Eftersom jag i dagarna gjorde en kompletterande så kallad 3.0-mix (syntolkning, i det här fallet) för svt, kan jag berätta följande:
Tanken med 3.0 är att tittaren ska kunna välja ”centerkanal” i förhållande till stereokanalerna.
T.ex. ”uppläst text”, ”tydligare tal”, eller som i det här fallet: syntolkat program.
Det är ju kalasbra, eller hur!
Men… så kollar man grundmaterialet, på aktuellt program och andra som har den här valmöjligheten.
Då ser det ur som 999 av 1000 program är gjorda på följande vis:
I stereokanalerna ligger musik. Och ibland (sällsynt) enstaka pålagda miljöljud typ stadsmiljö eller fågelkvitter...
Effektbiblioteksljud alltså - ingenting från den aktuella inspelningsmiljön. Noll. Oftast bara musiken.
Allt som sker i bild, en grävskopa som gräver, en bil som åker förbi, steg, plinkemang etc. ligger i centerkanalen alltså dialogkanalen - i… MONO. Ingenting av detta i stereokanalerna.
Dvs - merparten av de ”löpandebandprogram” som serveras tittarna är alltså i princip i mono.
Undantaget är mer ambitiösa produktioner som serveras i 5.1 surround, à la biograf-film.
Det skulle naturligtvis gå utmärkt att stereokomplettera ljudbilden under postproduktion så den stämmer med det man ser.
Antingen genom att ha en person till vid inspelning som spelar in miljön i stereo, eller
genom att (som vanligt) lägga effekter och ”rum” etc. på rätt position i ljudbilden.
Men det kostar stålars förstås, både i tid och ev. extra personer ”on location”.
Så istället serveras vi hela millevitten i mono - miljö endast via läckage hos ”pratmyggor” eller en riktad bomhållen mik. Händer något långt till vänster i bild, så serveras tittaren detta ljud i mono. I mitten. En bil som färdas från vänster till höger i bild, serveras som svagt-stark-svagt i mitten.
Det är ju ”bara ljud” - så varför anstränga sig? Det hörs ju i alla fall. Billigt och finemang!
Det konstigaste med detta är att funktionen ”tydligare tal” då alltså innebär att man höjer ALLT ljud, inte
alls bara dialogen. Undantaget då ev. musik. Är det fiffigt?
Ok - det finns en hel del program som är totalt nedsmetade med slentrianvald musik från i stort sett start till mål så då kan det eventuellt upplevas som en höjning av dialogen. Men ändå..?
Den här teknikutvecklingen(?) som på pappret ger ökade möjligheter, ger i praktiken tittaren monoljud.
Vilket ser ut att gälla allt utom 5.1-produktioner (fast det kan se ut på samma sätt även där).
Kolla själva på nåt typ Husdrömmar, Datingprogram, Antikrundor och liknande löpandebandproduktioner, så får ni äntligen uppleva mono-tv igen.
Samtidigt finns ju ingenting i systemet som hindrar rimlig efterproduktion, annat än stålars då förstås.
Och hur ljudet värderas av folk med noll koll, hög lön och slips. (alt. dräkt)
Bör alla vi som numera tvångsbetalar licens nöja oss med detta?