycket irriterande med pianon/flyglar som presenteras med tangenterna från vänster till höger mellan högtalarna, när åhörarna i verkligheten alltid hör pianot från sidan. Detta är i mitt tycke betydligt värre än att trummorna presenteras "larger than life" i populärmusikinspelningar.

Ett extremfall utgjordes av überdirigenten Herbert von Karajans ideal, där han ville att symfoniorkestern skulle låta som den gör vid dirigentpulten (därav en hel del knasiga inspelningar från DG som även för övrigt har ett svårslaget rekord i usla inspelningar).

Det finns naturligtvis grundläggande akustiska anledningar till att ljudet på åhörarplats blir mycket annorlunda än för musikerna p.g.a. lyssningsgeometri, närfältseffekter, vibrationskoppling, riktverkan och rumsreflektioner.

Rent generellt så beror oftast en tunn klang på alltför stor riktverkan för mikrofonerna, där instrumentets effektrespons inte avspeglas i upptagningen, men i små rum erhåller man även modala effekter precis som för högtalare. I cellofallet ovan, där musikerpositionsklangen är målet, bör det därför vara möjligt att finna en mikrofonposition som ger mer lågfrekvens även om det förstås går minst lika bra att ekvalisera fram den klang som önskas.

+1

[jansch]

Helt utanför entusiastinspelningar för eget bruk föreligger det ett generellt problem med musiker som vill att instrumentet ska låta som det gör för dem vid musicerande. (Alla musiker vill dessutom alltid att just deras instrument ska skruvas upp i mixen, men det är en annan sak.) Det är t.ex. mycket irriterande med pianon/flyglar som presenteras med tangenterna från vänster till höger mellan högtalarna, när åhörarna i verkligheten alltid hör pianot från sidan. Detta är i mitt tycke betydligt värre än att trummorna presenteras "larger than life" i populärmusikinspelningar.

Ett extremfall utgjordes av überdirigenten Herbert von Karajans ideal, där han ville att symfoniorkestern skulle låta som den gör vid dirigentpulten (därav en hel del knasiga inspelningar från DG som även för övrigt har ett svårslaget rekord i usla inspelningar).

Det finns naturligtvis grundläggande akustiska anledningar till att ljudet på åhörarplats blir mycket annorlunda än för musikerna p.g.a. lyssningsgeometri, närfältseffekter, vibrationskoppling, riktverkan och rumsreflektioner.

Rent generellt så beror oftast en tunn klang på alltför stor riktverkan för mikrofonerna, där instrumentets effektrespons inte avspeglas i upptagningen, men i små rum erhåller man även modala effekter precis som för högtalare. I cellofallet ovan, där musikerpositionsklangen är målet, bör det därför vara möjligt att finna en mikrofonposition som ger mer lågfrekvens även om det förstås går minst lika bra att ekvalisera fram den klang som önskas.

Kul att du just tänkte på Karajan och Deutche Grammofongesellschaft, det gjorde jag också. Som på 60-70 talet hyllades för fantastiska inspelningar och som nu låter "fel". Köpte på 70-talet alla hans DG inspelningar, ett abonnemang.

Jag får inte till bra tryck i cellon, inte ens med en B&K 4145. Men det är ju enkelt att få till med eq och några plugin:s.
Vill man både ha hartsgnissel och "umpf" får jag inte till det riktigt med en mikrofon. Behövs lite fuskstereo.....

[Zappa]

Jag har aldrig varit helt nöjd med hur Wishing Well med Michael Ruff låter så jag gjorde helt sonika en remaster.

https://www.dropbox.com/s/3ggqhccbyrt7usc/Michael%20Ruff-%20Wishing%20well%2C%20Zappa%20remaster.wav?dl=0

Wishing Well, Zappa remaster.png (227.02 KiB) Visad 762 gånger

Wishing Well, Original.png (222.13 KiB) Visad 759 gånger

[goat76]

Helt utanför entusiastinspelningar för eget bruk föreligger det ett generellt problem med musiker som vill att instrumentet ska låta som det gör för dem vid musicerande. (Alla musiker vill dessutom alltid att just deras instrument ska skruvas upp i mixen, men det är en annan sak.) Det är t.ex. mycket irriterande med pianon/flyglar som presenteras med tangenterna från vänster till höger mellan högtalarna, när åhörarna i verkligheten alltid hör pianot från sidan. Detta är i mitt tycke betydligt värre än att trummorna presenteras "larger than life" i populärmusikinspelningar.

Ett extremfall utgjordes av überdirigenten Herbert von Karajans ideal, där han ville att symfoniorkestern skulle låta som den gör vid dirigentpulten (därav en hel del knasiga inspelningar från DG som även för övrigt har ett svårslaget rekord i usla inspelningar).

Det finns naturligtvis grundläggande akustiska anledningar till att ljudet på åhörarplats blir mycket annorlunda än för musikerna p.g.a. lyssningsgeometri, närfältseffekter, vibrationskoppling, riktverkan och rumsreflektioner.

Rent generellt så beror oftast en tunn klang på alltför stor riktverkan för mikrofonerna, där instrumentets effektrespons inte avspeglas i upptagningen, men i små rum erhåller man även modala effekter precis som för högtalare. I cellofallet ovan, där musikerpositionsklangen är målet, bör det därför vara möjligt att finna en mikrofonposition som ger mer lågfrekvens även om det förstås går minst lika bra att ekvalisera fram den klang som önskas.

Kul att du just tänkte på Karajan och Deutche Grammofongesellschaft, det gjorde jag också. Som på 60-70 talet hyllades för fantastiska inspelningar och som nu låter "fel". Köpte på 70-talet alla hans DG inspelningar, ett abonnemang.

Jag får inte till bra tryck i cellon, inte ens med en B&K 4145. Men det är ju enkelt att få till med eq och några plugin:s.
Vill man både ha hartsgnissel och "umpf" får jag inte till det riktigt med en mikrofon. Behövs lite fuskstereo.....

Till skillnad från min idé med två mikrofoner så verkar min favorit-studioguru Steve Albini föredra en ensam neutral mikrofon placerad rakt framifrån vid inspelning av just cello.

Han går igenom inspelningar av diverse olika akustiska stränginstrument. Från 13:30 in i videon spelar han in cello och jag tycker han lyckas fånga helheten av det instrumentet på ett välljudande och enkelt vis.




Och här är en inspelning med stämningsfull filmmusik med kvinnan som spelar cello i videon, han själv på gitarr och en till musikervän. https://alisonchesleystevealbinitimmidy ... hird-floor

Music from the film Girl on the Third Floor
http://open.qobuz.com/album/z8ykjbi6m8e4b

[I-or]

Jag har aldrig varit helt nöjd med hur Wishing Well med Michael Ruff låter så jag gjorde helt sonika en remaster.

https://www.dropbox.com/s/3ggqhccbyrt7usc/Michael%20Ruff-%20Wishing%20well%2C%20Zappa%20remaster.wav?dl=0

Mja, även om det är ganska små förändringar av klangbalansen (inom ca 1,5 dB) så håller jag originalet som bättre. Är pi60s:arna uppmätta och ekvaliserade för konstant direktljudsfrekvensgång på lyssningsaxeln över 500 Hz?

Jag frågar eftersom ekvaliseringen för tersbanden 400 Hz - 1600 Hz, som uppvisar den enda hyggligt påtagliga skillnaden, delvis motsvarar inversen av den frekvensgång som Maarten mätte upp för i14s.

WW.png (24.54 KiB) Visad 749 gånger

För övrigt blir övningar av den här typen alltid bara ett utslag av små skillnader i frekvensgång för de olika systemen. Om det ska bli en meningsfull och generellt gångbar remaster så måste ingreppen vara större.

[Zappa]

Jag har aldrig varit helt nöjd med hur Wishing Well med Michael Ruff låter så jag gjorde helt sonika en remaster.

https://www.dropbox.com/s/3ggqhccbyrt7usc/Michael%20Ruff-%20Wishing%20well%2C%20Zappa%20remaster.wav?dl=0

Mja, även om det är ganska små förändringar av klangbalansen (inom ca 1,5 dB) så håller jag originalet som bättre. Är pi60s:arna uppmätta och ekvaliserade för konstant direktljudsfrekvensgång på lyssningsaxeln över 500 Hz?

Jag frågar eftersom ekvaliseringen för tersbanden 400 Hz - 1600 Hz, som uppvisar den enda hyggligt påtagliga skillnaden, delvis motsvarar inversen av den frekvensgång som Maarten mätte upp för i14s.

WW.png

För övrigt blir övningar av den här typen alltid bara ett utslag av små skillnader i frekvensgång för de olika systemen. Om det ska bli en meningsfull och generellt gångbar remaster så måste ingreppen vara större.

Originalet tycker jag låter en aning tunt och med liiiite för mycket nivå i delar av mellanregistret i mitt system men med remastern blev det för mycket bas istället. Mina pi60 är fortfarande korrigerade i högfrekvensen, det är i stort sett samma inställningar som tidigare.

Edit: nu provade jag att lyssna igen på originalet efter att jag stängde dörren till sovrummet och tunt låter det inte!

[tamburinifan]

Ett stort problem verkar vara hur kompressionsverktygen används.
Spotify t ex sätter attacktid till endast 5 ms i deras allmänkompressor, ett utmärkt sätt att fördärva pregnansen i ljudet.
Den ger oss dynamik o ger stor info om vad för instrument som spelas.
En attack på minimum +25ms (I mina öron) skulle göra underverk o knappast ge hörselskador
om det är vad Spotify är rädda för.
Kortare attacktider ger den där utsmetade ljudbilden de flesta här ogillar.

[juanth]

Ett stort problem verkar vara hur kompressionsverktygen används.
Spotify t ex sätter attacktid till endast 5 ms i deras allmänkompressor, ett utmärkt sätt att fördärva pregnansen i ljudet.
Den ger oss dynamik o ger stor info om vad för instrument som spelas.
En attack på minimum +25ms (I mina öron) skulle göra underverk o knappast ge hörselskador
om det är vad Spotify är rädda för.
Kortare attacktider ger den där utsmetade ljudbilden de flesta här ogillar.

Känner du till hur andra streamintjänster förhåller sig till detta?
Har alla en allmänkompressor? Måste det finnas?

[tamburinifan]

Tyvärr inte, ngn annan kanske vet?
-"-
Måste, vet ej, misstänker det finns ngn lag bakom ev limiters. Iphone har låg utnivå på hörlursutgången pga detta.

[STDI]

Ett stort problem verkar vara hur kompressionsverktygen används.
Spotify t ex sätter attacktid till endast 5 ms i deras allmänkompressor, ett utmärkt sätt att fördärva pregnansen i ljudet.
Den ger oss dynamik o ger stor info om vad för instrument som spelas.
En attack på minimum +25ms (I mina öron) skulle göra underverk o knappast ge hörselskador
om det är vad Spotify är rädda för.
Kortare attacktider ger den där utsmetade ljudbilden de flesta här ogillar.

Har Spotify en kompressor som alltid är inkopplad eller är det något som man själv kan koppla på eller av? I så fall hur?

[Belker]

Ett stort problem verkar vara hur kompressionsverktygen används.
Spotify t ex sätter attacktid till endast 5 ms i deras allmänkompressor, ett utmärkt sätt att fördärva pregnansen i ljudet.
Den ger oss dynamik o ger stor info om vad för instrument som spelas.
En attack på minimum +25ms (I mina öron) skulle göra underverk o knappast ge hörselskador
om det är vad Spotify är rädda för.
Kortare attacktider ger den där utsmetade ljudbilden de flesta här ogillar.

Har Spotify en kompressor som alltid är inkopplad eller är det något som man själv kan koppla på eller av? I så fall hur?

Det är valbart. I läge Normal och Tyst ingen påverkan.

[goat76]

Ett stort problem verkar vara hur kompressionsverktygen används.
Spotify t ex sätter attacktid till endast 5 ms i deras allmänkompressor, ett utmärkt sätt att fördärva pregnansen i ljudet.
Den ger oss dynamik o ger stor info om vad för instrument som spelas.
En attack på minimum +25ms (I mina öron) skulle göra underverk o knappast ge hörselskador
om det är vad Spotify är rädda för.
Kortare attacktider ger den där utsmetade ljudbilden de flesta här ogillar.

Har Spotify en kompressor som alltid är inkopplad eller är det något som man själv kan koppla på eller av? I så fall hur?

Det är valbart. I läge Normal och Tyst ingen påverkan.

Det är nog rätt få ljudkvalitets-intresserade personer som väljer läget ”loud”, och de flesta normalanvändare gör nog inget aktivt val alls och stannar därmed på default-läget ”normal”.

[STDI]

Tack för svaren om det.

Och för att få dessa tre alternativ ska komma fram så måste "Volymnivå" vara aktiv. Eftersom jag avaktiverat den (såvida den inte var så i original) så är jag safe.

Det har säkert varit uppe förr och jag trodde nog att jag hade rätt inställningar. Men det händer då och då att någon klagar på streamingtjänsterna, oftast Spotify, och att felet beror på inställningar. Ingen kritik mot tamburinifan för det men det är bra att det klargörs.