Stängde nyss av dammsugaren, eftersom en tanke dök upp. Eftersom jag ville dela med mig av tanken så skapas denna tråd.
Vad måste verifieras?
Vad behöver inte verifieras?
Var går gränsen?
Vem sätter gränsen?
Behöver upplevelsen av att ena kanalen i stereosystemet är avstängd verifieras?
Eller är det vedertaget att verifiering inte behövs i det fallet?
Behöver det verifieras att upplevelsen är att uppspelningen sker i stereo och inte i mono?
Behöver det verifieras att ena högtalaren upplevs ha bruten signal till diskanelementet?
Behöver det verifieras att en viss grad av uppsampling hörs?
Behöver det verifieras att den inte hörs?
Behöver det verifieras att det man lyssnar på är "introt" i Beethovens femma?
Behöver det inte verifieras?
Är det erfarenheten som avgör verifieringsbehovet?
Är det graden av skepsis hos någon som avgör?
Graden av kunskap?
Graden av okunskap?
Graden av självtillräcklighet?
Vems erfarenhet, skepsis, kunskap, okunskap, självtillräcklighet?
Är behovet av verifiering lite godtyckligt definierat, samtidigt som verifieringsmetoden absolut inte är godtycklig?
Hur funkar det, egentligen?
Ha i åtanke att frågorna är syftande till reflexion och inte enbart riktade till den som sitter på - och avser att delge - SVARET.