Kompensera för diskant-rolloff?

[steveo1234]

Jag har mina Ino audio i32 bakom en projektorduk (Seymour AV XD) och tonkurvan faller nästan 3db vid 20khz (mätt med UMIK-1). Jag tycker att det låter klart bättre utan duken framför högtalarna men att inte använda projektorduk är inte ett alternativ, att flytta högtalarna utanför duken funkar inte i heller.
Så, hur kompensera för diskantfallet? Bästa alternativet jag kommit på är att skaffa en AV-receiver med DIRAC och justera in en lämplig målkurva.

Såhär ser det ut med respektive utan duk framför högtalarna:



Hur gör ni för att hantera diskantfall pga duk?

[I-or]

Jag skulle definitivt rekommendera ekvalisering - inte bara för högfrekvensfallet utan även för de relativt stora ojämnheterna i mellanregistret och den övre basen.

[steveo1234]

Jag skulle definitivt rekommendera ekvalisering - inte bara för högfrekvensfallet utan även för de relativt stora ojämnheterna i mellanregistret och den övre basen.

Mätningen är inte gjord i lyssningsplats utan bara på en stol framför soffan för att visa på skillnad med/utan duk.

Med det sagt, point taken. Det är säkert ungefär samma avvikelser på lyssningsplats.

[Johan_Lindroos]

Jag har samma sorts duk och ställde in ett high-shelfingfilter med lägst möjliga Q-värde, filterfrekvens 8 kHz och runt 2 dB höjning vill jag minnas (RMEs mjukvara till deras ljudkort). Låter väldigt likt jämfört med utan duk. Mätning? Svar: Nej.

[Bill50x]

AR rekommenderade på sin tid en fallande kurva från typ ngt kHz (om jag minns rätt) vilket mycket påminner om kurvan ovan. Till skillnad från de högtalare som mätte snörrakt i "hifi-bibeln" (tidigt 70-tal) och som lät förfärligt tunt, ljust, anemiskt och vasst.

/ B

[Magnuz]

Roll-off kompenseras förstås bäst med en schysst roll-on.

[steveo1234]

Jag har samma sorts duk och ställde in ett high-shelfingfilter med lägst möjliga Q-värde, filterfrekvens 8 kHz och runt 2 dB höjning vill jag minnas (RMEs mjukvara till deras ljudkort). Låter väldigt likt jämfört med utan duk. Mätning? Svar: Nej.

Det ser ut som att det blir en liknande lösning men via Dirac Live istället. Är lite fundersam över att höja diskantnivån 3db då jag är rädd för att jag närmar mig nivån för vad i32 klarar av att spela.

Så, fortsättningsfråga: Hur starkt kan jag egentligen spela med ino audio i32 innan det säger stopp?

[schmutziger]

Jag har samma sorts duk och ställde in ett high-shelfingfilter med lägst möjliga Q-värde, filterfrekvens 8 kHz och runt 2 dB höjning vill jag minnas (RMEs mjukvara till deras ljudkort). Låter väldigt likt jämfört med utan duk. Mätning? Svar: Nej.

Det ser ut som att det blir en liknande lösning men via Dirac Live istället. Är lite fundersam över att höja diskantnivån 3db då jag är rädd för att jag närmar mig nivån för vad i32 klarar av att spela.

Så, fortsättningsfråga: Hur starkt kan jag egentligen spela med ino audio i32 innan det säger stopp?

Tja, det är ju samma diskant och filter som i i68. Så det vore väl olyckligt om det redan i i32 är diskanten som begränsar, diskanten borde ju klara +6dB mot vad den ska klara av för i32 kan man tycka. Sen ska där ju vara marginal. Men å andra sidan så har ju bagarn smällt diskantsäkringar en masse i i56, så vem vet.

[Morello]

AR rekommenderade på sin tid en fallande kurva från typ ngt kHz (om jag minns rätt) vilket mycket påminner om kurvan ovan. Till skillnad från de högtalare som mätte snörrakt i "hifi-bibeln" (tidigt 70-tal) och som lät förfärligt tunt, ljust, anemiskt och vasst.

/ B

En fallande kurva får man alltid i efterklangsfältet eftersom som inte högtalarna är rundstrålande annat än vid basfrekvenser. Det är inte samma sak som att frekvensgången är konstant (snör-rak) på referensaxeln.

[I-or]

Så, fortsättningsfråga: Hur starkt kan jag egentligen spela med ino audio i32 innan det säger stopp?

Eftersom den kraftigaste delen av förstärkningen införs över 10 kHz, där medeleffekten i musiksignaler är låg, så ökar den totala termiska belastningen med måttliga ca 2 dB för typisk populärmusik och ca 1,5 dB för klassisk musik (och filmljud).

[RogerGustavsson]

AR rekommenderade på sin tid en fallande kurva från typ ngt kHz (om jag minns rätt) vilket mycket påminner om kurvan ovan. Till skillnad från de högtalare som mätte snörrakt i "hifi-bibeln" (tidigt 70-tal) och som lät förfärligt tunt, ljust, anemiskt och vasst.

/ B

En fallande kurva får man alltid i efterklangsfältet eftersom som inte högtalarna är rundstrålande annat än vid basfrekvenser. Det är inte samma sak som att frekvensgången är konstant (snör-rak) på referensaxeln.

När det gäller AR så visade de ofta något de kallade "acoustic power output", förmodligen utstrålad energi i rummet. De AR 2ax jag hade var inte avrullade i SPs mätningar.

Skärmbild 2024-07-06 132938.png (97.74 KiB) Visad 1496 gånger

[I-or]

Nja, diagrammet visar uttryckligen utstrålad akustisk effekt, acoustic power / sound power, eller ljudeffekt på svenska. Uttryck som "energikurva" och liknande bör helst undvikas även om det är vanligt förekommande på detta forum.

Ljudeffekten, som till skillnad från ljudtrycket är ett mått på den akustiska källstyrkan, kan beräknas eller mätas via den ljudintensitet (d.v.s. ljudtryck multiplicerat med partikelhastighet) som strålar ut genom en kontrollyta runt högtalaren eller indirekt mätas i efterklangsrum.

Eftersom ljudtrycket för en konventionell högtalare för högre frekvenser minskar en bit utanför referensaxeln så faller ljudeffekten av mot höga frekvenser. Alla har hört hur diskanten minskar i nivå vid sidan av eller ovanför högtalarna p.g.a. riktverkan när elementens diameter börjar att bli jämförbar med våglängden och ljudvågorna allt mer tvingas framåt istället för att spridas jämnt. För en välkonstruerad rundstrålande högtalare så är dock både ljudtrycksnivå och ljudeffektnivå någorlunda konstanta som funktion av frekvensen.

Statens Provningsanstalt mätte i forntiden ljudeffektnivån i efterklangsrum och målet var här att uppnå en mer eller mindre konstant nivå, vilket inte är att rekommendera eftersom ljudtrycksnivån på referensaxeln då med typiska högtalare måste ge en ganska kraftigt stigande karakteristik. Det diskantöverskott som följde av detta ideal var en av anledningarna till att högtalarmätningar fick dåligt rykte och hade sin bakgrund i en bristande förståelse av den bakomliggande psykoakustiken. Som tur var så ändrades med tiden mättekniken så att man istället strävade efter konstant ljudtrycksnivå som funktion av frekvens mätt under ekofria förhållanden.