Om vi undantar uppenbara vinylproblem som skrap, sprak och skeva/ocentrerade skivor så handlar det om två effekter, vilka huvudsakligen gäller för toppklippta/hårdlimiterade signaler:
1. Graveringsprocessen ger skillnader i fasgången som stuvar om signaleffekten så att man av slumpmässiga skäl någonstans erhåller ett högre toppvärde. Detta skiljer sig inte principiellt från den allpassfiltrering som utförs i MasVis, vilken ger betydligt högre toppfaktor.
2. Graveringsprocessen ger skillnader i frekvensgången, där man med någon dB lägre nivå i basen även erhåller motsvarande förhöjning av toppfaktorn eftersom basen kraftigt dominerar kompressionen och därmed höjer RMS-värdet.
Mer detaljerad förklaring:
a) Oavsett master rattar graverteknikern hela tiden insignalen till graverhuvudet för att se till att spåren får plats på sidan, att man inte får alltför stora spårrörelser vertikalt och horisontellt och för att undvika allvarlig överstyrning. Framförallt filtrerar man vid hög nivå bort skarpa "hörn" i signalen, d.v.s. högfrekvens, vilken leder till höga accelerationer för graverhuvudet. Toppklippta signaler innehåller massor av "hörn" av denna typ. Nuförtiden tycks man dock alltmer ersätta det manuella realtidsrattandet med en dator, men utfallet blir likartat. Hur som helst handlar det om en process som kan ge förändringar i både frekvens- och fasgång.
b) Om graverteknikern inte är lika skicklig eller om graverdatorn inte är optimalt programmerad kan begränsningar i graverhuvud och tillhörande förstärkare bli en faktor:

- Ortofon Cutterhead Frequency Response.jpg (58.42 KiB) Visad 1923 gånger
Graverhuvudet uppvisar en kraftig resonans vid drygt 2 kHz, vilken kontrolleras med MFB (Motional FeedBack eller rörelseåterkoppling) som vid måttliga nivåer ger en mycket jämn frekvensgång och därmed även fasgång eftersom det handlar om ett minimumfassystem. Inga problem här, alltså. Antagligen är det så att när systemet närmar sig överstyrning fungerar inte systemet längre helt linjärt, vilket ger en förändrad frekvens- och fasgång som i sin tur kan leda till en ökad toppfaktor.
I både fallet a och b gäller att man för oförstörda masters sällan kommer att närma sig linjäritetstaket, medan en toppklippt master hela tiden ligger och nosar runt detta tak. Därmed blir sannolikheten stor att man via förändringar i fasgången vid ett eller några ställen erhåller ett kraftigt ökat toppvärde för signalen av rent slumpmässiga skäl. Dessutom kan man även erhålla en minskning av RMS-värdet om basnivån faller något generellt. Eftersom toppfaktor = toppvärde / RMS-värde så har vi då en högre toppfaktor, vilket även kan uttryckas i det något kryptiska DR.
Till ovanstående kommer naturligtvis förändringar i frekvens- och fasgång härrörande från avspelningsutrustningen, men dessa har sannolikt en mindre inverkan än graveringsprocessen.